Dåligt exponeringsomfång med Canon digitala
- Trådstartare jansta
- Start datum
avlsutad110823
Avslutat medlemskap
Hej igen
Jag kan rekomendera de action fred miranda har gjort. Tex shadow recovery som enbart höjer de mörka delarna.
Dessutom tycker jag att hans skärpningsaction funktar bra, de skärper bara kanter som finns i bilderna.
http://www.fredmiranda.com/actions
Roine
Jag kan rekomendera de action fred miranda har gjort. Tex shadow recovery som enbart höjer de mörka delarna.
Dessutom tycker jag att hans skärpningsaction funktar bra, de skärper bara kanter som finns i bilderna.
http://www.fredmiranda.com/actions
Roine
Galaxens President
Avslutat medlemskap
Jag menar att det mycket väl kan vara ett problem även om man har god förståelse för exponering.
Som Jeppe skriver högre upp i tråden så är det inte ovanligt att något man vill avbilda har ett omfång på uppåt 10 steg. Man är då tvungen att välja ut del del av motivet som är viktigast och lägga filmen/digitalkamerans omfång runt denna del medans man låter för bilden mindre intressanta delar över- eller underexponeras. Detta kan man inte undvika med kunskaper om exponering (såvida man inte struntar i att ta bilden förståss). Och tonade gråfilter är inte alltid en praktisk/smakfull lösning (IMHO) samtidigt som kombinering av alternativexponeringar antagligen är i det närmaste omöjligt utan stativ och än värre för rörliga motiv. Med anledning av detta är det viktigt för mig att få en snygg avtonande "klippning" för över/underexponerade delar i bilden. Detta är anledningen till att jag låtit min sambo ta över digitalkameran för husbehovsfotografering medan jag uteslutande fotar film i väntan på att digitalkamerorna skall bli bättre på denna punkten.
Tyvärr är inte digitalkameror guds gåva till människan som det ibland låter som (i alla fall inte ännu
. För mig är fortfarande nackdelarna större än fördelarna medan för andra är det tvärt om.Mvh Richard
Jeppe
Aktiv medlem
Bra synpunkter Richard. Håller med dig fullt. Jag har en del bilder som jag kasserat just pga att det har varit utfrätt. Inte mycket att göra åt, om man inte vill hålla på och blanda exponeringar och sånt. Nackdelen med film (som jag ser det) är efterarbetet när det ska konverteras till digitalt.
Galaxens President
Avslutat medlemskap
Jovars, jag är den första att erkänna att det tar tid att skanna. Som tur är så snittar jag på mindre än en filmrulle i veckan .
Grunnade lite på uppgiften om att en digitalkamera har samma omfång som en bra diafilm. Mitt resonemang kan vara felaktigt så rätta mig gärna. Ofta när jag "tänkt till" så blir det fel
Om jag inte missminner mig lagras bilden i Canons rawformat med 12 bitar per färg vilket ger ett teoretiskt maximalt densitetsomfång på Dmax=3.6
Samtidigt som jag har för mig att jag sett uppgifter (kommer tyvärr inte ihåg var) på att en scanner med ett Dmax=3.6 (uppmätt inte bara teoretiskt) inte räcker till för att få ur all information ur en Fuji Velvia 50 dia där lattituden utnyttjats fullt ut. Utan då krävs en trumskanner med Dmax uppemot 4.2 eller något sådant.
Kanske är jag ute och cyklar eller så jämför jag äpplen och päron, men slutsatsen jag är frestad att dra är att Velvia har ett större omfång än iallafall canons digitalkameror. Kan någon bekräfta att jag är på rätt väg eller tillrättavisa mig så är jag bara tacksam.
Mvh Richard
.Grunnade lite på uppgiften om att en digitalkamera har samma omfång som en bra diafilm. Mitt resonemang kan vara felaktigt så rätta mig gärna. Ofta när jag "tänkt till" så blir det fel
Om jag inte missminner mig lagras bilden i Canons rawformat med 12 bitar per färg vilket ger ett teoretiskt maximalt densitetsomfång på Dmax=3.6
Samtidigt som jag har för mig att jag sett uppgifter (kommer tyvärr inte ihåg var) på att en scanner med ett Dmax=3.6 (uppmätt inte bara teoretiskt) inte räcker till för att få ur all information ur en Fuji Velvia 50 dia där lattituden utnyttjats fullt ut. Utan då krävs en trumskanner med Dmax uppemot 4.2 eller något sådant.
Kanske är jag ute och cyklar eller så jämför jag äpplen och päron, men slutsatsen jag är frestad att dra är att Velvia har ett större omfång än iallafall canons digitalkameror. Kan någon bekräfta att jag är på rätt väg eller tillrättavisa mig så är jag bara tacksam.
Mvh Richard
Copy_Con
Aktiv medlem
På Nikon D1X upplever jag omfånget som något mindre, det lilla jag fotat med denna kamera. Men med ett Phase One-bakstycke så känns omfånget bra mycket större än på dia. Självklart går det inte jämföra dessa två lösningar då det är astronomiska pris- och portabilitetsskillnader till D1X:ans fördel.
Guffa
Aktiv medlem
När du ökar ISO-talet på en digitalkamera så är det bara exponeringen du ändrar. ISO 400 istället för 100 är i praktiken en underexponering på två steg, som sedan kompenseras när man konverterar bilden från RAW.
Min D60 som har inställningarna ISO 100 till 1000 klarar alltså en underexponering på drygt 3 steg vid ISO 100 som sedan kan kompenseras utan att resultatet blir katastrofalt.
Så var inte så rädda för att underexponera lite...
Min D60 som har inställningarna ISO 100 till 1000 klarar alltså en underexponering på drygt 3 steg vid ISO 100 som sedan kan kompenseras utan att resultatet blir katastrofalt.
Så var inte så rädda för att underexponera lite...
Damocles
Aktiv medlem
Njae, så kanske man kan uttrycka det, men många digitalkameror har ingen äkta ISO, utan det är en motsvarande omräknad skala. Och det är färstärkningen från sensorn som man ökar(eller kanske minskar om en grundnivå är motsv. ISO 800). Och ISO har fortfarande inte så mycket att göra med det dynamiska omfånget då hela exponeringen, såväl lågdagrar som högdagrar förskjuts vid en skiftning i ISO. Även om digitalare som sagt är notoriskt mycket bättre på att fånga detaljer i lågdagrar medans högdagrar lider av bleed-over effekter.
berga
Aktiv medlem
Jag har ingen erfarenhet av digital stillbild, men har erfarenhet av videofilmning. På vår kamera, en Sony DSR-300, och troligen även andra, kan man ställa in gain, som räknas i decibel. Detta är en förstärkning av den analoga signalen innan digitaliseringen sker.
Det skulle förvåna mig att det fungerar annorlunda på stillbildskamror. ISO-talen står då för 100 = 100 ASA vilket är CCD:ns känslighet. 200ASA = 3db förstärkning, 400=6db, 800=9db och 1600=12db. Helt möjliga förstärkningar på envideokamera.
När det gäller D-max över 4 för film är jag lite tveksam. 1995 skriver Kodak att D-max för film är max 3.2. Visst det är 8 år sedan, men så mycket förändras inte världen.
Det skulle förvåna mig att det fungerar annorlunda på stillbildskamror. ISO-talen står då för 100 = 100 ASA vilket är CCD:ns känslighet. 200ASA = 3db förstärkning, 400=6db, 800=9db och 1600=12db. Helt möjliga förstärkningar på envideokamera.
När det gäller D-max över 4 för film är jag lite tveksam. 1995 skriver Kodak att D-max för film är max 3.2. Visst det är 8 år sedan, men så mycket förändras inte världen.
avlsutad110823
Avslutat medlemskap
De sätts till 0
Roine
Roine
avlsutad110823
Avslutat medlemskap
Hej igen
Fick en engelsk fototidning med posten igår. Vad jag kan läsa har man teoretiskt 7.5 stegs omfång på en CCD i många digitala kamror enligt dem. Vet ej om det stämmer.
Phase One anger att man har 12 steg på sina digitala backstycken i reklamen.
Roine
Fick en engelsk fototidning med posten igår. Vad jag kan läsa har man teoretiskt 7.5 stegs omfång på en CCD i många digitala kamror enligt dem. Vet ej om det stämmer.
Phase One anger att man har 12 steg på sina digitala backstycken i reklamen.
Roine
Galaxens President
Avslutat medlemskap
Vill mena att iallafall min Canon powershot G2 bara har stöd för 12 bitar i raw formatet men det är 8 eller 16 bitars format (exempelvis 16-bitars TIFF) som annan programvara förstår. Således blir fyra bitar per pixel/färg inte är informationsbärande när detta rawformat converteras till t.ex. 16-bitars TIFF. Exakt hur detta sker vet jag inte men jag skulle gissa att det fungerar ungefär som när du sträcker ut en bilds "omfång" så det täcker hela histogrammet mha levels i photoshop.
Anders Bergquist:
Tack så mycket att du korrigerade mig. Det stämmer nog som du säger rörande dmax för film. Det jag skrev har jag nog drömt ihop. Jag är ändå osäker om det är äpplen och päron jag jämför. Är dynamiskt omfång(dmax) och lattitud ekvivalenta storheter? Färgneg har ju större lattitud (klarar att avbilda ett större omfång) än dia som har den större skilnaden mellan ljusaste och mörkaste del av den framkallade filmen. Har någon en bra förklaring till det där med dmax?
Mvh Richard (som borde ha definitionerna klara för sig innan han kastar sig in i debatten)
sarnor
Avslutat medlemskap
Bra förklaring vet jag inte om jag har, men jag gör ett försök.
D-max är det högsta densitetsvärdet i den färdiga bilden, det är ett mått på svärtningen (tätheten) och mäts med en densiometer. Det redovisade värdet är tio-logaritmen av förhållandet mellan två uppmätta tal och storheten blir då enhetslös (jämför gärna med bländarskalan).
Dynamiskt omfång (densitetsomfång/tonomfång) är skillnaden mellan D-max och D-min (lägsta densitetsvärdet i bilden). I digitala sammanhang sätts D-min vanligen 0 (noll), varför det ofta sätts likhetstecken mellan densitetsomfånget och D-max.
Om vi gör en något förenklad översättning till film är D-max tätheten hos de obelysta delarna av filmen och D-min är tätheten hos filmbasen. Nästa gång ni hämtar en film från labbet kan ni titta efter den där remsan från filmens början, den är ett mycket bra exempel på det maximala densitetsomfånget hos filmen. (I praktiken har de enskilda bildrutorna mindre densitetsomfång, beroende på att hela bildrutan har blivit belyst och att ljuset i högdagrarna kanske inte räckte till för att få fram filmbasen helt.)
För den digitala bilden gäller då att D-max är det svartaste värde som kan anges (vanligen 0) och D-min är det ljusaste värde som kan anges (för bildskärm är det 255). Notera att man mäter densitet per färg.
Latitud (exponeringstolerans) är det område inom vilken exponeringen kan varieras utan märkbar påverkan på bilden. För diafilm är exponeringstoleransen låg, eftersom exponeringen direkt påverkar slutresultatet (vi måste se till att mellantonerna hamnar rätt annars upplever vi bilden som för ljus/mörk). För negativ film räcker det om förhållandet mellan svärtningen överensstämmer med motivet (vi kan flytta exponeringen längs med svärtningskurvan), vi kan sedan placera mellantonerna rätt i kopieringen.
Jag antar att en digitalkamera kan ses lite som ett mellanting mellan dia- och negativfilm. Sensorn har diats känslighet för överexponerade högdagrar, men negativfilmens förmåga att kompensera mellantonernas placering i efterhand. Därför borde tumregeln vara att exponera efter högdagrarna och efterbearbeta efter lågdagrarna. Ju fler bitar vi får från sensorn (RAW-format) desto större densitetsomfång har vi att leka med (i praktiken fler detaljer i skuggorna).
Samma gäller för övrig när vi skannar bilder.
/Daniel
Galaxens President
Avslutat medlemskap
Tackar så mycket Daniel för att du rätade ut begreppen åt mig. Mvh Richard
