Varför är PS-behandlade bilder som pesten för vissa?
Jag läste början av tråden, men tröttnade snabbt. Bilderna av John Hyde var mycket vackra. Att de behandlats i PS och i vissa fall ganska starkt är väl ganska uppenbart, men de är fortfarande vackra! Varför skulle det förringa bildernas skönhet?
Jag tröttnade på att läsa denna tråd eftersom det i svaren direkt dök upp ett i konstvärlden välkänt beteende; de som vill ge sken av att vara initierade i ämnet förringar gärna konstnärer som gör publikfriande konst.
Kan inte låta bli att tänka på konstkritiker som försöker "se" vad konstnären har haft för "budskap" i abstrakta tavlor. Som i nutidsmuséet i Torneå i slutet på 80-talet då någon konstnär hade rivit en massa wellpapp i fyrkanter i olika storlek och ramat in dem. Kritikerna berömde konstnären för dennes nyskapande med en hel radda superlativ.
Samma kritiker skulle såga en duktig men naturalitisk landskapsmålare jäms med fotknölarna, eftersom dennes konst skulle inte passa deras syn av konst. Dessutom skulle vanlig folk förstå sig på sådana målningar, och det skulle ju vara förfärligt. Hu! Samma beteende kan jag skönja i vissa kritikers röst här också. Är det för vackert och perfekt bör fotografen brännas på bål.
Med detta menar jag inte att man ska sluta kritisera bilder, tvärtom kritik är ofta positivt. Jag ger gärna själv kritik på andras bilder. Men att döma ut en hel genre av bildstil
därför att andra tycker att de är vackra och för att man själv inte kan uppnå samma slutresultat är inget konstruktivt kritik, det är bara tarvligt.
Så till min egentliga ärende. Varför fördöms bilder som uppenbart är behandlade i PS, samtidigt som de flesta ändå själv försiktigt behandlar sina bilder i PS? Vad är då bäst? Att utnyttja PS fullt ut och göra bilden så bra som möjligt? Eller att endast behandla bilden så försiktigt att fast man visserligen höjt kvalitén på bilden, så gör man det endast så pass att folk ska tro att resultatet kom direkt ur kameran? Är inte det hyckleri? Vad har man då uppnått? Är det inte slutresultatet, den färdiga bilden, som borde räknas, inte hur bilden blev till? Luras man om man behandlar i efterhand?
Faktum är ju att för att nå en bra slutresultat i PS måste råvaran, bildfilen, redan från början hålla hög kvalitét. Blir en bra fotograf plötsligt en dålig fotograf om han behandlar bilden i PS?
Jag säger inte att jag sitter inne med svar på alla dessa frågor, jag vill bara ställa oss alla och envar en tankeställare; då PS ger oss möjligheten att göra en massa saker med våra bilder som tidigare var svårt eller omöjligt, ska vi då fördöma de som utnyttjar den möjligheten?
Det är enligt min mening vad man vill uppnå med bilden som bestämmer hur mycket man bör, eller inte bör, förbättra bilden i PS.