Fokus funderingar...
- Trådstartare tritub
- Start datum
maxzomborszki
Aktiv medlem
Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter. Du får gärna utveckla lite mer.
Du har bara fokus ett plan, på det avstånd där du ställer fokusen. Sedan kan skärpan vara acceptabel inom ett område framför och bakom detta plan. Detta område brukar kallas för skärpedjup eller på engelska depth of field och förkortas DOF. (Plan är egentligen missvisande eftersom ytan kan vara krökt, dock oftast mycket svagt.) Djupet på detta område varierar beroende på olika faktorer, då främst bländare, motivavstånd och förstoringsgrad hos den slutgiltiga bilden.
Att vissa objektiv går att fokusera bortanför oändlighetsmakeringen på avståndsskalan är för att ge autofokusen spelrum för att kunna "jaga". Den passiva autofokusen vet inte hur långt bort den fokuserar. Den försöker bara hitta en så bra kontrast som möjligt. Om man nu vill fokusera på något som ligger mycket långt borta kan autofokusen vilja försöka "gå längre" för att se att det inte blev bättre där. Om automatiken funkar kommer den aldrig att ta bilder i detta område.
Sen är det så att bara för att man fokuserar på oändligheten så är inte allt i fokus. Det är till och med så att man får lite mer i acceptabel fokus om man fokuserar en bit framför, på det så kallade hyperfokalavståndet. (Själv är jag lite kluven inför hyperfokalavståndets betydelse, men det är en annan historia.)
Du har bara fokus ett plan, på det avstånd där du ställer fokusen. Sedan kan skärpan vara acceptabel inom ett område framför och bakom detta plan. Detta område brukar kallas för skärpedjup eller på engelska depth of field och förkortas DOF. (Plan är egentligen missvisande eftersom ytan kan vara krökt, dock oftast mycket svagt.) Djupet på detta område varierar beroende på olika faktorer, då främst bländare, motivavstånd och förstoringsgrad hos den slutgiltiga bilden.
Att vissa objektiv går att fokusera bortanför oändlighetsmakeringen på avståndsskalan är för att ge autofokusen spelrum för att kunna "jaga". Den passiva autofokusen vet inte hur långt bort den fokuserar. Den försöker bara hitta en så bra kontrast som möjligt. Om man nu vill fokusera på något som ligger mycket långt borta kan autofokusen vilja försöka "gå längre" för att se att det inte blev bättre där. Om automatiken funkar kommer den aldrig att ta bilder i detta område.
Sen är det så att bara för att man fokuserar på oändligheten så är inte allt i fokus. Det är till och med så att man får lite mer i acceptabel fokus om man fokuserar en bit framför, på det så kallade hyperfokalavståndet. (Själv är jag lite kluven inför hyperfokalavståndets betydelse, men det är en annan historia.)
tritub
Aktiv medlem
Ja funderade lite på hur stor betydelse skärpedjupet har när man fokusrera på det oändliga...
Autofokusen har ju då ingen exakt fokuspunkt som skärpedjupet utgår ifrån en bit framför och bakom.
Är det så att när man fokuserar i det oändliga, infinner sig fokus bara där? Kameran kan väl inte göra så mkt mer än att ställa fokusringen på det yttersta?
Autofokusen har ju då ingen exakt fokuspunkt som skärpedjupet utgår ifrån en bit framför och bakom.
Är det så att när man fokuserar i det oändliga, infinner sig fokus bara där? Kameran kan väl inte göra så mkt mer än att ställa fokusringen på det yttersta?
maxzomborszki
Aktiv medlem
Ok, nu börjar jag förstå vad du menar. Ja, när du fokuserar på oändligheten kommer optimal skärpa att finnas där, mycket långt borta. Men acceptabel skärpa kommer finnas även en bit framför.
Det är så att när du fokuserar på oändligheten kommer parallella ljusstrålar som faller in mot objektivet att fokuseras på sensorn/filmplanet och bilda en skarp bild. Det är svårt att tala om oändligheten men det spelar faktiskt inte så stor roll. Rent matematiskt är strålarna parallella endast när de kommer från en punkt oändligt långt bortifrån men redan vid ett visst antal meter kommer de vara så "parallella" att det i praktiken inte är intressant att urskilja.
Vad "ett visst antal meter" är varierar lite. Titta på ditt objektivs avståndsskala. Du ser att den sakta klättrar från några centimeter till någon meter för att sedan plötsligt hoppa till oändligheten. Det ger en fingervisning om hur snabbt strålarna blir "parallella" för praktiska ändamål. Ofta räcker det med storleksordningen hundra meter och horizonten är ju längre bort än så.
Visst har skärpedjupet betydelse även om du väljer att fokusera på oändligheten. Har du en stor bländaröppning kommer du mycket snabbare få oskärpa framför dig på näraliggande objekt.
Men ta själv några bilder. Slå om till manuell fokus och fokusera på horizonten. För alla praktiska ändamål är den oändligt långt borta om du kör med ett normalobjektiv eller därikring. Se till att du inte fokuserar bortanför horizonten, dvs går in på det område som finns som spel (det jag nämnde ovan). Ta en bild med stor bländaröppning och en med liten. Ta inte på allra minsta för då kommer diffraktionen börja göra sig påmind. Med liten räcker kanske kring f/8 eller f/11. Om du har en ljusstark normal så du kan ta första på f/1,8 kommer du se skillnad i skärpedjup även fast du fokuserar långt borta. Skillnaden kommer dock inte vara så dramatisk som den är på mycket nära håll.
När man får sådana här myror i huvudet brukar jag övertyga mig själv genom att göra små enkla experiment och visa för mig själv hur det funkar. Det är både roligt och lärorikt.
Jag hoppas att jag inte rörde till det helt och hållet. Ska försöka läsa igenom detta imorgon i vaket tillstånd och svarar (eller dementerar!) då gärna på alla felaktigheter och dumheter jag skrivit.
Det är så att när du fokuserar på oändligheten kommer parallella ljusstrålar som faller in mot objektivet att fokuseras på sensorn/filmplanet och bilda en skarp bild. Det är svårt att tala om oändligheten men det spelar faktiskt inte så stor roll. Rent matematiskt är strålarna parallella endast när de kommer från en punkt oändligt långt bortifrån men redan vid ett visst antal meter kommer de vara så "parallella" att det i praktiken inte är intressant att urskilja.
Vad "ett visst antal meter" är varierar lite. Titta på ditt objektivs avståndsskala. Du ser att den sakta klättrar från några centimeter till någon meter för att sedan plötsligt hoppa till oändligheten. Det ger en fingervisning om hur snabbt strålarna blir "parallella" för praktiska ändamål. Ofta räcker det med storleksordningen hundra meter och horizonten är ju längre bort än så.
Visst har skärpedjupet betydelse även om du väljer att fokusera på oändligheten. Har du en stor bländaröppning kommer du mycket snabbare få oskärpa framför dig på näraliggande objekt.
Men ta själv några bilder. Slå om till manuell fokus och fokusera på horizonten. För alla praktiska ändamål är den oändligt långt borta om du kör med ett normalobjektiv eller därikring. Se till att du inte fokuserar bortanför horizonten, dvs går in på det område som finns som spel (det jag nämnde ovan). Ta en bild med stor bländaröppning och en med liten. Ta inte på allra minsta för då kommer diffraktionen börja göra sig påmind. Med liten räcker kanske kring f/8 eller f/11. Om du har en ljusstark normal så du kan ta första på f/1,8 kommer du se skillnad i skärpedjup även fast du fokuserar långt borta. Skillnaden kommer dock inte vara så dramatisk som den är på mycket nära håll.
När man får sådana här myror i huvudet brukar jag övertyga mig själv genom att göra små enkla experiment och visa för mig själv hur det funkar. Det är både roligt och lärorikt.
Jag hoppas att jag inte rörde till det helt och hållet. Ska försöka läsa igenom detta imorgon i vaket tillstånd och svarar (eller dementerar!) då gärna på alla felaktigheter och dumheter jag skrivit.
RolandM
Aktiv medlem
Hyperfokalavståndet i kombination med rätt vald bländare kommer att ge skärpa från strax framför kameran till universums eventuella slut. Denna teknik används i egångskameror och andra kameror med fixfokus.
Det finns en artikel om skärpedjup här på fotosidan.
Artikeln finns här
Det finns en artikel om skärpedjup här på fotosidan.
Artikeln finns här
