Jag använder en Sigma EF-500 DG SUPER tillsammans med min Eos30 och Eos20D. Fungerar finfint med att trigga Sigman med blixtljuset från den inbyggda blixten i kamerorna.
Här till exempel har jag haft Sigman stående på golvet, till höger om kameran.
På
den här bilden hade jag blixten också på golvet, men riktat snett uppåt för att få till ett mer dramatiskt ljus. På denna bild kan du även se problematiken med att använda slavblixt som triggas med blixljus; du får ofta för mycket eller för lite blixtljus, då du måste ställa in blixtstyrkan manuellt. Gör du inte det så fräser den på med full kraft på varenda bild.
Inget större problem dock, det går efter bara ett par exponeringar se ungefär hur mycket blixtstyrka som blir bra. Dessutom smyger det med tiden in i ryggraden så att du allt oftare gissar rätt blixtstyrka redan på första exponeringen. Det som påverkar är motivets avståndet till blixten (se flickans ansikte närmast kameran i bilden "Jennys ögonblick") och bländartalet.
Att jobba på detta sätt ger en bra inblick i hur blixten fungerar och har man dessutom den kunskapen i bakhuvudet att ljusstyrkan fyrdubblas om du halverar avståndet (var det rätt nu?), så är det bara att börja med blixtfotograferingen. Det är mycket roligare än vad jag trodde först, att leka och experimentera med manuell blixt.
Faktorer som påverkar (finns säkert fler, men dessa har jag själv upptäckt som fundamentala):
-Blixtstyrka
-Avståndet från blixten till motivet
-Bländartalet
Blir blixtljuset för svagt eller för starkt så är det bara att ändra på ett eller flera av dessa.
Efter att jag började använda Sigman som en manuell slavblixt har jag allt oftare gått över till manuellt läge även när blixten sitter på kameran. Exempelvis när jag utomhus i solsken vill ha lite upplättningsbilxt på ansiktena för att minska på skuggorna, så ställer jag in blixtstyrkan manuellt.
Mycket lättare att få perfekt resultat på det viset, än att förlita sig på automatiken.