Ja, det fungerar med såväl telekonverter som mellanringar på ett makroobjektiv.
Om så är fallet, vilken rekommenderas?
Det finns mycket skrivet i andra trådar om konvertrar, och med ett skarpt objektiv (som ju så gott som samtliga makroobjektiv är), brukar många anse att en 1,4X konverter ger ett gott resultat, medan en 2X konverter försämrar för mycket av den optiska kvalitén.
En 1,4X konverter ger ju dig då en möjlighet att nå en avbildningsskala (=förstoringsgrad) av 1,4:1. Det innebär att vid objektivets närgräns (=så nära du kan komma och fortfarande fokusera skarpt) och med din D50 vars sensor är c:a 22 mm bred, du då kan avbilda ett föremål som är 22/1,4= c:a 16 mm brett, och det fyller då hela sensorn.
Om du köper ett mellanringsset, så kan du kombinera dessa till olika avbildningsskalor. Jag har i en annan tråd angivit lite uppmätta värden vilka avbildningsskalor det ger på ett Sigma 150 mm, se
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=69473&perpage=15&pagenumber=2#post1010950.
Du kan alltså uppnå en större avbildningsskala med flera mellanringar, än med en 1,4X-konverter. En mellanring har större effekt på avbildningsskalan för en kortare brännvidd än en längre.
Såväl mellanringar som konverter dämpar ljusmängden och ökar därmed exponeringstiden.
Mellanringar kan du endast använda för närbildsfoto, medan en konverter kan du ju använda för alla objektiv (om den passar mekaniskt) och då också för vanligt telefoto.
Med mellanringar förskjuts objektivets fokusavstånd. Man måste går närmre motivet för att fokusera på minimiavståndet, och förmågan att fokusera på långa avstånd minskas eller försvinner. Skall du fotografera döda ting spelar detta i allmänhet inte någon roll.
Med en konverter behåller du samma arbetsavstånd som utan. Det är en fördel om du skall fotografera insekter.
Man kan också kombinera en konverter med en eller flera mellanringar.
Tänk dock på att ju högre avbildningsskala, desto svårare är det att få till en bra bild. Med ökad avbildningsskala sjunker ljusmängden, och skärpedjupet blir minimalt även vid stora bländartal. Även extremt små rörelser hos kameran eller motivet gör bilden suddig. Stativ och trådutlösare är starkt att rekommendera. Autofokus om det ens fungerar, är mycket otillförlitligt vid stora avbildningsskalor.
Om converter går att använda - blir bakgrundsoskärpan finare - mer utjämnad?
(vet inte om jag valt fel, kanske sigma 150 varit ett bättre val när det gäller snygg bakgrundsoskärpa?)
Bakgrundsoskärpan blir mera suddig genom att skärpedjupet minskar med ökad avbildningsskala. Men den mest "krämiga" bakgrunden (s k "bokeh") ges av så lång brännvidd som möjligt. Ett 150mm eller 180mm ger alltså en krämigare bakgrund än 90 mm vid samma avbildningsskala. Om möjligt bör man dock försöka hitta en vinkel där det är lite avstånd mellan motivet och bakgrunden för att göra bakgrunden diffus.
Vill du fotografera insekter är en längre brännvidd att föredra genom att de ger ökat arbetsavstånd. Om inte, är ju dock ditt Tamron 90 lättare och smidigare att bära med sig.
/Björn
från Sigma/Tamron/Kenko är väl så bra. Som mycket annat är det svårt att urskilja vad som är märkestro och försvar av eget köp, från vad som faktiskt är erfarenhetsbaserat och uppmätt.
