Annons

Förvirrad nybörjare! (Wall of text)

Produkter
(logga in för att koppla)

touchofred

Aktiv medlem
Hej !

Har lagt upp ert par trådar här förut så vet hur det fungerar, och jag hoppas att jag lägger denna tråd i rätt del.

Har ganska nyligen köpt mig en första systemkamera, blev en 700d med 18-55 kitobjektivet, köpte ett 55-250 is II för nån vecka sen. Och det tror jag räcker för mig som nybörjare.

Jag har läst MASSOR om bländare,slutartider,iso, och alla dom där grundläggande sakerna.
Men jag är fortfarande förvirrad, tex, Lägre bländartal ger större bländare? Eller är det tvärtom?
Och jag vet inte hur jag ska få in det här i huvudet ordentligt, för jag måste ju veta vad allt betyder och hur kameran reagerar för att kunna ställa in dom olika sakerna själv.

Och jag förstår ju att högre iso ger me brus osv, och att ställer man in en sak, så bör man finjustera dom andra inställningarna för annars blir bilden, under/ överexponerad osv.

För just nu såv använder jag automatlägena, och det känns på nåt sätt lite tabu nästan? Som jag har uppfattat så använder alla bättre fotografer manuella läget och ställer in allting själv? Eller. Är det bara jag som tror så? Är det bara att nöta på M läget?

Har oxå förstått att många bilder handlar först och främst om tur(?) att få den där riktigt bra bilden på en hund tex. Och inställningarna måste ju vara rätt inställda oxå, men man måste ju ha turen med sig ändå.

Har ett par bilder jag skulle vilja visa, på en häst och en hund, skulle uppskatta om ni kan berätta om jag gjort rätt eller fel, som sagt så är det automatläget. I skrivande stund skriver jag på min iPad, men kan ladda upp bilderna om det är av intresse?

Ojojoj, blev lite mycket text.. Reservation för stavfel ..
 
Det är absolut inte fel att använda automatläget. Anledningen till att "proffs" använder manuella läget är för att kontrollera sin bild när det gäller skärpedjup etc.

I min mening är det första du skall fokusera på Bländarprioritet. På din Canon heter det Av. Börja att fota på största bländare (lägsta nummer), höj sen värdet ett steg eller två, t.ex. från 5,6 till 8 och se vad som händer med bilden.

När du har koll på bländaren, så kan du börja laborera med tidsprioritet, alltså Tv på din Canon. Observera vilka tider du behöver för att fånga ett motiv i rörelse i önskat läge. Vill du ha helt fryst? Lite rörelseskärpa? Det är bara att testa testa testa...du behöver ju inte framkalla film.

Båda dessa kan vara lämpligt att delvis göra på fast ISO. För ett högre bländare värde ger en mörkare bild, precis som en kortare tid. För att frysa en rörelse i dåligt ljus behövs att man skruvar upp ISO och där gäller det att hitta en balans med brus och oskärpa.

Är du observant så kommer du märka att ljuset i bilderna följer varandra slaviskt i förhållandet bländare/tid. En bild tagen med bländare 4 och 1/200 sekund, blir exakt lika ljus/mörk på bländare 5.6 och 1/100 sekund, detta då på samma ISO. Det enda som skiljer är skärpedjupet.

När du har koll på de två, gå över till Manuellt, aka M läget på din Canon och kombinera dina nya färdigheter. Här har du all möjlighet att använda din kreativitet...men du behöver inte ha bråttom dit!

Jag fotar lika mycket på Av som på M och använder även Tv ibland, det är situationen som avgör.
 
Jag har läst MASSOR om bländare,slutartider,iso, och alla dom där grundläggande sakerna.
Men jag är fortfarande förvirrad, tex, Lägre bländartal ger större bländare? Eller är det tvärtom?
Och jag vet inte hur jag ska få in det här i huvudet ordentligt, för jag måste ju veta vad allt betyder och hur kameran reagerar för att kunna ställa in dom olika sakerna själv.
Här är en väldigt bra Youtube-video som förklarar hur bländartal fungerar. Det finns även videor från samma kille som förklarar skärpedjup och ISO.

För just nu såv använder jag automatlägena, och det känns på nåt sätt lite tabu nästan? Som jag har uppfattat så använder alla bättre fotografer manuella läget och ställer in allting själv? Eller. Är det bara jag som tror så? Är det bara att nöta på M läget?
Det är nog sällan som proffsfotografer använder M, det är oftast bara onödigt krångligt och tar längre tid. De flesta använder nog antingen bländarprioritet eller slutarprioritet, och justerar exponeringen med kamerans exponeringskompensation. M-läget kan däremot vara bra att experimentera med, men för vanligt fotograferande så är oftast något av de halvmanuella lägena bäst beroende på vilket behov man har.
Har oxå förstått att många bilder handlar först och främst om tur(?) att få den där riktigt bra bilden på en hund tex. Och inställningarna måste ju vara rätt inställda oxå, men man måste ju ha turen med sig ändå.
Absolut, många av de bästa bilderna togs p.g.a. att fotografen var på rätt plats vid rätt tid och hade lite tur. Men bra fotografer ser till att ha tur ofta ;)
 
Vad gäller hundfoto så har man förstås nytta av tur, men erfarenhet och utrustning gör helt klart nytta. Jag testade att plåta agility förra året (något jag aldrig fotograferat tidigare) med en kamera jag aldrig använt tidigare (EOS 1DX). Som Nikonägare var det lite ovant, men det blev rätt bra ändå: http://www.flickr.com/search/?w=21258117@N05&q=agility
 
Har ganska nyligen köpt mig en första systemkamera, blev en 700d med 18-55 kitobjektivet, köpte ett 55-250 is II för nån vecka sen. Och det tror jag räcker för mig som nybörjare.

De grejerna kan du ha mycket kul med och få många bra bilder.

Jag har läst MASSOR om bländare,slutartider,iso, och alla dom där grundläggande sakerna.
Men jag är fortfarande förvirrad, tex, Lägre bländartal ger större bländare? Eller är det tvärtom?
Och jag vet inte hur jag ska få in det här i huvudet ordentligt, för jag måste ju veta vad allt betyder och hur kameran reagerar för att kunna ställa in dom olika sakerna själv.

Om vi pratar om tidsskalan och bländarskalan så kan det hjälpa att komma ihåg att det handlar om bråktal:
Tidsskalan: 1/100, 1/200, 1/500 osv.
Bländarskalan: 1/4, 1/5,6, 1/8 osv
Slutsats: större tal innebär alltid mindre ljus.

Iso-skalan är (lite förenklat) däremot tvärtom: Större siffra ger ungefär samma effekt som mer ljus. Men större siffra på iso-skalan innebär också mer brus.
(Nå, det här med iso är egentligen lite mer komplext, men det duger som förklaring tills vidare :)

Och jag förstår ju att högre iso ger me brus osv, och att ställer man in en sak, så bör man finjustera dom andra inställningarna för annars blir bilden, under/ överexponerad osv.

Jepp.

För just nu såv använder jag automatlägena, och det känns på nåt sätt lite tabu nästan? Som jag har uppfattat så använder alla bättre fotografer manuella läget och ställer in allting själv? Eller. Är det bara jag som tror så? Är det bara att nöta på M läget?

Det finns en utbredd snobbism i att man alltid skall köra manuellt. Jag tycker man skall använda det läge man trivs med och som fungerar bra i den situation man fotar i ... Jag har fotograferat i över 30 år och började med kameror som helt saknade automatik. Idag använder jag ofta automatik, det funkar ofta bra, i synnerhet om man lär känna automatiken så man kan bedöma när den troligen kommer att missa och på vilket sätt. Ibland är de helt enkelt enklare att köra manuellt eftersom det blir mer jobb att hålla reda på automatiken än att ställa in helt självt. Det beror på situationen och med erfarenhet lär man sig känna igen fler och fler situationer och vad som funkar där.

Det finns däremot ett pedagogiskt värde med att som du säger "nöta på (med) M-läget" - ju bättre sambandet mellan tid/bländare/iso sitter i ryggmärgen, ju enklare blir det också att utnyttja automatiken till fullo. Ju mer du själv kan bedöma exponering (och sambanden mellan de olika parametrarna) ju lättare blir det att gissa när automatiken kommer att missförstå vad det är man vill få för resultat och kompensera. Jag kör väldigt mycket med tidsautomatik (bländaren vill jag ha koll på) och rattar mycket på exponeringskompensationen ("+/-") när jag misstänker att automatiken kommer att gissa fel.

Har oxå förstått att många bilder handlar först och främst om tur(?) att få den där riktigt bra bilden på en hund tex. Och inställningarna måste ju vara rätt inställda oxå, men man måste ju ha turen med sig ändå.

Det är som i idrott: Ju skickligare du är, ju oftare har du tur. Riktigt skickliga fotografer har nästan alltid tur :)

Men det handlar också om envishet och ihärdighet: Den som inte ger sig och försöker igen, och igen, och igen, och igen, och igen, och igen ... Har oftare tur.

Men att turen finns som en faktor kan nog alla fotografer vittna om. Men också om att skickligare, mer erfarna och envisare fotografer har mer tur.

Har ett par bilder jag skulle vilja visa, på en häst och en hund, skulle uppskatta om ni kan berätta om jag gjort rätt eller fel, som sagt så är det automatläget. I skrivande stund skriver jag på min iPad, men kan ladda upp bilderna om det är av intresse?

Lägg upp dem här på FS och tipsa om dem i en tråd. Många gillar att kommentera.

Enklaste sättet att få kommentarer är att kommentera andras bilder. Och nej, du behöver inte vara erfaren för att ge kommentarer. Ser du en bild du gillar eller ogillar, skriv det, och berätta vad det är du inte gillar eller ogillar. Den processen är oerhört nyttig träning för att ta bättre bilder själv.
 
Nej, större tal innebär alltid MER ljus. 1/100 är större (dubbelt så stort) som 1/200.

Jag syftade på siffrorna under bråkstrecket, eftersom jag noterat att många ser på bråktal på det sättet :)
(vilket skär i min ingenjörssjäl) (om jag nu har någon själ vill säga)
 
Nej, större tal innebär alltid MER ljus. 1/100 är större (dubbelt så stort) som 1/200.

Precis, men han syftar på att talet efter bråkstrecket.
Bländare 4 betyder just 1/4. Vilket är mindre (bländar)tal än 8. Bländare 8 (1/8) ger mindre ljus än bländare 4.

Slutartiden 1/30s är större än 1/100. Talet 100 är större tal och ger mindre ljus än 30.

(Ni har bägge rätt, min långa utläggning är mest för min egen skull.... och för att påminna mig om att bländartalet just är ett bråktal)
 
Senast ändrad:
Grattis till din nya kamera och till en spännande värld!

Som med allt annat, lägger man ner lite tid och tycker det är roligt så blir man mer intresserad och mer driven att bli bättre.

Jag kan bara hålla med de andra i tråden, man väljer bländarautomatik Av, tidsautomatik Tv, auto eller manuellt M beroende på vad man har för mål med bilden.
Ett bra exempel är just hundar. Jag har prövat mig fram och förstått att hundar är rätt snabba och blir därför lätt 'suddiga' på bilder. Lösningen är att se till att kameran tar bilden snabbt nog, tex 1/500 sekund. Så då väljer jag Tv och ställer in på '500' på slutaren. ISO ställer jag på Auto och bländaren blir vad automatiken tycker är lämpligt.

Hur tid, bländare och ISO hänger ihop finns det många beskrivningar på, här är en.
http://www.pulpeten.se/kameraguide/tidbliso.html

Läs böcker/bloggar/kurser, eller kolla på videokurser http://guld.moderskeppet.se/ och youtube.
Besök Fotosidan, läs andras frågor (det finns många som får samma fråga/problem!).
Men framför allt njut och gör fotograferingen till just ditt nöje med dina bilder.
 
Det är absolut inte fel att använda automatläget. Anledningen till att "proffs" använder manuella läget är för att kontrollera sin bild när det gäller skärpedjup etc.

I min mening är det första du skall fokusera på Bländarprioritet. På din Canon heter det Av. Börja att fota på största bländare (lägsta nummer), höj sen värdet ett steg eller två, t.ex. från 5,6 till 8 och se vad som händer med bilden.

När du har koll på bländaren, så kan du börja laborera med tidsprioritet, alltså Tv på din Canon. Observera vilka tider du behöver för att fånga ett motiv i rörelse i önskat läge. Vill du ha helt fryst? Lite rörelseskärpa? Det är bara att testa testa testa...du behöver ju inte framkalla film.

Båda dessa kan vara lämpligt att delvis göra på fast ISO. För ett högre bländare värde ger en mörkare bild, precis som en kortare tid. För att frysa en rörelse i dåligt ljus behövs att man skruvar upp ISO och där gäller det att hitta en balans med brus och oskärpa.

Är du observant så kommer du märka att ljuset i bilderna följer varandra slaviskt i förhållandet bländare/tid. En bild tagen med bländare 4 och 1/200 sekund, blir exakt lika ljus/mörk på bländare 5.6 och 1/100 sekund, detta då på samma ISO. Det enda som skiljer är skärpedjupet.

När du har koll på de två, gå över till Manuellt, aka M läget på din Canon och kombinera dina nya färdigheter. Här har du all möjlighet att använda din kreativitet...men du behöver inte ha bråttom dit!

Jag fotar lika mycket på Av som på M och använder även Tv ibland, det är situationen som avgör.

Hänger med på det mesta, resten får jag läsa igen hehe :)
Ända tills nu har jag fotat allting med dom andra lägena, hade ingen aning vilket läge man skulle fota med.. Men fick svar på det nu :)
 
Är det bara jag som tror så?
Ja det är bara du som tror så.
Hårddrar vi det så är det VÄLDIGT få som använder helt manuellt läge.
Studiofotografer som sätter ljuset själva måste använda M.

I princip alla i dag litar på kamerans ljusmätare.
Utom i de fall när fotografen vet att mätaren kommer bli lurad. O de vet dem pga erfarenhet. O den fick dem inte över en natt.

P eller bländarstyrning eller tidsstyrning eller M tillsammans med automatisk ISO, o då är det fortfarande kameran som bestämmer exponeringen.

Helt manuellt med bländare, tid och ISO är nog få som använder. O gör dem det så tar dem några testskott o kollar histogram o display lite då och då. Det har ju blivit enklare att hävda att man "bara" använder manuellt läge.

När Martin startade så fick han titta upp o kolla in vädret.
O sen gissade man vad som blev bra, man lär sig det ganska fort.
Sunny 16 var ett tankehjälpmedel som fungerar väldigt bra.
Sen tål film överexponering ganska bra.
 
Ett bra sätt att tänka på stor och liten bländare, är att aldrig tala om stor eller liten bländare, utan att alltid tala om stor respektive liten bländaröppning respektive stort respektive litet bländarvärde. Då får du att litet bländarvärde ger stor bländaröppning och vice versa.

Att fotografera är ungefär som att fylla ett glas vatten till brädden utan att det rinner över. Öppnar man kranen mycket (lttet bländarvärde) så strömmar det mycket vatten(ljus) ned i glaset (sensorn) per tidsehet. Stänger vi kranen lite (väljer ett större bländarvärde) behöver vi krana längre för att glaset ska fyllas exakt till bredden. Dvs vi måste välja längre slutartid.

Om vi ökar bländarvärdet ett steg (t.ex. från 16 till 22) halverar vi den mängd ljus som träffar sensorn per tidsenhet, och för att få rätt exponering måste vi dubblera tiden.

Förutom att bländaren reglerar hur mycket ljus som släpps in per tidsenhet reglerar den också skärpedjupet. Stor bländaröppning (dvs litet bländarvärde) ger kort skärpedjup, liten bländaröppning (stort bländarvärde) ger stort skärpedjup.

Som många påpekat är det ganska sällan man behöver lämna automatikläget eller ens P läget. I de flesta fall ger P läget där kameran ställer in både bländare och tid OK resultat.

Är det så att man behöver kortare tid än vad programmautomatiken föreslår för att frysa någon snabb rörelse kan man på många kameror vrida på inmatningsrattarna så att man får kortare tid. Bländaren kommer då automatiskt att följa efter så att exponeringen blir rätt. Jag har dock dålig koll på om denna möjlighet finns på din 700D, men det kan ju vara värt att undersöka. Finns funktione kan du naturligtvis även använda den för att ställa in ett större bländarvärde om du behöver mer skärpedjup. Finns inte möjligheten att justera bländar och tidkombination i P läget på din kamera får du gå över till anting en bländarförvals atuomatik eller slutartidsförvalsautomatik.


Skulle det vara så att du både behöver en kort slutartid och stort skärpedjup, men fortfarande vill exponera automatiskt, kan du ställa in kameran på M, välja den den bländare du behöver för att få skärpedjupet som du vill ha det, och så kort slutare som behövs för att frysa motivet lagom mycket. Därefter slår du på auto iso, och låter kameran atuomatiskt välja känslighet som passar de värden du valt.

Sedan finns det tillfällen då exponeringsautomatiken, oavsett om du använer P eller något annat läge (inklusive M + autoiso), blir lurad av ovanligt ljussatta motiv. Fotograferar du i ett ljust snölandskap kommer atuomatiken att tro att det är ljusare ute än vad det egentligen är, och välja att exponera sensorn mindre. Då kan du använda exponeringskompensationsfunktionen för att kompensera, och kanske ställa den på +2 i snölandskapsfallet. På motsvarande sätt kan du behöva kompensera om du har extremt mörka motiv då automatiken har en tendens att vilja släppa in för mycket ljus, varför du väljer att kompensera åt minushållet istället.

Det finns alltså väldigt få tillfällen då du behöver använda M läget. Det är typiskt när du vill att många bilder i följd ska bli lika exponerade oavsett om motivet är mörkt eller ljust. T.ex. om du fotograferar på ett bröllop och vill få samma exponering oavsett om du fotograferar bruden i vit klänning, eller brudgummen i mörk kostym, och vill att deras ansikten ska bli lika mörka/ljusa. Men då måste du även tänka på att slå av autoiso. Ett annat fall är blixtfotografering i studio med manuella blixtar.

På ett sätt kan man dock säga att det blir enklare att fotografera i M läget. Att lära sig det fordrar max fem sidor bruksanvisning, och de fem sidorna skulle kunna vara mer eller mindre samma för alla kamerro, medan automatiklägena ibland behöver tiofalt fler sidor för att förklara funktionen för just din specifika kameramodell. I M läget behöver man bara tänka på analogin med vattenglaset, mäta ljuset, och sedan är det bara att fotografera på. Man behöver inte tänka på om motivet är ovanligt ljus eller mörkt och därför behöver exponeringkompensation, den bite är redan klar och man kan koncentrera sig på bilden. Vad man behöver tänka på är att göra en ny mätning om ljuset ändrar sig, t.ex. om man går från ett ljust till ett mörkt rum, eller flyttar sig från skuggsidan på gatan till solsidan. Å andra sidan ger det här en ökad medveten het om ljuset om hur starkt det är och var det kommer ifrån vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet vid bildskapandet.
 
Sedan finns det tillfällen då exponeringsautomatiken, oavsett om du använer P eller något annat läge (inklusive M + autoiso), blir lurad av ovanligt ljussatta motiv. Fotograferar du i ett ljust snölandskap kommer atuomatiken att tro att det är ljusare ute än vad det egentligen är, och välja att exponera sensorn mindre.
Det kanske förenklar om man vet att en kameraautomatik alltid eftersträvar att bilden skall bli medelgrå.
en vit yta som fyller sökaren blir grå.
en grå yta som fyller sökaren blir grå.
en svart yta som fyller sökaren blir grå.

Kameran kan avgöra kontrasten i bilden men den vet inte hur mycket ljus som faller på motivet, är det en skrivbordslampa eller solen?
 
Det kanske förenklar om man vet att en kameraautomatik alltid eftersträvar att bilden skall bli medelgrå.
en vit yta som fyller sökaren blir grå.
en grå yta som fyller sökaren blir grå.
en svart yta som fyller sökaren blir grå.

Kameran kan avgöra kontrasten i bilden men den vet inte hur mycket ljus som faller på motivet, är det en skrivbordslampa eller solen?

Ja, det är ett bra sätt att tänka och en bra utgångspunkt, även om det idag inte alltid är riktigt sant. Modern exponeringsautomatik tar även hänsyn till sådant som färger inställt avstånd och mer eller mindre gissar motivet och exponerar därefter. Som tur är har vi en display på baksidan av kameran så att vi kan kolla hur det blir och testa om och hur mycket exponeringskompensation som behövs
 
Ja, det är ett bra sätt att tänka och en bra utgångspunkt, även om det idag inte alltid är riktigt sant. Modern exponeringsautomatik tar även hänsyn till sådant som färger inställt avstånd och mer eller mindre gissar motivet och exponerar därefter. Som tur är har vi en display på baksidan av kameran så att vi kan kolla hur det blir och testa om och hur mycket exponeringskompensation som behövs
Eller så skiter man i det o fotograferar istället ;)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.