Bildlära och vetenskap

[R_Bergh]

Undrar om det är någon som känner till om det finns några undersökningar eller "hårda fakta" bakom det som lärs ut om komposition och bildlära?

Många av de principer osv. som finns om komposition har i mina ögon lite karaktär av pseudovetenskapliga påståenden i den meningen att de framställs som fakta utan att grunda sig på några större undersökningar. Menar inte att de är fel eller meningslösa bara för att de inte är vetenskapliga. Poängen är bara att mycket av det som lärs ut i bildlära skulle kunna undersökas vetenskapligt.

Mycket av det som behandlas inom komposition skulle kunna vara föremål för psykologisk forskning och då främst inom perceptionspsykologi. Känner till en del sådan forskning, t ex hur hjärnan fyller i ofullständiga figurer så att de blir hela och hur vi parar ihop vissa delar av bilder för att skapa meningsfulla enheter. Däremot känner jag inte till något liknande t ex om att vissa trianglar gör bilder "stabila" medan andra ger ett instabilt intryck, om ett motiv verkligen träder fram mer om den är placerad i gyllene snittet osv. På samma sätt som den tekniska sidan av fotografering är som en vetenskap i sig så borde även sådana mekanismer kunna studeras..

Är det flera som är delar min nyfikenhet i frågan? Finns det rent av någon som sitter på svar på mina frågor?

/Robin

 

[bam21]

Om du söker lite så skall du hitta en hel del material som handlar om bildens psykologi och om bildpåverkan. Det handlar dock inte enbart om komposition utan även om hur du uppfattar bilden och hur du påverkas av den, något som har används till en del gott och mycket ont sedan länge. Det gick ett tv-program för några dagar sedan som handlade om hur man använde detta i Sovjetunionen från början av 20-talet för att inte glömma den bildstil som användes i Tyskland under 30-talet.

Samma sak gäller postern med Oncle Sam som har används av USA sedan 1850-talet. Bilder som påverkar och som folk kommer ihåg men jag tror inte att man kan hitta några gyllene snitt i dem.

Principerna bakom bildkomposition har växt fram under några tusen år och har väl mognat lite på vägen. Det handlar inte så mycket om psykologi utan mer om estetik och både om detta samt om bildanalys finns det mycket att läsa.

Surfa runt lite och gör ett besök på närmaste bibliotek så skall du nog hitta en hel del intressant. Sedan får du inte glömma bort några kloka ord från en viss karibisk sjörövarfilm:

"Hang the code, hang the rules. They are more like guidelines anyway"

/Anders

P.S.
Hittade en "historiklänk" om bildkomposition:
http://www.ndoylefineart.com/design2.html
D.S.

 

[The_SuedeII]

-"...Sitter på svar..."

Ett komplett svar på detta hade nog renderat ett nobelpris i medicin. En komplett, medicinskt hållbar korrellering mellan visuellt intryck och tankeriktning. De mest kompletta svar du kan hitta finner du nog inom reklamforskningen, här läggs det miljarder och åter miljarder på hur visuella intyck (former, kontrastplaceringar, färger osv) i kombination med varandra påverkar vårt mående och annmänna sinnesstämning/tankeriktning. Det kan dock bli svårt att detta sammanställt någonstans...

Det närmaste jag kan tänka på är fokuspunktsundersökningarna som gjordes i samband med puls/tryck - man visade bilder för människor och mätte deras blick (koncentrationspunkten) med en lågenergilaser samtidigt som man följde blodtryck och puls/pupillvidgning. Jag kan inte minnas just nu var det var jag såg avhandlingen - kommer jag på det så återkommer jag.

Jag följer tråden med intresse för att se vad för svar som kan tänkas dyka upp...!

 

[R_Bergh]

Principerna bakom bildkomposition har växt fram under några tusen år och har väl mognat lite på vägen. Det handlar inte så mycket om psykologi utan mer om estetik och både om detta samt om bildanalys finns det mycket att läsa.

D.S.

Självklart finns det massvis att läsa om estetik och bildanalys. Min fråga, som kanske var lite oklar, var om det finns några som velat gå från rent tyckande och "conventional wisdom" inom estetiken till en mer vetenskaplig approach om vad som egentligen får hjärnan att uppfatta något som vackert osv.

Även om olika principer i bildlära får ses som guidelines så är normalt uttryckta som påståenden om hur vår hjärna uppfattar en bild, t ex att en diagonal uppfattas som att den leder in eller ut ur bilden. Det är en fråga om psykologi. Likaså frågan om "rättvända" eller upp och nervända trianglar. Vad som skapar dynamik eller ger en platt bild skulle också kunna studeras med utrustning som följer ögats rörelser. T ex, om det vore så att en linje som delar bilden i två dödar dynamiken i bilden så borde man kunna se detta som att blicken fastnar på linjen istället för att vandra runt..

The Suede gav ett bra tips på nåt som verkar vara åt det hållet och som verkar intressant. Ska läsa historielänken du skickade och tack för ditt svar!

 

[Graal]

Det här är nog lika svårt att hitta veteskapligt underbyggda fakta på som att hitta fakta på att ett visst politiskt parti skulle vara bättre än ett annat. Men säkert finns det studier på vissa saker, t.ex färger där vi naturligt upplever gult, orange rött som varma färger då de förknippas med sol och eld. Annars fungerar det här med bildlära och bildkompositionm väldigt olika på olika personer och i olika kulturer. Som att vi läser av en bild från vänster till höger om vi läser text på samma sätt. I arabvärlden läser man tvärtom och då kan bilder fungera annorlunda och betyda delvis andra saker. Ett träd som lutar mot vänsterkanten upplevs mera hotfullt än ett träd som lutar åt höger, men i arabvälden kan man uppleva det tvärtom. I Japan och Kina ser man ofta passepartouter med bred kant uppe, men i vår kultur tycker vi det ser bättre ut med lite bredare kant nere. Varför vi upplever det olika har alltså miljömässiga orsaker och är ingenting som vetenskapligt kan sägas gälla generellt, som t.ex att visa på varför svininfluensan kan undvikas med vaccin. Det här är ingen veteskap som fysik, kemi eller medicin, utan mera som filosofi tror jag.

 

[Graal]

Bildlära/komposition är för många väldigt diffust och jag tror man hittar väldigt få saker som kan sägas gälla generellt, och i mån man hittar sånt är det otroligt basic och inte särskilt avgränsat. En som brukar nämnas som en mästare i bildkomposition är den världsberömde amerikanske landskapsfotografen Ansel Adams. Säkert sant men det bevisar ingenting om att vissa regler/kompositioner skulle vara bättre än andra. Och Adams själv var starkt tvivlande som man kan se av hans uttalanden:

"Fotograferandets konst är konsten att se och seendets inverkan på det fotografiska resultatet är beroende av den intesitet och den frihet från ovidkommande påverkan man lyckas uppbjuda i sitt sätt att se. Alla så kallde regler för fotografisk komposition är sålunda enligt min mening både ogiltiga, ovidkommande och oväsentliga. De bara fördunklar förhållandet mellan vår egen tolkning och uppenbarelsen av naturens och människans värld."

Vidare:
"Vad jag vill säga är att det inte finns några regler för fotografisk komposition - det finns bara bra bilder! Trianglar, kroklinjer etc är i regel efterkonstruktioner. De flesta stora fotografer överträder sådana bildmässiga regler. jag tvivlar faktiskt på att ordet komposition någonsin kommer för dem när de arbetar. De ser och de visualiserar var och en på sitt sätt. Och de gör bilder."

 

[R_Bergh]

Bara för att förtydliga, jag är inte en förespåkare av att sätta upp regler för komposition och bildlära och sedan följa dem slaviskt. Att jag postade ämnet var egentligen för att jag, liksom flera andra, har frågat mig "varför måste det vara så?" när man läser om bildlära. Men sedan har jag också en vetenskaplig infallsvinkel: t ex, är det verkligen så attt åt vilket håll man läser påverkar hur man tolkar bilder? Finns det några undersökningar av det?

Jag tror inte heller att de största fotograferna har en lista med regler de följer. Men det betyder ju inte att det inte finns principer i deras huvud, medvetna eller inte, som styr hur de tar sina bilder. Hjärnan har omedveten "kunskap" om hur man cyklar, varför skulle det inte kunna finnas vissa principer för vad hjärnan uppfattar som vackert?

Sedan menar jag att frågan jag lyfter INTE är detsamma som att vetenskapligt bevisa vilket parti som är bäst. Den slutsatsen bygger på att det bara finns rent subjektivt tyckande om vad som är vackert. Men hur förklarar man då att det finns fotografier som nästan vem som helst skulle hylla medan det finns bilder som ytterst få skulle gilla?
Poängen är inte att det helt och hållet är en objektiv fråga vad som är bra bild, bara att det inte håller att säga att det är 100% subjektivt.

Att säga att det är en filosofisk fråga kan visserligen vara sant men det kan samtidigt poängteras att den moderna psykologin som vetenskap i princip är en vetenskaplig approach till filosofiska frågor. Varför man tycker om en bild mer än inte en fråga för fysiker eller kemiker, men det skulle kunna vara en fråga för forskare inom psykologi eller socialantropologi.