Det är precis som Bengt säger. Det innebär att bilden visas "rätt" när du visar den i 100 % förstoring. Då visar varje punkt på skärmen en bildpixel från bildfilen. Dvs, med 100 % visning varken förstoras eller förminskas bilden. När man sen halverar eller dubblerar från 100 % så visas bilden fortfarande rätt, andra förstoringar/förminskningar skapar dessa taggiga kanter.
Dvs, bilden visas bra om förstoringen är i 200 %, 100 %, 50 %, 25 %, 12 % (12,5 % egentligen) osv. Ska du visa bilden i en storlek som inte matchar någon av dessa är det bäst att du interpolerar bilden direkt till rätt storlek, då kommer bilden att visas i 100 %.
Att redan i PS sätta bildstorleken till den rätta storleken (så att bilden kan visas i 100 %) är alltid att föredra om du ska presentera bilden på webben. En fördel med detta är att bildstorleken kan hållas nere (om bilden ska i webbläsaren minskas till 50 % innebär det att 75 % av pixlarna är överflödiga, alltså drar filstorleken iväg i onödan). Om bilden istället i webbläsaren ska ökas till 200 % kommer filstorleken visserligen att vara ännu lägre, men bilden kommer att bli "pixlig".
En annan fördel är att du får till en bra interpolering, du kan alltså säkerställa hur bilden kommer att visas i webbläsaren. Dvs, bilden kommer inte att få dessa taggiga kanter. Det kräver dock att du inte ställer bildens bredd eller höjdattribut till exempelvis 95 % i webbläsaren. Samt att du inte tillåter att bildens storlek ändras hos klienten (ex. flytande bildstorlek). För om du gör något av detta, kommer webbläsaren att interpolera bilden, ofta med dåligt resultat.
