Bildstorlek - var har jag lagt min motivation?
- Trådstartare stuffo
- Start datum
KGS
Aktiv medlem
Som hängiven gatufotograf är beskärning fullständigt nödvändigt. Många gånger hittar jag inte "motivet" förrän jag kollar bilden på skärmen.
Det idealiska är förstås en ultravidvinkel och ett oändligt antal pixlar så kan man i lugn o ro "komponera" hemma i soffan. Därute hinner man ju inte ;-)
/kg, som ofta skjuter från höften
Det idealiska är förstås en ultravidvinkel och ett oändligt antal pixlar så kan man i lugn o ro "komponera" hemma i soffan. Därute hinner man ju inte ;-)
/kg, som ofta skjuter från höften
Sonnaren
Aktiv medlem
Att hävda att komposition skall göras direkt i sökaren och att beskärning ar av ondo ger ju en besynnerligt intryck om man vet att bara toppmodellerna av några få kamerafabrikat har 100% överensstämmelse mellan sökarbild och faktiskt återgiven bild........vanligen handlar det ju om att sökaren visar litet drygt 90% av vad som kommer på filmen. Hur det är med digitalkamerorna vet jag inte men det torde väl vara något liknande.
Us
Us
forstheim
Aktiv medlem
Jag förstod..men det känns som om jag blivit något missförstådd under trådens gång. Med bildexemplen vill jag visa vad jag menar med beskärning när det går till överdrift (säger inte att det är fel..utan det är så som jag ser på saken). Bara så att ingen tror att det handlar om små beskärningar längs kanterna.
Så nä..vi behöver inte argumentera mer om detta. Men jag vill bli rätt förstådd!
KGS
Aktiv medlem
Visst ere det, men när jag tittar på och uppskattar en bild på fotosidan är det den bild jag ser som jag bedömer och uppskattar.
Om den sen är användbar eller inte för en bildbyrå e ju inte mitt problem.
Fotografen har gjort ett bra jobb, låt vara i flera i steg, o fått fram en bild som jag gillar. That´s it.
Sen är det ju synd om bildbyråer som inte fattar nåt om storlek o kvalitet, men det är en annan historia. Hörde om en som absolut krävde 300 dpi och minst A4. Det kan de väl få. Från vilken kamera som helst (eller nästan ingen alls). Men säger det nåt om kvaliteten? nä...
Sonnaren
Aktiv medlem
Det var inte heller min mening att peka ut dig Jonas, det råkade bara bli ett "olycksfall i arbetet" när jag klickade in mig på tråden......sorry!
Men nu när jag ändå är här igen kan ja ju fundera litet över olika former av "fotofundamentalism" (gäller fortfarande inte dig Jonas).
Visst kan man säga att inga beskärningar får göras, det är ju en variant av hobbyn.
Man kan också säga att bara en sorts film får användas, att all kopiering skall göras på bromsilverpapper eller platinapapper, att samtiga urskiljbara gråtoner skall finnas med på kopian o.s.v. o.s.v : Det tycker jag är kul - så länge den som sätter upp reglerna gör detta för sitt eget fotoutövande!!
Börjar man komma med dekret som man vill pådyvla andra är det inte ett dugg roligt längre.
Låt oss slippa sådant.
Us
stuffo
Medlem
hej igen
Med detta vill jag säga att inget sätt är rätt eller fel bara att det är av intresse för hur jag ser på bilden.
Är det inte så att
diskusionen egentligen bara uppstår på grund av det digitala mediets begränsningar, för vem sitter med en skärm som kan visa 300 dpi? Så vitt jag vet så är de flesta skärmar på 72 dpi (med undantag för vissa på 90), vilket innebär att bilden måste skalas om eller beskäras för att kunna ses i sin helhet samt följa fotosidans 250kb-regel. Och oundvikligen går det inte att avgöra efteråt vilket av dessa som skett med bilden. Om man jämför detta med den analoga världen så tror jag att det är få som inte skulle reagera om de ombads att kommentera en dia-bild där fotografen beskurit själva dia-orginalet kraftigt? Det kan diskuteras om detta ska ha någon betydelse och om man ska bry sig om storlek? Annat är det med förstoringar och beskärningar på t.ex. en utställning där man tydligt kan avgöra kvaliteten och därmed troligtvis undermedvetet tar det i beaktande vid en eventuell bedömning.
Jag vågar nog påstå att beskärningen har betydelse för hur jag kommenterar en bild: om någon redan beskurit bilden kraftigt till t.ex 400x400 och sedan lägger ut den på fotosidan skulle jag inte rekommendera att beskära den lite till vänster för att få bort den störande grenen, men om bilden bara är förminskad för att passa fotosidan kan det vara intressant att beskära lite. Nu är det säkert någon som säger att det är upp till fotografen att tolka min kommentar isf. Visst är det så, men det är fortfarande intressant för mig vad som skett med bilden, av rent intresse för hur bilden är skapad.
Återigen: med detta vill jag säga att inget sätt är rätt eller fel bara att det är av intresse för hur jag ser på bilden.
/stefan
Med detta vill jag säga att inget sätt är rätt eller fel bara att det är av intresse för hur jag ser på bilden.
Är det inte så att
diskusionen egentligen bara uppstår på grund av det digitala mediets begränsningar, för vem sitter med en skärm som kan visa 300 dpi? Så vitt jag vet så är de flesta skärmar på 72 dpi (med undantag för vissa på 90), vilket innebär att bilden måste skalas om eller beskäras för att kunna ses i sin helhet samt följa fotosidans 250kb-regel. Och oundvikligen går det inte att avgöra efteråt vilket av dessa som skett med bilden. Om man jämför detta med den analoga världen så tror jag att det är få som inte skulle reagera om de ombads att kommentera en dia-bild där fotografen beskurit själva dia-orginalet kraftigt? Det kan diskuteras om detta ska ha någon betydelse och om man ska bry sig om storlek? Annat är det med förstoringar och beskärningar på t.ex. en utställning där man tydligt kan avgöra kvaliteten och därmed troligtvis undermedvetet tar det i beaktande vid en eventuell bedömning.
Jag vågar nog påstå att beskärningen har betydelse för hur jag kommenterar en bild: om någon redan beskurit bilden kraftigt till t.ex 400x400 och sedan lägger ut den på fotosidan skulle jag inte rekommendera att beskära den lite till vänster för att få bort den störande grenen, men om bilden bara är förminskad för att passa fotosidan kan det vara intressant att beskära lite. Nu är det säkert någon som säger att det är upp till fotografen att tolka min kommentar isf. Visst är det så, men det är fortfarande intressant för mig vad som skett med bilden, av rent intresse för hur bilden är skapad.
Återigen: med detta vill jag säga att inget sätt är rätt eller fel bara att det är av intresse för hur jag ser på bilden.
/stefan
Arleklint
Aktiv medlem
Men vad är det då som du indirekt kommenterar? Är det inte fotografens arbetssätt istället för bilden. Jag tycker vi måste skilja på dessa två saker.
Skall vi kommentera arbetsmetoder så är vi dels inne på att begränsa våra friheter och möjligheter att hitta nya vägar. Sen är nog inte bilder på webben ett bra medel för det.
Senast ändrad:
stuffo
Medlem
Du har säkert alldeles rätt Janne, arbetssättet intresserar mig mycket beroende på att jag vill lära mig ta bättre bilder från början och jobba mindre i PS, fotosidan är en otroligt bra resurs för detta, dock är det några saker som jag saknar, därav denna tråd (från början...
), men som du sa, webben kanske inte är det bästa stället, jag kanske får söka de sakerna på annat håll.Tror dock inte att kommentera/berömma arbetssätt skulle begränsa någon frihet, snarare tvärt om.
/stefan
forstheim
Aktiv medlem
Okej, "olycksfall i arbetet" kan ju hända. Uppskattar förstås att du ber om ursäkt! :=)
Angående "fotofundamentalism" så kan jag förstå att jag har uppfattats ha den inställningen när det gäller beskärningar. Min mening är dock inte att försöka få andra att sluta beskära sina bilder eftersom jag ju egentligen inte har något direkt emot beskärningar. Jag vill heller inte säga att mina tankegångar är de enda riktiga. Det jag är emot är när man försöker ge sken av att en kraftigt beskuren bild är helt obeskuren. Förmodligen för att framställa sig själv som fotograf i en bättre dager.
Arleklint
Aktiv medlem
Vad jag menar (utan tanke på dig som person) är att den ofta mycket kritiska ton och den diskvalificerande attityd, som man ser i forumen, mot vissa sätt att arbeta skrämmer och begränsar.
Med en öppen attityd från alla håll och högt i tak kan diskussioner om arbetssätt bli mycket givande och inspirerande, men då måste fler av oss öka på takhöjden lite, och göra oss beredda att ta till oss nya tankar. Framförallt här i forumet.
forstheim
Aktiv medlem
Jag ska ta till mig av det som har skrivits i den här tråden..och på så sätt försöka öka min egen takhöjd. Men jag önskar samtidigt att ordet "öppenhet" inrymmer att göra betraktaren medveten om hur man som fotograf har jobbat fram sin bild. Åtminstone när det gäller kritikbilderna. För hur ska man annars kunna föra givande diskussioner om olika arbetssätt? Förutom i forumen förstås.
alcedo [E.F.S]
Avslutat medlemskap
Det här är i viss mån relaterat till diskussionen bland naturfotografer om huruvida man ska ange att fotografier på djur är tagna under "kontrollerade omständigheter" (t ex i djurpark), eller om de är tagna i vilt tillstånd. Det spelar kanske ingen roll ur en strikt fotografisk synvinkel, men kanske ur en annan - t ex dokumentär - synvinkel.
