Bild på döden - OK att publicera?

[adamhaglund]

För drygt en vecka sedan publicerades ett reportage i GP:s helgbilaga TvåDagar. Det var ett reportage om döden som jag och journalisten Andreas Karlsson gjort.

I det senaste inlägget i min blogg beskriver jag vad som hände med en bild som aldrig publiceras. Det var många turer fram och tillbaka, och till slut valde man att inte publicera bilden.

Bilden ifråga visar en krematorieugn med luckan öppen, och i hålet ser man eld och man anar kvarlevor av en människa.

Läs blogginlägget och se bilden här: http://www.adamhaglund.se/blogg/
(direktlänk: http://www.adamhaglund.se/blogg/2006/11/ddenreportaget-bilden-som-gp-inte.html )

Vad tycker ni? Vore det OK att publicera en sådan bild? Eller gjorde GP rätt som inte publicerade den?

/Adam
frilansfotograf i Malmö

 

[silverwolf]

för mig personligen så skulle jag inte ha några problem med en sådan bild. vi människor är så rädda för döden och allt som påminner oss om den.
men man måste också ta de anhörigas vilja på allvar

 

[adamhaglund]

silverwolf skrev:
...
men man måste också ta de anhörigas vilja på allvar

I det här fallet fanns inga anhöriga, eftersom bilden är totalt anonymiserad. Det är omöjligt att se, eller ta reda på, vems kvarlevor som ligger där i ugnen.
Och som krematorn Richard som guidade oss runt sa med lite galghumor:
"Den ena askan är den andra lik."

 

[Kalle_B]

JAg tycker det var helt rätt av GP. Jag ska motivera mig.

Döden eller död är starka saker för många människor. Ännu fler tycker det är obehagligt även om man är medveten om det. Sedan finns det personer som är helt oberörda av döden och rycker på axlarna när det gälelr allt sådant. En annan grupp ser säkert fram emot döden. Alla grupperingar finns, men helt klart är att döden berör och oftast är det inte tabu, utan snarare obehagligt.

Jag är inte rädd föratt dö, inte helelr har jag problem med döden, dock tycker jag det är fasansfullt hemsktatt se någon dö, se en död person, se en dödskalle, skelett osv osv. Man har ju gjort attributen till någonting hemskt...

Ang bilden med en person som bränns i ett krematorium där elden slickar runt kroppen och man tydligen kan se kvarlevor så skulle jag inte uppskatta en sådan bild. Den känns på något sätt omotiverad. Varför vill man publicera denna bild?

Man ska inte göra saker för sakens skull, man ska göra det för att uppnå någonting eller berika eller på något sätt påverka/upplysa.

En bild på flugor som sitter i klasar runt ögonen på ett barn i Etiopien är inte särskilt trevligt. Man kan berätta om det men en bild ger starkare reaktioner även om denna bild nu börjar bli "vanlig". Här används alltså en hemsk bild föratt väcka empati, starta disskutioner, väck känslor som leder till medvetenhet och i slutänden hjälp till dessa människor.

En bild på ett krematorium där man eldar upp en människa i civilregi är bar äckligt. den kaninte väcka en disskution, eller empati eller påverka samhället på något sätt eftersom krematorier är naturligt efter ens död och fullt lagligt. Finns inget värde i att äckla människor.

Om någon hade fotograferat en jude i ett krematorium under andra världskriget där kroppen brinner och tyskar (jude slavar) står brevid med näsdukar för munnarna då hade bilden ett nyhetsvärde och faller även under alla kriterier som jag skrev om ang etiopienbarnen. Jag ser alltså en klar skillnad mellan dessa två händelser mellan civilbränning och krigsförbrytar bränning.

Så, i långa loppet får man alltså fråga sig:

Varför vill man publicera denna bilden? Vad kan uppnås genom publiceringen? Finns det något värde?

Dessa frågor har GP ställt sig själva och valt att dom kan inte motivera en sådan publicering.

Jag hålelr med. Det finn nämligen inget värde i en sådan bild och man uppnår ingenting heller.

 

[wico]

Bilden berör mig inte det minsta, tycker GP kunde publicerat den. Det finns alltid någon som blir upprörd över allra minsta och skulle man alltid ta hänsyn till dessa människor skulle vi inte kunna göra någonting.

 

[adamhaglund]

Tack för ett mycket bra och välargumenterat svar!
Jag håller med om mycket, men inte om din slutsats. =)

Kalle_B skrev:

Så, i långa loppet får man alltså fråga sig:

Varför vill man publicera denna bilden? Vad kan uppnås genom publiceringen? Finns det något värde?

Värdet består i att visa något som folk väljer att blunda för.
Folk blundar för döden, eftersom den är obehaglig. Man har dödsångest (och inget märkligt eller fel i det).
Jag tror att det är därför som man kan tycka att min bild är obehaglig.

Den bakomliggande sensmoralen till vårt döden-reportage är att det kanske inte är så lyckat att blunda för döden. Och då kan en rakt-på-bild kanske hjälpa till.

Bilden visar inget spektakulärt. Man kan ganska lätt räkna ut hur en människa ser ut efter 30 minuter i 800 graders värme.
Vi vet vad som händer i en krematorieugn, men vill inte tänka på det.
Jag tror att det kan vara bra att tänka, inte just på krematorieugnar men på vad som händer med oss efter vår död.

Min bild fyller då en funktion genom att uppmuntra till det.

Det är min tolkning, mitt sätt att se det. Jag förstår och respekterar att många tycker annorlunda och kanske rent av blir upprörda av min bild och resonmenget kring den.

 

[boon]

Kalle_B skrev:


En bild på ett krematorium där man eldar upp en människa i civilregi är bar äckligt. den kaninte väcka en disskution, eller empati eller påverka samhället på något sätt eftersom krematorier är naturligt efter ens död och fullt lagligt. Finns inget värde i att äckla människor.

har inte läst artikeln, men jag tycker att denna bild skulle kunna skapa en debatt med rätt text till.

har själv inga problem med publiserad död, dock så tycker jag inte att det är nåt man ska frossa i, döden i bilder SKA (enligt mig) vara tabu, den måsta få vara ett verktyg i bildskapande. ta sex tex, har nästan tappat allt innehåll med den exponering som sex har i bilder.

 

[wico]

Efter att ha tittat på bilden igen, så skulle jag gärna vilja se en vidvinkel bild, för att få en bättre bild av hur det ser ut inne i krematoriet.

Min far blev krematerad (heter det så?) där för 5år sedan, liksom de flesta i min släkt tidigare, och det är väl i någon av ugnarna där man själv kommer hamna i om man bor kvar i göteborg. Man har passerat utanför och skapat sig en bild av att det var mer skitigt och inte så kliniskt rent som på bilden, känns lite som en bild från ett krematorie i CSI

Jag finner det ytterst intressant, och inte alls motbjudande som vissa verkar tycka. Det enda säkra här i livet är att vi kommer att dö

 

[adamhaglund]

Jag har många andra bilder från krematoriet, varav några publicerades. Kan eventuellt lägga upp dem om det finns intresse.
Denna diskussion handlar dock om just den här bilden, den som GP först ville ha som dragarbild, och sedan valde bort helt.

 

[Niclasfoto]

Kremerad heter det kanske.

Jag tycker inte alls att en sådan bild är stötande.

Snarare så tycker jag att vi borde normalisera/naturalisera detta med döden..

Bra jobbat.

MVH Niclas,

 

[Kijana]

adamhaglund skrev:

Den bakomliggande sensmoralen till vårt döden-reportage är att det kanske inte är så lyckat att blunda för döden. Och då kan en rakt-på-bild kanske hjälpa till.

Det är sällan jag tycker att man ska blunda för saker och ting. Men i det här fallet tror jag man ska låta folk själv välja att söka svar på sina frågor om döden, istället för att trycka upp bilder i ansiktet på dem när de äter frukost.
Jag vet inte riktigt varför jag tycker så, men delvis är det väl ett publicistiskt övervägande, dels beror det på att död-reportaget handlar om det existentiella och inte är något nyhets- eller allmänt helgläsningsreportage.

Vill inte vara elak, men reportage om döden är förstås inte fel. De har mycket väl en plats när folk (jag nämner inga namn) blandar ihop kremering och livet efter detta med en tv-serie där polisiärt utbildade läkare med flera samlar tekniska bevis för att fälla brottslingar.

 

[David G]

I sverige finns väll ingen tradition med att anhöriga är med vid kremateringen? förstår inte riktigt hur bilder på brinnande lik skulle göra oss mindre rädda för döden?

Min morfar dog när jag var 4år och jag har alltid tyckt det var synd att jag inte fick gå fram och titta i kistan för mamma o pappa tyckte jag var för liten, jordfästningen var jag med på, men inte skulle jag velat se han brinna upp.

Hur såg det egentligen ut i ugnen?
kan tänka mig att huden spriker upp och under-hudsfettet smälter och börjar brinna, sen kokar väll all vätska bort och ben-resterna mals till pulver, känns inte som om det skulle vara nödvändigt att vara med om den synen bara för att motverka eventuell dödsångest.

 

[Splanky]

Bilden eller möjligen flera av liknande art skulle jag mycket väl kunna tänka mig på en fotoutställning.
Men inte rätt i fejset när jag äter frukost.
Kanske är jag känslig vid just det tillfället.
Man behöver inte visa exakt vad som händer. Kan jämställa det med en del fantastiskt bra engelska deckare där ond bråd död avhandlas utan tillstymmelse till våld eller frosseri i blod och sargade kroppar.
Likväl borde en artikel kunna illustreras utan den totalt äkta bilden men ändå fylla sitt syfte.

Svår fråga egentligen, men så känner jag rent spontant.

 

[-Danneman-]

Jag tyker inte att bilden i sig känns stötande eller jobbig på något sätt.
Däremot är jag tveksammare till förfarandet vid själva fotograferingen.
Nu vet jag inte alls hur standardförfarandet är vid kremeringen men..
För mig känns det viktigt att respektera den avlidna samt dennes anhöriga oavsett hur anonymt detta än gick till.
Är det sista man ska göra i livet att kremeras så kan man väl åtminstone få bli det i lugn och ro utan att nån sliter upp dörren mitt i själva proceduren...
Hade vart skillnad om man fotograferade genom en ruta eller nåt men absolut inte öppna.

 

[David G]

Ville bara förtydliga att jag inte har nåt emot att man angagerar sig i döden, tvärtom, men var för måste allt göras visuelt i media?

Folk: har inte tid att laga mat=mer matlagningsprogram

har relationsproblem=mer hårdporr

kan inte fixa saker=titta på när Timell fixar saker

kan inte hantera döden=mer bilder på lik

Klart att man kan tänka sig hur det ser ut efter en halvtimme i en krematorieugn, för nåt årsedan var det nån som föll ner i en stor fisk-kvarn medan hennes dotter sågpå, kan tänka mig hur det sågut också (har jobbat på slakteri, ben-kvarnen är otäck)


Hittade lite mer rakt-på-bilder för dom som vill härda sig:

http://poetry.rotten.com/dontgawk/

http://poetry.rotten.com/uday/

http://poetry.rotten.com/rocks/

http://poetry.rotten.com/philippine-morgue/

http://poetry.rotten.com/chopper/

http://poetry.rotten.com/simmer/

http://poetry.rotten.com/blonde/




//david

Lustigt det där med ben-kvarnen, det som skrämde mest var nog tanken på att mina anhöriga skulle bli tvungna att begrava en klump blandfärs bestående av mig och några gris-skallar.

 

[arnenym]

Förstår inte det oetiska eller det som skulle vara fel Med krematoriebilden. Som död lär man ju inte märka om nån fotograferar en..Det är ens anhöriga som reagerar.
Jag tänker på kyrkan i Kutna Hora-Tjeckien där en konstnär har dekorerat kyrkan med gamla skelettdelar. Just för att påminna oss om att vi alla är dödliga.Bara genom att tänka på döden kan vi ta vara på livet.

Jag tog några bilder där.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/554831.htm
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/554834.htm

Dom där andra bilderna var lite magstarka för mig och jag undrar varför och vad det är för drift som gör att man publicerar såna.

 

[Kalle_B]

arnenym skrev:
Förstår inte det oetiska eller det som skulle vara fel. Som död lär man ju inte märka om nån fotograferar en..Det är ens anhöriga som reagerar.
Jag tänker på kyrkan i Kutna Hora-Tjeckien där en konstnär har dekorerat kyrkan med gamla skelettdelar. Just för att påminna oss om att vi alla är dödliga.Bara genom att tänka på döden kan vi ta vara på livet.

Jag tog några bilder där.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/554831.htm
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/554834.htm

Jag mår inte heller dåligt av döden isig, men ajg skulle aldrig gå in i en kyrka där det sitter kranier i lamporna eller gå ner i källare under kyrkor där det ligger lik. Jag tycker sådant är läskigt.

Ditt resonemang är lite egoistiskt och inte särksilt medmänskligt. Bara föratt du inte lider av att titta på människor som hänger i taklampor eller ser en människa kremeras i ett tidningsuppslag så betyder inte det att andra människor inte kan må dåligt av det. Ibland får man ta sådant som tex somaliabarnen som jag refererade till innan eller andra bilder som kan väcka anstöt, men då ska det också finnas en anledning till det.

Om en sådan anledning inte finns utan anledningen är att visa en bild för sakens skull, kan man itne då bra låta bli och låta folket som inte vill se få vara saliga i sin tro. Dom som inte har något emot dessa biler har ju itne heller lidit direkt, för jag tror väl inte att du får en kick utav att se en människa bränans i en ugn?

jag motsäger mig aldrig rätten att få publicera saker och ting, inte heller att saker av motbjudande karaktär visas, men man ska innan ha frågat sig varför man vill göra detta.

Det är inte vår uppgift att omvända människor till att inte tycka saker och ting är obehagligt. Man måste kunna sätta sig in i andra människors situationer. Som jag sa innan så finns tillfällen då dessa människors obehag inte har någon relevans, en stora saken är viktigare, men meningslöst att trycka upp en bild på en människa som kremeras i en dagstidning där alla olika typer av människor läser tidningen dagligen. Varför odgöra sig när ingen vinst finns för någon?

 

[arnenym]

Kalle_B skrev:
Jag mår inte heller dåligt av döden isig, men ajg skulle aldrig gå in i en kyrka där det sitter kranier i lamporna eller gå ner i källare under kyrkor där det ligger lik. Jag tycker sådant är läskigt.

Ditt resonemang är lite egoistiskt och inte särksilt medmänskligt. Bara föratt du inte lider av att titta på människor som hänger i taklampor eller ser en människa kremeras i ett tidningsuppslag så betyder inte det att andra människor inte kan må dåligt av det. Ibland får man ta sådant som tex somaliabarnen som jag refererade till innan eller andra bilder som kan väcka anstöt, men då ska det också finnas en anledning till det.

Om en sådan anledning inte finns utan anledningen är att visa en bild för sakens skull, kan man itne då bra låta bli och låta folket som inte vill se få vara saliga i sin tro. Dom som inte har något emot dessa biler har ju itne heller lidit direkt, för jag tror väl inte att du får en kick utav att se en människa bränans i en ugn?

jag motsäger mig aldrig rätten att få publicera saker och ting, inte heller att saker av motbjudande karaktär visas, men man ska innan ha frågat sig varför man vill göra detta.

Det är inte vår uppgift att omvända människor till att inte tycka saker och ting är obehagligt. Man måste kunna sätta sig in i andra människors situationer. Som jag sa innan så finns tillfällen då dessa människors obehag inte har någon relevans, en stora saken är viktigare, men meningslöst att trycka upp en bild på en människa som kremeras i en dagstidning där alla olika typer av människor läser tidningen dagligen. Varför odgöra sig när ingen vinst finns för någon?

Som sagt så förstår jag inte riktigt varför det är hemskt, eller fel. Livet är ju en åkomma som med 100% säkerhet leder till döden. Vad är det för ego i det?
Jag tycker inte heller att du lyckas förklara varför jag skulle vara ego..
Vi har i dagens moderna samhälle blivit bortklemade med att slippa se döden som en naturlig del i tillvaron. Den här artikeln var en bra artikel och bilden hörde till. Det var inget slem, ellr nåt annat förfulande i den.
Kyrkan-Ossuaryt i Kutna Hora är en hyllning till livet med alla sina skelett.
Jag tycker däremot att det är fel att frossa i döden och det äckliga som den där Rotten-sidan gör.Det är lite som om älgjägarna skulle åka in till närmaste tätort för att kasta tarmar på folk som inte gillar jakt.

 

[adamhaglund]

Mer information i fallet finns på länken nedan - GP publicerade i förra veckan en text om deras beslut att inte publicera bilden i döden-reportaget.

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=901&a=305635 ("Hur kan vi skildra döden på bild?")

 

[Alissa]

Jag tycker bilden har utfört sin funktion perfekt: Det har startats en diskussion om vad som är ok eller inte att visa när det gäller döden, den har gett betraktarna något att fundera över, kanske rentav sin egen död.
Jag tycker det skulle ha varit helt ok att visa den bilden i en tidning.