Betydelsen av en kameras bildhastighet, ( b/s )

[j2^]

En sak jag funderat på, fortare det går desto 'sämre' hinner AF med och bara slumpen / objektivets AF förmåga avgör hur efterföljande bilderna i en serie fokuseras?

Teoretiskt är det kanske så sålänge varge bild inte tas först efter det att AF hunnit fokusera ordentligt, låst fokus läget eller nåt inför varje bild?

På mina kameror kan jag välja hur mycker prioritet som fokuseringen skall få vid serietagning. Jag kan välja att inte låta en bild tas om fokus inte kan uppnås, eller jag kan välja att låta kameran exponera iallafall.

Jag väljer som regel att låta bilden exponeras. Anledningarna är flera: 1. Minneskort är billigt. 2. Vald fokuspunkt KAN ha glidit av målet och ligga fel, medan skärpan iallfall ligger bra nog på avsett motiv.

 

[Grevture]

Bläddrade av en slump igenom tidningen M3, där Martin Agfors delgav synpunkter om olika kameramodeller. och för allra första gången nämdes vissa svårigheter när en kameramodell har förmågan till höga bildserier, i detta fallet var det den nya Sonymodellen A55 som då klarar 10b/s.

Jag vänder mig inte mot artikeln som sådan, den stämmer på många sätt, att hantera 10b/s är inte det lättaste, så långt är allting väl. problemet för mig, heller min anmärkning mot att vara konsekvent vid bedömningen av alla modeller, när Nikon/Canon lanserat modeller med hög bildhastighet, så är det jubel och imponerande uttryck, 6,3-8,0-9b/s oj vad bra, men här har jag aldrig hittat en rad om svårigheten att hantera höga bildhastigheter.

Hej nu skriver jag ett svar i all hast, är hemma mycket snabbt och laddar ur bilder mellan två fotouppdrag, men orsaken att jag nämnde att A55 har svårt att hantera saker och ting vid 10 bilder/sek beror just på att den verkligen har det. Den kan till exempel inte blända ned och har ganska svårt med autofokus i den farten. Plus att man som fotograf har svårt att hänga med eftersom sökaren hamnar på efterkälken.

De problemen har inte de lika snabba (och väsentligt dyrare) kamerorna från t.ex Canon och Nikon.

Jag tycker - som jag skrev i det testet - att det är kul med en entusiastkamera som klarar 10 bilder/sek, men man skall ha klart för sig att den höga hastigheten i det här fallet har en baksida. Ofta kan man hur som helst jobba runt den baksidan och då är 10 bilder/sek underbart och kul. Men att inte nämna att den kameran faktiskt är lite begränsad vid så hög fart vore inte riktigt ärligt mot läsarna.

Så visst förtjänar A55 "jubel och imponerande uttryck" (vilket jag tycker den fått), men man kan inte heller helt blunda för att den högsta hastigheten faktiskt har vissa fototekniska baksidor - som andra lika snabba kameror inte har. Deras nackdelar ligger på ett icke-tekniskt plan - de är dyra istället

 

[j2^]

Förresten, varje gång man talar om kameraprestanda så kommer jag att tänka på denna "film" som visar vad som egentligen händer i en D3 varje gång man tar en bild.. Kanske inte helt on topic, men jäkligt intressant.

http://regex.info/blog/2008-09-04/925

"In order to achieve that speed, an acceleration of at least 500g's is required to start the curtains moving. At the end of their movement, they come to a stop in only 0.5msec, which is a deceleration of at least 2000g's! "

 

[PMD]

Så Martins artikel är helt enkelt mycket bra ur konsumentsynpunkt, hans synpunkter på bildhastigheten delar jag med honom. men långt före lanseringen av A55 så har andra tillverkare släppt modeller med höga bildhastigheter, bla då 7D med 8b/s men där näms aldrig problematiken med hög bildhastighet.

Martin Agfors kanske inte har recenserat någon kamera med bildhastighet i närheten av 10 bilder per sekund förut, helt enkelt?

Olika kameratestare har olika saker de tycker är viktiga.

 

[sarnor]

Bra följande AF är Canon/Nikon ensamma om, inget annat märke vad jag vet klara det som dom gör, frågan om bländaren är där i mot intressant, 8-10b/s hur mycket kan bländaren ändra sig då under denna enorma hastighet, det är ju fråga att ställa sig, spegeln far väl dessutom i ett ett blixtsnabbt flimrande upp och ner.

Med Canon och Nikon växlar bländaren mellan full öppning (för autofokusmätningen) och vald bländare (utan begränsningar) med varje bild. Det finns således inga begränsningar i kamerans funktion på grund av seriebildhastigheten, 1 bild/s eller 10 bilder/s det spelar ingen roll.

Därav kritiken mot Sonys lösning i A55, testarna förväntade sig samma beteende som hos Canon/Nikon. Lägg också till eftersläpningen hos den elektroniska sökaren så blir seriebildtagningar med Sony A55 som att fotografera helt i blindo, för det går faktiskt att följa sitt motiv med 10 bilder/s. Även om du inte kontrollerar exakt i vilken mikrosekund bilden tas, så kan du se till att motivet ligger rätt i bild och följa med i motivets rörelse. Det sista är svårt med en sökare som visar hur det såg ut för en sekund sedan.

 

[apersson850]

Då förstår jag bättre. Med min 7D, och med de 1D jag har lekt lite med ibland, kan man som Sara säger se tillräckligt mycket för att följa motivet, även om det fladdrar en del i sökaren, när spegeln åker upp och ner.
Kräver lite träning att göra det bra, men visst går det.

 

[PMD]

Jag tycker att Agfors har helt rätt. 10 b/s medför stora problem. Fllmen tar slut på mindre än 4 sekunder, och då riskerar man att missa det intressanta medan man byter film.

 

[PMD]

Förresten, varje gång man talar om kameraprestanda så kommer jag att tänka på denna "film" som visar vad som egentligen händer i en D3 varje gång man tar en bild.. Kanske inte helt on topic, men jäkligt intressant.

http://regex.info/blog/2008-09-04/925

"In order to achieve that speed, an acceleration of at least 500g's is required to start the curtains moving. At the end of their movement, they come to a stop in only 0.5msec, which is a deceleration of at least 2000g's! "

Och då ska man veta att det där är 50 år (minst) gammal teknik. Den enda egentliga skillnaden mellan en spegelreflex idag och en för 50 år sen är att dagens är aningen snabbare. Gårdagens var dock inga slöhögar direkt.

Förr behövdes dessutom mekanik för att mata fram filmen i rätt hastighet.

 

[apersson850]

När jag köpte min första spegelreflex (Canon EF) var normalvärdet för blixtsynkronisering med vertikalgående slutare 1/125 s. Många kameror hade dock horisontalgående slutare som synkroniserade på 1/60 s (Canon F-1). De bästa kamerorna klarade 1/2000 s som kortaste tid (Canon F-1), men de flesta nöjde sig med 1/1000 s (Canon EF). Färdvägen vertikalt var ju 24 mm, horisontellt 36 mm.

Längsta möjliga slutartid var i regel 1 s (Canon F-1), men det fanns någon som klarade 30 s (Canon EF) utan tillsatser och de som klarade upp till 60 s med en speciell sökare (Canon F-1 + Booster T). För övrigt fick man ta till Bulb.

En hel del av dages digitala kameror har det lättare, för slutarna har kortare färdväg. Dessutom är det nog ingen som kör med horisontalgående slutare längre heller.

Kamerorna jag nämner är bara exempel från 70-talet på modeller som uppfyller kriterierna.

 

[Bengf]

Med Canon och Nikon växlar bländaren mellan full öppning (för autofokusmätningen) och vald bländare (utan begränsningar) med varje bild. Det finns således inga begränsningar i kamerans funktion på grund av seriebildhastigheten, 1 bild/s eller 10 bilder/s det spelar ingen roll.

Därav kritiken mot Sonys lösning i A55, testarna förväntade sig samma beteende som hos Canon/Nikon. Lägg också till eftersläpningen hos den elektroniska sökaren så blir seriebildtagningar med Sony A55 som att fotografera helt i blindo, för det går faktiskt att följa sitt motiv med 10 bilder/s. Även om du inte kontrollerar exakt i vilken mikrosekund bilden tas, så kan du se till att motivet ligger rätt i bild och följa med i motivets rörelse. Det sista är svårt med en sökare som visar hur det såg ut för en sekund sedan.

Fantastigt skickligt av dig måste jag säga att kunna följa ett motiv när kameran razzlar i väg med 10b/s. en sekund är i sammamhanget en mycket kort tid, samtidigt som då kameran tar 10 bilder. man brukar säga att en sekund är som en blinkning med ögat, jag vågar påstå att det måste vara omöjligt att klara av det. jag tro att dom som väljer in en sådan hög hastighet, på tex en hoppande motocrossförare eller något annat snabbt så kan man bara hoppas på det bästa, och sedan kolla i monitorn hur många bilder som fastna och kasta resten i papperskorgen. en A55 kan jobba så också motivet fångar man in, 10b/s är så makalöst snabbt, så det man fångar kan bara bli ytterst mycket små variationer av själva motivet, kanske tummen har hunnit flyttat sig typ 5mm, dela upp en sekund i 10 delar och tänk vad makalöst snabbt. A55 har inte så bra följande AF-system det äger sin riktighet, säger inte imot det. men just stunden då så enormt höga hastigheter väljs in, då tror jag man måste hoppas på det bästa, många väljer nog in lägre hastigheter som 3-4b/s och kör dessa i sekvenser, chansen ökar nog då till en bra bild.

 

[j2^]

Jag vågar påstå att det måste vara omöjligt att klara av det.

Jag väljer att säga emot dig, jag personligen upplever sökarbilden i min kamera (D700) som "konstant " under en högfartstagning med enbart en antydan till att den blir "Mörkare" när under tiden spegeln är ur sitt idealläge.

Jag har verkligen inga som helst att hålla kvar mitt tilltänkta motiv där jag vill ha det under sådana omständigheter.

"Mirror blackout" på D700 är bara 0,0074s utöver själva slutartiden. Jag har även prövat Canon 1D Mk IV och upplever med det huset att "black out" tiden verkar vara aningen längre.

Varför inte låna något Prestandamonster från Canon/Nikon och pröva själv?

 

[Bengf]

Hej nu skriver jag ett svar i all hast, är hemma mycket snabbt och laddar ur bilder mellan två fotouppdrag, men orsaken att jag nämnde att A55 har svårt att hantera saker och ting vid 10 bilder/sek beror just på att den verkligen har det. Den kan till exempel inte blända ned och har ganska svårt med autofokus i den farten. Plus att man som fotograf har svårt att hänga med eftersom sökaren hamnar på efterkälken.

De problemen har inte de lika snabba (och väsentligt dyrare) kamerorna från t.ex Canon och Nikon.

Jag tycker - som jag skrev i det testet - att det är kul med en entusiastkamera som klarar 10 bilder/sek, men man skall ha klart för sig att den höga hastigheten i det här fallet har en baksida. Ofta kan man hur som helst jobba runt den baksidan och då är 10 bilder/sek underbart och kul. Men att inte nämna att den kameran faktiskt är lite begränsad vid så hög fart vore inte riktigt ärligt mot läsarna.

Så visst förtjänar A55 "jubel och imponerande uttryck" (vilket jag tycker den fått), men man kan inte heller helt blunda för att den högsta hastigheten faktiskt har vissa fototekniska baksidor - som andra lika snabba kameror inte har. Deras nackdelar ligger på ett icke-tekniskt plan - de är dyra istället

Man brukar säga att en sekund är det samma som en blinkning med ögat, delar man upp en sekund i 10 delar så tas en bild var tiondels sekund, hur många olika bländartal hinner igentligen en sådan snabb kameramodell att registrera under så enormt snabb tid, även om det är en stor optisk sökare måste det vara väldigt svårt att både se och röra kameran under endast en sekund, hos en 7D är väl bufferten full på mindre än 3 sek om Raw används.

 

[apersson850]

Black out i en 1D Mark IV är 0,080 s. Så den är tio gånger så lång som du uppger för D700. Fast du har skrivit fel, för det är 0,074 s som gäller för Nikon D700. Så den är lite snabbare, och sen är den långsammare i sekvenstagningen, så sammanlagt är sökarbilden förstås ljus en betydligt större del av varje sekund i en D700.

En 1D Mark IV kan mycket väl använda tio olika bländartal under en sekund, om nu belysningen skulle ändra sig så att det motiveras. Mäta ljuset går mycket snabbare än fokuseringen.

Blinkreflexen löser ut på ungefär 100 ms. Så genom att göra upprepade blinkningar i rask följd får de ett slags uppfattning om hur det ser ut. Du kommer att märka att man faktiskt kan göra i princip vad som helst, även om man håller på att blinka så fort man kan. Och kameran är snabbare, om det är en 7D eller en 1D Mark IV, till exempel.

 

[j2^]

Black out i en 1D Mark IV är 0,080 s. Så den är tio gånger så lång som du uppger för D700. Fast du har skrivit fel, för det är 0,074 s som gäller för Nikon D700. Så den är lite snabbare, och sen är den långsammare i sekvenstagningen, så sammanlagt är sökarbilden förstås ljus en betydligt större del av varje sekund i en D700.

Jävla exponenter

Men, oavhängt decimalfelet så hävdar jag fortfarande att det inte är något problem att följa motivet.

(Dessutom har jag grepp till min D700, så skillnaden i hastighet är inte jättestor mot 1D, det bli ju 8bps mot 8,5(?) för D3?)

 

[Helmetrock]

Varför ska man avstå från 10 bps bara för att det inte alltid funkar?

Om man fotar något som inte rör sig i djupled men som på något sätt gör något som man exakt vill fånga är det ju bättre ju fler bps man kan få. Märker man att Af inte hänger med i hastigheten är det ju bara att ställa ned till något där det hänger med.

Varför tycker man att en funktion är onödig bara för att man själv inte behöver den? Det är väldigt mycket av det på det här forumet...

 

[apersson850]

(Dessutom har jag grepp till min D700, så skillnaden i hastighet är inte jättestor mot 1D, det bli ju 8bps mot 8,5(?) för D3?)

Nä, det är väl bara när man ställer en Nikon på RAW med 14 bitar som det känns som att köra ut i en sjö. Då slår jag den nästan med min Canon EF, och den har ändå manuell filmframmatning.

Canons 1D Mark III och 1D Mark IV klarar båda 10 bilder/s, oavsett kvalité, filtyp osv. Det är bara längden på skuren som beror på minneskort, filstorlekar och sånt. Detsamma gäller för en 7D, som matar på med 8 bilder/s, grepp eller inte. Du tänker nog på 1D Mark II och 1D Mark IIn, som nådde 8,5 bilder/s.

Och jag håller med Rickard, som ägnar sig åt ofoget att skriva när jag skriver (hmpf... ;-) ). Det är långt ifrån alltid som min 7D står i läge sequential high. Oftast står den i sequential low, och då är den inte snabbare än en gammal 5D. Men de gånger det gäller, då... Men det är sällan jag matar på någon längre tid. Oftast tar jag skurar som inte varar så länge som en sekund, utan anledningen till att jag tar flera bilder är att annars kan man ge sig f-n på att det rackans motivet blinkar eller nåt, och har man bara en bild ser det ut som om vederbörande sover. Med två eller tre elimineras det problemet, och då har personen inte hunnit flytta sig så långt, inte ens om han springer fort.

 

[Helmetrock]

Richard, som ägnar sig åt ofoget att skriva när jag skriver (hmpf... ;-) ).

Ursäkta, jag borde ha väntat på min tur

 

[j2^]

Nä, det är väl bara när man ställer en Nikon på RAW med 14 bitar som det känns som att köra ut i en sjö.

Sorry, men D700 och D3/D3s klarar av att hålla "maxhastighet" oavsett 12bpp eller 14bpp. Övriga Nikon-hus saktar dock ner till 2.5(?)bps vid 14bpp.

 

[apersson850]

Jaså, då hade jag fattat fel. Enda Nikonkameran jag har bra tillgång till är en D3x, och den blir vääääldigt trött.

 

[j2^]

Jaså, då hade jag fattat fel. Enda Nikonkameran jag har bra tillgång till är en D3x, och den blir vääääldigt trött.

Det blir väl 1Ds också (om vi skall jämföra rätt hus med varandra) om jag inte missminner mig helt?