jimh skrev:
Men nog har du väl också disketter som gett upp efter bara något år? Det har jag haft otaliga. Och livslängd kan ju inte beräknas efter de bra exemplaren. Knappast heller efter en snittlivslängd. Det måste ju vara de sämsta exemplaren som är vägledande och där är jag övertygad om att de gamla magnetiska disketterna är mycket sämre än dagens cd-skivor. Åtminstone är min erfarenhet sådan. En cd-skiva har jag rätt högt förtroende för under ett par år. En diskett har jag inget förtroende för alls.
CD-skivor som musik och program distribueras på är en helt annan och mycket pålitligare teknik än skivor där innehållet bränns in med laser. Den har inte så mycket annat än själva avläsningstekniken gemensamt med hembränningsskivor.
Äh du vet vad jag menar Jim, vi har pratat förr om detta. Media är en sak och filformatstandarden en annan. Vi behöver stabila media vare sig de är magnetiska eller av annan konstruktion och vi behöver stabila filformat över tiden (sen behöver vi också även bra lagringsprocesser). Min poäng är ju att om det stämmer med livslängden på 2 år för usla skivor så har vi ju inte fått stabilare media sen disketternas tid eller hur, och det är ju lite anmärkningsvärt då ju många förlitar sig på hembrända media i sina foto-backuper eller hur.
Har vi inte kommit längre än så undrar man ju?
Jag tror att fler än jag är lite tagna på sängen av så usla hållbarhetssiffror som 2 år, hur de nu än uppmätts (jag trodde de var bättre än så). Att det sen finns skivor av bättre kvalitet är ju en sak, men är det verkligen dessa folk köper? Jag jobbar i distribution och vad jag sett är att prisjakten har blivit värre och värre över åren. Det är snart bara pris som räknas i alla fall i distributionsledet. Står valet mellan pris och kvalitet så kommer en våldsamt stor majoritet att välja pris, särskilt när det är hart när omöjligt att avgöra skillnaden i kvalitet för en vanlig användare utan hjälp av avancerad testutrustning.
(En CD skiva är väl en CD skiva eller hur...)
Sen vi pratades vid sist har jag och många Minolta-ägare dessutom blivit varse att hela företag kan försvinna från scenen från en dag till en annan (trots att företaget i fråga så sent som förra sommaren hade nära 20% av den svenska marknaden). Med Minolta försvinner förmodligen stödet för de RAW-filformat de givit oss i praktiken och dessa kan betraktas som "discontinued"/obsolete/utdöende eller vad vi föredrar att kalla det. Verkligheten hann ifatt RAW-debatten fortare än nån av oss kunde anat i höstas. Jag har svårt att föreställa mig att nån kommer att bry sig om gamla Minolta-RAW i helt nya RAW-filsprodukter fr.o.m. nu. Däremot så tror jag väl att det kommer att åka med länge än i produkter som uppgraderas och redan har adapters för dessa format. Sony tar över servicen under våren, men vi hänger fortfarande till stor del i luften när det gäller Sonys avsikter, vilket i sig är en mindre skandal.
Så det är nog hög tid för Minolta-ägare att slutförvara i något annat format än Minolta RAW, för det är nog tyvärr en "dead end". Jag kan bara säga att det ändå känns hyfsat att jag redan gått över till att lagra alla RAW jag hade i Adobe DNG. Precis som jag förutspådde i en tidigare debatt vi haft om detta i höstas, så skulle detta format överleva mitt tillverkarspecifika RAW-format. Att jag skulle få uppleva att det skedde så snart var dock en stor negativ överaskning och ögonöppnare, som åtminstone jag tagit lärdom av. Kanske kan Minolta-folkets öde öka övriga användares medvetenhet om att även deras RAW-filformat inte är skrivna i sten och därigenom öka folks intressen för gemensamma ansträngningar i standardfrågor. Gör det det så är det väl något gott med det som skett.