Annons

Bra objektiv till porträtt på DX format ?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det här kanske kan uppfattas som besserwissrande och "nitpicking", men man bör vara medveten om att fokus i bilden ligger där det ligger efter att man har tryckt på avtryckaren. Ingen skärpning i efterbehandlingen kan ändra det. Vad skärpning i efterbehandling innebär är att (i stort sett) att öka ackutansen (lokal kontrast) vilket gör skärpeintrycket högre vid betraktning. Det är dock den punkt (eller snarare plan) där man satte fokus vid fotograferingen som får mest ökat skärpeintryck.

Japp, högre skärpeintryck vid betraktning där man vill ha uppmärksamheten i bilden. Precis. Det är inte med tekniska mätinstrument vi ser på en bild, utan med våra ögon som sänder en signal till hjärnan som tolkar denna till en förhoppningsvis estetisk upplevelse. Allt detta är till skillnad från det som tekniska instrument mäter också subjektivt.

Rent tekniskt definitionsmässigt håller jag med dig, men inte om du anser att det inte fungerar för en estetisk bildupplevelse. Jag menar att detta är ett effektivt sätt att styra upplevelsen av en bild.
 
Jag vet inte om det hjälper eller förvirrar mer, men jag tvingade sonen att ställa upp för fyra testbilder. Bilderna är alla tagna med samma kamera (Sony A6000 som har samma storlek på sensor som trådskaparens DX-kamera), med samma motiv och samma bländare (f/2,8). Blixten är placerad på samma ställe så det enda som skiljer exponeringsmässigt är kamerans TTL-mätning (som blev tämligen lika).

Objektiven jag använt är 19mm, 35mm, 50mm och 135mm och jag har försökt hålla ungefär samma avbildningsskala (alltså storleken på sonens skalle). Det är långt från perfekt, men torde ändå visa vilken skillnad de olika brännvidderna ger (och att 35mm och 50mm faktiskt ger olika resultat också på DX).

Eftersom avbildningsskalan är ungefär densamma mellan bilderna är också skärpedjupet ungefär likadant mellan de olika brännvidderna. Det jag gjort är alltså att placerat närmaste son på en pall och sedan försökt flytta kameran för att få ungefär samma storlek på skallen. Det visar då att bakgrunden är ungefär lika oskarp i alla bilder med f/2,8, men den ser mer oskarp ut i den sista som är tagen med 135mm tack vare det snävare utsnittet.

Stora bilder finns här:
https://flic.kr/p/CZbAE2
https://flic.kr/p/CEmrE1
https://flic.kr/p/Ca5MMK
https://flic.kr/p/D5abFs
 

Bilagor

  • Felix 135mm_2016-01-13.jpg
    Felix 135mm_2016-01-13.jpg
    81 KB · Visningar: 16
  • Felix 19mm_2016-01-13.jpg
    Felix 19mm_2016-01-13.jpg
    92.6 KB · Visningar: 21
  • Felix 35mm_2016-01-13.jpg
    Felix 35mm_2016-01-13.jpg
    88.1 KB · Visningar: 12
  • Felix 50mm_2016-01-13.jpg
    Felix 50mm_2016-01-13.jpg
    79.2 KB · Visningar: 13
Till inlägg #40: Jag borde ju skrivit skärpeintrycket, inte skärpan. Bra nitpicking :) Det är det som gör Fotosidan intressant.

Helt riktigt är det också en konst i sig att styra skärpeintrycket i en bild vid efterredigeringen.
 
I den sista bilden har jag gått lite för nära och fått en större avbildningsskala - detta av helt praktiska skäl (hur huset är konstruerat). Alltså blir också skärpedjupet något kortare. :)
 
Japp, högre skärpeintryck vid betraktning där man vill ha uppmärksamheten i bilden. Precis. Det är inte med tekniska mätinstrument vi ser på en bild, utan med våra ögon som sänder en signal till hjärnan som tolkar denna till en förhoppningsvis estetisk upplevelse. Allt detta är till skillnad från det som tekniska instrument mäter också subjektivt.

Rent tekniskt definitionsmässigt håller jag med dig, men inte om du anser att det inte fungerar för en estetisk bildupplevelse. Jag menar att detta är ett effektivt sätt att styra upplevelsen av en bild.
Det största skärpeintrycket blir där fokus ligger, om man i efterbehandlingen ökar ackutansen eller gör någon annan form av skärpning. Med selektiv skärpning kan man kanske få andra delar av bilden att se skarpa ut (i någon mening), men det går inte att rädda felaktigt placerat fokus genom uppskärpning i efterbehandlingen.

Till inlägg #40: Jag borde ju skrivit skärpeintrycket, inte skärpan. Bra nitpicking :) Det är det som gör Fotosidan intressant.

Helt riktigt är det också en konst i sig att styra skärpeintrycket i en bild vid efterredigeringen.
Hm, du skrev väl skärpeintryck? (Tillägg: Aha, i inlägget innan, förstås. Då förstår jag. :)

Min poäng är att det visst går att göra en bild bättre betraktningsmässigt i efterbehandling, men det är ingen panacea för slarv vid fotograferingen.
 
Hej

Har ju en Nikon D7100 dvs ej fullformatare.
Undrar vilket objektiv som är bra till porträtt/ barnfotografering ?

Menar man hör ju mycket om tex 85mm f1.8 , 135mm f2.0 , 50mm f1.8 , osv osv
Men ....detta är ju till fullformat som man ser och hör om dessa.

Men om man tänker sig till DX ( ej fullformat ) som jag har, vilket objektiv hade ni rekommenderat med tanke på att det blir ju en förstoring på 1x5.

Tex om du sätter en säg.....85mm f1.8 på en fullformat så blir det ju 85mm.
Men sätter du det på en icke fullformat (DX ) så blir det ju 127,5mm, ( Man gångar ju 85mm med 1,5 förstoringen på dx formatet )

MVH

Jag kan varmt rekommendera Nikon 50 mm, f/1.8. Billigt, optiskt bra. Har plåtat en hel del porträtt med den gluggen på en D300. Den motsvarar kort tele, 75 mm, i 35 mm filmformat. Jag tycker att avståndet till objektet blir perfekt - nära men inte för nära.

/ Med vänlig hälsning, FiCa1
 
Jag har ett Tamron SP 90 f2.8 och ja, det är riktigt super.

Ang skaffa 50 ( ca 85 på DX ) är kanske det rätta att göra.
Man kan ju om man ska fota utomhus......först ta ett par bilder med Tamron 90, sedan byta till Nikon 50mm.

Du kan ju använda din 18-55 och ställa den på 50mm så ser du om utsnittet blir bra. Om det gör det är en 50/1,8 objektivet för dig! Jag har själv en sådan, som jag brukar använda för porträtt, åtminstone inomhus. Utomhus brukar jag använda min Tokina 100/2,8. Bägge utmärkta objektiv.

Per.

PS. Jag tycker att du ska strunta i att omvandla bildvinklar till "fullformat", när du har tillgång till alla brännvidder (nästan) mellan 18 och 300mm. Prova i stället.
 
PS. Jag tycker att du ska strunta i att omvandla bildvinklar till "fullformat", när du har tillgång till alla brännvidder (nästan) mellan 18 och 300mm. Prova i stället.

Precis! Det är något som man kan behöva ägna sig åt ifall man faktiskt har och använder både DX och FX kameror.

Själv har jag precis lärt mig att räkna med beskärningsfaktor 1,8 för det är vad DX motsvarar på CX (Nikon1-systemet).
 
Som många redan påpekat så är brännvidder kring 50 mm bra för porträtt. Nikons 50/1.8G är billigt, skarpt. Det fokuserar även snabbt vilket kanske kan vara bra om man har med rörliga barn att göra.

Nackdelen med 50/1.8G är att det inte har riktigt lika fin bokeh som t.ex. Nikon 50/1.4G eller 58/1.4G
Skulle jag se till prisvärdhet så är 50/1.8G en vinnare.
 
Jag räknade aldrig om från dx till fx när det gällde objektiv..jag lärde mig hur dom var..så för mig var 50mm -50mm på dx..
Du vet ju hur ditt 35mm känns och du vet hur ditt 90mm känns. Så om ena blir för långt o andra för kort..ja då lär du ju satsa på 50mm :) men behåll dom andra så klart, dom är ju enkla att få med sig. Säger som många andra, älskade 50mm på min D300. mkt mer än 35mm (även om 35 är smidigare i vissa utrymmen inomhus)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar