Annons

Den starkaste bilden ni vet?

Produkter
(logga in för att koppla)
Bilderna i fråga är offentliga Så dom är det inga problem att använda.
Att ni sen tolkar det som, ja vet inte hur man ska utrycka det, Skit kanske är ett bra ord är ju lite av ert problem.
Klarar ni inta av att se ett budskap som filmen faktiskt bidrar till så är det ert problem.

Ber om ursäkt för stavfelen, är dyslektiker. gör nåt.. ja det är precis det som filmen säger om. Om alla männsikor hade brytt sig om hur vi igentligen behandlar våra barn så hade det nog hänt mer på den fronten.

Finns tusen saker som man kan göra för att hjälpa de stackars barn som far illa i vår värld på grund av svält, krig mm...

Detta är mitt sätt att bidra till att upplysa, vad gör du?

Filmen har blivit länkad av väldigt många. och jag har fått mycket positivt feedback av många.
Trist att de som kan faktiskt kan nåt om fotografering och att förmedla budskap i bild spyr skit om sig igen.. Verkar mest som detta forum drar till sig folk som ska klanka ner på andra och visa att en bra fotrograf kan endast beklä sig med ordet fotograf om han innehar en kamera och ett objektiv värt minst
100 000.

Shit så trött jag är på er......
 
Edit: Såg nu när jag skrikit av mig att tre av de sura kommentarer som jag hänvisade till hade tagits bort av någon anledning...
 
Att skapa diskussion är bra...
Men det är ju en klen förbättring av världen om det slutar med diskussioner på Fotosidan.

Jag har inga förslag på hur vi skall ut och ändra på världen,
så visst... att påminna och påminna om medmänsklighet är en liten pusselbit.

"Kram på däg...." - Farbror Barbro...
 
Att skapa diskussion är bra...
Men det är ju en klen förbättring av världen om det slutar med diskussioner på Fotosidan.

Jag har inga förslag på hur vi skall ut och ändra på världen,
så visst... att påminna och påminna om medmänsklighet är en liten pusselbit.

"Kram på däg...." - Farbror Barbro...

Hejt rätt.
Och detvar ju lite det som filmen handlade om.
Börjar man prata om saker får det uppmärksamhet och då kan ju saker faktiskt hända. Jag tycker det är hemskt att barn far så illa som de gör.
Jag tror väldigt få människor vet hur illa barn verkligen far. Visst.. alla känner till svält o krig o så..
Men stannar de verkligen upp o tänker till.

En av de vanligaste reaktioner som filmen ger är att man blir skitarg, ler.. ofta på mig. De har frågat, hur f.. kan du sätta ihop nåt sånt. Då svarar jag.. fundera lite på det.
Ta till dig budskapet. Sen pratar vi. Helt plötsligt står vi på en annan nivå där vi pratar om medlidande mm.

Gör nåt.. ja vad? Svår fråga.
vad kan man göra.
Vi kan börja med att skapa en diskution om saken.
Vad händer. Nu skickar vi fler soldater till Afganistan. Bra? dåligt? Syfte? kan fler soldater skapa fred? Lever vi i diktatur eller demokrati? Jag vet inte om fler soldater skapar en lugnare tillvaro. Är det en lösning.
Jag tvivlar, Ska de lösa sina problem själv?
Arabstaterna har inte löst sina problem de senatse 300 åren.. Varför skulle de göra det nu? Så frågan är vad gör vi då där?
Oljan? Pengar, Medlidande, humanitära orsaker?
Jag skulle ju önska att det var det sistnämnda, men jag vet inte. Jag har inte varit där så jag kan inte bilda mig en egen uppfattning om platsen. Och tyvärr så litar jag inte på media för de lämnar ofta en skev bild av det vi ser.

ber om ursäkt ifall jag öppet trampar massa folk på tårna.
Isåfall ber jag er vänligt ta på er grövre skor..
 
En fundering. Måste det vara katastrofer och mänskligt lidande för att en bild skall vara stark? Såg en del bild-presentationer för en tid sedan (onödigt att nämna vilka fotografer eller i vilket sammanhang) och gemensamt för samtliga presentationer var att de visade misär, krig och katastrofer i olika länder och situationer. Brukar själv bli tagen av liknande bildspel men nu när jag beskådade flera bildspel under samma dag i tät följd kändes det tillslut ihåligt på något sätt - som att det var billigt effektsökeri bara och inte någon egentlig styrka i budskapet. Vad ville de säga annat än att allt är jävligt? Vad skulle man ta med sig?

En annan reflektion jag fick då jag beskådade dessa bildspel den dagen var att det var de manliga fotograferna som stod för misären i sina serier medan kvinnorna i sällskapet hade mer sofistikerade ideer och ett annat djup i bildspråket - också grymt starka bilder. Fick mig att fundera på om det månne även kunde vara så att denna fascination för misär är en könsfråga?

Inte menat som någon kritik på något sätt dock (tycker samtliga bilder som postats hittils varit starka, om än bara av misärtypen) och jag hoppas att tråden fortsätter som den börjat. Funderade bara...

Man blir berörd av många bilder som visats här. Alla blir det (hoppas jag). När man ser en gam stå och vänta på att en undernärd stackars bebis ska dö kan man inte bli annat än bedrövad och illa berörd.

Det måste ju inte vara krig och misär för att bilderna ska vara starka, det kan ju också vara tvärtom. Själv fick jag en digital fotoram av mina barn för någon vecka sedan. De hade scannat in massor av bilder från gamla album som jag inte längre har tillgång till och när jag fick se de bilderna var det otroligt starkt för mig. Hade jag lagt upp den (för mig) starkaste bilden hade de flesta fnyst och undrat "vad f-n är det här?"

Elände är väl helt enkelt lättare att ta till sig. Alla kan föreställa sig hur det känns att ha en pistol riktad mot huvudet med vetskapen att man lever bara ett par sekunder till.

Lycka kan vara lika starkt, men det kräver ofta en relation till situationen på bilden, alternativt en mycket välskriven bildtext.

Tror jag i alla fall...
 
...Verkar mest som detta forum drar till sig folk som ska klanka ner på andra och visa att en bra fotrograf kan endast beklä sig med ordet fotograf om han innehar en kamera och ett objektiv värt minst
100 000.

Shit så trött jag är på er......

Får väl ta till mig en del av kritiken eftersom de andra meddelandena du pratar om inte finns kvar.

Jag beklagar att du tog kritiken så personligt. Det var inte min mening att klanka ned på dig och jag trodde heller inte att du skulle ta det så eftersom bilderna i ditt bildspel inte heller var dina bilder.

Jag beklagar även om mitt tidigare inlägg var en smula onyanserat. Blev väl provocerad helt enkelt. Forumet handlade om "starka bilder" och det som jag egentligen ville kritisera var all denna fokusering på misären. Vad är en stark bild? Blir en bild stark bara för att den visar ett svältande barn? Inte för mig i alla fall och jag finner det snarare provocerande att man frossar i detta utan att på något sätt göra något konstruktivt av det. För mig är en stark bild något som ger kraft, styrka och inspiration till betraktaren - som får en att reflektera och tänka till. Dessa bilder gör mig bara uppgiven och nedstämd även om jag är medveten om att jag inte vet vilka känslor de framkallar hos er så det är en högst personlig betraktelse.

Så det jag vill säga egentligen är att det finns olika sätt att använda sin kreativitet - om du så är fotograf, kock, en jäkel på att sätta ihop bildspel, hemsidesbyggare eller gör något annat kreativt - och om man vill göra något starkt så är min personliga åsikt att man bör fokusera på det som inspirerar folk, som stärker folk, som ger människor livsglädje och en känsla av att de kan göra något nytt, att de ser nya sidor på livet och kan reflektera - en känsla av "ja, jäklar, så är det ju".
 
Frågan som ställdes är: ” de starkaste bilder ni vet”.
Svaret kan inte vara annat än ytterst subjektivt och personligt och baseras på egna värderingar, erfarenheter, känslor, ställningstaganden etc. Jag anser att ingen har rätt att ifrågasätta någon annans uppfattning angående vilken bild som upplevs som den starkaste. Naturligtvis får man räkna med att det kan finnas en vis likformighet beroende på yttre faktorer som har att göra med tidsandan och aktuella händelser som har exponerats i massmedier och ett kollektivt dåligt samvete eftersom man inte gör tillräckligt för att förhindra att det sker saker och ting som man avskyr.

Det finns många bilder som jag tycker är mycket starka men en av dem har etsat sig fast i näthinnan och hjärnan och jag har pratat mycket om den i olika sammanhang. För ett antal år sedan fick ett av mina barn i grundskolan en bok med olika texter och bilder. Kärnan var människan och dess gärningar. I en bild, från 1941, fanns några jugoslaviska bönder i olika åldrar som var uppställda i rad framför en höstack. Framför dem, på väg mot dem, fanns en vapenlös tysk soldat i uppknäppt uniform. Bildtexten berättar att bönderna skulle avrättas som hämnd för partisanernas attacker mot tyskarna. Soldaten på bilden ville inte döda oskyldiga människor och vägrade att delta i massakern. Han fick välja mellan att skjuta eller skjutas och han kastade ifrån sig sitt vapen och gick och ställe sig i raden bland bönderna. Varken hans namn eller fotografens namn, en kamrat och vän till honom, fanns med i texten. Antar att det inte finns uppgifter om dem. Bilden finns i ett arkiv i Beograd.
Det är 1941 då tyskarna segrade överallt och soldaten behövde inte frukta att ställas till svars för massakern. Men han valde att betala med sitt liv istället för att förkasta sina värderingar och själv mörda oskyldiga människor. Han vägrade att bli ett ”offer” för andras galenskap och tog beslutet att agera, det sista i hans korta liv. Skall vi prata om civilkurage? Att vi inte kan göra något för att förhindra allt det djävulskap som händer runt omkring oss?
 
Den starkaste bilden jag har sett är tagen av emtre här på fotosidan, men finns nog inte kvar fortfarande. Den föreställde några kråkor som flög på himlen.
 
Får väl ta till mig en del av kritiken eftersom de andra meddelandena du pratar om inte finns kvar.

Jag beklagar att du tog kritiken så personligt. Det var inte min mening att klanka ned på dig och jag trodde heller inte att du skulle ta det så eftersom bilderna i ditt bildspel inte heller var dina ju........".

Lugnt.
Blev bara så allmänt irriterad över alla snara kommentarer så fort man sticker ut huvudet från fågelholken
 
Ja är det så så får jag be om ursäkt för kommentaren.

En källhänvisning hade inte suttit fel då, det brukar vara kutym att ge credit till den som tagit bilderna om det inte är ens egna.

Du har helt rätt.
Tyvärr kan jag inte bistå med någon källa då min dator krasha och allt som sparats där försvann. Suck.
Har numera lagt in W7 och har pepper perra inte haft problem än.
Ska se om jag kan sätta mig ner o söka o hitta några av bilderna.

En del av bilderna kommer från bland annat BBCs. men som sagt.. ska kolla om jag hittar det igen..
 
Det är förbaskat svart att hitta en bild som är stark. Först maste man definiera vad stark är för nagot. En bild kan skrika eller viska sitt budskap. Vilket av dem som ger styrka gar inte att svara generellt pa.

Den länkade Capabilden skriker. Det är ingen tvekan om att det är krig och elände. Men sen är det färdigt, man har greppat bilden rätt fort. Jag lyckades ocksa se en hel utställning pa fotomässan med krigsbilder fran Kongo, utan att bli det minsta berörd. Det gör inte de skildrade händelserna mindre hemska, utan det funkar inte att ta till sig ett sa högt tonläge (för mig). En bland fa serier krigsbilder jag blivit berörd av senaste tiden är Kent Klichs senaste bok fran Gaza - helt vanliga interiörer fran bostäder som skulle kunna vara min systers, farmors eller bästa väns, med undantag fran bombhalet i väggen, eller att möblerna staplats pa varandra av en tryckvag. En stark bild för mig bygger alltsa pa nagot som triggar empatin och säger att det kunde varit du och jag. Manga "starka" bilder ökar snarast avstandet till människor, säger "stackars dom där borta", med betoning pa "där borta".

Stefan Sundström pratade om sin lat Ingenting har hänt i P1:s Människor och tro, ungefär som att man sätter pa TV:n för att kontrollera att ingenting har hänt...en massaker i Irak, ett ran i Sollentuna, svältkatastrof där och där, - skönt, ingenting har hänt, allt är som vanligt.

De starka bilderna för mig är ofta sadana jag inte begriper riktigt första gangerna, men som sakta far växa fram. Gärna sadana jag först blir irriterad pa för att de är jobbiga att konsumera. Försöker komma pa exempel, men far be att aterkomma...

Starka bilder kan ocksa förstas komma ur ett personligt intresse. Jag köpte nyss en fotobok fran den polska stalinistiska mönsterstaden Nowa Hutas tidiga ar. Eftersom jag är intresserad av förhallandena i det kommunistiska Europa, och dessutom gatt omkring lite i omradet som det ser ut nu, blir de i sig ganska stillsamt dokumentära bilderna starka som sjutton för mig.

Fragan var helt enkelt för svar att riktigt svara pa...
 
Har nyss varit i Kina och kom att tänka på den här bilden av Jeff Widener
 

Bilagor

  • 800px-Tianasquare.jpg
    800px-Tianasquare.jpg
    75.3 KB · Visningar: 2,332
http://blog.weweclothing.com/wp-content/2009/02/starving-child.jpg

Blir man inte berörd av den bilden så vet jag inte vad man blir berörd av. Fotografen, Kevin Carter, vann Pulitzer-priset för den 1994 och tog livet av sig två månader senare...

http://www.snopes.com/photos/people/kevincarter.asp

Den är hemsk. Det verkar annars som om pressen tonat ner temat bilder på "svältande barn". Vi får inte alls den rapportering från exv. Darfur som vi skulle kunna ha.

Vi som är tillräckligt gamla för att komma ihåg Biafra-bilderna och eländet på i Etiopien under krigen där med åtföljande svält i Wollo har nog många gånger med sig de bilderna fortfarande.

Det värsta jag sett personligen var nog två sidor av samma sak: människor man avsiktligt huggit av armar och ben på, för att sedan använda dem som "bidragsmagneter" i "tycka synd om och tiggeriindustrin".

Den första var en fullvuxen manskropp med huvud och bål bar som låg på ett torg i den mördande middagssolen i Bangalore i Syd Indien. Någon hade ritat en vacker inramning med krita runt det som var kvar av hans kropp. Den andra ett litet barn, också den kroppen stympad på samma sätt, som låg på marken på en tygbit i leran under regnskydd av rissäckar på marknaden nära What Prakeo i Bangkok Thailand.

Jag tog inga bilder av någon av dem men jag kommer likväl ha kvar bilderna i mitt huvud till dödagar. Krig och elände har jag sett mycket på mina resor och det klarar jag ofta av men när cynism blandas med den här typen av övergrepp så har man inte en chans att värja sig.

Tycker också en del av de bilder som visades från Tjetjenienkrigen på fotomässan var både omskakande och gripande med övergivna trasiga och blodiga människor sittandes apatiska i resterna av det som en gång var deras hem och hemstad.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.