ANNONS
Annons

Bunden hund - Hur fota?

Produkter
(logga in för att koppla)
Kaj, om jag hade haft en hund hade jag kanske kunnat hjälpa dig - om den hade hade sett tillräckligt ledsen ut då förstås. :eek:)
 
Jag har tyvärr ingen ide om vinklar eller val av objektiv, men det verkar inga andra ha heller. Tycker denna diskusion har spårat ur!
Hoppas du löser det och visar resultat ;)
 
Gunnar D skrev:
Problemet är inte hunden (oftast) utan det hunden utsätts för utanför butiken.
Allt frân stöld till pinnar i ögonen frân ungar och angrepp frân förbipasserande hundar med korkade ägare.
Det är inte ett problem när man har en "psykotisk jycke". Däremot kan man få problem av att korkade människor försöker hälsa på hunden, eller göra något annat som får den att försvara sig. Tyvärr kan man inte strunta i det och säga att den dumma människan får skylla sig själv, hur mycket man än vill.
 
Förlåt Kaj, delvis mitt fel att det spårade ur.
Kommer du till Skåne kan jag iaf låna ut en hund :)
 
Oj, har bara skummat ert snack...pågår mycket fin jazz på tv f.n, men hoppar ändå in här.

Tycker ni verkar helt ha tappat bort detta med
att F O T A...en jycke.

Visst, leta upp hundar som sitter utanför en butik och som helst ser ledsna ut. Men håll dig på behörigt avstånd med nån typ av tele.

I annat fall tycker jag att mitt förslag är absolut bäst. Samarbeta med en hundägare, en villig och frivillig sådan. Beröm hundägarens fina jycke. Men okej lite styrning blir det...en typ av porträtt med olika miner hos motivet. Kan då inte alls gå som gatufoto, för där måste vi vara ruskigt äkta. ;-) Har själv mycket svårt att inte säga några viskande ord till en bunden jycke...eller titta försiktigt. /ulla
 
Jag är väl inte så där specialintresserad av djur, men mina anhöriga säger att djur brukar acceptera eller t o m gilla mig riktigt bra. Antagligen är det för att jag tar mig tid och respekterar deras villkor. Att bli "kompis" med en tidigare okänd räv kan ju ta en timme. Det är ungefär som med ungar. Stressar man dom så är ju familjeidyllen hotad.

Det enda problem jag har när plåtar djur är att dom inte gillar kameran i början. Antagligen är det otäckt att den där hyfsat trevliga varelsen intill plötsligt byter ansikte till något svart och annorlunda. Av någon anledning tycks taxar ha extra svårt för det, fast det är ju en liten men ändå jakthund.

Fast en metod som fungerar: Leta upp en bunden hund. Sätt intill dig på för hunden lagom avstånd utom dess rörelsegräns. Börja prata med den.Tjata på bara. Låg röst är ett måste och bry dig inte om att eventuella passerande tittar konstigt på dig. Använd orden "husse", "matte" och "snäll" upprepade gånger. Om hunden tittar efter ägaren några gånger och sen vänder uppmärksamheten mot dig igen utan att verka orolig så kommer den snart se dig som en självklar del av sin värld och få det där nollställda ansiktsuttrycket som bara uttråkade hundar och hästar kan ha. Visa den sen kameran. Om det verkar säkert så kan man låta den nosa på kameran lite. Håll sen upp kameran framför ansiktet ett ögonblick och se hur hunden reagerar. Verkar den fundersam så vänta lite innan du tar upp kameran igen. Om hunden verkar acceptera kameran och "ansiktsbytet" så plåta på under ivrigt lågmält pladder. När ägaren kommer så kan man med fördel presentera sig som likt hunden parkerad av familjen, vilket ofta gör att ägaren tycker att fotograferingen av deras hund är ett fullt acceptabelt tidsfördriv. Faktum är att jag ofta blir placerad utanför butiker likt en hund av resten av familjen när dom shoppar, och fan vet om inte hundarna märker det och ser mig som en like :)

Visst är vissa hundägare totalt korkade. Vi har en liten Konsum-butik här i centrum. Om man räknar bort A-lagets och knarkarnas hundar så ligger ändå ofta nån hund i princip mitt i ingången för att dess ägare har surrat fast den med långt koppel nära dörren. Att kliva över en okänd Schäfer känns liksom inte så säkert. Säger man till ägaren så får man antingen standardkommentaren "ååååååh, den är så snäll" eller en mindre utskällning. De där ickefungerande hundägarna är i mitt tycke lika revirmarkerande och självcentrerade som sina djur och jag gillar dom inte till skillnad från deras djur.
 
Oj!

Här har man varit på semester och missat en hel del verkar det som.. *s* En hel del off topic, men jag är inte den som gnäller.. ;)

Calles inlägg var dock ganska givande. Har aldrig riktigt tänkt på den psykologiska aspekten hos djur innan. Tänkvärt och applicerbart! Tack för det.

Tack för erbjudanden om utlåning av existerande/icke existerande hundar också.. ;)

Var och letade efter ett tamron SP 90 på mediamarkt idag när jag ändå var i närheten av ett sådant men hittade tyvärr bara med Canon och Nikonfattning. Tänkte att den gluggen kunde ge mig ett okej arbetsavstånd samt bättre skärpa än mitt billiga 70-300 som lämnar en del att önska ibland.

Någon som har mer att inflika om djurpsykologi? Inte nödvändigtvis angående hundar heller, allt är välkommet.
 
Flaggskepp skrev:
Någon som har mer att inflika om djurpsykologi? Inte nödvändigtvis angående hundar heller, allt är välkommet.

1: Tro inte på vad hundägare (gäller oftast inte dom med arbetande hundar) säger om sina hundar. Dom är partiska och har oftast fel. Fast om dom säger att hunden bits behöver man ju inte chansa på att dom har fel.

2:Ta dig tid. Mycket tid.

3: Anpassa dig till djuret. En gång låg jag platt på mage på en lätt fuktig gräsmatta närmare en halvtimme för att bevisa för ett par husägare med en (garanterat) övergiven vildkattunge att jag till slut kunde få till ett ljud som kattungen såg som lockande och måste undersöka. Fungerade till slut.

4: Muta inte andras tama djur med mat innan dom har accepterat dig.

5: Ska man bli kompis med en ko lär man bli blöt och kladdig. J-lar vad dom drägglar!

6: Småfåglar gillar finkfröblandning från djuraffären.

:)
 
Var inte alltför säkra på kossors (?) vänlighet.
En koteenagergirl= kviga gav-sig-på mig, tryckte upp mig mot ett staket-tråd, tog sats och stångade mig väldigt många gånger. Jag fick mota henne med mina armar och det var inte lätt. Så småningom kunde jag smita ifrån cowgirlflickan.
Hela jag var darrig, armarna utan kraft, mina jeans helt kladdiga...ja hon var argsint och fick lov att avlivas.
Annars så är ju kossor ljuvliga trots kladdighet.

Småfåglar...? Har också blivit hårt angripen av en tupp, men den historien skall ni slippa. ;-)
Tuff och intressant story i alla fall.
 
k-oskarina skrev:
Var inte alltför säkra på kossors (?) vänlighet.

Småfåglar...? Har också blivit hårt angripen av en tupp, men den historien skall ni slippa. ;-)

Kor är aldrig "vänliga". Dom är rent generellt lite störda och jag ser alltid till att ha stängsel emellan mig och odjuret.

Ett litet tips: Tappa inte ut finkfröpåsens innehåll i knäet omgiven av ett femtiotal småfåglar... :D
 
Mitt lilla bidrag till debatten.
Personligen skulle jag bli vansinnig om jag upptäckte en för mig främmande människa som höll på med min hund. Titta och fota utan att påverka, ja. Inte att ta kontakt med hunden eller mata den.
Det är precis av dessa anledningar som jag aldrig skulle binda upp en hund utan att jag koll på den.

Mata aldrig någon annans djur utan ägarens tillåtelse, vare sig det är häst, hund eller annat. Även djur kan ha födoallergier (eller t ex njursjukdomar) vilket gör att djuret kan dö eller behöva dyrbar veterinärvård.

Ta kontakt med ägaren innan ni tar kontakt med djuret. Ullas förslag lät alldeles utomordentligt.
 
Avnänd vidvinkel om du vill ha med lite miljö, typ affären.
Gör sedan som Ulla föreslår. Förslagsvis sätt dig vid en hudrastplats och spana efter lagom ledsna hundar och fråga sedan ägaren.
Varför egentligen nöja sig med ledsna hundar? Ta med de som vill och gör en serie med olika hundar framför samma affär!? En stålande bra idé ;)
 
aenima skrev:
Ta kontakt med ägaren innan ni tar kontakt med djuret.

Knappast. Den som tar ut en hund bland människor och andra djur får räkna med att hunden blir utsatt för socialt liv. Om nån t ex binder en hund utanför en affär, och därmed utnyttjar vårt gemensamma utrymme, och sen blir sur för att man pratar med hunden bör nog tänka över sin syn på andra människor.

Hundägare gör väldigt många "misstag". Jag menar även dom som gått en massa kurser för att bli bättre hundägare.

Varför innehåller de där kurserna inga utbildningar i att göra vettiga knopar? Det är inte en enstaka gång jag har blivit uppvaktad av en i de flesta fall glad hund som har tagit sig loss p g a att husse/matte saknar förmåga att ankra lushögen vettigt. I flera fall har jag fått höra att det är butikens fel för att dom inte har riktiga hundkrokar. Idioter...

De där kopplen som går att justera längden på borde vara specialutbildning på. Antalet sätt som hundägarna kan klanta till det på med hjälp av såna är enorma. En gång för länge sen lyckades jag t o m dragga en tax efter cykeln ganska långt när husse plockade bär på en sidan vägen och taxen nosade runt på andra sidan vägen. Punktering fick jag också, för jag husse var för tung för att dragga så han tappade handtaget som splittrades under mitt framhjul.Det var givetvis mitt fel för att jag körde en mountainbike(?). För inte så länge sen satt jag utanför en butik här när jag fick en mycket vänlig Grand Danois i knät (bokstavligen). Husse hade glömt spärren på kopplet och hans första reaktion när han dök upp var att jag på något vis hade tagit hans hund. Idiot...

Inget kan hindra mig från att på respektfullt avstånd prata med en kopplad hund på allmän plats. Nyckelordet är just "allmän". Hundägarna kan leka diktator på brukshundklubben eller hemma, men ger dom sig in på mitt revir så leker dom även på mina villkor.

:)
 
fjalstal skrev:
Knappast. Den som tar ut en hund bland människor och andra djur får räkna med att hunden blir utsatt för socialt liv. Om nån t ex binder en hund utanför en affär, och därmed utnyttjar vårt gemensamma utrymme, och sen blir sur för att man pratar med hunden bör nog tänka över sin syn på andra människor.

Inget kan hindra mig från att på respektfullt avstånd prata med en kopplad hund på allmän plats. Nyckelordet är just "allmän". Hundägarna kan leka diktator på brukshundklubben eller hemma, men ger dom sig in på mitt revir så leker dom även på mina villkor.

:)

Jag förväntar mig att andra låter bli alla mina ägodelar, skulle du gå och sätta dig i någon annans bil bara för att dom har parkerat på centrumparkeringen som är en allmän plats? Säg att någon lämnar nycklarna i bilen för att lite snabbt springa in och handla något. Tycker du att det är ok att du då flyttar bilen för att få en bättre bild?

Djur ingår inte i allemansrätten, juridiskt är de ägodelar precis som bilar och mobiltelefoner. Min syn på andra människor, jag förväntar mig att andra människor är respektfulla mot mig och mitt, precis som jag ska vara mot andra.
 
aenima skrev:
Jag förväntar mig att andra låter bli alla mina ägodelar,...

Menar du på fullt allvar att du inte tycker att jag som brukare av det offentliga rummet får prata med andras hundar. Jag hoppas verkligen att du läste att jag skrev "på behörigt avstånd", vilket innebär att man INTE rör hunden.

Jag ser i din användarprofil att du är hundintresserad, vilket naturligtvis gör dig specialintresserad av ämnet. Jag kan ha viss förståelse för att du då inte kan se din plats i verkligheten på grund av din personliga preferens. Vi alla är ju bundna av sociala regler, men jag upplever det tyvärr som att hundägare med stor fokus på ägandet och hundens ekonomiska värde (äcklig avel och fiiiina rashundar...) lät tar sig friheter på andras bekostnad.

En hund ska vara lydig och ofarlig. Om hunden är så lydig att den riskerar att stjälas ska den av hänsyn till hunden inte lämnas obevakad. Är den så farlig att den riskerar att bita t ex ett likt hunden obevakat barn ska den inte heller lämnas obevakad. Något av ett moment 22..
 
Jag pratar alltid med hunden först, och brukar fråga om ägaren är snäll. ;o)))
 
Sans skrev:
Jag pratar alltid med hunden först, och brukar fråga om ägaren är snäll. ;o)))

Den metoden skulle jag aldrig våga lita på. Man riskerar givetvis att bli biten av ägaren och nerdrägglad av hunden. Jag tror hellre jag blir biten av hunden och nerdrägglad av ägaren . Den flesta människor har trots allt bättre andedräkt än hundar :D

En arbetskompis gav en gång sin hund en Läkerol. Kan meddela att andedräkten inte blev bättre, bara ännu äckligare. Fast hunden gillade Läkerol på knark-nivå efteråt... :)
 
fjalstal skrev:
Menar du på fullt allvar att du inte tycker att jag som brukare av det offentliga rummet får prata med andras hundar. Jag hoppas verkligen att du läste att jag skrev "på behörigt avstånd", vilket innebär att man INTE rör hunden.

Jag ser i din användarprofil att du är hundintresserad, vilket naturligtvis gör dig specialintresserad av ämnet. Jag kan ha viss förståelse för att du då inte kan se din plats i verkligheten på grund av din personliga preferens. Vi alla är ju bundna av sociala regler, men jag upplever det tyvärr som att hundägare med stor fokus på ägandet och hundens ekonomiska värde (äcklig avel och fiiiina rashundar...) lät tar sig friheter på andras bekostnad.

En hund ska vara lydig och ofarlig. Om hunden är så lydig att den riskerar att stjälas ska den av hänsyn till hunden inte lämnas obevakad. Är den så farlig att den riskerar att bita t ex ett likt hunden obevakat barn ska den inte heller lämnas obevakad. Något av ett moment 22..

:) Jag tänker inte sitta och spekulera hur du är som person eller vilka preferenser du har, jag föredrar att diskutera sakfrågan istället.
Det handlar inte bara om farlig/ofarlig eller lydig/olydig. Det finns även hundar som blir stressade av kontakt med främmande människor, utan att för den skull vara farliga.
Alltså, jag har ingen aning om hur jag påverkar en främmande hund (eller ägaren) om jag tar kontakt med hunden eftersom jag inte känner till deras bakgrund och tidigare erfarenheter. Av respekt mot mina medmänniskor ser jag därför till att fråga först, eftersom jag inte ser någon anledning till att orsaka besvär för andra för att få en bra bild.

Att det finns korkade hundägare håller jag med om, men det är en annan diskussion. Likaså att lämna eller inte lämna hunden utanför butiken.
 
Alldeles nyligen...ca 10 minuter försökt få till
en diskussion eller ett samtal med en liten svart
pudel (kopplad utanför affär)...men om den var en valp eller en mindre pudeltyp...ingen aning om detta.
Jag berättade i alla fall för denna hund att det pågår en intensiv diskussion på FS ang ev. umgänge med kopplad hund. Jag var på behörigt avstånd ca 2 meter men helt kameralös.
Hunden såg helt oförstående ut, tittade bara vänligt o gosigt med sina pepparögon.
Jag fick alltså inte hjälp i ämnet av en very important dog.
Men tyckte ändå att ögonen berättade att den var
helt o-allergisk, så nåt i hundgodisväg skulle den inte nobba.

Men jag å andra sidan tycker absolut att man
ej - får - ge - andras - hundar - någonting - ätbart. Där bör ägaren tillfrågas...förekommer enormt många allergier hos hundar... de kanske under lång tid stått på en specialkost och sen kommer vi (?) och sabbar allt.
Mycket viktigt! /ulla
 
aenima skrev:
:) Jag tänker inte sitta och spekulera hur du är som person eller vilka preferenser du har, jag föredrar att diskutera sakfrågan istället.
Det handlar inte bara om farlig/ofarlig eller lydig/olydig. Det finns även hundar som blir stressade av kontakt med främmande människor, utan att för den skull vara farliga.
Alltså, jag har ingen aning om hur jag påverkar en främmande hund (eller ägaren) om jag tar kontakt med hunden eftersom jag inte känner till deras bakgrund och tidigare erfarenheter. Av respekt mot mina medmänniskor ser jag därför till att fråga först, eftersom jag inte ser någon anledning till att orsaka besvär för andra för att få en bra bild.

Att det finns korkade hundägare håller jag med om, men det är en annan diskussion. Likaså att lämna eller inte lämna hunden utanför butiken.

Jag får väl för tydliga mig lite. Jag låter alltid hunden ta första steget. Om jag finns utom hundens aktionsområde och den visar sig intresserad av mig så pratar jag med den. Visar den då att den inte vill ha med mig att göra så är det bra så. Man rör givetvis inte andras kopplade hundar om man vill ha alla kroppsdelar kvar, men om en hund är lös är det bättre att hantera situationen så man inte hamnar i underläge. Om det innebär att skada hunden för att klara mig själv eller andra så gör jag det, och jag vet hur man gör.

Det där med ägandet som du tar upp är intressant. De som missköter sig i sitt hundägande har uppenbarligen ingen kunskap om det, eller så är det bekvämt att strunta i det. Jämförelsen med en bil med nycklarna i är mycket intressant. En "olåst" potentiellt skadlig hund är väl alltså lika illa som fallet med bilen, även om hundar inte dödar och skadar lika många som bilarna gör.

Fast det där med att sätta sig i någons bil blir ingen bra jämförelse. Jag har bara satt mig på hundar som har varit MYCKET aggressiva och motsvarigenhet hos en bil borde väl vara en skenade sån. Ilskna hundar har jag råkat ut för. men inga skenande bilar... :D
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar