Tomas, ditt problem härrör oftast av att man exponerat och framkallat efter tillverkarnas rekommendationer. Tex att exponera Tri-X efter 400ASA är i allmänhet för snålt, och framkalla efter tillverkarnas rekommendationer är i många fall för mycket (för lång tid). Med för snål exponering tappar man detaljer i skuggorna och med för lång framkallning ökas kontrasten och man tappar detaljer i högdagrarna. Man får i dessa fall negativ med för hög kontrast vilka är svåra att göra något vettigt av i mörkrummet och där man inte kan få fram den där sköna tonskalan med krämiga gråa toner.
Tex Tri-X kan exponeras efter 250ASA och framkallningen kan dras ned i runda slängar en 20%. Men dessa justeringar beror på många saker, tex vilken framkallare man använder, vilken agiteringsteknik, vilket vatten man har i kommunen samt sist och inte minst vilken kontrast (eller omfång) objektet har som man fotograferar. En solig dag skapar större kontraster mellan skugga och belysta delar, för att få med hela omfånget måste man drar ner framkallningstiden. Vid muliga dagar kanske man måste göra tvärtom, dvs öka framkallningstiden.
Om du vill plocka fram den fulla tonskalan på dina negativ (för det måste börja där) rekommenderar jag dig att leta fram en kopia av Kjellbergs bok som heter (nu blev jag osäker) något med "svartvit teknik I" eller något sånt. Den är slutsåld sedan länge så det blir att kopiera bibblans ex eller leta på något antikvariat. Förståelsen för både materialet och processen behandlas. Bla lär han ut "femfingersmetoden" som är ett enkelt och kraftfullt sätt att arbeta med svartvitt material och få med så gott som hela tonskalan i motivet ned på film.
