Svart vit film har ju hög exponeringslattitud. Högre än digitala sensorer. Att du saknar både högdagrar och skuggor låter väl mest som dålig scanneroperatör tycker jag.
Det hänger alldeles säkert ihop med programmet som används vid skanningen, och det är inte säkert att operatören har möjlighet att göra såna korrigeringar som behövs.
Ett negativ som har tagits fram från ljuskänsligt silversalt har redan en tonkurva, där det finns skuldra och tå, en S-kurva, och om man vid skanning lägger på ännu en, så minskar kontrasten markant i de båda ändarna. Det är också möjligt att skannern inte täcker hela negativets tonomfång, utan bara en del, där både högdagrar och skuggor klipps bort, och det är inte säkert att operatören kan påverka det. Bäst förutsättningar på svartvita negativ får man troligen om man själv fotograferar av dem med en kamera som har stort dynamiskt omfång och sedan bearbetar bilden från råfilen.
Svartvit film har visserligen stort omfång, men de bästa sensorerna i dag har lika stort omfång som den svartvita filmen får vid normal exponering och framkallning. Den svartvita filmens omfång kan ökas inom vissa gränser med hjälp av den teknik som Ansel Adams har beskrivit som Zonsystemet. Om man använder zonsystemet blir negativen mer lättjobbade än om man inte gör det, så för att utnyttja hela tonomfånget som ett negativ kan ge är det en fördel om kontrasten sänks när tätheten i högdagrar börjar bli svår att bemästra vid skanning eller avfotografering, lika väl som när man vill kopiera på papper.
"Pressning", tekniken som många, främst under sextiotalet och framåt, har ägnat sig åt, är inte att tillämpa zonsystemet, utan att frångå det för att fånga det som man ser som väsentligt och bortse från sådant som är oväsentligt för bilden. Det kanske mest typiska är teater- och konsertbilder, där man låter de mörka delarna sotas igen fullständigt, medan ljusa partier också får blockeras helt. Bildens uttryck, och fotografens stil, kan vara så, och det är inte fel att göra så, även om den som är tränad i zonsystemet intuitivt förstår att "Tri-X pressad till 3200 ASA" inte alls blir 3200 ASA, utan att den är överframkallad för att få fram tätare högdagrar, som annars kanske hade varit svårare att kopiera.
Som fotograf får man söka sina egna metoder och sin egen stil, men zonsystemet är faktiskt en väldigt bra grund för att bättre få grepp om vad man sysslar med och för att kunna åstadkomma resultatet man förväntar sig.
