raderad12
Aktiv medlem
Jag tillhör de där som som står med varsitt ben i den digitala och analoga världen. Jag vill gärna pyssla med bilderna i datorn, jag gillar det digitala mörkrummet och är väl inte så lite datornörd. Men vad beträffar själva fotograferandet så gillar jag min gamla helmekaniska systemkamera betydligt bättre än min digitala. Jag har nyligt sas. återupptäckt diafilmen - WOW! Har faktiskt börjat ifrågasätta det där om att digitalkameror skulle ha ungefär samma exponeringsomfång som diafilm, det ser jag med blotta ögat att det inte stämmer, efter att ha fotat samma scen både digitalt och på diafilm. Det finns mer detaljer i både skuggorna och högdagrarna när jag kikar på filmen med lupp, jämfört med vad som finns i en råfil av samma scen. Problemet är att återge det för någon annan, att få det på papper eller att kunna skicka kopior.
Då kommer vi in på det jag gärna vill höra lite åsikter och erfarenheter kring. Att digitalaisera diabilder som gör dem rättvisa. För enklare bilder som inte har så våldsamma kontraster, eller bilder där sammanhanget ställer mindre krav så har jag inga större problem, min skanner (Epson 3170) gillar dia betydligt bättre än negativ film. Men med lite mer krävande bilder så räcker inte dess dMax till på långa vägar. Jag har då provat att fotografera av filmen med digitalkameran. Ett enkelt test där jag som ljuskälla använt ett direkt solbelyst A4-papper ca. 10cm bakom filmen. Med denna metod får jag ut lite mer skuggdetaljer utan att högdagrarna blir utbrända, skärpan blir också lite bättre än med skannern, dock lägre upplösning.
Nyligt tog jag en bild (Elitechrome 200), mest som ett test bara, i en gammal gruvgång med svallis, där jag haft slutaren öppen i beckmörker och blixtrat flera gånger för att lysa upp en längre sträcka. Tuffa kontraster med andra ord. Det blev kalasbra, enormt bra när jag kikar på filmen med lupp. Testade nu samma metod som ovan och fotograferade av filmen, denna gång med flera exponeringar, mörkaste på 1/10s och ljusaste på 1/100s - drygt 4 bländarstegs skillnad och råformat, ingen skanner torde slå det. Jisses, det räcker fortfarande inte för att få med alla detaljer i skuggor och högdagrar jag kan se på filmen med lupp, detta oavsett ihopslagningsmetod och program, har tom. mixtrat med 32-bitars floating point (jpeg 8-bit, kameran 12-bit i råformat som jämförelse). Denna bild (bifogad) har jag inte lyckats att ens i närheten göra rättvisa digitalt, att få med alla både ljusa och mörka detaljer och samtidigt bevara den härliga "punch" man ser i bilden med lupp eller projektor.
Vad har ni för erfarenheter, är det bara att acceptera att vissa diabilder helt enkelt inte går att göra rättvisa digitalt eller på papper? Hur gjorde man egentligen förr i världen när man ville ha diabild på papper? Hade man samma problem förr när man ville överföra diabild till andra medium för spridning?
Då kommer vi in på det jag gärna vill höra lite åsikter och erfarenheter kring. Att digitalaisera diabilder som gör dem rättvisa. För enklare bilder som inte har så våldsamma kontraster, eller bilder där sammanhanget ställer mindre krav så har jag inga större problem, min skanner (Epson 3170) gillar dia betydligt bättre än negativ film. Men med lite mer krävande bilder så räcker inte dess dMax till på långa vägar. Jag har då provat att fotografera av filmen med digitalkameran. Ett enkelt test där jag som ljuskälla använt ett direkt solbelyst A4-papper ca. 10cm bakom filmen. Med denna metod får jag ut lite mer skuggdetaljer utan att högdagrarna blir utbrända, skärpan blir också lite bättre än med skannern, dock lägre upplösning.
Nyligt tog jag en bild (Elitechrome 200), mest som ett test bara, i en gammal gruvgång med svallis, där jag haft slutaren öppen i beckmörker och blixtrat flera gånger för att lysa upp en längre sträcka. Tuffa kontraster med andra ord. Det blev kalasbra, enormt bra när jag kikar på filmen med lupp. Testade nu samma metod som ovan och fotograferade av filmen, denna gång med flera exponeringar, mörkaste på 1/10s och ljusaste på 1/100s - drygt 4 bländarstegs skillnad och råformat, ingen skanner torde slå det. Jisses, det räcker fortfarande inte för att få med alla detaljer i skuggor och högdagrar jag kan se på filmen med lupp, detta oavsett ihopslagningsmetod och program, har tom. mixtrat med 32-bitars floating point (jpeg 8-bit, kameran 12-bit i råformat som jämförelse). Denna bild (bifogad) har jag inte lyckats att ens i närheten göra rättvisa digitalt, att få med alla både ljusa och mörka detaljer och samtidigt bevara den härliga "punch" man ser i bilden med lupp eller projektor.
Vad har ni för erfarenheter, är det bara att acceptera att vissa diabilder helt enkelt inte går att göra rättvisa digitalt eller på papper? Hur gjorde man egentligen förr i världen när man ville ha diabild på papper? Hade man samma problem förr när man ville överföra diabild till andra medium för spridning?