Dynamik i s/v

[Vandraren]

Väntar på paket från Photax så jag kan krypa in i mörkrummet o slabba igen efter många års uppehåll. Under tiden så sitter jag och teoretiserar lite över hur man får till så mycket dynamik som möjligt i en s/v kopia.

Den här killen t.ex.: http://www.colinhomes.com har ju lyckas rätt ok och ger mig en massa inspiration.

Om man tänker sig att man har ett motiv som med D-SLR skulle lämpa sig väl för HDR, hur gör man en analog motsvarighet? Min lilla teori är att underexponera och överframkalla, grundbelysa med mjukt till normalt kontrastfilter, efterbelysa högdagrar med hårt filter och om det behövs även lågdagrar, fast kanske inte med hårt filter.

Är jag helt ute och cyklar eller är jag någotsånär på spåret?
Vad har ni för tankar i ämnet?

Jag använder redan idag Acros 100 och T-Max 100 i FX-39 som ger mig de negativ jag vill ha. Jämna o fina med mycket fint korn. På kopiesidan kommer det att bli Ilford MG IV i Kodak Polymax.

/H

 

[Kijana]

Din teori ger säkert kopior med en bättre dynamik. Men är HDR en relevant jämförelse? Har du inte redan med ditt val av svartvit film redan passerat en HDR-bild i dynamik, förutsatt att du inte klantat till det vid exponeringen?

Edit: Pressad framkallning är väl ett onödigt steg tillbaka om du vill ha ökad dynamik?

 

[Emil-G]

Både ja och nej, resultatet beror på hur ljuset ser ut. Det går inte att ta bilder i stenhårt solljus, pressa filmen och hoppas på bättre dynamik. Det motsatta, att överexponera och underframkalla får däremot den effekt du eftersträvar. Är det grått och platt ljus ute fungerar det dock bra att pressa filmen ett steg eller två men huruvida det kan sägas öka kontrastomfånget låter jag vara osagt och lämnar till någon som vet mer.

Hur mycket du behöver förändra framkallningstiden varierar med ljus, film och kemi men en startpunkt är +-20% per känslighetssteg. Om du söker lite på zonsystemet, plus- och minusframkallning hittar du nog en hel del nyttigt.

Resten av det du skriver om låter lite som splitfilterkopiering med skillnaden att man då använder ett mjukt filter för att hitta högdagerexponeringen och ett hårt filter för att bränna in skuggorna. Lycka till, det är onekligen ett annat hantverk i mörkrummet än att sitta framför datorn hela tiden!

 

[Vandraren]

Din teori ger säkert kopior med en bättre dynamik. Men är HDR en relevant jämförelse? Har du inte redan med ditt val av svartvit film redan passerat en HDR-bild i dynamik, förutsatt att du inte klantat till det vid exponeringen?

Edit: Pressad framkallning är väl ett onödigt steg tillbaka om du vill ha ökad dynamik?

Jag vet inte, det är därför jag vill diskutera lite. Jämförelsen med HDR är bara för att få utgångspunkten att motivet har större dynamik än mediat det skall fångas in på, i det här fallet s/v film. Kanske är det så att s/v film har så mycket större exponeringslatitud(heter det så?) än en digital sensor så jämförelsen haltar(återigen, jag vet inte), men ändå.

Vid närmare eftertanke på mitt första inlägg så borde man kanske göra tvärtom, exponera efter lågdagrarna, d.v.s. överexponera och underframkalla för att få med så mycket detaljer som möjligt.
[EDIT: Emil hann före...]

Det jag i slutänden är ute efter är en kontrastrik bild med hög svärta men ändå med alla detaljer på plats. I Kodak's publikation "Små Korn" Nr. 1 1994 som var en specialnummer för svartvitt, så visar man effekten av selentoning av mellanformatsnegativ. Jag har scannat sidan och klippt ut bildexemplen då hela sidan blir för liten för att visa något här.

Naturligtvis skulle toning av negativen vara ett alternativ, men jag vill ändå diskutera lite kring andra tekniker som inte innefattar mer kemislabb... Bilden visar före till vänster och efter selentoning till höger.

 

[Erik Schalin]

Selentoning är väldigt smidigt om man vill prova att tjäna ett steg i kontrast.

Framförallt i lokala ytor. Fast det är inte enkelt.

På småbild kan du glömma det. Själv tycker jag att 6x4,5cm är ngt litet för att göra det.

Speciellt klabbigt är det inte heller.
Liten pensel & mycket tålamod.

Att splitfiltrera KAN vara en väg till vita & svarta ytor på rätt ställe men kanske inte varje gg. Fast jag vet inte om man kan säga att det ökar dynamiken...

 

[Graal]

Selentoning av negativet är meningslöst om du ska slutarbeta bilden i datorn istället för mörkrummet. Och att selentona ett negativ som har lagom kontrast är inte heller speciellt stor vits med. Selentoning av negativ tar man väl mest till när kontrasten blivit så låg att pappergradationen/filtreringen inte räcker till för att få en acceptabel kopia, eller när högdagrarna (de mörkaste partierna på negativet blivit för lite svärtade. Är väl mera som en nödlösning. Selentoning funkar annars bäst på slutkopian, där man kan få en djupare svärta och lite högre kontrast/separation i tonskalan. Högdagrarna brukar framträda bättre då allra ljusaste partierna knappt påverkas alls.

Bilderna du länkar tycker jag annars inte alls har så mycket med HDR-bilder att göra, utan ser ganska typiskt mörkrumssvartvita ut, med mörka skuggor och fina kontraster mot det ljusa. Precis så som svartvitt gör sig bäst. HDR-bilder i svartvitt tycker jag personligen ser ganska tråkigt ut. Svartvitt bygger mycket på kontrasterna mellan skuggor och ljusare partier. Bilder där man ser precis alla detaljer lika tydligt i en jämn tonskala är väl inte direkt det man faller för i en svartvit bild? Men det är min personliga åsikt.

Dynamiken i en svartvit bild tycker jag sitter i just kontrasterna och det svartvita silvermaterialets sätt att teckna dom, inte i att återge saker precis som ögat ser dom eller i en absolut jämn tonskala. Men det finns ju andra sätt att få teckning och detaljer. Avtonade gråfilter kan utjämna kontrasterna så att man får med mera på negativet. Men mest användbart i svartvitt är väl färgade filter som på olika sätt förändrar dynamiken och gör annars mindre tydliga detaljer tydliga. Även olika filmframkallningstekniker och splitfiltrering som nämnts här hjälper till med detta. Så visst finns det metoder att få med så mycket som möjligt av verkligheten även i mörkrummet. Fast det viktigaste tycker jag är att få till ett bra sting med passande kontrast i mörkrumskopian, samt att utnyttja papperets djupaste svärta utan att för mycket detaljer försvinner, och få lagom kontrast i högdagrarna.

 

[Vandraren]

Selentoning av negativet är meningslöst om du ska slutarbeta bilden i datorn istället för mörkrummet. [KLIPP]

Men det finns ju andra sätt att få teckning och detaljer. Avtonade gråfilter kan utjämna kontrasterna så att man får med mera på negativet. Men mest användbart i svartvitt är väl färgade filter som på olika sätt förändrar dynamiken och gör annars mindre tydliga detaljer tydliga. Även olika filmframkallningstekniker och splitfiltrering som nämnts här hjälper till med detta. Så visst finns det metoder att få med så mycket som möjligt av verkligheten även i mörkrummet. Fast det viktigaste tycker jag är att få till ett bra sting med passande kontrast i mörkrumskopian, samt att utnyttja papperets djupaste svärta utan att för mycket detaljer försvinner, och få lagom kontrast i högdagrarna.

Det är traditionellt mörkrumsarbete jag pratar om här. En av anledningarna till funderingarna är att jag kör 6x6 i en Ikoflex dör möjligheterna till användning av tonade filter är väldigt begränsad. Kanske t.o.m. omöjligt. Färgade filter går ju bra däremot.

När du skriver "utnyttja papperets djupaste svärta utan att för mycket detaljer försvinner, och få lagom kontrast i högdagrarna", menar du då att köra på så hård gradation som möjligt?

 

[Erik Schalin]

Selentoning av negativ tar man väl mest till när kontrasten blivit så låg att pappergradationen/filtreringen inte räcker till för att få en acceptabel kopia, eller när högdagrarna (de mörkaste partierna på negativet blivit för lite svärtade.

Jo

OCH om man lokalt vill öka kontrasten i ngn punkt så går det också. Liten pensel & en lååång tid med mycket tålamod.

Blöt RÄTT yta FÖRST med vatten, annars kan man glömma det!

 

[Graal]

......När du skriver "utnyttja papperets djupaste svärta utan att för mycket detaljer försvinner, och få lagom kontrast i högdagrarna", menar du då att köra på så hård gradation som möjligt?

Nej. Allt beror på hur negativet ser ut. Det kan lika gärna vara att använda lägre filtergrader/gradation. Men när man försöker nå maxsvärtan tonas detaljer i skuggorna ofta ner. Tycker man att det tonas ner för mycket är t.ex tvåbadsframkallning ett bra botemedel. Och om man får för platta högdagrar kan papperstyper som Ilford Multigrade IV med blandfiltrering fungera. Att kombinera alltihopa kan också vara en metod. Finns inga mirakelmetoder som fungerar på allt. Negativets utseende och vad jag vill få fram styr.

 

[Vandraren]

Nej. Allt beror på hur negativet ser ut. Det kan lika gärna vara att använda lägre filtergrader/gradation. Men när man försöker nå maxsvärtan tonas detaljer i skuggorna ofta ner. Tycker man att det tonas ner för mycket är t.ex tvåbadsframkallning ett bra botemedel. Och om man får för platta högdagrar kan papperstyper som Ilford Multigrade IV med blandfiltrering fungera. Att kombinera alltihopa kan också vara en metod. Finns inga mirakelmetoder som fungerar på allt. Negativets utseende och vad jag vill få fram styr.

Tvåbadsframkallning? Vad är det?
(Jag börjar fundera på att köpa in mig på Ansel Adams böcker nu faktiskt)

 

[Graal]

Tvåbadsframkallning? Vad är det?......

Tvåbadsframkallning.

 

[Emil-G]

Tvåbadsframkallning? Vad är det?
(Jag börjar fundera på att köpa in mig på Ansel Adams böcker nu faktiskt)

Inget ont om St Ansel men hans böcker är onödigt komplicerade och förutsätter att man har både kunskap om och tillgång till en massa komplicerade kemikalier och apparater. Dessutom har materialen förändrats otroligt mycket sedan han skrev sina böcker. De tillför naturligtvis även en hel del användbar information men det finns andra böcker som nog är bättre att börja med, t.ex. Worobiec, Rudman eller Davis.

 

[Graal]

Inget ont om St Ansel men hans böcker är onödigt komplicerade och förutsätter att man har både kunskap om och tillgång till en massa komplicerade kemikalier och apparater.....

Jag får nog instämma, Det finns enklare böcker som ger mera för en som inte har sysslat så länge med film och mörkrum. Dessutom passar inte Adams metoder helt bra för fotande med 135- och 120-film, där man har flera exponeringar på samma film. Man kan ju bara framkalla den på ett sätt. Ofta får man ta en medelväg när motivkontrasten skiljer på rutorna. Och visst kan man säkert lära en hel del om man ögnar igenom hans böcker, men personligen har jag aldrig ens försökt göra det, trots att jag sysslat med mörkrumsarbete i snart 40 år. Har bara sett böckerna och då insett att jag kan inte kan dra så mycket nytta av dom, relaterat till de möjligheter jag har och med de kameror jag trivs att arbeta med. Köpte istället en av Adams bilderböcker från Yoshmite, att njuta och inspireras av.

 

[Vandraren]

Tvåbadsframkallning.

*läser med stort intresse*

 

[Vandraren]

Jag får nog instämma, Det finns enklare böcker som ger mera för en som inte har sysslat så länge med film och mörkrum. [klipp] ...personligen har jag aldrig ens försökt göra det, trots att jag sysslat med mörkrumsarbete i snart 40 år. Har bara sett böckerna och då insett att jag kan inte kan dra så mycket nytta av dom, relaterat till de möjligheter jag har och med de kameror jag trivs att arbeta med. Köpte istället en av Adams bilderböcker från Yoshmite, att njuta och inspireras av.

Noterat.