Annons

Bra objektiv till porträtt på DX format ?

Produkter
(logga in för att koppla)
Ju längre desto bättre egentligen. Att ta porträtt utomhus med 300-500 mm blir faktiskt riktigt bra. Med bländare 5,6 eller däromkring får man tillräckligt skärpedjup för att hela motivet ska bli skrapt samtidigt som man får en oskarp och utsmetad bakgrund.

Nackdelen är att man får väldigt långa arbetsavstånd. Ofta runt 10 meter, och det kan vara ganska opraktiskt ibland. Därför vill jag nog säga att Nikon AF-S 50 mm f/1,8 G är mitt favoritobjektiv för porträtt på grund av sin smidighet. Dessutom ger det mycket skönare oskärpa än det äldre AF 50 mm f/1,8 D.

PS: "Art" står för just det. Konst. I motsats till de andra två serierna "Sport" och "Contemporary".

Jag håller med om att långa brännvidder är bra, men bara för helkroppsporträtt tycker jag. För ansiktsbilder blir ansiktet alldeles för platt och brett; där tycker jag brännvidder mellan 50 och 85 mm passar bäst (på DX).
 
Bländare 1,2 tycker jag inte är särskilt användbar på digitalkameror. Skillnaden från 1,4 är i stort sett obefintlig eftersom det extra ljus man får till stor del reflekteras från sensorn eftersom infallsvinkeln blir så flack. Dessutom får man andra konstiga effekter som färgförskjutning eftersom de röda pixlarna lättare fångar upp ljus med flack vinkel.

Just detta sägs vara en anledning att Nikon valt att inte konkurrera med Canons f/1.2. Det blir större och dyrare än f/1.4 om de ska hålla samma kvalitet, och skillnaden i bild är i det närmaste omärkbar. Världens "bästa" objektiv kring 50 mm är nog Zeiss Otus 55/1.4, och den är groteskt stor och dyr trots att den inte är fullt så ljusstark och bara har manuell fokus.

För mig är mitt 50/1.8 bra för porträtt (Sony), men jag skulle hellre ha Fujis 56/1.2 (lite längre, bättre och ljusstarkare). Tyvärr passar det inte på min kamera :)

Nedan ser du exempel på ansiktsporträtt med 50/1.8 och helkropp med 135/2 på DX-format (klicka på bilderna för att se dem större):
.
 

Bilagor

  • Henrik Steensland_2014-03-13.jpg
    Henrik Steensland_2014-03-13.jpg
    85 KB · Visningar: 59
  • Oliver_2015-04-22.jpg
    Oliver_2015-04-22.jpg
    97.6 KB · Visningar: 45
För mig blir det nästan lika fel att använda för långa brännvidder för ansiktsbilder som för korta, fast det är ofta mer uppenbart med korta :)
.
 

Bilagor

  • _2008-11-13.jpg
    _2008-11-13.jpg
    88.4 KB · Visningar: 21
Vad har du för objektiv idag? Har du en zoom som täcker in 50 och 85mm? Om du har det, sätt den på 50 mm och testa! Känns det bra? För vidvinkligt? Sätt den på 85 mm och testa. Hur blev det? Vilken av brännvidderna gillar du mest? Köp den! Gillar du båda? Börja med att köpa 50mm/1,8, den är så billig och bra så alla borde ha en!

Jag skulle vilja upprepa detta enkla tips.

Har du ingen zoom som täcker in 50 och 85mm?

Per.
 
Om man kan leva med ljusstyrkan så är Nikons 60/2.8 micro-nikkor ett alternativ. Ger 90 mm på dx och är knivskarpt. Så kan man ju naturligtvis krypa runt i valfritt terrängavsnitt och fota macro också...
 
Om man kan leva med ljusstyrkan så är Nikons 60/2.8 micro-nikkor ett alternativ. Ger 90 mm på dx och är knivskarpt. Så kan man ju naturligtvis krypa runt i valfritt terrängavsnitt och fota macro också...

Jag håller med.. Jag tycker det egentligen är en bättre brännvidd än 50mm för porträtt. Nackdelen är som du skriver ljusstyrkan, och ibland kan makroobjektiv ge en nästan för klinisk skärpa för porträtt. Det blir medicinala bilder snarare än människobilder (det går förstås att fixa i efterbehandlingen) :)
 
Ja det är ju det med Tamronet.....dvs krävs utrymme, men har fått väldigt bra bilder med det.

Blir lite sugen på 50mm och ska få låna ett av en kompis. Det är ett Nikon 50mm 1.8G
Men vad är egentligen den stora skillnaden mellan 1.8 och 1.4 ART ?
Ja förutom ljusinsläppet.....blir det verkligen så stor skillnad i skärpa / bokeh mellan dessa ?

Sedan....Vad står ART för ?

ART är Sigmas moderna serie av objektiv avsedda främst för porträtt. Samtliga av dessa är fantastiskt bra men också dyra, stora och tunga. Flera har rekommenderat 50 1.8 G för dig och det gör även jag. Jag körde den på DX-kamera innan jag gick vidare till småbild (fullformat) och den ger mycket goda resultat, samt är rolig att arbeta med eftersom den är så liten och lätt. Bakgrundsoskärpan den ger trots att den "bara" är 1.8 är helt okej.

Nu blir det lite off-topic, men några tipsar om brännvidder på flera hundratals millimeter, och då vill jag bara påpeka några saker. Visst, ju längre brännvidd som används desto mer 'geometriskt korrekta' blir proportionerna på kropp och ansikte, men ett lyckat porträtt handlar inte endast om teknisk korrekthet utan om den känsla och kontakt det ger. Med för långa brännvidder plattas perspektivet ofta ut såpass mycket att bilden tappar sitt djup och 'närhetskänsla' till modellen och miljön, det syns att bilden är tagen på väldigt långt avstånd. Personligen tycker jag att de finaste porträtten är de som ger intryck av att man umgås/har kontakt med modellen och befinner sig inom rimligt samtalsavstånd så att säga. Min favorit är 85mm (eller motsvarande) som på så vis ger en bra balans mellan närhetskänsla och korrekta proportioner. Sedan kan man ju göra tvärt om, att vilja ge intrycket av att man befinner sig på avstånd och betraktar modellen som lever i sin egna lilla värld, vilket kan bli väldigt fint just i bilder på barn (kolla fotograf Lisa Holloway, använder ofta 200mm). För detta är ju din 90mm som du redan har utmärkt :)
 
För egen del tycker jag det är vansinnigt svårt att ta porträtt med större bländare än runt 1,8 . 2,0. Ofta blir resultatet utmärkt med f/2,8.
När man kommer ner på runt 1,2 -1,4 blir skärpedjupet bara +- ett par mm. Det räcker med att modellen/fotografen andas för att motiv/kamera ska hamna ur fokus så skärpan hamnar på nästippen, ögonbrynet eller örsnibben i stället för ögat som man hoppats. Minsta lilla felfokus på kameran ger samma problem.
Stativ är nästan ett måste vid dessa extrema bländare och modellen borde helst fixeras i ett skruvstäd:)
 
Jag håller med fullständigt. Nedanstående exempel är taget med 50/1,8 (Sony visserligen, men med samma sensorformat) på f/2,8. Skärpan täcker ändå inte hela ansiktet, och mycket mindre skärpedjup än så vill åtminstone inte jag ha om jag inte vill göra specialeffekter.
.
 

Bilagor

  • Marika Lundin_2013-10-11.jpg
    Marika Lundin_2013-10-11.jpg
    94.3 KB · Visningar: 20
  • Marika Lundin_2013-10-11-2.jpg
    Marika Lundin_2013-10-11-2.jpg
    81.1 KB · Visningar: 34
För egen del tycker jag det är vansinnigt svårt att ta porträtt med större bländare än runt 1,8 . 2,0. Ofta blir resultatet utmärkt med f/2,8.
När man kommer ner på runt 1,2 -1,4 blir skärpedjupet bara +- ett par mm. Det räcker med att modellen/fotografen andas för att motiv/kamera ska hamna ur fokus så skärpan hamnar på nästippen, ögonbrynet eller örsnibben i stället för ögat som man hoppats. Minsta lilla felfokus på kameran ger samma problem.
Stativ är nästan ett måste vid dessa extrema bländare och modellen borde helst fixeras i ett skruvstäd:)

Men det kan bli vansinnigt snyggt när man lyckas!

Till TS: Inget att tvecka på, köp Nikon 50mm 1.8G perfekt brännvid för porträtt på DX. Mycket skarpt och med fin kontrast. Framför allt är det väldigt billigt!
 
EDIT: Är det stor skillnad mellan 1.8 och 1.2 tycker ni ?
Ja. Och nej. :)

Den objektiva(!) skillnaden i ljusstyrka är ungefär ett steg, och det kan göra skillnad i bilden. Det är dock mycket svårare att fokusera ett 50mm f/1.2 än ett f/1.8. Det finns vad jag vet bara ett 50mm f/1.2 med autofokus[1] (från Canon, och det är svårt nog att använda trots AF). Sålunda är man som Nikonanvändare hänvisad till manuella objektiv, och det finns några från Nikon, varav ett fortfarande är i produktion.

Det är dock väldigt svårt, för att inte säga enormt svårt att fokusera manuellt med ett f/1.2-objektiv med en spegelreflexsökare. Sökarskivorna i autofokuskameror är optimerade för annat. Man måste använda Live View för att ha en chans att sätta fokus rätt. (Jag har ett Nikkor 50mm f/1.2 som är jättekul att använda när man har tur med fokuseringen, men det är verkligen inget action-objektiv).

Oftast kan man få till lika bra resultat med ett 50mm f/1.8 som med ett f/1.2. Ett 50mm f/1.2 använder man ofta för att få så kort skärpedjup som möjligt i syfte att få bakgrunden lagom suddig. Med ett f/1.8 kan man få bakgrunden lika lagom suddig genom att öka avståndet mellan modellen och bakgrunden. Beroende på omständigheter så kan man alltså säga att "nej, det är inte så stor skillnad".

Summa summarum: ett 50mm f/1.2 är rätt dyrt, även begagnat, och ganska svåranvänt eftersom det (för en Nikonanvändare) bara finns manuella objektiv. Ett 50mm f/1.8 är rätt billigt, och har autofokus. De flesta rekommenderar Nikkor 50mm f/1.8 G, som är det modernaste från Nikon.

Ovanstående kan synas vara ett försök från mig att avskräcka från köp av ett 50mm f/1.2, men om du verkligen vill ha ett dyrt och roligt (när man har lärt sig bemästra det) objektiv så är det bara att släppa loss!

[1] Fuji har ett 56mm f/1.2 för APS-C och det finns ett Panasonic 42mm f/1.2 för m4/3, men de passar inte heller på en Nikonkamera.
 
Övning ger färdighet. Inga problem att sätta fokus under bröllop med 50 eller 85mm på F1.4. Blir riktigt fina bilder. Är det mycket rörelse för både fotograf och motiv så bör man såklart göra en serietagning. Att sätta fokus rätt och resterande mm på motivet är ur fokus är ju meningen. Vill man ha hela motivet i fokus så ska man självfallet inte ens tänka på att använda f2.8. Resonerar man så kan man köra på kitobjektivet eller superzoom.
 
Stort tack för alla era tips, verkligen uppskatat och tack för alla förklaringar, kanonbra med detta forum med kompetenta personer som kan hjälpa till :)

Jag kan säga som så att :

1. Har kollat lite på 85mm, och vad jag kan se fer den det krämiga bokeh och isolerar motivet riktigt bra !!
2. Jag har ju en 35mm 1.8 vilket är en riktigt rolig glugg att fota med, så ett 50mm 1.8 hade nog blivit riktigt bra det med, och minst lika rolig att fota med.

3. Kollar man på dom tex Elena Shumilova osv, så använder hon ett 135mm f2.0 på sin canon fullformatare, och den är en riktigt grym glugg, nästan så man vill byta till canon bara för det..he he, skoja.

4. Jag tror att om jag inte hade haft mitt tamron sp 90mm, så kanske jag hade köpt 85mm för utomhusporträtt på ungarna, för det ger den riktigt fina bokeh som nästan 135mm gör.

Känns lite sådär att köpa ett 500 f1.8 när man har ett 35mm f1.8 ( blir ju som 52mm på DX )
Men många har ju rekommenderat det så....... :)
 
Stort tack för alla era tips, verkligen uppskatat och tack för alla förklaringar, kanonbra med detta forum med kompetenta personer som kan hjälpa till :)


Känns lite sådär att köpa ett 500 f1.8 när man har ett 35mm f1.8 ( blir ju som 52mm på DX )
Men många har ju rekommenderat det så.......
:)

Observera att ett 50 f1,8 på din dx-kamera motsvarar den bildvinkel som ett 85 mm har på en fullformatskamera.
Alltså blir det ganska stor skillnad mot den 35:a som du har nu.
 
Hej

Har ju en Nikon D7100 dvs ej fullformatare.
Undrar vilket objektiv som är bra till porträtt/ barnfotografering ?

Menar man hör ju mycket om tex 85mm f1.8 , 135mm f2.0 , 50mm f1.8 , osv osv
Men ....detta är ju till fullformat som man ser och hör om dessa.

Men om man tänker sig till DX ( ej fullformat ) som jag har, vilket objektiv hade ni rekommenderat med tanke på att det blir ju en förstoring på 1x5.

Tex om du sätter en säg.....85mm f1.8 på en fullformat så blir det ju 85mm.
Men sätter du det på en icke fullformat (DX ) så blir det ju 127,5mm, ( Man gångar ju 85mm med 1,5 förstoringen på dx formatet )

MVH

Hej!

Det objektiv jag tycker skulle passa dig bäst initialt är min favoritglugg Tamron 90mm F2/8 Macro 1:1,
billigt/superskarpt/snabbfokuserande samt att du får en Macroglugg på köpet. Omräknat är det ju en 135:a
men du kommer på ett bra avstånd som ger dig många möjligheter att vara osedd - så bilderna blir alldeles naturliga. När jag plåtade mina telningar så var det just 90-135 som gällde för mig - analogt på den tiden;)

Hur som helst är det definitivt inget dåligt köp!

Hoppas mitt inlägg hjälper dig!

/ Bo
 
Känns lite sådär att köpa ett 500 f1.8 när man har ett 35mm f1.8 ( blir ju som 52mm på DX )
Men många har ju rekommenderat det så....... :)

Ditt 35/1,8 är fortfarande 35/1,8 och 50/1,8 är 50/1,8 oavsett DX. Jag har båda brännvidderna till min kamera, och det är stor skillnad i hur de beter sig. 35mm på DX ger ungefär samma bildvinkel som 50mm på FX, liksom 50mm DX ger samma bildvinkel som 75mm på FX. Brännvidden är alltid densamma. Jag ska göra ett praktiskt exempel med just de brännvidderna, så kanske du förstår skillnaden.
 
Hej!

Det objektiv jag tycker skulle passa dig bäst initialt är min favoritglugg Tamron 90mm F2/8 Macro 1:1,
billigt/superskarpt/snabbfokuserande samt att du får en Macroglugg på köpet. Omräknat är det ju en 135:a
men du kommer på ett bra avstånd som ger dig många möjligheter att vara osedd - så bilderna blir alldeles naturliga. När jag plåtade mina telningar så var det just 90-135 som gällde för mig - analogt på den tiden;)

Hur som helst är det definitivt inget dåligt köp!

Hoppas mitt inlägg hjälper dig!

/ Bo

Jag har ett Tamron SP 90 f2.8 och ja, det är riktigt super.

Ang skaffa 50 ( ca 85 på DX ) är kanske det rätta att göra.
Man kan ju om man ska fota utomhus......först ta ett par bilder med Tamron 90, sedan byta till Nikon 50mm.
 
Intressant tråd. Jag var ju lite raljant i början. Vad som ännu inte sagts något om än är hur objektiven uppför sig. Ju större öppning ett objektiv har, som regel softare skärpa och en karaktär i objektivet kan komma fram, om de har.

Själv föredrar jag runt 50 mm på DX för porträtt, funkar bra både för halv- och helkroppsporträtt. Ju större öppning, desto bättre, ger fler möjligheter till att ta annat än "medicinska" porträtt som någon sade. Vill man ha medicinska är det bara ett blända ner lite. Vill man ha "specialeffekter" som någon också sade är det bara att blända upp. Detta då bortsett från de modernaste konstruktionerna som är tämligen medicinska rakt igenom, dvs de är tekniskt mer perfekta och saknar därför den karaktär som imperfekta objektiv kan ge.

Om objektivet har autofokus är det viktigaste att fokusen sätts exakt, inget är så oförlåtande som ett ljusstarkt 50 mm när det gäller skärpans placering. Är det manuell fokus är det bara att göra vad man kan i live view och justera skärpan genom efterskärpning i redigeringen. Man skall nog då sikta mer på helkroppsporträtt vid bländare som 1,2. Det blir lite mer förlåtande då.
 
Är det manuell fokus är det bara att göra vad man kan i live view och justera skärpan genom efterskärpning i redigeringen.
Det här kanske kan uppfattas som besserwissrande och "nitpicking", men man bör vara medveten om att fokus i bilden ligger där det ligger efter att man har tryckt på avtryckaren. Ingen skärpning i efterbehandlingen kan ändra det. Vad skärpning i efterbehandling innebär är att (i stort sett) att öka ackutansen (lokal kontrast) vilket gör skärpeintrycket högre vid betraktning. Det är dock den punkt (eller snarare plan) där man satte fokus vid fotograferingen som får mest ökat skärpeintryck.

Man skall nog då sikta mer på helkroppsporträtt vid bländare som 1,2. Det blir lite mer förlåtande då.
Det håller jag med om. Skärpedjupet ökar med avståndet.

Sålunda: att fotografera med ljusstarka objektiv (t.ex. f/1.2) med manuell fokusering är svårt och man bör vara medveten om att det inte är speciellt lätt att i efterbehandlingen rädda misstag man gjort vid fotograferingen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar