Knight Palm
Aktiv medlem
Canons sensor mer färgblind enligt DxO Mark
Vi kan ta exemplet med Olympus som har gått från att använda Kodak CCD till Panasonic NMOS sensorer. Även om många varit skeptiska till teknologiskiftet, så har fortfarande bildkvaliteten och färgåtergivningen varit föredömlig, vilket torde betyda att kamerans fysiska färgfilter och bildbehandlingskedja är de dominerande faktorerna.
Det tyder på att det inte är sensorteknologin i sig (CCD vs. MOS) som är avgörande för bildkvaliteten ut ur kamerorna. Bägge Olympus "flaggskepp" E-1 (CCD) & E-3 (NMOS), är kända för att leverera så bra JPEG-kvalitet direkt ut från kameran, att man knappast behöver gå omvägen via .ORF (råfiler).
Beträffande Canon CMOS vs. Nikon (Sony) CCD, så kan man här även göra jämförelsen med Sonys sensorer i andra kameror. T.ex. är från samma sensormodell bildresultatet olika om den sitter i en Pentax, Sony, eller Nikon. AA- och färgfiltreringen framför sensorn, samt bildbehandlingskedjan är vad som gör skillnaden.
DxO Mark har testat olika kameror och kanske kommit sanningen på spåret, nämligen att Canon i en del modeller prioriterat ljuskänslighet/(pixeldensitet) och därigenom fått en mer färgblind sensor, vilket medför större krav på kompensering i den efterföljande bildbehandlingskedjan.
CCD hittar vi företrädesvis i P&S kameror med hög pixeldensitet, samt i MF-kameror med riktigt stora sensorer. CMOS finns i alla mobiltelefoner, samt med ny BSI-teknik nu även i P&S. CMOS med relativt sett lägre pixeldensitet för bästa bildkvalitet i systemkameror, men framför allt för att de är så mycket snabbare att läsa ut data ifrån.
Avancerad kretskonstruktion på kisel med tillgång till nya processgeometrier har gett CMOS mycket bättre egenskaper vid låga ljusnivåer än vad CCD kan erbjuda. En CCD vid bas-ISO torde dock kunna prestera bättre än en motsvarande CMOS, vilket har att göra med dess kvantverkningsgrad och fill factor.
Vi kan ta exemplet med Olympus som har gått från att använda Kodak CCD till Panasonic NMOS sensorer. Även om många varit skeptiska till teknologiskiftet, så har fortfarande bildkvaliteten och färgåtergivningen varit föredömlig, vilket torde betyda att kamerans fysiska färgfilter och bildbehandlingskedja är de dominerande faktorerna.
Det tyder på att det inte är sensorteknologin i sig (CCD vs. MOS) som är avgörande för bildkvaliteten ut ur kamerorna. Bägge Olympus "flaggskepp" E-1 (CCD) & E-3 (NMOS), är kända för att leverera så bra JPEG-kvalitet direkt ut från kameran, att man knappast behöver gå omvägen via .ORF (råfiler).
Beträffande Canon CMOS vs. Nikon (Sony) CCD, så kan man här även göra jämförelsen med Sonys sensorer i andra kameror. T.ex. är från samma sensormodell bildresultatet olika om den sitter i en Pentax, Sony, eller Nikon. AA- och färgfiltreringen framför sensorn, samt bildbehandlingskedjan är vad som gör skillnaden.
DxO Mark har testat olika kameror och kanske kommit sanningen på spåret, nämligen att Canon i en del modeller prioriterat ljuskänslighet/(pixeldensitet) och därigenom fått en mer färgblind sensor, vilket medför större krav på kompensering i den efterföljande bildbehandlingskedjan.
CCD hittar vi företrädesvis i P&S kameror med hög pixeldensitet, samt i MF-kameror med riktigt stora sensorer. CMOS finns i alla mobiltelefoner, samt med ny BSI-teknik nu även i P&S. CMOS med relativt sett lägre pixeldensitet för bästa bildkvalitet i systemkameror, men framför allt för att de är så mycket snabbare att läsa ut data ifrån.
Avancerad kretskonstruktion på kisel med tillgång till nya processgeometrier har gett CMOS mycket bättre egenskaper vid låga ljusnivåer än vad CCD kan erbjuda. En CCD vid bas-ISO torde dock kunna prestera bättre än en motsvarande CMOS, vilket har att göra med dess kvantverkningsgrad och fill factor.
