Jag kom in lite sent i tråden och vill egentligen först tacka Nils att du kom med den positiva informationen. Sen går det inte att lägga sitt strå i debatten då inläggen snabbt bytte riktning.
Det konstiga med dessa oändligt många vs-trådar är att man hela tiden jämför vilket media (analogt/digitalt) som ger de bästa bilderna.
Men vad är en bra bild? Är det den skarpaste bilden med flest korn/pixlar? Eller är det en bild som återger motivet som det är i verkligheten, eller som fotografen vill återge det?
Jag kör enbart analogt, men inte för att jag anser bilderna bli skarpare eller så. Jag använder enbart storformat, men inte för det mindre korn vid förstoring utan det bromsar upp själva fotograferingen mycket.
Sen älskar jag att stå och framkalla mina bilder flera veckor efter fotograferingen och få en massa 'ja, just det ja'-tankar när jag håller upp negativen mot ljuset (man glömmer lätt bort vad man fotograferade). Men det kan jag självklart göra med digitala bilder med. Jag kan faktiskt "framkalla" mina digitala bilder efterhand också, så min anledning att jag kör analogt kan jag köra digitalt.
Då frågar man kanske varför jag anser analogt vara mycket bättre än digitalt (eftersom jag inte kör digitalt).
Jo, eftersom jag inte kan se på plats att jag har mätt ljuset bra. Jag kan inte se om modellen blinkar. Jag har bara råd att ta 20 bilder per session.
Allt detta gör att spänningen vid en session lever kvar mycket längre och jag (och det kan tyckas töntigt) kan känna att jag är inte värd att få en bra bild om jag inte lyckades (tex förstörde bilderna vid framkallning etc).
För mig är det inte bara att få en bild, utan hela vägen fram som är viktig.
/ Marcus
