Har nu läst artikeln i Smp men det var inte mycket som kom fram där om vad man får fotografera eller hur. 8 bilder som artikelförfattaren tagit fanns dock med så säkert går det att fotografera. Men bilderna visade inte något kontroversiellt och man såg ingen misär, snarare tvärtom. En bild visade några som satt vid datorer och chattade. Det finns tydligen ett nationellt nätverk styrt av staten trots att internet inte existerar. Det framkom också att det bara finns ett par hundra utlänningar totalt i Nordkorea och att dessa endast betsår av ambassadpersonal, biståndsarbetare och FN-personal. Alla dessa har samlats på ett enda ställe i huvudstaden och detta område är stängt för Nordkoreaner, förutom chaufförer, tolkar, kökspersonal och vakter. För inte så länge sedan var det t.om straffbart att tala med utlänningar och det är fortfarande vanligt att man skyler över ögonen på barn som kommer i närheten av någon utlänning. De utlänningar som bodde i Nordkorea kunde röra sig fritt i huvudstaden och så vitt dom själva visste var de inte bevakade. Men artikelförfattaren och fotografen, Agneta Gustavsson hade en ständig följeslagare vid sin sida hela dygnet. Invånarna i huvudstaden kunde inte röra sig fritt, bekanta sig med vem de ville eller bo var som helst. De enda utlänningarna som bodde i Nordkorea kunde ha kontakt med var personalen på deras arbeten men några personliga relationer kunde man inte ha. De utlänningar som arbetar i landet är också avstängda från stora delar av landet. Biståndsarbetarna släpptes t.ex bara in i utvalda delar vid sina uppdrag.
