Confusion var ordet
---
Hehe - i sanning!
---
Kom på en ny förklaring, om man har en fin bokeh så ska man inte dölja den i oskärpa
---
Definitionerna behöver uppenbarligen upprepas...
För det första:
I skärpeplanet talar man om hur skarpt objektivet tecknar etc. Diametern på "the Circle of Confusion" är där (teoretiskt) lika med noll, dvs bokehn är inte definierad där. Bokehn döljs alltså inte utanför det skarpa planet, det är enbart där den finns!
För det andra:
Skärpedjupsstorlek och bokeh är inte alls samma sak, det förmodar jag att de flesta i denna tråd har klart för sig vid det här laget. Ögats upplösning är ju begränsad (man brukar räkna med omkring 0,17 mm som ett allmänt genomsnitt vid normalt synavstånd), vilket innebär att oskärpecirklar av denna eller mindre storlek uppfattas som skarpa av ögat (hjärnan). Oskärpecirkelns diameter ökar allt eftersom motivdelarna ligger längre och längre bort från fokusplanet, och vid ett visst avstånd från detta så uppnår oskärpecirkeln denna diameter. Allting som ligger utanför denna gräns upplever vi sedan som gradvis allt oskarpare.
Hur stort är skärpedjupet då? Jo, svaret blir vanligen att detta kan man avläsa i skärpedjupstabeller eller se direkt på vissa objektivs skärpedjupsskalor (på den gamla goda tiden hade i princip alla objektiv sådana). Detta leder många till tron att detta är ett fixt värde. Men så är det INTE ALLS! Det beror på vars och ens individuella synskärpa, på hur många gånger bilden är förstorad (gäller i och för sig inte för bilder från kameror med större format, där det ofta handlar om 1:1 kontaktkopior) samt betraktningsavståndet.
Flertalet tillverkare har standardiserat bildstorleken till 13x18 cm betraktad från normalt läsavstånd. Detta ger en oskärpecirkel på ca 0,033 mm, och med detta värde som grund graderar de flesta sina objektivs skärpedjupskalor (när det gäller 24x36 mm film eller sensorer).
Här gäller det alltså att ha klart för sig att skärpedjupsskalan INTE stämmer ifall man gör en större förstoring än normen 13x18 cm, ex. 24x30 cm, och ser på den vid SAMMA betraktningsavstånd. Gör man detta så blir skärpedjups-området mindre än det man kan se på skalor eller i standardtabeller.
Canon har t.ex. valt oskärpecirkelns diameter till 0,035 mm för sina fullformatskameror (andra tillverkare, som t.ex. Leitz, är kräsnare och har valt mindre - 0,025 mm). Likaså måste man minska diametern vid användning av APS-C sensorer. Eftersom dessa är mindre måste ju bilden förstoras mer för att bli 13x18 cm stor. Därför har Canon valt 0,019 mm där. Flertalet av marknadens tillverkare har valt ungefär samma värden som Canon. Att jag talar om Canon här betyder inte alls att detta är en "uppfinning" av Canon, detta var etablerat redan innan Canon ens var påtänkt - råkade bara för någon tid sedan se just dessa värden angivna på en sida från Canon.
För det tredje (äntligen!):
Bokeh. Med detta menar man hur objektivet tecknar UTANFÖR skärpeplanet. En rund cirkel med helt jämn belysning ända ut till kanten, där det går direkt ner till noll, är det teoretiska idealet som objektivkonstruktörer försöker att inte komma alltför långt bort ifrån. Emellertid upplever ögat (eller rättare sagt hjärnan) att det ser bättre ut ifall det faller lite mjukt vid kanterna. Detta är vad man får vid okorrigerad sfärisk aberration. Vid överkorrigerad sfärisk aberration får man istället en skarp kant runtom cirkeln, vilket inte alls är tilltalande. Grässtrån etc. blir då dubbeltecknade. Extrema fall är ju spegelteleobjektiven, där man får doughnut-liknande oskärpecirklar.
.
