Fotar porträtt men utvecklas inte!

[avslutat]

Hej!

Har under ett års tid fotat porträtt av vänner, familj, okända men känner inte att jag utvecklas. Ur en 36-rulle får jag ut 1-2 bilder som jag gillar och sätter i album men det känns mer som om det är tur som avgör om bilden blir bra eller inte.

Jag försöker fota utomhus då det oftast blir bättre bilder och undivker skuggigt och soligt i samma bild och starkt ljus i allmänhet. Jag försöker också att komma nära objektet men tycker nästan att jag hittills varit för nära. Vad ska man mer tänka på?

Hur gör ni för att bli bättre porträttfotografer? Fotar ni på känsla eller betar ni av en checklista med principer för bra porträtt? Skulle behöva lite råd för att komma vidare.

MVH

/J

 

[eatfrog]

Kanske inte det svaret du vill ha, men jag kan säga vad som funkade för mig.

Läs böcker.

Finns många bra och intressanta böcker om portättfotografi med mycket bra saker man kan ha i åtanke när man fotograferar.

/Henri

 

[Helgesson]

Nu fotar ju inte jag så mycket portr. men ändå....jag kommer hem efter en hel dag och har tagit kanske 100-150 bilder. 2-3 är bra.....i bästa fall. Sysslar uteslutande med gatufotografering...men jag tror att så är det nog....man blir ju rätt självkritisk också..jämför med vad andra presterat...och det skall helst vara minst lika bra.

 

[Liax]

Våga härma andra fotografers bilder. Leta upp porträtt som du gillar och försök sedan ta liknande.

Sätt dig ner dagen innan du ska fotografera och skissa på lite bildidéer som du tror skulle fungera.

Ett annat tips är att alltid prata med de du fotograferar så de känner sig bekväma i situationen. Förklara hur du vill att modellen ska uppträda och förvarna alltid innan du tar en bild (om du nu inte är ute efter ett oförberett uttryck). Det finns inget värre än när någon riktar en kamera mot en utan att förklara hur de vill ha det. Man vet till slut inte var man ska göra av sig själv, och det borgar sällan för bra bilder.

/Joakim

 

[jas39]

1-2 bra bilder på en 36-rulle tycker jag är ett mycket bra resultat.

Att utvecklas som porträttfotograf handlar mycket om att man måste veta vad man vill ta för bilder. Att tänka ut en bildidé och sedan våga förverkliga den.

Ungefär som en kompositör som har tänkt ut musiken innan han skriver ned partituret.

Själv är jag rätt dålig på porträtt. Bilderna klår passfotona med hästlängder men mer än ett gulligt ansiktsporträtt som folk säger "vilken fin bild" blir det inte. Jag är för feg för att våga instruera modellerna ordentligt så jag kan ta de bilder jag vill. Jag är en usel regissör...

 

[Helgesson]

[

 

[Helgesson]

Jag körde en fuling en gång...skulle ta en porträttbild av min sons mor...tog ca 10 bilder och jag såg redan då att det inte skulle bli bra.

Nu är det klart, sa jag efter en stund...jag skall bara kolla ljusmätningen ...jag tror jag sa så...hon slappnade av och började plocka med sina cigaretter eller va det nu va...lyckades i det läget ta 4-5 bilder utan att hon fattade att jag tog bilder....DOM blev skitbra. På bilderna innan såg hon ut som om hon satt på nålar....

 

[eatfrog]

Ibland tar jag lite bilder utan film i kameran, så att "modellen" ska vänja sig med situationen. Funkar bra!
Jag tror inte på att förvarna, man kan få minst lika intressanta bilder utan att göra det.

Exempel:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=275418

Flickvännen var på dass och höll på och plocka ut sina linser, så störtar jag in med kameran i högsta hugg. ;-)
Blev jättebra, enligt mig.

/Henri

 

[hound]

enkelt

så här brukar jag göra när jag fotar

jag säger åt modellen


- inte titta in i kameran
- behöver in le , vill ha attityd bilder
- ibland säger jag åt dem att se sura ut,,,och då brukar ett äkta leende smyga fram
- får gärna blunda
- rygg titta över axeln
-prata som vanligt
- dansa till musik
- röra sig som vanligt
i riktigt svåra fall brukar de få ha min ful/vackra hund i närheten - då mjuknar ansiktet

enkelt


resulterar i sensuella naturliga bilder
som det finns prov på min sida.....

 

[Liax]

eatfrog skrev:
Jag tror inte på att förvarna, man kan få minst lika intressanta bilder utan att göra det./Henri

Självklart kan man få bra bilder utan att varna modellen i förväg. Jag menade inte att man ska säga till varje gång man tänker trycka på avtryckaren. Däremot föredrar jag att klart och tydligt deklarera för modellen att "nu börjar vi fotografera" innan jag drar igång. Sedan kan man för all del vara på hugget och försöka fånga de där lite oförberedda ansiktsuttrycken som brukar dyka upp när modellen känner sig mer van vid kameran. Och då säger man naturligtvis inte till i förväg.


Personligen anser jag att det är en stor myt att bilder per automatik skulle bli bättre och mer "naturliga" bara för att inte modellen är medveten om att man fotograferar. Vid en porträttsituation kan avsaknaden av instruktioner snarare göra modellen mer osäker på sig själv, något som sällan ger bra bilder enligt mina erfarenheter. Att agera helt själv framför en kamera så det blir bra kräver oftast modellvana.

/Joakim

 

[Highweiss]

Angående antalet lyckade bilder från en session eller ett uppdrag så...

I studierna hade jag några föreläsningar med en mycket väl etablerad pressfotograf - han har vunnit årets bild ett antal gånger. Mycket erfaren. Nå, som en del av föreläsningen visade han bilder från ett uppdrag - alla bilder (över 600, vi såg igenom dem rätt snabbt, needless to say). Bilderna var från rättegången mot vår förre statsminister Anneli Jäätteenmäki som tvingades avgå för 18 månader sen. Anyway - ett halvt dussin bilder hamnade i tidningen (söndagsbilagan, längre rep om rättegången). Och fotografen i fråga konstaterade att ur materialet han hade kunde han ha pressat högst 2-3 bilder till - resten var bara skit. Och vi kunde inte annat än hålla med. Så gott som alla andra bilder var felexponerade, kompositionen var åt skogen, objekten var skymda, hade ögonen fast eller annars bara fångade i ett mycket ofördelaktigt ögonblick. Poängen han ville lyfta fram var att inte heller proffsen lyckas ta särdeles många bra bilder på en session eller ett uppdrag. Skillanden är kanske att de få bra bilderna är jääävligt bra - och att proffsen alltid producerar bilder som fungerar, de har de betalt för. Efter den föreläsningen förstod naiva jag att jag inte är så dålig! ;-)

Det här går garanterat igen inom alla former av fotografering. Så om du på en rulle presterar 1-2 bilder som du är åtminstone lite nöjd med så... du är på god väg!

Sen är det många här på FS som vittnat om eller påpekat att de flesta utvecklas utan att märka det själv! Eller så märker man det först efter flera år när man jämför med äldre bilder man tagit.

Lycka till!

 

[Liax]

Läste om en yrkesfotograf (kommer tyvärr inte på namnet) som sa ungefär så här i en tidningsintervju: "Skillnaden mellan en proffsfotograf och en amatörfotograf är att proffsfotografen aldrig visar sina dåliga bilder".

Mycket talande tycker jag!

/Joakim

 

[Helgesson]

Liax skrev:
Läste om en yrkesfotograf (kommer tyvärr inte på namnet) som sa ungefär så här i en tidningsintervju: "Skillnaden mellan en proffsfotograf och en amatörfotograf är att proffsfotografen aldrig visar sina dåliga bilder".

Mycket talande tycker jag!

/Joakim

Det där stämmer ju rätt bra. Jag har tagit ca 8000 bilder på ett år...har visat ca 20 bilder för mina polare...dom tror att jag är en talang utöver det vanliga. Dessutom hör det till saken att 8-10 bilder av dom är sådana som jag inte alls planerade att bli bilder att visa upp....rena turskotten mao.

 

[Highweiss]

Helgesson skrev:
....rena turskotten mao.

Ojoj vad jag känner igen mej! Så där är det alltid! Ibland ser man situationer där man "vet" att man kan få en riktigt bra bild. När man väl är hemma visar det sej att bilderna från just den situationen är kass... men så dyker det plötsligt upp nån annan bild i mängden som visar sej vara riktigt riktigt trevlig! Ibland undrar jag vad man tänker när man tar just den bilden...! Man skall varken försöka eller tänka för mycket!

 

[Helgesson]

En annan sak som har slagit mig är att...När man väl är en etablerad KÄND fotograf...då kan man publicera vad som helst...allt man rör vid blir till guld...har sett ett antal exempel på detta.

Rena skitbilderna blir helt plötsligt värsta konstverken...

jag kanske är lite avundsjuk...vad vet jag...

 

[Enfotograf]

Bli medlem på modellbilder.se och följ med på deras fototräffar. Då kan man lära sig en del.


Håkan

 

[avslutat]

Tusen tack för alla svar. Tar gärna emot fler tips/reflektioner om vad som är ett bra porträtt, basregler m.m. och hur man blir en bättre porträttfotograf.

Mvh

//J

 

[Liza]

Din attityd till modellen kommer att spegla modellens attityd till kameran (om vi inte pratar proffsmodeller det vill säga).
Bygg upp ett förtroende både inför dig själv och vad du vill ha ut liksom inför modellen att du verkligen menar allvar med att få fram fina bilder.
Hamnade själv nyligen i den omvända (och smått obehagliga) situationen att jag blev plåtad (hela proffskittet med kostymör, sminkös, assistenter, superstudio) inför ett reportage. Fruktansvärt jobbigt att vara framför kameran och inte bakom, men jag beslutade att fotografen just då var världens bästa och sa till honom detsamma.
Direkt blev det ett samarbete istället för han och jag och vi lyckades faktiskt åstadkomma ett under dvs jag som är totalt ickefotogenisk blev faktiskt bra.
Var dig själv och lägg till en portion ödmjukhet, lugn och humor och utgå från det.

Lycka till Eva

 

[robarb]

Mina tumregler, efter ett par hundra försök om året..

Ta många bilder - som många påpekat, och

ta tillräcklig tid ...ingen plåtning under en timme...(lärt av Uffe på Studion, mycket anlitad profilfotograf). Tror inte att det spelar någon roll om man känner "objektet" eller inte... strax innan alla håller på att tröttna blir allt som bäst. Skulle vara kul att se vad Carolina Klüft skulle åstadkomma utan uppvärmning. (Viktigare ju mer orutinerad man är förstås, som fotograf och som modell)

och viktigast och svårast...leta upp miljö - och/eller accessoarer - som hör ihop med (är) "offret"

 

[avslutat]

Tar upp tråden igen.

Tittar på mina bilder och kommer fram till att ett fåtal porträtt liksom lyfter, de fungerar, medan de allra flesta blir tråkiga och fula.

Gemensamt för de porträtt som fungerar är de är jämnt exponerade, har harmonisk bakgrund och har motivet placerat bra i bilden.

Mina utomhusporträtt ger ofta underexponerade delar vilket väl kan förklaras av att bilderna är tagna mitt på dagen. Ögonen blir då för mörka medan hudpartierna blir bra exponerade. Om jag använder spotmätning på ögonen blir väl dessa bra exponerade medan huden blir för ljus. Rätt? Kan blixt vara en lösning i detta fallet?

Ofta tycker jag att bakgrunden stör. Även om skärpedjupet är minimalt kan färger och linjer i bakgrunden förstöra hela bilden. Att fota inomhus (på exempelvis barnkalas) tycks stört omöjligt. Det är alltid någons arm eller en del av en möbel som förstör. Svartvit film reducerar problemet tycks det mig. Snabb svartvit film kanske är att föredra för inomhusbilder i naturlig miljö. Samt att ta bilder av detaljer snarare än helheten.

Har planerat att låna en kompis en timme till helgen så nu blir det att förbereda porträtt. Känns som om planeringen gör hälften av inlärningen. Tänkte ta färre bilder men jobba mer för dem. Har hittills lyckats få 36 snarlika bilder och det är trist. Har några porträtt som ska efterapas också. Exempelvis ett taget underifrån på en kille som sträcker ut sina händer mot fotografen som använder ett vidvinkelobjektiv. Bakgrunden är en klarblå himmel. Får se hur det går.

Och just det... ska definitiv hitta accessoarer eller annat som har med motivet att göra, ett par fotbollsdojor, en bok eller situationer som är typiska.