När ni börjar briljera med era ekonomiexamina så kommer jag att tänka på ekonomipristagaren Akerlofs banbrytande artikel "The Market for Lemons" (el. möjligen Lemon cars).
Om jag inte missminner mig, det är mer än tio är sedan jag läste artikeln, så handlade artikeln om prissättning av begagnade bilar, men är lika tillämplig på tjänater.
Problemet med att köpa en begagnad bil eller en tjänst (ny!) är att kunden inte vet något om kvaliteten. Detta innebär att när kunden bjuder på en begagnad bil, eller skall köpa ett porträtt, så utgår den ifrån att det är en dålig bil. Detta innebär att även tjänster av hög kvalitet kommer att prissättas som tjänster av låg kvalitet, och bra begagnade biler prissätts lika som dåliga.
Det finns ett sätt att komma ur detta problemet. Att skapa ett ryckte om att sälja bra bilar, eller bra porträtt. Det hanlar om att bygga upp tillit till kunden. Marknadsförarna kallar detta att bygga varumärke.
Det finns ingen enkel regel för hur man marknadsför högkvalitetiva tjänster på en ny marknad. Som fotograf har du dock en bra metod, visa upp dina bra bilder och förklara att det tar tid att få en perfekt bild. Och dina bilder visar att du klarar det. Fuska aldrig, eftersom ett dålig jobb fördärvar ditt rykte mer än tusen bra jobb bygger upp det.
Sedan måste du också fundera över ditt pris och din kvalitet i förhållande till vad marknaden är beredd att betala och hur stor marknaden är för varje prisnivå. I den kommersiella verklighet vi företagare lever i måste man ibland göra avkall på sina ambitioner för att hitta en fungerande affärsmodell.
Se på dessa föraktade baby-fotografer. Jag har inte sätt resultaten, men det kan i alla fall leva på sitt fotograferande, det är mer än vad många andra kan göra. De har också fått göra avkall på ambitioner. Sedan finns det väl inget som säger att de tar sämre bilder bara för att de använder en analog Canon?
Anders