Fingertoppskänsla (eller ytterligare en digitalt vs analogt-diskussion)

[.Z.]

Jag är fullständigt övertygad om att inlärningsprocessen är klart kortare vid digital fotografering, konstigt vore det ju annars.

Har fotat seriöst (va nu de innebär) i 26 år och märker sen jag blev digital att ryggmärgskänslan inte finns där på samma sätt.

För det första så kan jag idag kolla hur det blev, sen så kan jag fota gratis, d.v.s. ta många bilder.

Som sagt, det går nog idag snabbare att lära upp sig men att den s.k fingertoppskänslan skulle öka det är jag inte med på, snarare tvärtom...

Förbaskat bra tråd!

//Larsa

 

[piratjenny]

alf109 skrev:
Den analoga eran lyckades faktiskt vaska fram en och annan duktig fotograf den också även om fotografer som Cartier-Bresson, Elliott Erwitt, Eugene Smith, Dorotea Lange, Christer Strömholm, James Nachtwey och Salgado bara för att nämnan några få givetvis har långt kvar för att komma i närheten av dagens digitalknäppande direkt feedback fotografer. Men frågan är hur i hela fridens namn lyckades de överhuvud taget passera rena nybörjarstadier när dom inte kunde se bilden direkt när den var tagen???

Ja du, det är ett mysterium!!
De måste ha haft en himla tur helt enkelt!!
//jenny

 

[dl_4711]

Kijana skrev:

Om jag låtit min privata systemare vila en vecka eller två, och bara fotat digitalt under tiden så blev det mycket titta och trycka-fotografering till en början med analoga kameran. Med andra ord tänkte jag inte alls på exponeringsvärden och andra nödvändiga tekniska frågor.

Ursäkta, men det här säger mer om dig som fotograf än om ämnet i denna diskussion. Varför slutar du tänka bara för att du fotar digitalt och får (mer eller mindre) omedelbar feedback? Då går du ju miste om många ögonblick som aldrig upprepas - för vi vet ju alla hur flyktigt det där speciella ljuset eller den där speciella posén våra barn råkar ha är? Att inte tänka i ett sånt läge bara för att man råkar ha en annan kamera i näven verkar rent puckat.

 

[Graal]

Inte ser man väl hur slutresultatet blir redan när man fotograferar med en digital kamera. Flera inlägg i andra forum har tagit upp detta när jag klagat på att det inte finns svartvitlägen i flera avancerade digitalkameror. Då har man svarat att det man ser i kameran är mediokert och inte säger så mycket om bilden och att se bilden redan vid fotograferingen har inte varit av någon större betydelse, inte heller om man ska ha den i färg.

Sedan har vi det digitala hantverket som också framhävts i forumen. Inte får man fram en bild bara genom att lägga upp bildfilen i datorn? Ett krävande hantverk återstår innan du ser resultatet, det har man också menat.

Med analog fotografering är det delvis likadant. När du kommer hem ska du framkalla filmen och sedan efter ett par timmar kan du börja kopiera i mörkrummet. Men vid filmframkallning och kopiering är din teoretiska inlärning kopplad till manuella operationer där tid, temperatur, agitering, efterbelysning, pjattning etc mera sitter i rörelser. Detta gör att du får en bra fingertoppskänsla som ganska snabbt (med träning) kan utvecklas till oanade höjder. Du får också en speciell känsla i bildskapandet som inte finns i det digitala bildskapandet på samma sätt.

 

[eon]

Aldrig någonsin med någon kamera så ser man vid fotograferingstillfället hur bilden kommer att se ut.
Närmast kommer man det dock med en digital kompaktkamera med sin realtidsdisplay. Dock så är de också närmast otolkbara med sina små displayer av bedrövlig kvalitet och ströljus på.

Nej, det handlar om att för sitt inre se bilden som den kommer att bli. Först med erfarenhet så kan man få till bilden som man vill ha den och inte bara ta det som råkar bli.

Hjärnan får ta insignalerna och bygga upp ett korrekt slutresultat.
Se sökarbilden, ta i beräkning vädret, ljuset, storlek, proportioner och perspektiv, tänka in färgerna och korrigera för kamerans inverkan samt slutligen tänka 'platt'.

Det gäller att se det man ska fotografera och inte försöka fotografera det man ser


Vad gäller fingertoppskänslan så tror jag inte att den har att göra med hur snabbt man får feedback. En kamera med många finesser och funktioner är svårare och tar längre tid att få till känslan för, än en ren baskamera för film.

/Erik

 

[Galaxens President]

Med lite nogranhet och förståelse för materialen man jobbar med så är det inte så svårt att få en mycket god kontroll över slutresultatet även om man inte ser slutgiltiga resultatet i kameran. En spotmätare för att mäta motivets omfång, en någorlunda kalibrerad framkallningsprocess för att exponera med rätt känslighet och kunna matcha mediets kontrastkurva mot motivet, så får man mycket få överaskningar exponeringsmässigt när man kommer hem.

Detta fungerar ju även digitalt även om jag tror få jobbar så. Det är nog mycket vanligare analoga svartvit-fotografer har den fingertoppskänslan eftersom den är mer nödvändig för bästa resultat jämfört med när man har ett histogram ute i fält att ta hjälp från.

Sedan krävs i regel efterjusteringar för bästa resultat, både analogt och digitalt, och speciellt för svartvitt. Färgbilder separerar bilddelar mha skilnader i färgnyans, mättnad samt svärta medan svartvita bilder bara har gråskalan att nyttja. Att då enbart klämma in motivet linjärt mellan svart och vitpunkt med den maximala kontrast man kan uppnå utan att kapa önskade detaljer i låg och högdagrar ger ofta en livlöst grå kontrastlös bild pga bildmediets begränsade dynamiska omfång (ett stort dia på ett ljusbord är väl undantaget). Därför kan resultaten oftast förbättras genom att lura ögat genom att förändra ljushet och kontrast lokalt i vissa delar av bilden, något som är trivialt inom vissa gränser i photoshop men också är möjligt med analoga svartvita bilder genom förhållning, efterbelysning och multikontrastpapper/filter. Men detta kräver som sagt gott utgångsmaterial i neg eller råfiler. En illustration av detta kan fås genom att jämföra bilden nedan som bara är kopierad rakt mellan papperets vitpunkt och maximala svärta vilket någorlunda skulle motsvara en digitalbild direkt ur kameran som endast desaturerats och fått svart och vitpunkt justerad. Här är en bild kopierad från samma negativ men med lokala kontrasten justerad med olika exponeringstid och kontrastfilter i kopieringen. Sedan finns det förståss subtilare expempel än detta.

(OT: Kan man öka kontrasten så här kraftigt digitalt utan att kvantiseringseffekter blir synliga? Gör man det med analoga medel får man akta sig för kornig film då kornen blir tydligare när kontrasten höjs, denna bild är dock storformat så kornet är inget problem)

Hursom helst, fingertoppskänsla krävs oavsett teknik och under hela det bildskapande förloppet om ett kontrolerbart och optimalt slutresultat skall uppnås. Har man bara datorvanan är säkerligen lärandekurvan brantare för digitalfotografi (speciellt i början). Har du istället en grundläggande förståelse för fysik och kemi men inte datorvanan (kanske inte så vanligt idag) så är säkerligen lärandekurvan brantare för analog fotografi (speciellt i början). Jag har dock svårt att se på vilket sätt något av detta skulla ha betydelse för någon fingertoppskänsla.

(OT igen: min mattskiva är betydlig större än displayerna på befintliga digitalkameror, dock är den roterad 180 grader i filmplanet så jag vet inte vilket som i fält ger bäst preview av den slutgiltiga bilden. Kodak Wratten #90 är ett bra hjälpmedel om man har svårt att se hur olika färgnyanser översätter till svartvit pankromatisk film.)

Jag inbillar mig att domningarna i mina fingrar så sakteligen börjar släppa något.

Mvh Richard

 

[Hans-C]

FILM) (piratjenny skrev:
Diskussionen ramlade iväg medan jag sov! :-D



I alla de exempel du radar upp får utövaren direkt feedback. Hur lång tid skulle det ha tagit för Rembrandt att utveckla sig som målare om han varit tvungen att måla med förbundna ögon och få se resultatet först en vecka senare? Hur lång tid hade det tagit för Beckham att lära sig slå bra frisparkar om han hade varit tvungen att vända bort blicken när den var slagen och sedan se resultatet på video en vecka senare.

//Jenny

Jag är också övertygad att inlärningen är snabbare med digitalt. Men blir sluresultaten bättre? Jag TROR det beror mer på intresse, talang och hur mycket arbete man lägger ner. T.ex, om man fotar analogt, skriver man ner vilken vinkel man tog bilderna från? Om man tittar i en digital display direkt kommer man ju samtidigt ihåg hur man tog bilden eftersom det var alldeles nyss. Likadant med EXIF. Och det jag brinner för, tanken och känslan. Jag skulle aldrig "klara" att fota analogt, det jag tycker är intressant skulle försvinna. Om man inte skriver en detaljerad dagbok förstås. Och det gör bara dom som är ambitiösa (eller nerdiga...) nog att göra det. En annan aspekt är att vi männsikor lär in saker olika. Det kan också vara bra att få en "repetition" som är bra fär inlärningen när filmen är framkallad. Att titta en gång i en display eller i datorn är kanske inte rätt sätt. By the way, var inte han med dom fantastiska melodiska styckena döv? Han, Beethoven? Och har Beckham någonsin slagit en bra frispark? ))

 

[Hans-C]

Graal skrev:
Inte ser man väl hur slutresultatet blir redan när man fotograferar med en digital kamera. Flera inlägg i andra forum har tagit upp detta när jag klagat på att det inte finns svartvitlägen i flera avancerade digitalkameror. Då har man svarat att det man ser i kameran är mediokert och inte säger så mycket om bilden och att se bilden redan vid fotograferingen har inte varit av någon större betydelse, inte heller om man ska ha den i färg.

Sedan har vi det digitala hantverket som också framhävts i forumen. Inte får man fram en bild bara genom att lägga upp bildfilen i datorn? Ett krävande hantverk återstår innan du ser resultatet, det har man också menat.

Med analog fotografering är det delvis likadant. När du kommer hem ska du framkalla filmen och sedan efter ett par timmar kan du börja kopiera i mörkrummet. Men vid filmframkallning och kopiering är din teoretiska inlärning kopplad till manuella operationer där tid, temperatur, agitering, efterbelysning, pjattning etc mera sitter i rörelser. Detta gör att du får en bra fingertoppskänsla som ganska snabbt (med träning) kan utvecklas till oanade höjder. Du får också en speciell känsla i bildskapandet som inte finns i det digitala bildskapandet på samma sätt.

Med all respekt Nils, här är du ute och cyklar :O Men istället för att gnälla ska jag ge min syn. Du sitter och framkallar, agiterar (vad det nu är) pjattar etc. Men vad gör du egentligen? Jo, arbetar med bilden. Och förhoppningsvis tittar du på bilden medan du gör detta. Förbättrar den? Jag påstår också att du medan du gör detta utvecklar din teknik och bildseende. Vad gör då en fotograf som har digital utrustning? Skiter i allt? Blundar? Självklart inte. Dom som jobbar med en digital bild utvecklar också sitt bildseende och teknik. Även om själva framkallningsprocessen är olika. Resten är mycket lika. Och den speciella känslan i bildskapandet, finns inte den i det digitala bildskapandet? Jo, den är där, och inte är den så mycket annorlunda heller.

 

[alf109]

Tycker att dessa diskussioner ofta tenderar att bli analogt vs digitalt, vilket i längden blir rätt trist. Jag tror att var och en tar bäst bilder med den teknik han trivs med. Och jag tror att det är ungefär som med skrivande. Det blev inte automatiskt flera bra författare bara för att man ersatte penna och skrivmaskin med ordbehandlare. Jag tror snarare att en bra författare kommer att skriva bra böcker oavsett tekniska hjälpmedel. Inlärningskurvan av de rent tekniska bitarna borde gå snabbare med digitalteknik i och med direkt respons och möjlighet till flera exponeringar där man kan se skillnaden direkt. Detta tycker jag egentligen är av underordnat intresse, alla som fotat ett tag lär sig - oavsett teknik - om villjan finns att exponera och komponera bilder så att de rent tekniskt blir bra. Det finns säkert tusentalt tekniskt kunniga fotografer bara här på fotosidan, ändå är det ett ganska fåtal som tar egna bilder, vi andra ägnar oss åt att kopiera oss själva och andra. Hela diskussionen blir lite som om man slogs om det var bättre att skriva med penna, skrivmaskin eller dator samtidigt som ingen brydde sig om VAD som skrevs. För att skriva en bra bok krävs givetvis att man har något att säga, jag tror att det funkar likadant med fotandet.

 

[Hans-C]

"Hela diskussionen blir lite som om man slogs om det var bättre att skriva med penna, skrivmaskin eller dator samtidigt som ingen brydde sig om VAD som skrevs." Right on...

 

[Brummelisa]

Jag började (som kanske de flesta som har hållt på ett antal år) med analoga kameror. Jag spotmätte och analyserade bilden mycket noggrant innan jag tryckte på knappen. Jag VISSTE redan då hur bilden skulle bli. Jag körde även med zonsystemet för att få perfekta negativ. Visst tog det mig tid att få den kunskapen, men jag fick den.

När jag för ett år sedan köpte en digital kamera så måste jag faktiskt säga att jag har nästan glömt allt sådant. Man trycker hej villt och visserligen ser man hur bilden blir direkt, men närmare eftertanke har man inte. Heller så analyserar man inte bilden så mycket tycker jag. Och det just det som är till nackdelen för det digitala arbetssättet.

De flesta säger att inlärningströskeln är snabbare med det digitala genom att man ser bilden direkt och kan då ta om kortet om det inte blev bra. Men vad är det egentligen man ser? Ett vitt blinkande histogram. Oj, det är ju förbjudet och då måste jag genast ta om bilden tänker nog många. Men för f-n det var ju så ljust ju!!! Och varför är det förbjudet att få värdet 255,255,255? För att det inte går att tona bilden?

Oj, mamma blinkade, bäst att ta om bilden. Där är det visserligen bra med digitalt, men det är inte det här som gör att man lär sig fotografera. Blinkningar och miner har inte med det att göra, utan det digitala arbetssättet i det fallet underlättar bara att man kan få om chansen. Men det har inte något med den fingertoppskänslan man pratar om här.

Jag tänker nu strunta i att ta digitala bilder (förutom familjebilder) och hoppa tillbaka till det analoga för att få upp känslan med kontrast och sådant igen. Det passar kanske inta alla, men jag vet att jag producerar bättre bilder då jag kör analogt.

/ Marcus - som kanske spårade ur lite...

 

[Kijana]

dl_4711 skrev:
Ursäkta, men det här säger mer om dig som fotograf än om ämnet i denna diskussion. Varför slutar du tänka bara för att du fotar digitalt och får (mer eller mindre) omedelbar feedback? Då går du ju miste om många ögonblick som aldrig upprepas - för vi vet ju alla hur flyktigt det där speciella ljuset eller den där speciella posén våra barn råkar ha är? Att inte tänka i ett sånt läge bara för att man råkar ha en annan kamera i näven verkar rent puckat.

Här missförstår du mig, kanske för att jag var otydlig.
Vad jag berättade om var att jag i början ägnade mig åt titta-och-tryck-fotografering med min analoga systemare efter att under en eller två veckor bara fotograferat med en digital kompakt (där jag istället för att fotografera fick ägna mig åt att lura automatiken).
Min poäng i exemplet var att det är större skillnad mellan en systemare och kompaktkamera än mellan två systemkameror med analog respektive digital teknik. Och i exemplet spelar det ingen roll om kompakten är analog och systemkameran digital, eller vice versa. Vad som ger fingertoppskänsla är att fotografera mycket, och att vara kreativ med de manuella inställningarna.

 

[Kijana]

FILM) (piratjenny skrev:
Diskussionen ramlade iväg medan jag sov! :-D



I alla de exempel du radar upp får utövaren direkt feedback. Hur lång tid skulle det ha tagit för Rembrandt att utveckla sig som målare om han varit tvungen att måla med förbundna ögon och få se resultatet först en vecka senare?

Jag tror ju inte att han målade på måfå och lät slumpen avgöra hur målningen skulle bli. Han hade nog sina bilder klara för sig.

Hur lång tid hade det tagit för Beckham att lära sig slå bra frisparkar om han hade varit tvungen att vända bort blicken när den var slagen och sedan se resultatet på video en vecka senare?

Jag antar att du också lever i föreställningen att det är i styrketräningslokalen man blir stark, när det i själva verket är vilan mellan passen som man bygger upp kroppen.
Exemplet med vila gäller egentligen inte bara styrketräning, det gäller egentligen också all inlärning. Det är under sömnen som hjärnan sorterar intryck under dagen och gör reparationer bland cellerna.
Sov och begrunda!

 

[piratjenny]

Kijana skrev:
Jag tror ju inte att han målade på måfå och lät slumpen avgöra hur målningen skulle bli. Han hade nog sina bilder klara för sig.

Om man fullföljer ditt resonemang så menar du alltså att digitalfotografer fotar på måfå och utan en plan? Det är ju löjligt! Du missförstår mig ju!

Jag antar att du också lever i föreställningen att det är i styrketräningslokalen man blir stark, när det i själva verket är vilan mellan passen som man bygger upp kroppen.
Exemplet med vila gäller egentligen inte bara styrketräning, det gäller egentligen också all inlärning. Det är under sömnen som hjärnan sorterar intryck under dagen och gör reparationer bland cellerna.
Sov och begrunda!

Visst är det så! Hjärnan behöver få tid på sig att sortera intrycken. Jag väntar gärna någon/några dagar innan jag bearbetar mina bilder i PS för att kunna se bilden så förutsättningslöst som möjligt. Jag vill inte sitta fast i mina intryck från själva fototillfället när jag gör efterbehandlingen. Men - om jag fotar analogt så får jag ju inga intryck av råresultatet förrän jag framkallat filmen. Då har jag ju inga intryck att begrunda!

Jag är definitivt inte nån rabiat digitalförespråkare. Var och en måste ju hitta det sätt som funkar bäst för honom/henne. Jag personligen har inte tålamodet till att fota analogt och jag har heller aldrig gjort något mörkrumsarbete (det har inte intresserat mig) och hade alltså aldrig varit där jag är idag utan den "digitala revolutionen". Jag är ingen mästare på de digitala hjälpmedlen och är mycket dålig på histogram o liknande. Det som har fört mig framåt har till stor del varit möjligheten att direkt få se råresultatet (det färdiga resultatet ser jag ju först efter lite bildbehandling i PS). Kanske är det snarare som en "quick fix".... att snabbt stilla min nyfikenhet och ge mig en möjlighet att rätta till nåt som jag gjorde fel eller missade eller helt enkelt inte tänkte på.

//Jenny

 

[dl_4711]

Kijana skrev:

Min poäng i exemplet var att det är större skillnad mellan en systemare och kompaktkamera än mellan två systemkameror med analog respektive digital teknik.

Ok, där har du ju en poäng. Men det skiljer rätt mycket mellan kompakter också. *har provat en hel del...*

 

[Estethia]

jag var på lasse åbergs museum idag och kikade lite i en bok som han har gjort.
och nu har jag sett helt fantastiska analoga bilder! bilder som blir underbara, direkt utan något photoshop.

så nu ska jag gå å köpa mig den bästa analoga kamera som går att få för pengar!
en Diana!
sen ska jag, tillsammans med den, ta en D100 och ett IR-filter å gå ut och fota.
tillsammans kommer vi, jag å mina kameror, skapa helt fantastiska bilder, sida vid sida. ingen liknar varann och därför kompletterar dom varann perfekt! det bästa från två världar!
en utopi!
jag är glad att jag lever idag.

 

[ErikGustavsson]

Intressant debatt.

Jag tror, att när det gäller fingertoppskänsla beträffande vilka exponeringsinställningar man ska ha, så kommer den endast genom lång erfarenhet och en förståelse för den teknik man använder för att skapa sin bild, samt för det ljus man befinner sig i. Analogt eller digitalt tror jag kvittar. Fingertoppskänslan tror jag nog har mer med talang att göra. Eller.. vad ÄR fingertoppskänsla egentligen.. ett rätt vagt begrepp, för alla vill ju ha sina bilder olika. Någon kanske föredrar en ljusare bild, andra en mörkare...

När det gäller att lära sig grunderna tror jag benhårt på att den digitale DSLR-amatören har all möjlighet att snabbt tillgodogöra sig kunskaper. Inte minst för att jag upplever att jag lärt mig otroligt mycket sedan jag köpte min D70.
Att lära sig grunderna på en analog kamera tar nog lite längre tid just eftersom det inte blir lika mycket trial and error. Med min DSLR får jag ju en feedback, om inte alltid direkt så iallafall så fort jag har tillgång till min dator, och eftersom jag inte behöver tänka på att ha tillräckligt med rullar så kan jag ju plåta och radera friskt. Efter ett tag börjar man ju få en ryggmärgskänsla av vad som förmodligen fungerar i just den situationen.

När det gäller mätmetoder och liknande som diskuterats ovan, manuell kontra automagiskt, så är väl det egentligen irrelevant i en digital/analogdiskussion då de moderna analoga kamerorna har precis samma system som de samtida DSLR. Alltså borde man kunna vara precis lika lat med en analog som med en digital, eller precis lika manuell med den digitala systemkameran.

När man är klar med grunderna på endera systemet så tror jag skillnaderna börjar. Där en analog fotograf börjar intressera sig för hur olika film beter sig får en digital fotograf börja tänka på sin sensor och dess förutsättningar.

Den absolut största skillnaden mellan analogt och digitalt rent handhavandemässigt ligger dock i efterbehandlingen/framkallningen.
Här är det två helt olika vetenskaper som kräver två rätt skilda tekniska färdigheter. Dock är kravet på bildseende det samma. Oavsett tekniskt format på bilden borde en person med fingertoppskänsla" för hur en bild ska se ut, se om den ska vara mörkare/ljusare, mer eller mindre kontrast, beskärning etc..

Jag är övertygad om att en duktig fotograf kan ta precis lika bra bilder med en gammal mekanisk, analog kamera, som med en modern, funktionnspäckad digital systemkamera, då bildskapande inte i huvudsak handlar om märket på kameran eller hur många bokstäver som får plats på objektivet, utan om att se "the kodak moment" och kunna frysa tid och rum för att sedan kunna förmedla en händelse eller känsla till andra människor på ett sätt som berör dem.
Har man inte talangen kan inget matrismätningssystem i världen rädda en, man blir inte automatiskt duktigare med en Leica och några miljoner pixlar hit eller dit räddar inte en dålig komposition.

Så, hur får man fotografisk talang? Den som har svaret får gärna berätta det för mig.. för jag är intresserad..

eller kanske måste jag byta till en bättre kamera först?

/E

 

[alf109]

ErikGustavsson skrev:
Intressant debatt.

Så, hur får man fotografisk talang? Den som har svaret får gärna berätta det för mig.. för jag är intresserad..


/E

Utan att påstå att jag har någon speciell talang skulle jag ändå vilja påstå att övning ger färdighet i så väl foto som andra uttrycksformer.

Vad består då denna övning av?
Det absolut viktigaste som kanske överaskar en del handlar om att öva sig i att se. Den som inte ser bra bilder lär knappast ta några heller. Ta den tid som krävs för att betrakta tex ljusets olika skiftningar och dess inverkan på olika objekt och miljöer.

"Fotografera" även utan kamera, försök tänka i bild även i vardagssittuationer utan kamera.

Förenkla, försök att eliminera störande och ovidkommande saker ur bilden (obs vid tagningstillfället, ej i photoshop).

Titta på många bilder av andra duktiga fotografer. När du hittar bilder som du tycker om så analysera VAD det är du tycker om i bilden. Det är en väsentlig skillnad på om man tycker om bilden på hundvalpen för att man gillar hundar jämfört med att det är en bra bild, dessa båda kan givetvis sammanfalla.

Fotografera så mycket och ofta som möjligt. Att spela gitarr lär man sig inte genom att köpa en gitarr, det är samma sak med fotandet.

Begränsa utrustningen till en början, detta tror jag underlättar för att träna upp sitt bildseende. Tänk på att det går att ta oändligt många bra bilder med vilken brännvidd som helst.
Själv tar jag 95% av mina bilder med 35 eller 50 mm på småbild och tycker att jag nu börjar få ett hum om hur dessa funkar vg utsnitt, perspektiv och skärpedjup vid olika bländare. Detta ger mej också en större frihet att tänka på bilden i stället för prylarna.

Om du vill styra slutressultatet så måste du köra med manuell ljusmätning, oavsett hur bra automatiken är kan den omöjligt veta hur du vill ha bilden. Det finns kanske sittuationer när automatiken är att föredra, men en tumregel borde vara att manuellt är det normala och automatik används i undantagsfall.

Slutligen så är det ju så att de duktigaste fotograferna förmodligen också är de som tar flest bilder. Om man tittar i tex National Geographic skall man veta att de bilder som visas är utvalada bland tusentals andra. Så en eller ett par bilder som man tycker är bra på en rulle (36-bilder) är inte dåligt. Alla borde dock vara rätt exponerade och ha en hyfsad komposition.