Annons

Blanda egen linsrengöringsvätska

Produkter
(logga in för att koppla)
Fullständigt värdelöst att ta bort fett med. Sätt en fet näsa på fönstret och försök få bort det med en fiberduk. Det enda den gör är att smeta ut eländet och visst det kan upplevas som renare men kvar är det lika fullt. Toktest 2: försök göra rent en svart spishäll bara med en fiberduk....lycka till.
Det skulle vara intressant att höra dig rekommendera hur man tar bort näsfläcken. Med mina MF dukar blir det 100% fettfritt, UTAN lösningsmedel.
Spishäll och microfiberduk??? Det är mycket jag inte förstår...
 
Så ja, så ja... kära bröder nu sansar vi oss.. båda har ju rätt!

Och bästa lösningen är väl att alltid använda mikrofiberduk, om det inte behövs en rejäl "tvätt" innan,, men sedan ändå avsluta med mikrofiberduken??
 
Det skulle vara intressant att höra dig rekommendera hur man tar bort näsfläcken. Med mina MF dukar blir det 100% fettfritt, UTAN lösningsmedel.
Spishäll och microfiberduk??? Det är mycket jag inte förstår...

Jag tar bort näsfläckar som fönsterputsarna gör. Med Yes-diskmedel, T-röd, vatten och en gummiskrapa.

Visst kan det hända att jag har en osedvanligt stor och fet näsa och har haft "livslång" otur med mina mirakeltrasor. Men jag har funnit metoder som gör rent mina linser och fönster och spisar med gamla berövade medel och är fullt nöjd med det.

Är det några fler oklarheter?
 
..men antireflexbehandlingen då ?

Bekymrar mig för ytan med antireflexbehandling.

Hur ligger det till EGENTLIGEN ?

När diskussionen går som den gjort här i tråden, blir i varje fall jag
engagerad att söka Sanningen ; dethär måste utredas !

Vi säger att man köper ett objektiv nu, och rengör på samma sätt i tio
(10) år.
Det borde finnas forskning på detta - åtminstone sakliga undersökningar.
Inspektion av ytstruktur och mätning av yttjocklek borde väl vara ganska
rimliga kontroller för att hitta bäst rengöringsmetod ?

Hur gör dom som arbetar med max kvalitet ?

. . . . . . . . . . . .

Personligen har jag utomordentliga erfarenheter av microfiberduk.
( Det verkar finnas extremt olika sorters microfiberduk..
Ett halvt smörpaket har jag iofs. inte testat att torka bort.. )
Men när man tänker på att microfiber arbetar mekaniskt, så blir
åtminstone jag tveksam ang. antireflex-skiktet.

Men är kemikalier ofarliga för antireflexskiktet?
Vad består skiktet av?
Hur är det gjort?

Kan Google leda mig till ett Orakel?

;)
 
Men när man tänker på att microfiber arbetar mekaniskt, så blir åtminstone jag tveksam ang. antireflex-skiktet.
Det finns ju olika kvaliteter, både när det gäller material (blandning av polyester och polyamid) och hur den är vävd. Det finns speciella dukar för optik som är mer skonsamma än de som är för köksrengöring. Om en sådan duk är ren så är slitaget nog inte ens mätbart.

För övrigt har jag hört att moderna antireflexbehandlingar är minst lika hårda/slitstarka som glaset de sitter på.
 
För övrigt har jag hört att moderna antireflexbehandlingar är minst lika hårda/slitstarka som glaset de sitter på.

Har hört samma sak, undrar om inte Lennart Nilsson nämnde det i någon tråd. Vill minnas att han gjorde en jämförelse med glasögon, som har samma typ av antireflexbehandling, och som ju ofta putsas många gånger om dagen. Trots det håller AR-behandlingen.
 
Men är kemikalier ofarliga för antireflexskiktet?
Vad består skiktet av?
Hur är det gjort?

Kan Google leda mig till ett Orakel?

;)

Med tanke på att fiberduken är otroligt mycket mjukare än antireflexskiktet lär den aldrig någonsin självt kunna nöta bort glaset. Problemet är nog snarare dammet som kan vara hårt, tex sanddamm (kiselkorn) som man ev. gnuggar runt. Man får se upp lite.

AR-coating är vad jag förstår vanliga glasskikt som förångas på i flera skikt som har aningen annan glassammansättning än själva linsen. Principen är att vissa våglängder släcks ut med reflektioner och interferens mellan flera tunna skikt av olika material. Det är alltså inget magiskt ämne AR-skiktet består av.

Jag har sett många AR-skikt på kompaktdisplayer nötas bort på ganska kort tid, men de ligger ju och nöter i fickor på ett annat sätt. Vet inte om kvalite'n är detsamma heller.
Det finns säkert mycket om ämnet om man googlar lite.
 
Det vanligaste "topp"-skiktet på de AR-behandlingar som används inom optiska glas är magnesiumfluorid, som är [i stort sett] lika hårt som glaset det sitter på. Däremot så är det så att de flesta "första-ytor" är 3-7-skiktslösningar med diverse andra material, bl.a kiseldioxid (ännu hårdare, men tyvärr också väldigt mycket högre brytningsindex) eller andra fluorpolymerer.

Fett är farligare för AR-behandlingen än vilket lösningsmedel som helst i princip, då fetter bildar syror när de åldras - om koncentrationen på syrorna blir för höga så kan detta etsa ytskikten om man har riktig otur (gäller mest polymervarianterna).

Det bl.a Zeiss själva använder internt på fabriken består av destvatten+isopropanol+xylen. Xylen är ett av de otrevligaste lösningsmedel man bara kan tänka sig, nära besläktat i egenskaper med toluen och toluol. Samtliga tre är f.ö fantastiska till att ta bort färg & tejprester med, ger hallisar och nervskador vid för långa exponeringstider och är cancerogena (tror man)... :) De är förbjudna i industrisammanhang sedan 80-talet någon gång - med undantag för helslutna system.

Enda gången jag använder något annat än mikrofiber, eller bomull med IPA, är när jag plockat ner ett objektiv. Dammfritt och absolut rena ytor är ett gissel om man inte har rätt saker tillgängliga (jag har byggt om ett antal klassiska objektiv till Nikon-fattning, och även gjort rent en del bländarmekanismer genom tiderna)... Här är rengöringsvätskan med lite Xylen/Toluol ovärderlig - den kan spara timmar av arbete med att plocka isär ett objektiv igen för att man missat någon fläck inuti.

Kompaktdisplayer har väl ofta ett PMMA-täck-"glas", det är ju inte riktigt glas känns det som iaf. Iom detta så rör sig materialet på ett helt annat sätt under det hårda AR-skiktet, och därför är det också mycket lättare att skada AR-skikten på såna applikationer...

Nikons variant med mikrostrukturer som dom kallar "Nano-Crystal" är en helt annan sak, detta är en fysisk effekt som baseras på att man lägger på en ytstruktur som har finare mönsterupplösning än ljusets våglängd (moth-eye-effekt) och därigenom förändrar refraktions/reflektionsegenskaperna hos materialet som används. Utanpå detta ångar dom sedan på kiseldioxod har jag förstått det som för att skydda strukturen.
 
Att få en "helt ren" yta är inget att sträva efter.

Som tur är det också i princip helt omöjligt att uppnå detta med en gnuggande rörelse, med eller utan vätska, ...om inte "ytskickt" avverkas.
Om det skulle bli "helt rent" < ca 4-5 Å tar intermolykyläraattraktionskrafter över och "skiten" sitter garanterat fast.

Finessen med diverse medel inkl. putsdukar är att de inte gör helt rent utan lämnar kvar en mycket tunn "skyddande" film av bl.a. fett. Filmen har också trots sin ringa tjocklek en effektiv motverkan av både adhesiv och abrasiv nötning.

Inte ens bilen mår bra av att vara ren därför "smutsas" lacken ner eftter tvätt. Man vaxar eller lägger på silkonemulsion, anledningen är samma, att förhindra att smuts fastnar.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar