Nejdå. Det finns fortfarande behov av service. Det händer ju att saker går i golvet, jag har fått laga både RF 24-70/2,8 och RF 50/1,2, av den anledningen.
Jag har haft sex spegellösa Sony kamerahus under 11 år nu (NEX 7, A7r, A6300, A7 II, A7 III och A7 IV) och jag har inte haft ett endaste lilla skitfel med något av dessa. Min A7 II som är den enda jag bytt in tappade jag i asfalten när jag sprang efter en buss. På den satt ett tungt Samyang 85mm/1,4. Det tog den värsta smällen men knappt en skråma syntes på det efteråt.
Däremot var min KonicaMinolta D7D inne på flera reparationer och ett objektiv föll bokstavligen i bitar av sig självt, så centrala linselementet satt och dinglade i en enda skruv då de andra ramlat bort. De bytte antiskak två ggr och slutaren en gång. Även en Minolta analog var inne på rep. då bakre luckan fastnat och inte gick att öppna.
Jag hade ett antal Sony DSLR:er och SLT också där alla innan D580 (som hade mikrojustering) felfokuserade med massor av objektiv och inte gick att justera egentligen), inklusive en helt ny A55 (Sonys första SLT) som var inne på rep 2 ggr utan att Sony lyckades fixa den. Till slut fick jag en ny A580 av Sony Center rakt av mot A55-an och det är den enda DSLR som funkat som den ska för mig och som jag varit nöjd med.
Jag har fortfarande kvar fyra av dem (A7r, A6300, A7 II, A7 III och A7 IV) då min älskade NEX glömdes ovanpå ett biltak och den vägen försvann ur mitt liv.
När jag fattade hur NEX 7 funkade och hur den var konstruerad förstod jag innan jag ens köpt den att alla mina fokusproblem med DSLR-er och SLT-kameror skulle stanna med dem och att det var ett helt paradigmskifte som kom med den. Efter det har jag som sagt aldrig mer haft några som helst problem med mina grejor, vare sig objektiv, kamerahus eller något annat. För tydlighetens skulle så hade jag följande digitala kameror innan: KM D7D, A350, A550, A580 av dessa var det problem med tre av fyra med AF.
Så jag tror på rätt goda grunder att behovet med service för de spegellösa kommer vara oerhört mycket mindre oavsett märke. Både DSLR- och SLT-kameror har en separat dedikerad fokussensor som inte har en aning om att det finns en annan sensor som är den som egentligen är den som behöver ligga i fokus när AF är i jämviktsläge, för att det ska bli några skarpa bilder och såna kameror måste sättas ihop och kalibreras mycket noggrant för att fungera som de ska.
En spegellös kommer alltid att hamna i fokus när dess fokussystem är i jämvikt, därför att det finns en kontinuerlig återkoppling som säkerställer detta och en sådan saknas helt i de andra konstruktionerna. En sådan konstruktion behöver överhuvudtaget inte kalibreras eftersom den kalibrerar sig själv.
Så visst kan olyckan vara framme även med spegellösa men servicebehoven för det segmentet är oerhört mycket mindre än för de äldre konstruktionerna. Jag kan förundras lite av det faktum att jag innan den digitala epoken hade en enda halvautomatisk SLR (Pentax ME med tidsautomatik och till den två Pentax SMC manuella objektiv 40mm och 100mm). Den hade jag från början a 70-talet till början på 2000-talet - vilket är ca 30 år och den funkar än idag och varken dessa objektiv eller kamerahuset har någonsin varit på service.
Pentaxen har jag haft på mängder av långa resor i Syd- och Nord-Amerika, Asien, Afrika och Europa, i sand, väta, kyla. Den har alltid funkat utan problem. Stenhård mässingplåt i huset gjorde att den även klarade flera fall rakt i asfalten utan att ge upp. Under den digitala tiden har jag fyra digitala SLR och sex spegellösa av olika skäl.
Tre av DSLR-erna var det mest problem med. Under trettio år fann jag inga avgörande incitament att uppgradera varken kamera eller objektiv men på de senaste 11 år har jag alltså av olika skäl köpt sex nya kamerahus. Det är mycket pengar och då pratar vi bara kamerahusen. Ibland har jag faktiskt viss förståelse för de som valt att stanna i den analoga världen även om den digitala spegellösa världen är mycket roligare.