Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Får inte blurig bakgrund i porträttfoto

Produkter
(logga in för att koppla)
Med all respekt men med 55 mm o f 5,6 får du kämpa väldigt mycket jfr om du kör med 50mm @f 1,4-2,0.;-)

(förutsätter normalstor studio med ca 2-5m. mellan modell och bakgrund)

mvh.

/Janne
Men då är det bara att skapa en "blurig" bakgrund, om man ändå är i en studio?
 
OM det är så du kämpar kan jag givetvis inte argumentera emot.
Men frågeställningen från början var väl ¨kort skärpedjup¨ ;-)

/JH
Tror frågeställning var "porträttfoto där ansiktet är skarpt och bakgrunden så där suddig".

Kort skärpedjup är ett tänkbart svar men knappast det enda. Kan man föreställa sig en annan plats än en studio, vilket jag inte heller tror var ett villkor, torde det ju öppna sig många möjligheter att ordna en "blurig" bakgrund med befintlig utrustning.

Plats för kreativitet alltså. Att föreslå ny utrustning och förutsätta tillgång till en studio kanske inte nödvändigtvis är rätt svar för någon med en D40 och ett kitobjektiv.
 
Notera också att brännvidden har mycket stor betydelse. Jag vet inte vad du har för objektiv men antar att du har någon form av kit-zoom. Prova då max brännvidd, det minimerar ditt skärpedjup.

För att sammanfatta:

- Max brännvidd.

- Max bländare (lägsta siffran)

- Minimera avståndet till motivet.

- Maximera avståndet från motivet till bakgrunden.

Vill bara komplettera/korrigera det utmärkta svaret med att brännvidden bara har ringa betydelse. Betydelse har däremot avbildningsskalan. Sen råkar det ju förstås vara så att största avbildningsskalan finns just vid längsta brännvidden i kombination med närgränsen på objektivet. Således, kan man välja att gå närmre och minska brännvidden, eller stå på längre avstånd med längre brännvidd (med samma utsnitt och därmed samma avbildningsskala).

Om vi förutsätter att det är kitobjektivet som används, så ger det objektivet f/5.6 vid 55mm och f/3.5 vid 18mm

18mm f/3.5 på 1 meters håll ger ca 42 cm skärpedjup
55mm f/5.6 på 3 meters håll ger ca 79 cm skärpedjup
Hade vi däremot haft f/3.5 även på 55mm så hade vi alltså kunnat stå på tre meters håll, haft samma utsnitt, samma bländare och därmed samma skärpedjup.

Naturligtvis ger dessa två helt olika bilder eftersom perspektivet ändras, men att säga att längsta brännvidd ger kortast skärpedjup stämmer bara om man som kan få önskat utsnitt på ett kortare avstånd än vad närgränsen tillåter på en längre brännvidd (pust).
 
Ja, Nikon har bara ett normalobjektiv med inbyggd AF-motor, det nya 50mm f/1,4 G. De två gamla som fortfarande finns att köpa autofokuserar alltså inte på D40/D60.

Men som flera andra redan sagt, största bländare (låg siffra), nära motivet och långt avstånd till bakgrunden så ska det nog gå. Sedan har ju vissa objektiv taskig bokeh (flummigt uttryck som beskriver ungefär hur snygg oskärpan i bakgrunden är) helt enkelt, men att få bakgrunden oskarp ska nog gå med de flesta objektiv.
 
Vill bara komplettera/korrigera det utmärkta svaret med att brännvidden bara har ringa betydelse. Betydelse har däremot avbildningsskalan. Sen råkar det ju förstås vara så att största avbildningsskalan finns just vid längsta brännvidden i kombination med närgränsen på objektivet. Således, kan man välja att gå närmre och minska brännvidden, eller stå på längre avstånd med längre brännvidd (med samma utsnitt och därmed samma avbildningsskala).

Om vi förutsätter att det är kitobjektivet som används, så ger det objektivet f/5.6 vid 55mm och f/3.5 vid 18mm

18mm f/3.5 på 1 meters håll ger ca 42 cm skärpedjup
55mm f/5.6 på 3 meters håll ger ca 79 cm skärpedjup
Hade vi däremot haft f/3.5 även på 55mm så hade vi alltså kunnat stå på tre meters håll, haft samma utsnitt, samma bländare och därmed samma skärpedjup.

Naturligtvis ger dessa två helt olika bilder eftersom perspektivet ändras, men att säga att längsta brännvidd ger kortast skärpedjup stämmer bara om man som kan få önskat utsnitt på ett kortare avstånd än vad närgränsen tillåter på en längre brännvidd (pust).
är inte det där mest semantik i det här fallet... bakgrunden kommer ju upplevas som blurrigare med en längre brännvidd just pga perspektivförändringen...
 
Wow! Tackar för alla svar. Uppskattas verkligen. Kanonforum det här. :)

Jag glömde säga att det är det medföljande objektivet 18-55 jag använder. Har tagit lite bilder nu under dagen för att testa svaren ni gett och det funkar riktigt bra.

Felet jag gjorde verkar vara att jag knappt hade något avstånd alls mellan objektet och bakgrunden. Men nu har man lärt sig.

Men så uppstod en annan fråga. Min lägenhet är ganska mörk, så kameran vill ta god tid på sig att ta en sån här bild. Därför känns det omöjligt att hålla kameran i handen. Men kommer det att vara annorlunda om jag sätter upp en massa lampor som addar en massa ljus?

Tycker det skulle vara jäkligt nice att kunna ta såna här bilder i lite mörker och endast någon liten ljuskälla i bakgrunden, men då verkar det vara svårt att hålla kameran i handen. Kan man komma runt det på nåt sätt?

Tackar igen för alla svar. Finns mycket att gå igenom nu :)
 
är inte det där mest semantik i det här fallet... bakgrunden kommer ju upplevas som blurrigare med en längre brännvidd just pga perspektivförändringen...

Mer semantik, jag skulle säga att perspektivförändringen beror på avbildningsskalans förändring.

Det här är nästan lika huvudvärksframkallande som att tänka på tidsresor.
 
Naturligtvis ger dessa två helt olika bilder eftersom perspektivet ändras, men att säga att längsta brännvidd ger kortast skärpedjup stämmer bara om man som kan få önskat utsnitt på ett kortare avstånd än vad närgränsen tillåter på en längre brännvidd (pust).

Tack för korrigering - när jag har en kvart över skalla jag se om jag också kan förstå denna fantastiska mening! :)
 
Men så uppstod en annan fråga. Min lägenhet är ganska mörk, så kameran vill ta god tid på sig att ta en sån här bild. Därför känns det omöjligt att hålla kameran i handen. Men kommer det att vara annorlunda om jag sätter upp en massa lampor som addar en massa ljus?

Ofta har du ett vackert ljus från något fönster, det klart bästa sättet att ta tillvara på det är ett stativ och kanske en trådutlösare för att kunna plåta på tider ca 1/30- 1/4 s utan skakningsoskärpa.

Att börja ljussätta med diverse lampor är en helt annan grej, kul det oxå, men mycket mer tidskrävande.
 
Men så uppstod en annan fråga. Min lägenhet är ganska mörk, så kameran vill ta god tid på sig att ta en sån här bild. Därför känns det omöjligt att hålla kameran i handen. Men kommer det att vara annorlunda om jag sätter upp en massa lampor som addar en massa ljus?

Tycker det skulle vara jäkligt nice att kunna ta såna här bilder i lite mörker och endast någon liten ljuskälla i bakgrunden, men då verkar det vara svårt att hålla kameran i handen. Kan man komma runt det på nåt sätt?


Mer ljus ger förstås kortare tider men det låter som lösningen här är ett stativ. Då kan du använda riktigt långa slutartider utan risk för skakningsoskärpa. Det förutsätter förstås att motivet är still vilket kan var knepigt om vi pratar porträtt.
 
Men så uppstod en annan fråga. Min lägenhet är ganska mörk, så kameran vill ta god tid på sig att ta en sån här bild. Därför känns det omöjligt att hålla kameran i handen. Men kommer det att vara annorlunda om jag sätter upp en massa lampor som addar en massa ljus?

Tycker det skulle vara jäkligt nice att kunna ta såna här bilder i lite mörker och endast någon liten ljuskälla i bakgrunden, men då verkar det vara svårt att hålla kameran i handen. Kan man komma runt det på nåt sätt?

Allting går fast det kanske blir lite överkurs nu.

Du behöver ett stativ för långa slutartider, som du sa det går inte hålla i kameran i handen så länge.


För att få med svaga ljuskällor och samtidigt få sin modell lämpligt ljussatt så behöver man långa slutartider för att exponera upp bakgrund och småljus sedan brukar man införa en dos blixtljus på modellen. Detta kan bli lite svårt med den inbyggda blixten eftersom man behöver riktat blixtljus. (det går att lösa med lite uppfinningsrikedom)

Fast börja med grunderna sedan löser sig sånt här med tiden.
 
En annan variant :)

Men så uppstod en annan fråga. Min lägenhet är ganska mörk, så kameran vill ta god tid på sig att ta en sån här bild. Därför känns det omöjligt att hålla kameran i handen. Men kommer det att vara annorlunda om jag sätter upp en massa lampor som addar en massa ljus?

Ett ljus som ger en exponering av ex f 5,6 o 1/2s med 400 iso.
Samma ljus och om du hade en 50/1,4 så skulle du kunna plåta med den på
f 1,4 o 1/30s. På köpet får du ett grymt snyggt kort skärpedjup.

Foto är en kul hobby och massa prylar finns det att köpa :)

/Janne
 
Klart du ska ha ett stativ. I väntan på det stativet: Sätt dig "åt fel håll" på en vanlig köksstol eller liknande och låt kameran vila på ryggstödet. Du kan ta på ganska långa tider bara med den fuskmetoden. Och som andra har sagt - ljuset från ett fönster är inte att förakta.
 
Ytterligare ett tips i väntan på stativet.
Det GÅR att ta skarpa bilder på väldigt långa slutartider, relativt sett.
Ett bra knep, förutom att träna så att du helt enkelt blir stadigare, är att ställa in kameran på seriebildtagning.
Första bilden blir nästan alltid oskarp, då du rör kameran när du trycker ner avtryckaren. Tar du två eller tre bilder i stöten är det stor chans att iaf ett av dem blir skarpt.
 
Tack för korrigering - när jag har en kvart över skalla jag se om jag också kan förstå denna fantastiska mening! :)

Förstod att det bara var jag själv som skulle förstå :)

Lite enklare såhär någonting:

Om du med hjälp av tele kan få ett önskat utsnitt, låt oss säga 60 cm med 55mm f/5.6 så skulle motsvarande utsnitt med 18mm f/3.5 (för att uppnå ett kortare skärpedjup) behöva fotograferas på 20 cm. Om då närgränsen på objektivet är 28 cm så kan man inte uppnå önskat utsnitt. Då får man backa tills man hittar bästa kombinationen av bländare/avstånd/brännvidd för att få kortast möjliga skärpedjup i kombination med önskat utsnitt (jaha, det här blev ju enklare att läsa ;))

Fast hela detta är ju beroende på vilket objektiv man använder och om det har konstant bländare eller ett som varierar med brännvidden. Har man en konstant bländare så har man samma skärpedjup oavsett brännvidd, så länge som avbildningsskalan är densamma. Det handlar då mer om vilket perspektiv man vill ha.
 
Jag vet att det inte tillför frågaren något, men jag måste bara få skriva en sak. Det gläder mig varje gång jag ser någon som skriver ett så tydligt, enkelt och pedagogiskt svar, som dessutom svarar på just det som frågan handlade om. Det är just sådant som ökar värdet på fotosidan.

Helt rätt.Om man då observerar hur länge sen den kloke svararen på FS blivit medlem så förstår man ju att dom kan mycket och vet också att svara på ett vettigt sätt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar