Fuji gjorde så i sina sensorer och lyckades få fram ett stort omfång. Sensorn hade hälften stora och hälften små pixlar. Det går alltså att konstruera en sådan sensor med bra resultat. Verkar dock som att tillverkare varit ganska nöjda med de DR som man haft i sina sensorer.
Man bör nog komma ihåg att de flesta systemkameror spottar ur sig .jpg filer med ca 8 till 8,5 stegs DR. Om man använder Raw kunde man redan för 5 år sedan få fram 10 till 12 stegs DR. Idag ger Canon ca 11.5 till 12 stegs DR och Nikon/Sony ca 12 till 14 stegs DR. Med andra ord har de nya sensorerna väldigt högt DR.
Sedan har jag för mig att någon tillverkare har testat att göra exponeringen av bilden i två steg med elektronisk slutare. Dvs att slutartiden bestäms av hur länge en pixel tar emot ljus innan resultatet läses ut ur sensorn. Hälften av pixlarna läses ut mycket snabbare och får därigenom en kortare slutartid. Andra hälften läses ut efter en längre tid. Resultatet blir som 2 bilder med olika slutartider, men tagna exakt samtidigt (för start av exponering).
Den stora utmaningen med HDR är ju egentligen inte att få stort DR eftersom man redan lyckats med detta, utan att kameran sedan ska ha beräkningskraft och mjukvara för att tolka resultatet och göra samma sak som ett HDR-program i datorn, och leverera ett snyggt resultat. En bra HDR-bild har ju sällan mycket mer än 8 till 9 DR steg i ut-DR. HDR hanlar ju om att ta ett högt in-DR och sedan trycka ihop detta stora DR till ett normalt ut-DR.