Idealet vore givetvis en superkamera i FX-format med 56 MP med möjlighet att välja beskärning i olika format (2:3, 3:4, 4:5, 9:16 osv) och olika grad (1,0; 1,1; 1,2; osv till 2,0). DX-läget skulle då ge 24 MP.
Det finns dock två grundläggande problem med en sådan superkamera. Det första är priset. Den skulle helt enkelt bli mycket dyr. Det andra problemet gäller att proffsfotografer har fyra olika betydande behov vilka varierar beroende på fotosituation:
1) Maximal upplösning (D3X-linjen),
2) Högsta möjliga bildtagningshastighet (D3s- och D300s-linjen),
3) Maximal räckvidd (D300s-linjen),
4) Bästa tänkbara ISO-egenskaper (D3s-linjen).
För att tillgodose dessa fyra behov krävs idag D3s, D3X och D300s. Det är helt enkelt svårt att se att en enda FX-kamera skulle kunna tillgodose alla behoven.
Studiofotografen har primärt behov enligt 1).
Fågelfotografer (Wildlife photography) styrs av 2) och 3).
Pressfotografer vill ha 4).