Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

D200 en skitkamera?

Produkter
(logga in för att koppla)
Du har helt rätt Anders Riebbe Gustavsson, men du glömmer bort att det inte bara i kamerornas värld det inte finns något som är bra. Vi är väl överens om att det inte finns någon riktig kamra, för allt som finn är ju bara skit. Det finns inga riktiga bilar heller. Inga riktiga datorer, klockor....Ja allt som finns är ju bara skit. eller hur? Livet i sig är säkert oxå bara skit om man anstränger sig lite, men det har du säkert ingen svårighet med då du verkar karsynt nog!
 
.Z. skrev:
Går det bra med Whisky?
Går mer än bra!
Jag skålar för mina Hasselbladare i relativt ovanliga single malt. Det känns bra - för att inte säga utmärkt.
För det lilla digitala eländet (som jag kallar den genomgående) brukar jag slå en rejäl McScott direkt i toastolen. Det känns också tillfredsställande.......
Us
 
ni kommer säkert ihåg hur jag rekommenderade D100 för några år sedan.
jag var helförtjust.
speciellt för att kameran kändes väldigt analog mitt i det digitala (D100 var min första digitala kamera), och för att jag inte lyckades övertyga griniga proffsfotografer om att jag hade plåtat en viss utställningsbild digitalt.
*fniss*

det som dock inte var bra, var den tröga autofokusen. gud vad man missade bra bilder bara för den sirapsliknande autofokusen (jag är halvblind, så manuell fokusering är inget för mig).
men, halleluja, det var fixat på D2x.
och på D200 oxå.
och nu siktar jag på D200 som extra- och backupkamera.

men...
en D100 måste jag ha kvar.
I vill not sälj it.
varför?
jo för att kunna plåta digitalt IR.
fantastico.
 
.Z. skrev:
kan fortfarande vinylen med den lilla nålen plocka fram mer detaljer än vad CD-formatet med sitt mycket begränsade omfång av ettor & nollor kan göra.

Pratar nu djup & bredd i ljudbilden & inte mätbara signal/brusförhållanden.

Who cares i dessa surroundtider?

//Larsa

Kan dessa "mer detaljer" kanske vara den distortion och de övertoner som skapas när nålen slår från vägg till vägg i spåret? ;-)

/Robert - Som inte har nån surroundanläggning
 
dumbo skrev:
Kan dessa "mer detaljer" kanske vara den distortion och de övertoner som skapas när nålen slår från vägg till vägg i spåret? ;-)

Jamen herre je, vad är det för picuper som åsyftas . . . klart det finns skit (antar att diskussionen är en metafor för digital vs. analog fotografi - så vi är inte helt off topic) men med tanke på det format som i dag gäller för digital musik, samplingsfrekvens etc., så är ju analog totalt överlägset med i princip oändlig upplösning. Att sedan en illa skött vinyl lätt innehåller skavanker är ju en annan sak, liksom att en ofta spelad vinyl degraderar. "Arbetsflödet" är väl också klart bättre hos den digitala tekniken (CD) men närvaron i den analoga musiken - vi talar om de bästa i båda världarna nu - är klart bättre.
Men jag tror att den teknik som skulle kunna användas redan i dag om man gjorde om standarden i den digitala världen skulle ge ett bättre resultat, så det är inte så jag tror att analogt har mågon mystisk överlägsen egenskap inbyggd.

/God Fortsättning på helgerna!
 
Ska jag vara ärlig så har jag inte lyssnat på vinylspelare som kostar sexsiffriga belopp, så dem kan jag inte riktigt uttala mig om.
I så gott som alla anläggningar så är det dock själva högtalarna som sätter begränsningarna.

Det jag ville ha sagt, från början, är ju iaf det att man kan föredra det ena eller det andra av olika anledningar och de olika teknikerna har ju sina för och nackdelar. Småbildsdiat är idag omsprunget av digitaltekniken av gäller upplösning, brus/korn och dynamiskt omfång. Så ser man det ur ett rent tekniskt perspektiv har inte diat något att hämta.
Sedan kan man ju gilla dia av andra anledningar och ska man visa det på duk så är digitaltekniken än så länge hopplöst efter.
Likaså ger vinylmediat betydligt högre distortion, ojämnare frekvensgång, sämre signal/brus-förhållande, sämre dynamiskt omfång osv osv, jämfört med CD och är, på det stora hela, betydligt sämre, sett ur ett rent tekniskt perspektiv.
Sedan kan man hävda att den ger ett varmare ljud (kommer sig av den högre distortionen) osv osv. Rent tekniskt är den underlägsen, men det innebär inte att man inte kan tycka bättre om att lyssna på vinyl, precis som man kan tycka bättre om att titta på en bild framtagen från dia, för att man gillar den karatär som kornet ger bilden, tex.

I denhär tråden handlade det ju dock om att de tekniska kvaliteterna, så som detaljupplösning osv inte skulle räcka till från en digital kamera, vilket inte är sant, om man jämför med småbildsdia. "Vissa" digitala kameror, som visserligen har bildsensor i småbildsformat, slår ju mellanformat, scannat med trumscanner rejält på fingrarna.
 
Trist inställning...

Tycker det är spännande med folk som har så kategoriska åsikter... världen är inte svart-vit (om man nu kan använda det uttrycket här). Vad som är otillräckligt för en person kan samtidigt uppfylla 100% av en annan persons behov. Problemet är att den nedvärderande åsikten har en tendens att också inkludera den person som tycker att kameran i fråga är helt OK. Jag tycker det är smakfullare att helt enkelt välja den utrustning som uppfyller dina egna krav och hoppa över fördömanden av utrustning du ändå inte kommer att köpa. För en majoritet här är D200 och andra kameror i samma segment mycket långt ifrån en "skitkamera".
 
dumbo skrev:
Ska jag vara ärlig så har jag inte lyssnat på vinylspelare som kostar sexsiffriga belopp, så dem kan jag inte riktigt uttala mig om.

Hmrmmm . . Om jag skall vara ärlig: Inte jag heller -;). Jag för en helt teoretisk diskussion med vetskap om vad själva tekniken egentligen bygger på.
Småbildsdiat är idag omsprunget av digitaltekniken av gäller upplösning, brus/korn och dynamiskt omfång. Så ser man det ur ett rent tekniskt perspektiv har inte diat något att hämta..
Denna diskussion om just detta skulle jag nog inte ge mej in i. Det finns de som hävdar - och det borde ju vara en fråga om fakta och inget tyckande, den fördes på en annan tråd för några dagar sedan - att man måste upp i c:a 20 Mega p för att slå diat, men som sagt; andra får diskutera detta.

Likaså ger vinylmediat betydligt högre distortion, ojämnare frekvensgång, sämre signal/brus-förhållande, sämre dynamiskt omfång osv osv, jämfört med CD och är, på det stora hela, betydligt sämre, sett ur ett rent tekniskt perspektiv.

Det var detta jag reagerade på, du tycks tro att den digitala tekniken är trognare originalet bara för att den innehåller mindre brus. Jag hävdrar att så är inte fallet. Digitaltekniken (dagens) är nog "trognare" sig själv i första hand och verkligheten är undflyende i båda fallen. Den analoga tekniken är rent tekniskt bättre eftersom den i princip lagrar alla frekvenser som spelas in. Den digitala tekniken däremot samplar, vilket innebär att den tar "stickprov" på frekvensgången. Vid omvandling till den analoga signalen (ljudet) så "hittar den på" det som fattas mellan samplingarna. Med en distad elgitarr kanske det kan göra detsamma men ett akustiskt instrument eller den mänskliga rösten förlorar information som krävs för att det skall låta naturligt.
Det finns faktiskt vinylskivor där inte det dynamiska omfånget "kastrerats" (komprimerats) och som låter fantastiskt med en bra pickup. Har några sådana "supervinyl" själv.
Med ökad samplingsfrekvens kan digitaltekniken närma sig den analoga, men det är inte standard i dag.
Men bäst är i alla fall live - ;.
Mvh/Göran
 
Senast ändrad:
En distad elgitarr (eller distortion öht) är ju, rent tekniskt, det som är allra svårast att återge då distortionen gör att man i praktiken har oändligt många övertoner. Det spelar alltså, rent teoretiskt, ingen roll om man kan återge frekvenser upp till flera GHz, det blir ändå en appromixation.

Och som jag varit inne på tidigare så är det en definitionssak vad som är "naturligt". Att, som vinylmediat, färga ljudet med en ickelinjär frekvensgång kan omöjligt ligga närmare originalet än vad man hamnar med en linjär frekvensgång.
Lyssnar man live så får man ingen distortion (annat än om det är så högt att trumhinnan "bottnar"), vilket rimligen innebär att så lite distortion som möjligt är så nära originalet som möjligt.
Det finns inte heller något brus, annat är ljud från publik, eller, i dessa moderna tider, ventilationsanläggningar, i en del lokaler. Alltså bör så lågt brus som möjligt vara så nära originalet som möjligt, osv osv osv.

Hurvida man sedan kan tillgodogöra sig frekvenser som ligger över 20kHz (eller neråt 16kHz för en genomsnittslig vuxen) man kan tvista om.
Själv tror jag att man kan det. Jag kan KÄNNA (men inte höra) att en datorskärm är igång, trots att horisontalavlänkningen ligger på en mycket högre frekvens än på en TV, där jag faktiskt hör den.
Så, visst, där har dagens CD-media ett tillkortakommande, förutsatt att man har högtalare som faktiskt kan återge frekvenser över 20kHz.

Att sedan Ella Fitzgerald kan svänga otroligt mycket mer från en simpel köksradio än "dire straits" från en anläggning för hundratusentals kronor är en helt annan sak.

Edit:
Ang. live: Hur vet man att en violin låter som en violin och inte något annat? Rummet färgar ju dess ljud. :)
 
dumbo skrev:
Ang. live: Hur vet man att en violin låter som en violin och inte något annat? Rummet färgar ju dess ljud. :)

Phhhu . . . detta hör inte till de diskussioner som jag tycker är kul att föra. Jag är inge purist, utan ville bara säga att digitalteknik (generellt sett, liksom annan teknik) inte är perfekt och i ljudsammanhang är ännu den mer fejk eftersom dagens standard tillsammans med digital/analog-omvandlaren är en smärre "katastrof".
Resonemanget med samplingsfrekvensen har ju inte primärt med höga, icke hörbara frekvenser att göra, utan har betydelse för den komplexa signalsammansättningen, däribland "färgningen" från rummet som skapar den närvaro som finns vid speltillfället.
Att en violin är en violin, det "känner man", som du uttrycker det . . -;
 
Skitkamera

????? Klämde på en sån för några dagar sen knappast någon skitkamera.Tyckte den andades kvalitet tror nikkon har gjort en kanonkamera till bra pris dessutom
 
dumbo skrev:
Lyssnar man live så får man ingen distortion (annat än om det är så högt att trumhinnan "bottnar"), vilket rimligen innebär att så lite distortion som möjligt är så nära originalet som möjligt.

Må gälla akustisk musik, men ofta vid scenframträdanden har de så undermåliga PA-anläggningar att man längtar hem till Krellen...
 
När jag i natt följde den här tråden (jag arbetade) så trodde jag först att den
handlade om Nikon D100 och D200 men insåg snart att det rörde sig om annat.
Perception vare sig det handlar om ljud eller bild är en prosses som tolkas i
hjärnan, ögon och öron är endast verktyg, vi förstår det vi ser och hör medvetet eller undermedvetet från tidigare upplevelser och erfarenheter. I det absoluta nuet förstår
vi ingenting, det vi upplever måste tolkas mot vår kunskaps och erfarenhets bas
Därför upplever vi alla olika.
Jag har en Nikon D100 sedan 3 år och jag har haft mycket glädja av den, tagit
Många bilder jag gläds åt och ett par har blivit riktigt lyckade.
Sedan 22.12 har jag en Nikon D200 som i alla avseenden är en bättre kamera
Jag kan inte recensera den än, inlärnings faktor är hög för mig.
God fortsättning på helgen, jag är ledig ett par nätter och ska prova min nya kamera.
 
Blev väl lite sur då D100 hakade upp sig i för tredje gången i rad.
Blir till att skicka den igen.
AF funkar inte heller igen så.,
Det troliga är att den inte klarar utelivet.
Men visst finns andra saker som är bra med kameran.
Det att man förfogar över bilden helt och hållet tycker jag är bäst. Att påverka bilden hela vägen.
Motjusbilder går inte att gämföra med analogen så är det bara. Men jag är inte riktigt säker på om min kamera funkar som den ska.
Men de bilder som jag tar vid samma tillfällen med dia är ju en vida skillnad i färger och ljus.
Det blir en ny digitalkamera ändå just för att det är kul att ha hela bildens väg på ett någårlunda lätthanterligt sätt.
Men D100 ger jag bort. Så får någon annan fortsätta att slösa pengar på att laga den.
Och jag hoppas att D200:an klarar sig bättre ute.
-Anders
 
Daniel. Du är långt bak i kön.
När en broms (stor fluga) surrar mot fönstret.
Riktigt så låter det inte.
Men när den stora flugan surrat tillräckligt länge och vingarna börjar gå saktare.
Precis innan den ger upp så att säga.
Så låter D100:an och så händer inget mer.
I dag –28 grader.
För att ge digitalaren en chans så har jag den innanför kläderna.
Min F90x ligger i fotoryggan bak på skotern.
Tar fram D100:an och drar av en bild på en gång. Funkar.
Sätter den på stativet och ställer in diverse inställningar.
Byter objektiv. Pillar ett tag.
Trycker av. Flugan surrar till och inget mer händer.
Byter batteri men samma igen.
Tar fram F90:an ur säcken och sätter den på stativet.
Pillar en stund och trycker av. Funkar.
F90:an torde vara i princip lika kall som utetempen men det spelar ingen roll.
Ibland har filmen gått av för vad jag tror beror på kylan men kameran har funkat.
Så har alla mina analoga varit. Samt att dom funkat efter många år ute.
Nåja. Vi får hoppas att 200:an funkar bättre.
Hoppas ni som nu skaffat en D200 nu talar om den verkliga bilden av hur kameran funkar.
Det här var mitt sista gnäll på digitalkameror.
Kan ju säga att en av mina kompisar som håller till i studio aldrig haft några problem.
Det skulle väl främst vara kul att höra av er som ligger ute mycket.
Möjligen är det kylan som får tappen som drar fokusen att gå av också. Men det borde det vara samma på en analog. Insparat material kanske.
Mvh/-Anders
 
att ett exemplar av en teknisk pryl knasar betyder ju inte att alla gör det.

båda mina D100 har funkat felfritt i alla temperaturer från -25 till +35 i över 3 år.
 
Voxa skrev:
Att en violin är en violin, det "känner man", som du uttrycker det . . -;
Helt rätt, kommer så väl ihåg de första CD-spelarnas "stålfioler", klassisk musik kunde låta avskyvärd på 80-talets CD-spelare. I dag låter det bättre, men CD:n får fortfarande stryk av vinylen så det sjunger om det. Och man behöver inte köpa en grammofon för 100 000:- för att höra skillnaden, det räcker med en Rega för 5000:- för att skillnaden skall bli pinsamt uppenbar.
Begränsningen ligger i själva tekniken, kom ihåg att CD:n bygger på en datateknik som är 25 år gammal. De nyare DVD-Audio och SACD har en betydligt högre upplösning och låter överlägset jämfört med CD:n.
 
Estethia skrev:
att ett exemplar av en teknisk pryl knasar betyder ju inte att alla gör det.

båda mina D100 har funkat felfritt i alla temperaturer från -25 till +35 i över 3 år.

Du har då jämt tur du.
Och en sak är då säker.
Om jag mot förmodan gifter mig..och anställer en fotograf för att föreviga det.
Ja, då blir det Christel Eldrim utan tvekan.
Om nu detta mot alla odds skulle bli verklighet så får du räkna med att kameran kommer att vara ute ett par dar någonstans i obyggden utmed Pite-Älv.
Du kan väl ta 200:an med dig då.
Visst har du rätt Christel. Åtminstone lite.

Min rubrik var väl också ett litet retligt inlägg till alla som säger att filmen är död.
-Anders
 
Senast ändrad:
ANNONS
Köp Fujifilm GFX100S II hos Götaplatsens Foto