En sådan situation har föga att göra med om vi har public service-teve eller inte. Det har mer att göra med om staten har vinnlagt sig om att skapa ett system för att nå ut med information till allmänheten i en krissituation. Emergency Alert System i USA är en hyfsad förebild, och bygger inte på att det finns ett "statligt" tevebolag som SVT.
Det handlar inte bara om "Hesa Fredrik" för att varna folk om det verkligen krisar (skyddsrum finns väl knappt kvar längre så de kan vi lämna hän).
När katastrofen sker så är det normalt för sent för allt och det är då det är viktigt att man haft och helst har fungerande media som människor litar på och tar del av. Sveriges Radio och TV som det hette förr var alltid en del av det och är fortfarande det media som har överlägset bäst renommé i Sverige. Det krävs också en befolkning med integritet som tillgodogjort sig ett visst mått av kritiskt tänkande. Skolan är väldigt viktig här initialt och en väl fungerande press är viktig för att hålla dessa egenskaper vid liv. Demokratin måste återgenereras av varje generation. Därför är väl fungerande media så centrala och något man inte kan lita på att kommersiella krafter ska känna sitt ansvar för att fixa. Därför har vi ett SVT som är "public".
Vi hade i början av efterkrigstiden även andra samhällsinstitutioner avsedda att skydda befolkningen i händelse av kris och krig. Vi hade ett Civilförsvar värt namnet och ett värnpliktsförsvar med i princip hela årskullar av män som togs in och utbildades varje år. Vi lagrade drivmedel i stora bergrum och bunkrade allt från kritiska insatsvaror till industrin (jag såg en gång en massa elektroniska komponenter LM Ericsson ålagts att hålla i buffert), Vad har vi idag?? 50 JAS-plan som är flygdugliga - om man har råd till soppan och reservdelar? Fyra haubitsar som DN skrev och hur lång tid tar det att få de 15 000 soldater som ingår i armen uppställda. Förr såg man till att barnen kunde simma t.o.m. och hur ser det ut idag med det bara som en liten indikator på att vi verkligen tagit ner garden de här senast 10-20 åren.
Förra året hade vi en stor skogsbrand. Ett civilförsvar i spillror och en hemförlovad arme gjorde att ingen hjälp fanns att få där. Kommunens brandmän fick göra så gott det gick. När jag gjorde lumpen -69 var det en stor storm på Östkusten. Då fick vi delta i arbetet med att röja vägar och ta ner hängande träd mm.
Förr hade vi en livaktig press med olika politiska profiler och en mycket livaktigare politisk diskussion. Idag har vi inte det på samma sätt och många med dig har tydligen slirat så pass att ni är beredda att lägga ner det lilla som finns kvar och låta marknaden försumma det med om jag förstår. Nu pratar man om återförstatligande av SJ för som alla vet så är inte marknaden intresserad av att sköta underhållet om det går ut över vinsterna.
Det jag vill säga är att vi efter kriget hade ett samhällssystem som var mycket mer robust än nu. Det var ett system för krigs- och krisberedskap. Statliga media var en självklar del av detta som vi då var glada åt att de fanns. Man kan idag diskutera hur framtidens media ska fungera men i krig och kris funkar det nog inte särskilt väl om vi tror att ryktesspridning via Facebook och Twitter ytterst ska stå för folks information när vi är i behov av info att lita på och agera med hjälp av. Bevare oss för det!
