Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bilder på överviktiga människor...

Produkter
(logga in för att koppla)
lotelo skrev:
Jag måste bara fråga. Du tycker det är ett val. Ta nu och titta på inlägget ovan ditt och tala om om du fortfarande anser att det är ett val. Anser du i så fall att motsatsen också är lika mycket val? (Hoppas det är ok Anna-Karin att jag tar ditt inlägg som exempel.) Är det ett val att inte orka äta p g a mående eller att bli anorektiker? Vad är skillnaderna om du anser att inte motsatsen är ett val?

Jag gillar inte generaliseringar..


Det är fortfarande ett val.

Exemplet som du hänvisar till pekar på orsaker till varför man gör valet, men det är lik förbannat ett val. Ska man komma till rätta med övervikten, under förutsättning att man upplever att det är ett problem, är det VARFÖR man gör valet.

T ex - jag är tjock för att jag gillar kexchoklad vs jag är tjock för att jag söker tröst i kexchoklad.
 
Jag håller inte med om att det är ett val.

Jag har inte medvetet ätit upp mig till den övervikt som jag har. De som kämpar med övervikt vet hur svårt det är att ändra på en vana.
Har man under 36 års tid lärt sig att mat är tröst, belöning, ersättning för sex och kärlek så är det inget man ändrar på under en kafferast.

Mycket handlar om arv och miljö.
Sen tror jag att man inte kan/kommer att gå ner i vikt om man inte för sig själv vågar erkänna vad som är orsaken till övervikten, oavsett hur jobbig den är att ta i tu med.

En del verkar tro att bara man har gått ner så är allt klart, men oj vad man bedrar sig då.
Att både gå ner i vikt och att hålla den är en "kamp" för livet.

Lite glada saker i inlägget, jag upptäckte häromdagen att jag "tappat bort" en bilring.
 
n0vem6er skrev:
Det är fortfarande ett val.

Ja, rent tekniskt.
Men ett reellt val - med de värderingar jag lägger in i ordet - kräver minst två möjliga alternativ. Om jag besväras av luftföroreningar kan jag "välja" att sluta andas. Och invånarna i i forna DDR (där jag bott ett antal år) hade ett val när de gick till valurnorna. Det fanns fem partier - de hade samma syn på alla frågor och hade ingått en koalition sedan början på 1950-talet. Det fanns därför bara en lista. Men man hade valet om man skulle rösta på den eller inte. Om man "valde" att inte rösta på den fick man inte sällan problem på jobbet sedan... Men ett val hade man.

Torbjörn skriver ovan att det är ett aktivt val att inte göra något åt sin övervikt. Det stämmer. Men jag tvivlar i högsta grad på att det är många överviktiga som gör detta aktiva val. Knappast någon av oss har inte regelbundet testat att banta, motionera mer, prova det ena eller det andra. Det intressanta är varför det inte leder till resultat - varför man ger upp.

Om man hävdar att allt beror på aktiva val visar man dålig insikt i hur komplext problemet är. Det blir lite som det "råd" min dåvarande 5-åriga kusin gav vår gemensamme morfar när han hade ryggskott. Hon tyckte att han skulle gå upp i brygga för att lösa problemet...

Och det är klart. Ett val hade han. Hon hävdade aldrig att det var enkelt att göra. Men ett val hade han...

mvh Janne
 
Cougarina skrev:
Jag håller inte med om att det är ett val.

Nej, och det beror på att du - liksom jag - har praktisk erfarenhet av vad det handlar om. Det är trots allt en viss skillnad på att föra en teoretisk diskussion om hur man tror det är och att sitta i båten själv och veta... ;-)

mvh Janne
 
... ännu lättare är det att göra det strutsen enligt myten gör.


Återigen, varför är komplext. Men det är likt förbannat ett val.
 
n0vem6er skrev:
... ännu lättare är det att göra det strutsen enligt myten gör.

Tänk det är precis det jag tycker du gör i din argumentation... ;-)

n0vem6er skrev:

Återigen, varför är komplext. Men det är likt förbannat ett val.

Jo, som jag skrev ovan. Tekniskt sett. Men om du nu är så övertygad om att det rör sig om ett reelt val, varför tror du att så många överviktiga "väljer" att förbli överviktiga? För att de tycker att det är snyggt?

Vad har du för teorier? Jag kan ge dig ett tips: oavsett vad du tror, så har det normalt inte ett smack med lättja eller bekvämlighet att göra.

Är man överviktig (pga levnadssätt) har man normalt någonstans tappat kontrollen och saknar förmågan att på egen hand återta den. Det har ingenting med vilja att göra, förutsättningarna saknas helt enkelt. Det val du pekar på är samma "val" jag har ute på idrottsarenan. Jag kan "välja" att hoppa 150 cm i höjd. Jag kan "välja" att hoppa 5 m i längd. Eller kan jag det?

Ditt resonemang faller som ett korthus om du bara tittar på den forskning och de medicinska institutioner som finns runt fetma och övervikt.

Varför skulle det finnas dietister om det vore så enkelt att bara "välja"? Varför skulle professurer upprättas inom sjukvården? Varför skulle stora summor satsas årligen på att utröna orsakerna till varför en del människor men inte andra blir tjocka?
För att folk stoppar huvudet i sanden och inte inser fakta? För att den medicinska forskningen inte vill inse den enkla, om än jobbiga, lösningen?

Eller för att problemet är djupare och mer komplext än du från början insåg och nu har svårt att tillstå, Richard?

Jag tror att du kommer att "strutsa" och fortsätta hävda att det handlar om ett val. Jag önskar av hela mitt hjärta att det vore så lätt, men det är det inte... En debatt i ett forum på fotosidan ändrar tyvärr inte detta faktum...

mvh Janne
 
n0vem6er skrev:
Det är fortfarande ett val.

Exemplet som du hänvisar till pekar på orsaker till varför man gör valet, men det är lik förbannat ett val. Ska man komma till rätta med övervikten, under förutsättning att man upplever att det är ett problem, är det VARFÖR man gör valet.

T ex - jag är tjock för att jag gillar kexchoklad vs jag är tjock för att jag söker tröst i kexchoklad.
NEJ, det är inget val. Tror du på fullaste allvar att folk "tröstäter" för att de vill bli överviktiga, och att andra slutar äta för att de vill ha t e x anorexia?

Det handlar om så mycket annat så som psykisk hälsa, genetiska anlag, kanske vad vi har med oss hemifrån mm och inget av de orsakerna är något som man själv väljer. Hur sjutton kan du tro det?
 
Fråga vilken överviktig person som helst, jag lovar, det finns nog ingen som inte är medveten om det eftersom man matas hela tiden med att man är överviktig och "mindre värd" i vissas ögon.

Visst har man ett val, men det är inte allid man är medveten om att man gör ett val.

Är man som jag har varit deprimerad så orkar man inte analysera saker och göra sina val utifrån det.

Frågan är mer komplex än så, det mänskliga psyket spelar in, även hur pass mogen man är och vågar se de problem som man har.

Övervikt har jämförts med alkoholism, enda sättet att varaktigt gå ner i vikt har varit att våga erkänna att man är överviktig och det är samma som för en alkoholist, om man inte kämpar livet ut så är det lätt att trilla tillbaka i gamla vanor,
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.