Begreppet gatufoto debatteras, igen. Det är visserligen friskt och fräscht att diskussionen hålls levande, samtidigt upplever jag diskussionen som den om påvens skägg, där man hårdrar regelverket och snävrar in det mer och mer.
Om ett regelverk är för otydligt lämnar det för mycket utrymme för godtycke bedömningsmässigt. Om regelverket samtidigt tenderar att bli för hårt, för svartvitt utan att lämna utrymme för sunt förnuft i bedömningarna blir det torftigt och enkelspårigt och tenderar att strypa kreativiteten.
Det här är precis det som jag tycker sker i Gatufotogruppen. I min ögon är det väl ändå skillnad på att arrangera och arrangera en bild; om man regisserar och ställer tillrätta, förhåller motivet att göra saker som de eljest inte skulle gjort är väl det annorlunda än att bara göra motivet medvetet om att man tar en bild, dvs frågar först? Alltså utan att börja gå in och styra poser eller liknande?
Är Humans of New York till exempel gatufoto? Där inte bara frågas det först, där interagerar ju fotografen med sitt motiv, de får berätta sin historia...
Jag tycker OT sätter ett finger på en viktig punkt här; om det blir osäkerhet om bilden kvalar in enligt befintligt regelverk ska väl det kunna diskuteras och debatteras runt bilden, i gruppen, dvs som det står i aktuellt regelverk! Nu blev den istället bums bortplockad, och diskussionen sker efteråt, mest tack vare att fotografen ifråga tog upp diskussionen i en egen tråd.
Sen behöver vi inte det här epitetet ”bildfusk i det här sammanhanget. Det är ju inte ”fusk”!
. Och jag fotar med 50mm och en leica m10-p Mao drar jag inte så mycket uppmärksamhet. Fick en ananas i skallen av en fruktförsäljare någonstans i inden, Malaysia eller Burma minns inte riktig. Här är länken på bilden iaf.
