Egen fotografisk stil - hur tänker ni?

[Liax]

Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring det där med att finna sin fotografiska stil. Precis som när det kommer till musiker, artister, författare, och så vidare så kan man se att de fotografer som finner en egen och tydlig stil lättare uppmärksammas och når framgång.

En tydlig stil hos en fotograf ökar helt enkelt igenkänningen hos omgivningen och bygger samtidigt fotografens varumärke, om man ska tala i sådana termer.

Själv tillhör jag den där skaran fotografer som har kört på i ganska många år nu utan att jobba fram en utstuderat stil som karaktäriserar mina bilder. Även om jag såklart har mitt eget uttryckssätt så har jag inte fokuserat mig fullt ut för att mejsla fram en personlig stil.

Skulle var intressant att höra hur ni tänker.

Hur viktigt är det att hitta sin fotografiska stil och hur gör man för att finna den?

/Joakim

P.S. Ett par länkar till stora fotografer med tydlig stil:

http://images.google.se/images?q=an...esult_group&ct=title&resnum=1&ved=0CBcQsAQwAA

http://images.google.se/images?hl=s...esult_group&ct=title&resnum=1&ved=0CBYQsAQwAA

 

[FiCa1]

Kul idé med denna tråd. Under ganska många år blev det, i avsaknad av mörkrum, mest semesterdiabilder tagna. Sen jag blev "digital" 2005 och har mörkrummet i datorn, har det blivit mer "seriöst" plåtande. Och då har frågan om stil eller uttryck också blivit mer aktuellt att fundera över.
Jag har kommit fram till följande, som i och för sig kanske inte har så mycket med stil att göra, men ändå:

1. Jag kan fascineras av skickligt PS-arbete och tycker en del bilder kan vara fantastiska, men är själv totalt ointresserad av sådant bildskapande. Jag gör inget i PS som jag inte gjorde tidigare i det analoga mörkrummet.
2. Jag är kvar i det förgångna, dvs. är inspirerad av gatufoto, dokumentärt, bilder som får vara lite röriga och stökiga. Inget tillrättalagt arrangerat (vanligtvis).
3. Svart-vitt ska det vara (även om färg är ett måste för vissa motiv). Mycket svärta. Mycket korn. Starka kontraster. Känslan ska vara analog.

Om dessa punkter sedan innebär att jag har utvecklat en egen stil, får andra bedöma. Se en del av mina s/v-arbeten på http://sawantphotography.weebly.com/

/ mvh FiCa1

 

[kjellric]

Intressant frågeställning. Själv tänker jag nog inte i de banorna och är inte så säker på att jag har någon egen "stil". Tycker om att fota det mesta men det blir nog mest det urbana landskapet och det innebär både stan (Stockholm) och förorten (Hallunda). I bilderna på det urbana landskapet så gillar jag de bilder där spår av människan är påtaglig men människan själv inte syns. Det är nog det närmaste jag kan komma i fråga om egen stil.
Fotar både analogt och digitalt.

//kjellric

 

[Kijana]

Själv tillhör jag den där skaran fotografer som har kört på i ganska många år nu utan att jobba fram en utstuderat stil som karaktäriserar mina bilder.

Kan känna igen mig i detta.

Hur viktigt är det att hitta sin fotografiska stil och hur gör man för att finna den?

Personligen ser jag det inte som viktigt, åtminstone inte när det gäller att jobba fram något "utstuderat" som visar att det är jag som tagit bilden. Däremot kan det nog vara bra i kommunikationen med betraktaren, det vill säga att även om "min publik" ser en solnedgång jag tagit så är den inställd på att det inte bara handlar om en vacker solnedgång. Eller tvärtom - det är bara en vacker solnedgång utan några djupare budskap.

Egentligen får man väl bara sin fotografiska stil genom att jobba med bilder. Dels genom att bestämma sig för vilken sorts bilder man vill ta, men även genom att ta bilder som betyder något för en själv. Om jag påstår att när du uttrycker dig genom bild så visar du också din personliga stil så vågar jag nog säga att det inte är helt taget ur luften.

 

[TH-56]

Jag tror att en egen stil kommer naturligt av summan av ens egna erfarenheter och smak.
Så fort man försöker att konstruera en egen stil,så faller naturligheten och allt blir bara krystat.
Enligt mina egna erfarenheter så blir stilen bredare och mer mångsidig ju längre man har fotat.Jag kan bara tala för mig själv,men jag har i alla fall perioder av en viss typ av fotografering,och förhoppningsvis så finn en röd tråd i skapandet.

 

[Indy]

Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring det där med att finna sin fotografiska stil. Precis som när det kommer till musiker, artister, författare, och så vidare så kan man se att de fotografer som finner en egen och tydlig stil lättare uppmärksammas och når framgång.

En tydlig stil hos en fotograf ökar helt enkelt igenkänningen hos omgivningen och bygger samtidigt fotografens varumärke, om man ska tala i sådana termer.

Själv tillhör jag den där skaran fotografer som har kört på i ganska många år nu utan att jobba fram en utstuderat stil som karaktäriserar mina bilder. Även om jag såklart har mitt eget uttryckssätt så har jag inte fokuserat mig fullt ut för att mejsla fram en personlig stil.

Skulle var intressant att höra hur ni tänker.

Hur viktigt är det att hitta sin fotografiska stil och hur gör man för att finna den?

/Joakim

P.S. Ett par länkar till stora fotografer med tydlig stil:

http://images.google.se/images?q=an...esult_group&ct=title&resnum=1&ved=0CBcQsAQwAA

http://images.google.se/images?hl=s...esult_group&ct=title&resnum=1&ved=0CBYQsAQwAA

Men blandar du inte ihop här? En egen stil är väl närmast präglen på bilderna att kanske andra kan läsa av och se att den bilden är typisk för just den fotografen. Om det sedan i en bild är natur och en annan mäniskor så ligger fotografens signum över bilderna. Detta är något som jag tror växer fram efter hand hos fotografen, kanske olika fort och hos några aldrig. Vi är ett gäng fotografer som träffas i Malmö och har gjort så under många års tid(några yrkesfotografer några frilans med annat jobb också och några ska man säga avanserade hobbyfotografer). Men jag tror nog att om var och en av dem skulle lägga upp en bild så skulle jag nog kunna lägga bilderna hos den fotograf som taget bilden. Men om någon eftersträvat detta? Tror bara det växt fram?
Mvh. Lasse

 

[Liax]

Kul med era kommentarer, jag kan helt klart hålla med om mycket av det ni skriver. Däremot är jag lite tveksam till tanken att man bara ska låta stilen växa fram med tiden, och det var kanske just därför jag skrev grundinlägget. Det har ju inte funkat för mig! :-D

Jag tror helt enkelt att man som fotograf får ta ett strategiskt beslut och bestämma sig för en stil och möjligen en fotografisk genre som man sedan blir riktig bra på. I alla fall om man vill komma längre med sitt fotograferande än att bara ta bilder för det är kul (vilket ju absolut inte är fel egentligen).

Tycker mig se detta oftare och oftare. Fotografer som lägger sig till med ett manér som de sedan gör till sitt eget. Det behöver inte alltid vara något nytt, det kan likaväl vara en fotostil som någon annan fotograf använt tidigare. Ta till exempel likheterna mellan Anton Corbijns och Cato Leins bilder.

Frågan är ju bara hur man träffar rätt. Jag tror precis som Thomas skrev ovan att det kan bli väldigt krystat om man bara lägger till med en stil som man egentligen inte känner genuint för. Alltså måste man nog titta på vad man tar för slags bilder, vilken teknik man använder, och så vidare och sedan ur detta försöka odla fram en egen stil som är tydlig.

Om jag gör lite som Finn så kan jag se följande hos mig själv:

- Föredrar klassisk fotografi där kameran är det främsta bildskapande verktyget, och inte datorn.

- Jobbar gärna med lätt utrustning, inte för mycket prylar.

- Fotar helst människor (porträtt och mänskliga aktiviteter).

- Fotar en del miljöbilder (stadsmiljöer, övergivna platser, arkitektur, osv).

Tja, frågan är vad man kan åstadkomma med det!

/Joakim

 

[Liax]

Men blandar du inte ihop här? En egen stil är väl närmast präglen på bilderna att kanske andra kan läsa av och se att den bilden är typisk för just den fotografen. Om det sedan i en bild är natur och en annan mäniskor så ligger fotografens signum över bilderna. Detta är något som jag tror växer fram efter hand hos fotografen, kanske olika fort och hos några aldrig. Vi är ett gäng fotografer som träffas i Malmö och har gjort så under många års tid(några yrkesfotografer några frilans med annat jobb också och några ska man säga avanserade hobbyfotografer). Men jag tror nog att om var och en av dem skulle lägga upp en bild så skulle jag nog kunna lägga bilderna hos den fotograf som taget bilden. Men om någon eftersträvat detta? Tror bara det växt fram?
Mvh. Lasse

Vet inte riktigt om jag hänger med där Lars!

Den fotografiska stilen är i mina ögon summan av hur fotografen uttrycker sig. Komposition, val av motiv, format, teknik, osv.

Sedan finns ju också den fotografiska genren, dvs om man är naturfotograf, porträttfotograf eller sportfotograf. En del fotografer låter ju även detta bli en del av sin stil. De låter genren bli starkt förknippad med sitt uttryck.

/Joakim

 

[kjellric]

Vet inte riktigt om jag hänger med där Lars!

Den fotografiska stilen är i mina ögon summan av hur fotografen uttrycker sig. Komposition, val av motiv, format, teknik, osv.

Sedan finns ju också den fotografiska genren, dvs om man är naturfotograf, porträttfotograf eller sportfotograf. En del fotografer låter ju även detta bli en del av sin stil. De låter genren bli starkt förknippad med sitt uttryck.

/Joakim

Efter det att jag har funderat mer på detta med stil så är det som Joakim skriver ovan, stil är summan av fotografens sätt att uttrycka sig.
Man skulle kunna göra en tankelek. Låt fem namnkunniga fotografer som har en egen utpräglad "stil" ta en bild på samma motiv under samma ljusförhållande, kommer man då att kunna med 100% rätt att koppla bild till fotograf?

//kjellric

 

[Indy]

Vet inte riktigt om jag hänger med där Lars!

Den fotografiska stilen är i mina ögon summan av hur fotografen uttrycker sig. Komposition, val av motiv, format, teknik, osv.

Sedan finns ju också den fotografiska genren, dvs om man är naturfotograf, porträttfotograf eller sportfotograf. En del fotografer låter ju även detta bli en del av sin stil. De låter genren bli starkt förknippad med sitt uttryck.

/Joakim

Men då är vi nog ganska överens. Tror kompositionen har stor betydelse i detta sammanhang, blir lite som en röd tråd. Men format nu hänger inte jag med riktigt?
Mvh Lasse

 

[Indy]

Efter det att jag har funderat mer på detta med stil så är det som Joakim skriver ovan, stil är summan av fotografens sätt att uttrycka sig.
Man skulle kunna göra en tankelek. Låt fem namnkunniga fotografer som har en egen utpräglad "stil" ta en bild på samma motiv under samma ljusförhållande, kommer man då att kunna med 100% rätt att koppla bild till fotograf?

//kjellric

Nej det tror inte jag i alla fall inte till 100 %. Men känner man väl till fotograferna kan man nog ta både tre och fyra, men som du skrev tankelek, men spännande.
Mvh Lasse

 

[Trannel94]

Har själv inte hittat en stil/ide ännu. Men att arbeta i s/v känns på något sätt bättre. Kanske kombinera bild med text. Den bildtyp som i många fall togs tidigare. Bilder som behövs för att händelserna försvinner. Tittar jag på våra svenska fotografer i främst s/v och reportage ger det mycket men även följande sida. http://www.masters-of-photography.com/ Man kan göra som noteras i boken "Den ide'rike fotografen" av Hans Alenius och John S Webb (1989) hur en engelsk konstnär Mark Boyle kastar pilar på en värdskarta. För att så småningom efter att bytt till noggrannare kartor åka till platsen och fotografera allt inom 1,5 ggr 1,5 m. Boken i sig tar upp just dessa ide'er/tankar om en stil/ide'.

 

[MattiasL]

Jag undrar om det här med att skapa sin stil inte är att börja i fel ände. Jag tänker att man hittar en metod för att fotografera, och utifrån det kommer stilen.

Hur är man själv som människa i förhållande till sin omgivning? Vad intresserar man sig för? Hur jobbar man sig fram till motivet och vilken relation resulterar det i?

Vi kan jämföra Anders Petersens ibland stökiga, hårda, konfrontativa stil, med den stillsamme Pentti Sammallahtis mycket stillsamma och lite avvaktande. Bådas bilder, misstänker jag, är resultatet av en stark kärlek till det fotograferade, men med olika temperament och olika intresse på det mänskliga planet. Sen följer olika strategiska beslut för att nå fram dit: hur tas bilden lättast med ett uttryck som känns nära hjärtat, hur ska bilden kopieras. Sen finns det förstås en marknad som säger sitt. Corbijn har ju sin metod sen lång tid tillbaka, och jag gissar att han nästan är tvungen att fortsätta med den för att den blivit ett så starkt signum.

Jag tror inte man kan bestämma sig för att skapa sin stil, eller man kan, men jag misstänker att det finns en risk att det blir mycket yta eller manér. Försöker jag tänka ut en Lundbladstil kommer det falla platt. Stilen kommer efter mer eller mindre intensivt plåtande, i mitt fall ofta ett nästan omedvetet plåtande - man öser på, och någonting i bildflödet fastnar man för, väljer ut, och fortsätter på samma tema. Och så småningom har man en stil.

 

[Liax]

Jag undrar om det här med att skapa sin stil inte är att börja i fel ände. Jag tänker att man hittar en metod för att fotografera, och utifrån det kommer stilen.

Hur är man själv som människa i förhållande till sin omgivning? Vad intresserar man sig för? Hur jobbar man sig fram till motivet och vilken relation resulterar det i?

Vi kan jämföra Anders Petersens ibland stökiga, hårda, konfrontativa stil, med den stillsamme Pentti Sammallahtis mycket stillsamma och lite avvaktande. Bådas bilder, misstänker jag, är resultatet av en stark kärlek till det fotograferade, men med olika temperament och olika intresse på det mänskliga planet. Sen följer olika strategiska beslut för att nå fram dit: hur tas bilden lättast med ett uttryck som känns nära hjärtat, hur ska bilden kopieras. Sen finns det förstås en marknad som säger sitt. Corbijn har ju sin metod sen lång tid tillbaka, och jag gissar att han nästan är tvungen att fortsätta med den för att den blivit ett så starkt signum.

Jag tror inte man kan bestämma sig för att skapa sin stil, eller man kan, men jag misstänker att det finns en risk att det blir mycket yta eller manér. Försöker jag tänka ut en Lundbladstil kommer det falla platt. Stilen kommer efter mer eller mindre intensivt plåtande, i mitt fall ofta ett nästan omedvetet plåtande - man öser på, och någonting i bildflödet fastnar man för, väljer ut, och fortsätter på samma tema. Och så småningom har man en stil.

Du har nog helt rätt där Mattias. Det är precis som fotografen Micke Berg skrev i ett av sina blogginlägg för ett tag sedan:

"Hoppa ner i din egen balja tusen ggr, pröva allt i din egen balja och skit i andra, skit i alla nya filmer, nya böcker, nya bilder och se tiden ann. En annan dag, då du har hoppat ner i din egen balja två tusen ggr och utvecklat något där, kan du kolla på lite annat och se vad du tycker..."

Kanske tänker jag lite för strategiskt för mitt eget bästa när jag tror att man mer eller mindre kan ta ett beslut kring vilken stil man vill skapa sig. Och även om det absolut går att göra så är risken precis som Thomas skrev innan och som även du är inne på att det riskerar att bli ytligt och falskt.

Därför kanske man borde göra som Micke Berg skriver ovan på sitt speciella sätt!

Slutsatsen blir egentligen då att man ska sluta tänka för mycket och helt enkelt börja fotografera för fullt och att det egentligen är det som skapar ens stil på riktigt.



/Joakim

 

[MattiasL]

Så ser jag på det. Bara ös på

 

[Makten]

Jag undrar om det här med att skapa sin stil inte är att börja i fel ände. Jag tänker att man hittar en metod för att fotografera, och utifrån det kommer stilen.

Just min tanke! Att hitta en egen stil går ut på att SKITA I VAD ANDRA BRUKAR GÖRA. Och bara göra det man själv tycker är bra. Annars blir det ju inte "eget".

Jag har alltid tyckt att det är löjligt med folk som tror att de kan utbilda sig till konstnärer. Det är klart att man kan lära sig massor på en konst- eller fotoskola, men någon genuint egen stil lär man inte hitta där. Den hittar man hos sig själv.

Sen får man väl acceptera faktumet att de flesta aldrig blir så bra fotografer att de hittar en egen stil, i den mån att den blir konsekvent och igenkännbar. Jag kommer själv aldrig att nå dit, men det är heller inte ett mål.

Att influeras av andra är en sak, men ingen stor konstnär har någonsin härmat andra och använt välkända recept rakt av. Tvärtom; de har genom sturighet och ofta ovillighet att göra som man "ska", hittat på egna vägar att gå.

 

[MattiasL]

Däremot skulle jag nog säga att det är användbart att ha koll på "kanon", just för att det ligger i någon sorts kollektivt medvetande. Något att ta avstamp ifrån för att beräkna hur det tas emot när man söker sin egen stil hos sig själv. Konstnärlig utbildning handlar mycket om att hitta sina egna drag och odla fram en särprägel under handledning. Skulle man skita helt i vad alla gör skulle det kanske inte hända så värst mycket med konsten.

 

[Liax]

Visst är det så Martin att man nog bör fokusera på sin egen grej för att hitta en personlig fotostil. Att hela tiden jämföra sig med andra är förmodligen inte bra ur ens egen fotografiska utveckling. I värsta fall betyder det att man blir osäker, byter spår för ofta, osv.

Däremot tror jag aldrig det är fel att titta på andra för att få inspiration precis som Mattias skriver. Det kan snabba på ens utveckling och man kan lära sig metodiken utan att behöva uppfinna hjulet på nytt, så att säga.

Som exempel så gillar jag det man kallar för strobism och det hade jag nog aldrig upptäckt, eller i alla fall upptäckt långt senare, om jag inte tittat på andra fotografer.

Och det hade ju varit synd.

 

[MattiasL]

Och även om du hade hatat strobismen, eller velat göra något helt annat, så är det något som är användbart att förhålla sig till. Alltså saker definieras minst lika mycket efter vad de är som mot vad de inte är.

 

[Liax]

Precis Mattias!