Fota för magasin

[Konke]

Det finns en oändlig sjö av tidningar i Sverige och jag är lite nyfiken på hur det fungerar när man fotar för en sådan. Är man oftast fast anställd hos tidningen eller frilansar många?

Jag har hört att i princip vem som helst kan sälja ett resereportage till tidningar men hur fungerar det egentligen? Har någon här gjort en sådan eskapad? Säljer man reportage tillsammans med text då också?

Ja, det finns många funderingar. Dela gärna med er av era erfarenheter!

 

[froderberg]

På dagstidningar finns anställda fotografer och på övriga tidningar anlitas som regel frilansare. Ska du sälja till en dagstidning blir det som frilansare, men formellt blir det som timanställd om du inte har företag. Räkna dock med att många tidningar drar åt sig öronen om du inte har eget företag (f- eller fa-skatt). De vill inte ta all administration som kommer med att betala ut lön.

Alla kan erbjuda material till en tidning, det gäller bara att det är tillräckligt bra och intressant för tidningen. Några formella krav finns inte. Det är bara vad du kan leverera som är intressant.

Resereportage utgör nog bara någon promile av det som säljs till tidningar eller ens det. Det vanligast är att ta porträtt till vecko-, fackförenings-, kund-, fack- eller specialpress. Gå till stadsbiblioteket och bläddra bland tidningar. Då får du en uppfattning om vilka tidningar som använder frilansare och vilket material som passar dem.

Jag har jobbat som redaktör för olika tidningar sedan 90-talet och de vanligaste missarna från frilansare är dels att de bara vänder sig de stora tidningarna precis som alla andra och att de inte förstår vilket material som är rätt för tidningen.

Att sälja både text och bild är bra, tidningen vill ju inte ha jobbet med att fixa bilder eller text. Men hos mig ringer det en varningsklocka eftersom få är duktiga på båda sakerna. Jag skulle först kolla noga vad du gjort tidigare.

Lycka till!

 

[matlep]

Bra svar!

På dagstidningar finns anställda fotografer och på övriga tidningar anlitas som regel frilansare. Ska du sälja till en dagstidning blir det som frilansare, men formellt blir det som timanställd om du inte har företag. Räkna dock med att många tidningar drar åt sig öronen om du inte har eget företag (f- eller fa-skatt). De vill inte ta all administration som kommer med att betala ut lön.

Alla kan erbjuda material till en tidning, det gäller bara att det är tillräckligt bra och intressant för tidningen. Några formella krav finns inte. Det är bara vad du kan leverera som är intressant.

Resereportage utgör nog bara någon promile av det som säljs till tidningar eller ens det. Det vanligast är att ta porträtt till vecko-, fackförenings-, kund-, fack- eller specialpress. Gå till stadsbiblioteket och bläddra bland tidningar. Då får du en uppfattning om vilka tidningar som använder frilansare och vilket material som passar dem.

Jag har jobbat som redaktör för olika tidningar sedan 90-talet och de vanligaste missarna från frilansare är dels att de bara vänder sig de stora tidningarna precis som alla andra och att de inte förstår vilket material som är rätt för tidningen.

Att sälja både text och bild är bra, tidningen vill ju inte ha jobbet med att fixa bilder eller text. Men hos mig ringer det en varningsklocka eftersom få är duktiga på båda sakerna. Jag skulle först kolla noga vad du gjort tidigare.

Lycka till!

Mycket bra svar Magnus! Denna post borde vara "klibbig" högst upp i denna forumkategori. Otroligt bra råd.

 

[picturethis.se]

Å andra sidan inbillar jag mig att det blir vanligare att uppdragsgivaren önskar/tror/hoppas att fotografen även kan skriva. Eller kanske snarare tvärt om;

-Du som kan skriva, du kan väl ta lite bilder oxå? Hur svårt kan det va`? Kraven sänks, känns det som.

Jag jobbade en period som ljudtekniker åt kameramän i början av 90-talet.
Då var det en reporter som ställde frågorna, en kameraman som filmade, en ljudtekniker som såg till att det lät bra. (Alla var ju bra på sin ska, förstås)

Men sedan kom dessa mindre, billigare, enklare Dvkamerorna.
Man skickade således ut en (1) reporter med en videokamera å alla inställningar på "auto". Å så blev det som det blev.

Liknande tycker jag mig se även inom stillbild. Man kan kalla det besparingar. Men blir det lika bra?
Och vad är "bra"?

Jag känner att det inte är en nackdel om man som frilans ser till att bli duktig på alla områden om man ska ha en chans. Å det kanske inte är det lättaste...

 

[Konke]

Magnus, tack för tipsen! Jag ska nog ta en vända på mitt lokala bibliotek och bläddra igenom några tidningar och se vad som publiceras, jag utgår från att det är en bra utgångspunkt. Min andra fråga blir då hur jag ska kontakta magasinen. Av någon anledning är jag rädd att jag ska sumpa chansen om jag skriver fel i mitt kontaktbrev där jag försöker sälja några bilder. Jag är helt enkelt osäker på hur jag kontaktar tidningen och vad som är viktigt att ha med i brevet. Du har säkerligen fått hundratals förfrågningar och vet vad du själv söker.

Adam, det här med kvalitet kan jag hålla med om. När jag gick min fotoutbildning påpekade vår bildkommunationslärare hur bildkvaliteten i tidningar idag sänkts jämfört med hur det var förr. Särskilt dagstidningar där det förekommer ett underligt fenomen: en bild som är tagen på ett "fult" sätt ser mer verklighetstrogen ut. En av mina kurskamrater plåtade för en stor dagstidning och tog speciellt fulare bilder som såg ut att vara tagna av en amatör, gissa om han fick cred för dem.

 

[froderberg]

Å andra sidan inbillar jag mig att det blir vanligare att uppdragsgivaren önskar/tror/hoppas att fotografen även kan skriva. Eller kanske snarare tvärt om;

-Du som kan skriva, du kan väl ta lite bilder oxå? Hur svårt kan det va`? Kraven sänks, känns det som.

Det beror rätt mycket på kvalitetsnivån på tidningen. Men generellt är det lättare att sälja in helt färdiga jobb. Många jobbar tillsammans med en reporter som skriver, men då måste man ju dela på intäkterna.

För två somrar sedan åkte jag och en fd kollega ner till Israel/ Palestina. Innan vi åkte hade vi sålt in sex jobb så att resan betalde sig.

 

[Konke]

Det beror rätt mycket på kvalitetsnivån på tidningen. Men generellt är det lättare att sälja in helt färdiga jobb. Många jobbar tillsammans med en reporter som skriver, men då måste man ju dela på intäkterna.

För två somrar sedan åkte jag och en fd kollega ner till Israel/ Palestina. Innan vi åkte hade vi sålt in sex jobb så att resan betalde sig.

Skulle du vilja dela med dig mer specifikt hur du gick tillväga för att sälja in dina jobb? Jag och en vän som skriver skickligt hade tänkt göra något liknande. Är det samma jobb du säljer till olika tidningar eller hur fungerar det?

 

[froderberg]

Min andra fråga blir då hur jag ska kontakta magasinen. Av någon anledning är jag rädd att jag ska sumpa chansen om jag skriver fel i mitt kontaktbrev där jag försöker sälja några bilder. Jag är helt enkelt osäker på hur jag kontaktar tidningen och vad som är viktigt att ha med i brevet. Du har säkerligen fått hundratals förfrågningar och vet vad du själv söker.

De populäraste tidningarna som DN och Fokus får många förslag från frilansare, men för 99 procent av tidningarna är det ovanligt att frilansare kontaktar dem. Man kan lugnt säga att alla springer på samma mål. Men tänk på att hitta rätt grej för den tidningen du kontaktar.

Du bränner inga skepp på att ta kontakt. Ring upp efter en vecka. Det är telefonsamtalen som gör susen. Då tvingas de verkligen kolla och ta ställning. Och det kan vara lite jobbigt att säga nej.

Tänk också på att det är genom att göra jobb som du utvecklas mest.

Vilken bildstil som passar till vilken tidning är olika. Men snyggast är inte alltid bäst. Ibland kan det bli fel med bilder som är för vackra. Det svåra är ofta att få rätt närvarokänsla och kontakt med dem man fotograferar.

 

[froderberg]

Skulle du vilja dela med dig mer specifikt hur du gick tillväga för att sälja in dina jobb? Jag och en vän som skriver skickligt hade tänkt göra något liknande. Är det samma jobb du säljer till olika tidningar eller hur fungerar det?

Tricket var bara att känna tidningen väl och föreslå precis rätt sak. Vi tog de tidningar vi kände bäst först. Jag föreslog också att de skulle betala per sida eftersom jag vet att det är så redaktörer räknar. Sen visade sig att vi fick så mycket jobb att vi inte kunde kontakta så många fler.

Det är okej att sälja samma jobb till flera tidningar, men inte till konkurrerande tidningar.

Vårdfacket bryr sig inte om samma artikel kommer i Dagens Industri. Vill de ha fullständigt exklusivt material blir prislappen en annan.

 

[drejjan]

Då blir jag genast lite intresserad av detta. Låt oss säga att jag åker ner till Grekland i en vecka och gör ett resereportage i fem olika städer. Detta vill jag sedan sälja till några olika dagstidningar (i vår lokala dagstidning Mariestads Tidningen har vi en dag i veckan ett uppslag med text och bilder från något land), hur mycket får man i betalt då? Hur sätter du priset? Bestämmer du först hur många tidningar du tänkt sälja till och sätter priset därefter och hoppas att så många tidningar köper reportaget, eller ringer du runt först och när du väl vet hur många du har sätter du priset? Vart ligger priserna egentligen?

 

[froderberg]

Jag tror nog att tidningen i Mariestad har ett fast arvode. Annars brukar jag föreslå ett lagom pris per sida eftersom jag vet att redaktörerna räknar kostnad per sida. Man kan inte utgå ifrån sina egna kostnader bara utan får se till att sälja till tillräckligt många om man har stora kostnader. Ofta kan man göra flera olika jobb på ett ställe. Jag gjorde sex olika under min resa till Israel och Palestina.

Resereportage är inte det mest lättsålda. Många fotografer vill gärna kombinera semester med extra inkomster och därför många med sådana förslag. Svenska tidningar har ofta fokus på Sverige och vissa ämnesområden. En tidning för taxiförare kan dock gilla ett reportage om taxiförare i andra länder. Jobb som de inte skulle ha råd att göra själva.

Mitt råd till den som vill komma igång är att göra jobb om någon man själv har intresse för. Då har man kunskap om ämnet och om vad som kanske saknas i de tidningar som skriver om ämnet. Se inte detta som ett sätt att tjäna pengar i början utan som en skola. Det gör inget om du inte får betalt eller låg ersättning i början, vitsen är att bli publicerad och lära göra jobb. Det gör att man sedan kan erbjuda fullt professionellt material som man kan ta ordentligt betalt för.

 

[Graylingman]

Jag har naturligtvis inte på långa vägar samma erfarenhet som Magnus, men vill ändå försöka komplettera den bild Magnus ger med mina egna ytterst begränsade erfarenheter.

Mina erfarenheter grundar sig dels på att jag sålt ett fåtal reportage samt en föreläsning med efterföljande lång diskussion med Bodil Sjöström, som ju borde veta vad hon pratar om när det gäller just resereportage i alla fall.

Hennes budskap när det gäller resereportage är att det är oerhört svårt att sälja ett "allmänt" resereportage till tidningar typ Vagabond. Mängder av resenärer vill, precis som Magnus säger, delfinansiera sitt eget resande med att sälja reportage, vilket leder till att de aktuella tidningarna får mängder med reportageerbjudanden. Konsten är, precis som Magnus också säger, att hitta en speciell vinkling som passar för en specifik tidning.

Hon berättade bland annat om en längre reportageresa hon som skribent tillsammans med en fotograf gjorde i USA, och att de då sålt ett antal reportage i förväg till ett antal olika tidningar. Dvs de hade lovat att levererera en viss mängd text med ett visst antal bilder kring en reportageidé speciell för respektive tidnings inriktning. Dessutom sålde de efter resan ytterligare reportage till några tidningar. Summa summarum ett hårt arbete som ledde till att hela resan i alla fall kunde finansieras.

Att sälja in reportage i förväg, menade hon, går att göra om man är "etablerad" eller åtminstone har en portfolio som visar vad man kan och vilken kvalitet tidningen kan förvänta sig att få. Är man inte etablerad får man helt enkelt skriva "på spek", alltså på spekulation. Dvs skriva först och försöka sälja det färdiga reportaget sedan.

Så gjorde jag med det enda lite mer omfattande reportage jag sålt. Jag hade en reportagidé, nämligen att skriva om min vän Rosie och sen försöka sälja det färdiga reportaget. Jag kontaktade många tidningar jag trodde kunde vara intresserade av reportaget och fick nobben av den ena efter den andra. Jag skickade helt enkelt texten och små lågupplösta bilder till lämplig mailadress på respektive tidning. Till slut nappade tidningen Accent som ville köpa, och dessutom betalade ett i mitt tycke hyfsat pris. (I papperstidningen använde de flera bilder än i nätversionen)

Dessutom har jag sålt ett par mindre reportage till Nya Wemlandstidningen. Om jag minns rätt har båda handlat om ca en helsida i lördagstidningen. Även där har jag mailat färdig text tillsammans med bilder och frågat om de varit intresserade av att köpa. NWT tycker jag dock har betalat ganska dåligt, vilket jag tror gäller samtliga mindre dagstidningar. De kan ju köpa billiga "featurereportage" till exempel från TT-Spektra.

 

[Konke]

Bra tillägg Anders. Jag börjar bygga upp ett intresse, men framförallt mod, inför ett reportage. Eftersom resekassan inte klirrat ordentligt än blir det nog lättast att försöka skapa ett reportage i svealand. Vi får se hur jag knäcker den nöten men jag kan gott säga att den här tråden hjälpt mig på traven.