Förestående jordbävning på mediamarknaden?

[Sten-Åke Sändh]

Om du jämför med hur snabbt det gick att gå från film i kameran till digitala kameror, så har det inte hänt så mycket på bokmarknaden de senaste tio åren. Så här skriver Svenska Förläggareföreningen:

"Den totala bokmarknaden handlar i mycket hög utsträckning om tryckta böcker. Ljudböcker svarar för mellan två och tre procent av försäljningen, e-böcker för knappt en procent. Den digitala utgivningen består än så länge huvudsakligen av on-line-tjänster inom delmarknaderna företags- och kurslitteratur. Sammantaget står de tryckta böckerna fortfarande för över 90 % av bokmarknaden mätt i försäljningskronor."

På samma sätt som att många ser fotografiet på en papperskopia som slutprodukten för fotograferandet, ser många bokläsare och boksamlare inbundna böcker och bokhyllan/biblioteket som det intressanta. Hur kul är det med en bokhylla med tre uttjänta läsplattor i?

Den digitala kameran har adderat stort värde till fotograferandet genom rawfiler och möjligheter till efterbehandling av bilden som knappt ens var möjlig i mörkrummet. Vilket mervärde adderar en e-bok? Ingen alls enligt mig. Möjligen att en läsplatta väger mindre än ett gäng böcker, men själva läsupplevelsen för oss som gillar bokläsning blir så mycket sämre. Jag är övertygad om att inbundna böcker kommer att finnas kvar under mycket lång tid framöver.

Är du intresserad kan du läsa mer här:
https://data.riksdagen.se/fil/F358F77F-BAD8-4B71-8F86-B9D0140A80F0

Papperstidningar med nyheter är något helt annat. Nyheter och kortare reportage är som gjort för digital form. Det är ingenting man vill spara på och nyheter har inget långsiktigt värde.

Håller med i allt du skrivit om böcker och kan bara tillägga: att man en bonde i Nag Hammadi i Egypten råkade hitta en stor kruka med nedgrävda gamla skrifter som sedan visade sig innehålla de s.k. Gnostiska Evangelierna. De skrevs av de som förlorade kampen mot den centralstyrda kyrkan. Dessa flera tusen år gamla skrifter var alltså fortfarande läsbara. Hur länge överlever digitala skrifter tro?

När det gäller papperstidningar så håller jag inte med alls. KB har sparat gamla tidningar i evigheter och de har stor betydelse vid många former av forskning än idag och kommer så att fortsätta vara så länge de finns. Att de ofta digitaliseras beror ju på att sökbarheten ökar men även på att gammalt tidningspapper är skört.

Sedan finns det också en rent pedagogisk poäng med papperstidningarna och det är därför som DN i papperstidningsform fortfarande dominerar hos DN. Tidningarnas webbar är rena pedagogiska katastroferna. Kolla Erlands Aftonblad t.ex. som nästan är oanvändbar idag. När man kommer in på deras site så ligger först en reklamblaffa över hela skärmen. På senare tid har de dessutom oskicket att lägga en reklambanner med rörliga animationer som gör att folks ögon dras från det väsentliga innehållet. Som om det inte vore nog så dras en videointro igång i bakgrunden som man sedan får försöka hitta så man kan stänga av ljudet som regelmässigt alltid är högre än vanligt. Rena attentatet.

Sedan är sidan så fullständigt överbelamrad med microingresser och hyperlänkar att folk blir alldeles kollriga och riskerar att helt missa det väsentliga - nyhetsinnehållet. Jag vill bara erinra om professor Kristianssons formel som många gränssnittsdesigners än idag lever efter - 7 +- 2. Han kom i sin forskning fram till att människor normalt bara klarar 7 +- 2 alternativ att välja mellan. De med bäst skallar fixar 9 och de med sämst bara 5 kanske. Hur mycket är Aftonbladet och Expressens webbar belamrade med?

Tänker man på detta så förstår nog många varför en vanlig papperstidning som DN är överlägsen en webb som Aftonblajets. Vi kan ju dessutom prata om vad Aftonbladet tycker är viktigt att puffa för på sina löp. Det säger nämligen en del om nyhetsvärderingen. För det mesta rör det sig om några pseudoförvecklingar i den mest populära såpan typ Bonde söker fru eller Paradise Island eller vad de nu heter. Det här är inte nytt men har eskalerat bortom allt förnuft. Redan på 70-talet skrev de på löpet exv. om vilka problem Pecka Langer (gammal radio och TV-profil för de som inte känner till honom) hade med sina löständer.

Nä jag ser Aftonbladet mer som en veckotidning idag som kommer ut varje dag och till halva priset eller mindre mot vad en sådan kostar. Aftonbladet är säkert lönsamt idag men resultatet journalistiskt är ju en fullständig katastrof som i praktiken gör det mesta för att dölja sitt historiska arv som nyhetstidning. Så jag väntar väl bara på att de kickar Lena Melin och Åsa Lindeborg och anställer några fler vardagskolumnister eller lekledare. Jan Guillou går säkert snart i pension på riktigt han med. Sen är det fritt fram för veckotidningskonceptet rakt igenom.

 

[ErlandH]

Sedan finns det också en rent pedagogisk poäng med papperstidningarna och det är därför som DN i papperstidningsform fortfarande dominerar hos DN. Tidningarnas webbar är rena pedagogiska katastroferna.

Vet inte vad du menar med "dominerar", men DN har dubbelt så många läsare på nätet som på papper.

För övrigt konstaterar jag att du, i likhet med de flesta andra kvällstidningskritiker, inte verkar läsa mer av tidningen än löpsedlarna.

(Löpsedlarnas innehåll har inget med nyhetsvärdering att göra, utan handlar bara om försäljningsoptimering, med hjälp av ganska avancerade och framgångsrika metoder.)

 

[Sten-Åke Sändh]

Vet inte vad du menar med "dominerar", men DN har dubbelt så många läsare på nätet som på papper.

För övrigt konstaterar jag att du, i likhet med de flesta andra kvällstidningskritiker, inte verkar läsa mer av tidningen än löpsedlarna.

(Löpsedlarnas innehåll har inget med nyhetsvärdering att göra, utan handlar bara om försäljningsoptimering, med hjälp av ganska avancerade och framgångsrika metoder.)

Jag tyckte Wolodarski skrev att de hade 30 000 betalande helt digitala läsare och det är ju det det handlar om nu och inte de som gratisåker. 30 000 är en bråkdel fortfarande av de som köper papperstidningarna. Gratisläsarna på webben är många fler visst men ger inte DN ett skit och är således huvudproblemet som blockerar ett medielandskap byggt på sunda finanser baserade på folk som är villiga att betala för kvalitetsjournalistik.

När det gäller er klickstatistik på AB så kan du ju räkna bort alla klick som folk gör bara för att komma till 0-läge. Efter det kommer ni vara långt mindre populära än ni tror och du kan vara övertygade om att en del vänder i porten. Det har jag också gjort på Expressens site.

Så du har helt rätt i att vi är många som inte läser annat än löpsedlarna eftersom innehållet i dessa speglar vad tidningen tycker är viktigast för dagen.

Så Aftonbladets största kundkrets är de som inte prioriterar nyhetsläsning utan nog letar efter annat (om vi nu undantar Zlatan som AB länge punktmarkerat). Vill man bli informerad på djupet så är det morgontidningarna som gäller fortfarande eller kunskapskanalen på TV.

Problemet med Aftonbladet är också att man som nämnts ovan också haft en agenda som fått dominera alltför okritiskt och mycket och det är identitetspolitiska diskussionen som aktivt hindrat en diskussion som vi äntligen börjat få till sist trots Aftonbladets negativa inflytande. Vi har förlorat flera år på detta och det har blockerat för en djupare förståelse. Jämför gärna med ett reportage som i helgen där DN på 20 sidor bjuder på en väldigt ambitiös artikel om islamistisk radikalisering i Eskilstuna och Örebro. Det är sånt som gör att jag gladeligen betalar för DN och helst läser på papper utan skärmblänk och ett krystat fysiskt format. Att läsa på platta är som att kolla oceanen genom en glasbottenbåt.

Det av en del bespottade SVT har hela tiden hållit fanan högt och länge var Janne Josefsson den ende som utan att "pinka på sig" av rädsla för hur hans arbete skulle kritiseras vågade spegla vårt samhälle i Uppdrag Granskning. Jan Guillou som väl är det närmaste vi kan komma AB har också ibland varit viktig och han och GW är ju lyckligtvis oberörbara för omvärldsrepressalier som får många andra att dra sig för att tala klarspråk då de är beroende av sina anställningar för sitt uppehälle. Det är varken Guillou eller GW. Men på både DN har det funnits journalister som hela tiden hävdat att en spade faktiskt är en spade och inget annat. Det är mycket välgörande och en av få saker som ger mig hopp i den tid vi lever i. Heja DN och Svenskan säger jag och Janne Josefsson inte minst (tänk vad den mannen fått stå ut med genom åren men ändå fortsatt plöja vidare i skiten utan ängslan för vad Jante och Aftonblajet ska säga).

 

[ErlandH]

Så du har helt rätt i att vi är många som inte läser annat än löpsedlarna eftersom innehållet i dessa speglar vad tidningen tycker är viktigast för dagen.

Som sagt: löpet har inget med nyhetsvärdering att göra, utan är till för att locka några tusen läsare som normalt inte köper tidningen.

 

[Sten-Åke Sändh]

Som sagt: löpet har inget med nyhetsvärdering att göra, utan är till för att locka några tusen läsare som normalt inte köper tidningen.

Ja du säger det men det är ju faktiskt ert ansikte utåt fortfarande och det är det folk ser att ni vill lyfta fram. När jag läser vad ni skriver där så styr det mina förväntningar på Aftonbladet och det är väl det ni vill uppnå?? Det vänder sig dock sällan numera direkt till de som är intresserade av nyheter. De är inte längre er publik.

Aftonbladet och Expressen ger fortsatt sken av att föra morgonnyhetstidningsarvet vidare men det är ju bara en fasad numera tyvärr. Det är inga tidningar man vänder sig till idag om man är seriöst ute efter att få hjälp med sin omvärldsbevakning och djupare analyser av samtiden. Webbarna placerar väl tidningarna mer i underhållningsbranschen och då är det ju inte så konstigt att man alltmer lever i symbios med skval-TV och Youtube istället.

DN och svenskan läser man och jag lägger timmar på det varje dag. Aftonbladet är något man bläddrar igenom på några få minuter. Er webb har jag lagt av att bläddra i för jag fixar inte den förnedring det innebär att ofta behöva sitta och vänta kanske 20-30-sekunder på att en reklamvideo först ska visas innan det man egentligen vill titta på visas. Den tiden låter jag numera inte Aftonbladet stjäla av mig.

Jag är mer noga med tiden numera på ålderns höst och slänger inte bort den på nonsens om jag har en möjlighet att styra själv. Aftonbladet och Expressen är nonsens tyvärr. Det där är så 2010-tal. Men nu verkar det alltmer som om tiden håller på att springa ifrån "gratis" i tidningsbranschen och då är ni mest illa ute som i så hög grad uppenbarligen förlitar er på reklam som blivit en alltmer svårfångad intäkt.

Tiden springer ifrån gratis TV också. Ingen vettig person sitter väl en halvtimme extra för att kolla på film på TV 4 t.ex. med alla de reklampauserna. Nu kör folk SVT Play, Netflix och HBO (bara för att ta några) istället, för att slippa reklam och det kostar inte mer än en hundring i månaden. Väl använda pengar för de som bryr sig om sin tid.

 

[ErlandH]

Aftonbladet och Expressen ger fortsatt sken av att föra morgonnyhetstidningsarvet vidare ...

Du har en väldigt märklig uppfattning om vad kvällstidningar är och innehåller. Någon ambition att "föra morgonnyhetstidningsarvet vidare" har de aldrig haft, tvärtom vill kvällstidningarna göra i princip allt annorlunda än trötta och förutsägbara morgontidningar.

För övrigt vet jag inte vem du förväxlar mig med, men jag är inte Aftonbladet.

 

[Sten-Åke Sändh]

Du har en väldigt märklig uppfattning om vad kvällstidningar är och innehåller. Någon ambition att "föra morgonnyhetstidningsarvet vidare" har de aldrig haft, tvärtom vill kvällstidningarna göra i princip allt annorlunda än trötta och förutsägbara morgontidningar.

För övrigt vet jag inte vem du förväxlar mig med, men jag är inte Aftonbladet.

Ja den uppfattningen är jag nog inte ensam om . Vi är annars helt överens om att de vill göra "i princip allt annorlunda" men då har de också spelat ut sin roll som nyhetskällor och källor för omvärldsbevakning. Det materialet drunknar i numera i allt annat blaj och är inte alls längre Aftonbladets fokus.

Du kanske inte är Aftonbladet men jag har väl bara noterat att du skrivit en del i ämnet tidigare också.

Menar du också att min beskrivning av läsupplevelsen på Aftonbladets webb skulle vara så fel att du inte känner igen dig i den eller att du inte förstår hur någon som jag kan ha fått den upplevelsen efter att ha studerat hur webben är uppbyggd och funkar? Jag tycker bara jag har beskrivit rätt detaljerat vad jag möts av i Aftonbladet.se. Jag tror många skulle kunna känna igen sig i den beskrivningen.

Vad är det du menar att Aftonbladet försöker göra då? Vad vill de och vad är deras mål journalistiskt med tidning och webb? (bortsett från att tjäna pengar). Varför finns Aftonbladet? Vad är deras mission? Vad är det de brinner för att ge folket?

 

[afe]

Aftonbladet var den stora tidning som enligt min erfarenhet började betala dåligt för bilder. När Expressen gladeligen kunde betala några tusenlappar för en aktuell bild hänvisade AB till BLF-prislistan som var aktuell just då (också för bilder som kunde hamna på ett uppslag). Detta var tidigt 90-tal.

 

[Sten-Åke Sändh]

Allt är sannerligen inte bara Aftonbladet! Idag ser jag på Expressens löp här i Vaxholm att en bra del av affischen är täckt med reklam för någon som tillverkar möbler. Har inte löpsedlarna spelat ut sin roll då? Varför överhuvudtaget sprida och sätta upp dessa lappar? För det är väl inte för att säga att köp vår tidning, så får du läsa reklam. Vem vill betala för det??

 

[Flash Gordon]

Makt korrumperar. De med makt kommer utnyttja sin ställning att skaffa sig fördelar om det inte finns stor risk för att åka dit.
Politiker på alla nivåer har stor makt och också chans utnyttja den dår egen vinning.
Så de med makt behöver en motpol som granskar dem och bestraffar dem om de hittas med byxorna på knäna.
Media har fyllt den rollen bättre än riksrevisionen.
Fast idag med lönsamhetsproblem och krympta redaktioner så gör de det allt sämre.
Visst är detta ett problem för vår demokrati. Vem synar den politiska eliten om inte tidningarna gör det?
Dagens media är inte svaret. De hänger kvar vid gamla synsätt.
Fast det grundläggande behovet vi människor har att förstå och få information om det samhälle vi lever i finns där.
Så jag är optimistisk att ur den kris som finns just nu kommer det att uppstå något nytt som svarar upp mot våra grundläggande behov. Förmodligen något vi får betala för.
Inklusive att de håller ett finger i ögat på makteliten.

 

[Sten-Åke Sändh]

Aftonbladet var den stora tidning som enligt min erfarenhet började betala dåligt för bilder. När Expressen gladeligen kunde betala några tusenlappar för en aktuell bild hänvisade AB till BLF-prislistan som var aktuell just då (också för bilder som kunde hamna på ett uppslag). Detta var tidigt 90-tal.

Intressant inspel. Det har säkert accentuerats än mer idag hos inte minst Aftonbladet. Om man inte har en produkt folk vill betala speciellt mycket för eller inte alls som i den öppna webbversionen av Aftonbladet, så är det väl rätt logiskt att man då heller inte kan betala speciellt mycket för exv. bilder man använder. Man internaliserar de externa resurser man kan utan att betala och man externaliserar alla kostnader man kan och målet är alltid att slippa betala helt.

Ett annat problem med webben är ju länkningen. Länkning kan ju göras på flera sätt. Antingen just bara en länk eller en länkning där man dynamiskt länkar in en bild som visas i en "container" på en webbsida. Det är väl ett inte alltför draget långskott att tänka sig att den tekniken i sig korrumperar. Den som läser en sådan webbsida där en bild länkats in har nog svårt att se någon skillnad mot en bildfil som faktiskt ägs och kontrolleras i original av tidningen. Läser man webben så inser man ju i dag hur mycket material som faktiskt är inlänkat idag.

Att man refererar till andra källor är ju inget nytt, men länkningen som de flesta av oss idag ägnar sig åt i olika sammanhang har nog på många sätt ändrat hur folk ser på detta. Många redovisar inte ens källan (jag tillhör dem som inte anser att länken i sig skulle vara självdokumenterande).

 

[Flash Gordon]

Jag tycker ni verkar missa problemet. Det är inte bilderna som gör att de flesta tidningar i världen har problem. För en normal tidning går 40% av kostnaden till att trycka och distribuera tidningen.
De andra 60% går till att täcka redaktion och alla andra kostnader.
Förr var platsannaonser en var tidningernas viktiga inkomstkällor. Det var en av de källor som gjorde tidningar tjockare under goda tider och tunnare under magrare.
Idag har dessa annonser till största del flyttat till andra medier. Detsamma gäller försäljning av båtar, bilar och en mängd annat.
Annonsintäkter var tidningarnas viktigaste inkomstkälla förutom prenumerationer eller försäljning av lösnummer.
Nu har man konkurrens från Google och andra web-företag. En stor annons kunde kosta 150 000 kronor i en stor morgontidning. De priserna är idag ett minne blott.
Tidningarna har reella problem. Det är inte ledningens inkompetens som är orsaken. Kanske i Stampens fall men inte generellt.
Vi konsumenter är inte längre beredda att betala för det de levererar i tillräcklig omfattning och det räcker inte heller för att täcka annonsintäkternas nedgång. Vi ser fågelfenix gå in i elden. Frågan är vilken typ av pippi som kommer ur askan.

 

[Per Hesselgren]

Demokratin kanske inte är i direkt fara men utan en lokaltidning finns det ingen som kan uppmärksamma lokala missförhållanden. Vilket antagligen är bra för lokala makthavare som vill missbruka sin ställning men mindre bra för allmänheten som inte får det underlag de borde ha för att kunna ta ställning till vilka de skall rösta på vid nästa kommunalval.

Sen kanske man kunde önska att lokalpressen gjorde ett bättre granskningsjobb och att kvalitén på tidningarna var bättre men idag finns det inte så mycket annat att välja på än lokalpressen för att uppdaga lokala missförhållanden.

Om internet vore tillgängligt över hela vårt land skulle vi kunna ha några fler alternativ men så är det inte än. Än så länge har vi lokaltidningar tex i Hälsingland där jag har ett sommarställe. Men av så kallade "rikstidningar" finns bara SvD och inte DN. Så om vi nånsin får "bredband åt alla" kommer att vara avgörande.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag tycker ni verkar missa problemet. Det är inte bilderna som gör att de flesta tidningar i världen har problem. För en normal tidning går 40% av kostnaden till att trycka och distribuera tidningen.
De andra 60% går till att täcka redaktion och alla andra kostnader.
Förr var platsannaonser en var tidningernas viktiga inkomstkällor. Det var en av de källor som gjorde tidningar tjockare under goda tider och tunnare under magrare.
Idag har dessa annonser till största del flyttat till andra medier. Detsamma gäller försäljning av båtar, bilar och en mängd annat.
Annonsintäkter var tidningarnas viktigaste inkomstkälla förutom prenumerationer eller försäljning av lösnummer.
Nu har man konkurrens från Google och andra web-företag. En stor annons kunde kosta 150 000 kronor i en stor morgontidning. De priserna är idag ett minne blott.
Tidningarna har reella problem. Det är inte ledningens inkompetens som är orsaken. Kanske i Stampens fall men inte generellt.
Vi konsumenter är inte längre beredda att betala för det de levererar i tillräcklig omfattning och det räcker inte heller för att täcka annonsintäkternas nedgång. Vi ser fågelfenix gå in i elden. Frågan är vilken typ av pippi som kommer ur askan.

Nä, jag tror inte vi missar problemet om vi tar bilderna som ett exempel. En tidning är text och bild. Tidningarna har länge försökt rationalisera bort kostnaderna så gott de kunnat. Med datoriseringen så började man bryta sönder en del äldre strukturer. Journalisterna kunde själva skriva in tidningens texter med ordbehandlarna och då åkte grafikerna ut. En hel yrkesgrupp försvann. Det hjälpte inte att grafikerna slogs för att få göra sitt "gamla jobb" med den nya tekniken. Tidningsägarna var trötta på grafikerna och deras starka fackliga makt så de bestämde sig för att krossa dem.

Fotografernas kamp står nu och de kommer inte ha en chans de heller - inte minst därför att de aldrig haft samma sammanhållning som grafikerna hade och de klarade sig ju heller inte från att krossas av strukturförändringarna men framförallt för att den digitala utvecklingen helt ändrat landskapet där med. Med digitalkameror i varje mobiltelefon som dessutom nu blivit tillräckligt bra för att hålla för tidningstryck rent tekniskt så täcks nu medias behov av bilder mer av de som "råkar vara där" än av utskickade av media och det till ett pris som är rena drömmen för media. Ofta är det gratis då de som tagit bilderna är stolta över att deras bilder kommer i tryck och det är ibland belöning nog.

Förr fanns kopister i den analoga hanteringen - idag ersatt av fotografernas efterbehandling av RAW-bilder. Men även den delen rationaliseras idag i stor utsträckning bort med sofistikerade automatiserade bildflöden. Inga pengar heller där att hämta för anställd personal.

Många stillbildsfotografer försöker istället diversifieras sig och gå in på videomarknaden. I film finns mer pengar också. Men tidningarnas webbar fylls inte främst med den typen av video utan även där fylls dessa med länkar till Youtube-klipp och det är billiga bilder det med för webbtidningar som kvällstidningar och är nedlusade med den typen av material och det passar som hand i handske när dessa media blivit alltmer av underhållning.

De skrivande då? De är nästa grupp att drabbas. Förr hade många tidningar i Sverige en klart uttalad politisk profil. Den tiden är sedan decennier förbi och det har skapat ett dukat bort för att rationalisera även detta steg. Eftersom man inte längre behöver ta hänsyn till politisk profil, så kan samma text distribueras i princip till alla. Det finns dataprogram idag som kan bygga texter på egen hand och de blir alltmer sofistikerade.

Så media har ju mött denna utveckling med rationalisering och fortsätter att göra det. Man har länge samarbetat på det tekniska planet. Man delar tryckerikapacitet med sina historiska politiska "fiender" och samdistribuerar. Inga med kostnadsmedvetande har sina egna organisationer till det. Jag jobbade en tid i DN-huset och minns vilken apparat tryckning och distribution var för tidningarna DN och Expressen.

Det är en enorm skillnad kring detta efter att datoriseringen slog igenom och blyet försvann. På DN fanns ju t.o.m. ett helt maskineri i golvet i tryckeriet som transporterade ut de stilmetallgjutna sadelformade klicheplattorna som skulle spännas fast i pressarna inför tryck. Det var mycket verkstad om man säger så och nu är allt det borta när det blev direktlito först och sedan offset istället (skillnad mellan direktlito och offset var att i det förra fallet gick tryckplåtarna direkyt mot pappret (man hade inte råd att byta ut det gamla tryckeriet utan byggde om det istället för direktlito).

Med Internet och det jag skrivit ovan så har tidningar som Aftonbladet lyckats att överleva trots att reklampengarna blivit färre (vilket man dock inte kan tro om man ser hur AB:s webb ser ut idag) främst genom att rationalisera bort sina kostnader i stor utsträckning och fylla både tidningar och webbar med massor av "gratismaterial" och allt mindre av egenhändigt tillverkat material. DN har självfallet försökt rationalisera så mycket de kan de också men fortfarande har är den tidningen fylld av massor av bra journalistik som prenumeranterna är beredda att betala för. De försöker fortfarande göra en tidning med kvalitetsjournalistik trots att de lever i samma klimat som resten av branschen. Jag tycker Aftonbladet och DN är en bra illustration över hur olika gamla traditionella tidningar försöker parera förändringarna.

Det kommer bli spännande att se hur branschen ska tackla förändringarna och jag vet inte om jag kan friskriva ledningen av moderna tidningar från inkompetensproblem. Tvärtom så tror jag att många mediaföretagsledningar har uppnått sin inkompetensnivå, för vad händer med de som satsat på reklamen som den stora frälsaren för att kunna ge bort sina alster varje dag på webben när de intäkterna krymper alltmer. Har man inte målat in sig i ett hörn då? Är inte den enda framkomliga vägen ur det att man gör produkter som mer kan stå på egna ben och som folk är beredda att huvudsakligen finansiera genom att betala för dem?

Jag hoppas på ett reningsbad som sköljer bort mycket av skräpet som följer med "gratismedia". Då slipper vi också förhoppningsvis de värsta formerna av infantilisering och förnedring som vi tvingas till idag om vi ska konsumera den "gratislunchen" bl.a. Aftonbladet och Expressen försöker bjuda på i sina webbar genom att numera försöka koka soppa på den spik som nästan helt upplösts i rost.

 

[fiolmattias]

En stor annons kunde kosta 150 000 kronor i en stor morgontidning. De priserna är idag ett minne blott.

I dag kostar det 390.560-425.710 kr i DN och ett par procent billigare i Metro. Borde inte konkurrensen ha gjort det billigare?

 

[ErlandH]

Var hittade du de priserna? Enligt DNs egen prislista kostar helsida sidan 3 i nyhetsdelen en söndag 368000 kr och jag har svårt att tro att någon annan helis är dyrare. Icke-begärd helsida i kultur eller Sthm kostar en hundring mindre. (Sid 3 i Metro kostar 589000.)

Sen ska man vara medveten om att de kanske inte så ofta numera får fullpris.

 

[ErlandH]

Det hjälpte inte att grafikerna slogs för att få göra sitt "gamla jobb" med den nya tekniken. Tidningsägarna var trötta på grafikerna och deras starka fackliga makt så de bestämde sig för att krossa dem.

Nej, grafikerna försvann från dagstidningarna för att deras arbetsuppgifter försvann.

Under en övergångsperiod på några år producerades tidningar på ett helt absurt vis för att grafikerna skulle vara nöjda: En reporter skrev sin artikel i det redaktionella datasystemet. Sen skrevs texten ut på papper och lämnades över till en grafiker som skrev in texten i det redaktionella datasystemet - igen! Avtal mellan grafikerna och utgivarna reglerade hur stor del av all text som måste gå denna meningslösa omväg.

När journalisterna började göra färdiga sidor i datorerna och det inte längre behövdes grafiker för att manuellt sätta ihop bilder och text omskolades många grafiker till journalister och blev redigerare, med arbetsuppgifter som delvis liknade deras gamla.

Att professionella tidningsfotografer inte längre skulle behövas eftersom folk har mobiltelefoner är däremot, vilket alla som vet hur tidningar produceras förstår, bara nonsens.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej, grafikerna försvann från dagstidningarna för att deras arbetsuppgifter försvann.

Under en övergångsperiod på några år producerades tidningar på ett helt absurt vis för att grafikerna skulle vara nöjda: En reporter skrev sin artikel i det redaktionella datasystemet. Sen skrevs texten ut på papper och lämnades över till en grafiker som skrev in texten i det redaktionella datasystemet - igen! Avtal mellan grafikerna och utgivarna reglerade hur stor del av all text som måste gå denna meningslösa omväg.

När journalisterna började göra färdiga sidor i datorerna och det inte längre behövdes grafiker för att manuellt sätta ihop bilder och text omskolades många grafiker till journalister och blev redigerare, med arbetsuppgifter som delvis liknade deras gamla.

Att professionella tidningsfotografer inte längre skulle behövas eftersom folk har mobiltelefoner är däremot, vilket alla som vet hur tidningar produceras förstår, bara nonsens.

Ja DN/Expressen var skittrötta på GPK och var nog glada att man blev av med dem. Helt klart. Men det Sture Ring och kompani drev var ju att grafikerna skulle få fortsätta sätta tidningen med nya verktygen på ett effektivt sätt men det ville inte tidningsledningen. Inget hade ju hindrat att man givit dem utbildning och låtit dem layouta tidningen eller hur? Det var ju fortfarande ett jobb som måste göras. Sedan hade grafikerna en annan roll också och det var att de såg till att tidningen såg språkligt OK ut men det rationaliserade ju ordbehandlingen bort mer och mer. De hävdade denna kvalitetsaspekt men även den rundade tidningen snyggt och man var alltså beredd att sälja en sämre tidning i det avseendet där det var reglerna i ordbehandlingen som fick styra bäst det gick. En av mina barndomsvänner var korrekturläsare och de drabbades också.

Men DN:s stora problem då var inte detta utan att tidningen faktiskt såg ut som skit av ett annat skäl och många tomma sidor blev det och fullt med pappersmackel i källaren eftersom direktlitoplåtarna "fadade" då de slets mot pappret på ett sätt man först inte hade någon vidare koll på. Det kom senare bättre plåtar som väl löste problemen hyfsat.

Grafikerna drev en rätt hård linje som ibland gränsade till sabotage som du antyder. När pappersbanan gick av i tryckeriet så blev det inga tidningar den dagen på Gotland kanske och det gick ju alltid att komma åt den i förbifarten så hade man ett ordentligt stopp innan man dragit om den bland alla valsar . Eftersom grafikerna dessutom fört en väldigt lyckosam facklig kamp så hade de lyckats driva upp sina löner. Det blev sedan norm i branschen även i veckotidningsbranschen vilket bidrog starkt till att tryckningen flyttade utomlands för de alster som inte behövde vara dagsfärska. Massor av jobb försvann alltså den vägen med. Jag jobbade en tid på Åhlen & Åkerlund i Bonniershuset och såg lite vad som hände där med.

Kvalitetskraven har sänkts stort på bilder och många mobilbilder kommer in nu då folk helt enkelt vant sig vid dessa. Sedan är det ju så att digitalfoto exploderat under de senaste 10 åren och det gör att mängder med entusiaster (väl så bra som proffs många gånger eftersom de har all tid i världen att fila på sina bilder - vilket proffs alltså inte har. Sen går det faktiskt inte att bortse från att tidningarna gratis idag kan få allt de vill från nätet när någon händelse inträffar innan deras egna fotografer ens hunnit packa tandborste och kallingar i reseväskan. Gäller det illustration med återanvända bilder så finns ju sådant i drivor från bildbyråer om man dristar sig till att faktiskt betala. Det var väl det Expressen till sist kom på. De kunde få sina bilder ändå utan egna fotografer - låt vara sämre bilder men det var nog ett bra tag sedan kvalitet trumfat ekonomi på dagstidningarna.

Det hade ju faktiskt kunnat vara tvärtom Erland att journalisterna lämnat sina textfiler till grafikerna istället. De menade ju att det var de som hade den kunskapen och inte journalisterna. Grafikernas arbetsuppgifter försvann egentligen inte alls utan de fanns fortfarande kvar, men tidningsledningen ville att andra skulle dela upp dem mellan sig istället på ett lite annat sätt än tidigare. De var helt enkelt ute efter att krossa grafikerna i allmänhet och GPK i synnerhet en gång för alla och de lyckades de över förväntan med. Journalister och fotografer var de inte rädda för eftersom de aldrig på samma sätt lyckats organisera sig fackligt. Grafikerna var ju den verkliga arbetararistokratin och dessutom bildad och politiskt radikal och att knäcka dem skickade en mycket viktig signal till hela den fackliga rörelsen om hur det går när man driver sina krav för långt. Att göra sig av med fotograferna har inte varit någon match. Det gjorde bara en liten krusning på ytan i jämförelse med det veritabla slag som stod med grafikerna.

 

[PMD]

Om vi inte längre har råd med kvalitetsjournalistik (eller är villiga att betala för den om man uttrycker det så istället) ens i ett utvecklat land som Sverige, då är demokratin i landet riktigt riktigt illa ute.

Vad betyder "vi" och "har råd med" i detta sammanhang? Jag har råd med att prenumerera på DN både digitalt och på papper, men jag tror inte att jag vill. Det finns rätt många alternativ som jag inte behöver betala för.

På vilket sätt är demokratin i fara om "vi" inte längre har råd med kvalitetsjournalistik?
Och vad är "kvalitetsjournalistik"?

 

[PMD]

Då kan vi väl lika bra lägga ner SVT och allt vad "public service" heter också antar jag ??

Om allmänheten ska tvingas betala för public service-teve så ska det också vara public service-teve och inte sådant som kommersiell teve hellre borde göra. SVT ska inte konkurrera med kommersiell teve och snegla på publiksiffror. Om SVT anpassar sig till publiksiffror och gör tramsprogram som lockar stor publik så kan vi lika gärna lägga ner SVT.