Det vanligaste "topp"-skiktet på de AR-behandlingar som används inom optiska glas är magnesiumfluorid, som är [i stort sett] lika hårt som glaset det sitter på. Däremot så är det så att de flesta "första-ytor" är 3-7-skiktslösningar med diverse andra material, bl.a kiseldioxid (ännu hårdare, men tyvärr också väldigt mycket högre brytningsindex) eller andra fluorpolymerer.
Fett är farligare för AR-behandlingen än vilket lösningsmedel som helst i princip, då fetter bildar syror när de åldras - om koncentrationen på syrorna blir för höga så kan detta etsa ytskikten om man har riktig otur (gäller mest polymervarianterna).
Det bl.a Zeiss själva använder internt på fabriken består av destvatten+isopropanol+xylen. Xylen är ett av de otrevligaste lösningsmedel man bara kan tänka sig, nära besläktat i egenskaper med toluen och toluol. Samtliga tre är f.ö fantastiska till att ta bort färg & tejprester med, ger hallisar och nervskador vid för långa exponeringstider och är cancerogena (tror man)...
De är förbjudna i industrisammanhang sedan 80-talet någon gång - med undantag för helslutna system.
Enda gången jag använder något annat än mikrofiber, eller bomull med IPA, är när jag plockat ner ett objektiv. Dammfritt och absolut rena ytor är ett gissel om man inte har rätt saker tillgängliga (jag har byggt om ett antal klassiska objektiv till Nikon-fattning, och även gjort rent en del bländarmekanismer genom tiderna)... Här är rengöringsvätskan med lite Xylen/Toluol ovärderlig - den kan spara timmar av arbete med att plocka isär ett objektiv igen för att man missat någon fläck inuti.
Kompaktdisplayer har väl ofta ett PMMA-täck-"glas", det är ju inte riktigt glas känns det som iaf. Iom detta så rör sig materialet på ett helt annat sätt under det hårda AR-skiktet, och därför är det också mycket lättare att skada AR-skikten på såna applikationer...
Nikons variant med mikrostrukturer som dom kallar "Nano-Crystal" är en helt annan sak, detta är en fysisk effekt som baseras på att man lägger på en ytstruktur som har finare mönsterupplösning än ljusets våglängd (moth-eye-effekt) och därigenom förändrar refraktions/reflektionsegenskaperna hos materialet som används. Utanpå detta ångar dom sedan på kiseldioxod har jag förstått det som för att skydda strukturen.