Annons

Betalningskrav på 12.000 för bildstöld! vad fan är detta?!

Produkter
(logga in för att koppla)
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Rimlig utifrån vilket perspektiv?
Trådskaparens?

Eller det perspektiv som B-O utgått ifrån från början?
Dvs att kattsidan skall ses som en kommersiell verksamhet.
Med tanke på verksamhetens omsättning tycker jag att det perspektivet är rätt och riktigt.
Att trådskaparen dessutom jobbar med utveckling av mjukvara och kallar sig själv designer gör om något att han absolut kan avkrävas kännedom om lagarna gällande upphovsrätt, och att han absolut kan avkrävas att visa respekt för detta.

Jag föreslog ganska tidigt i tråden att TS skulle söka förlikning.
Men TS valde en helt annan väg.
Som ger mig allt annat än ökade sympatier för hans agerande.

Att trådskaparen, istället för att söka förlikning, eller ta kontakt med Teste själv för att försöka reda ut begreppen, så väljer han att attackera Testes metoder.
I mina ögon framstår det som ett simpelt försök att komma så billigt undan som möjligt genom att skuldbelägga Teste.
För att själv framstå som så "oskyldig" som nu är möjligt.

Jag är lindrigt uttryckt förvånad över att så många ondgör sig över Testes metoder, utan att samtidigt uttrycka ogillande över Trådskaparens agerande när han faktiskt visats ha agerat fel i sak. Och samtidigt på goda grunder borde vara en person som är högst medveten om vad lagen säger.
Och framför allt, borde vara någon som visar respekt för andras upphovsrätt.
Det har ju visat sig att praktiskt taget samtliga bilder, och texter varit använda på ett otillåtet sätt.

Självklart kan man tycka olika om sättet som B-O arbetar på.
Men att inte samtidigt ta ordentligt avstånd från TrådSkaparens agerande tycker jag luktar en hel del hyckleri.

Kattfallet har jag nästan glömt bort, det var så längesedan det hände något i det, men där fanns det väl tveksamheter om ens Teste var ombud för fotografen överhuvudtaget.

Med rimligt menar jag förstås ett belopp som står i proportion till den skada fotografen lidit och den vinst som gjorts på den felaktiga publiceringen. Precis som det står i Upphovsrättslagen. Det är inget belopp som är hugget i sten utan kan variera friskt från fall till fall.

Vad gäller TS och förlikning så har väl inte ST besvarat TS invändning, om jag inte missat något.
 
Har ju någonstans långt tillbaks i den här tråden påpekat att just det fall som du själv använt gällande Aftonbladet är en av alla de dommar där rätten faktiskt använt sig av BLF:s prislista. (Dvs den som gäller avtalet mellan BLF och TU).

Det som den domen hänvisade till var ju AVTALET mellan BLF och dåvarande TU, och det är en helt annan sak än den "prislista" (jag tror att BLF kallar det för "prisguide") som diskuteras här. Om jag inte minns fel är Aftonbladetdomen en av många som avfärdar denna "prislista".
 
Det som den domen hänvisade till var ju AVTALET mellan BLF och dåvarande TU, och det är en helt annan sak än den "prislista" (jag tror att BLF kallar det för "prisguide") som diskuteras här. Om jag inte minns fel är Aftonbladetdomen en av många som avfärdar denna "prislista".

Exakt. Och där var ursprungskravet över 13.000 och det utdömda beloppet hamnade på ungefär 10%. Som vanligt.
 
Det som den domen hänvisade till var ju AVTALET mellan BLF och dåvarande TU, och det är en helt annan sak än den "prislista" (jag tror att BLF kallar det för "prisguide") som diskuteras här. Om jag inte minns fel är Aftonbladetdomen en av många som avfärdar denna "prislista".

Du får mer än gärna förklara på vilket sätt den domen skulle "avfärda" BLF:s prisguide!
Det vi faktiskt kan utläsa av AB-domen är ju att det dubbla ordinarie priset anses som ett rimligt skadestånd.

Och inte minst, hur ser du på de domar som faktiskt grundat sig på den senare?
De finns ju trots allt en del exempel på det.
 
Så hade nog jag också gjort om jag hade fått en så uppenbart orimlig faktura.

På vilket sätt är det orimligt i trådskaparens fall?
En, utifrån verksamhetens omsättning, kommersiell verksamhet, som drivs av någon som definitivt bör känna till vad som gäller.

Att Teste med det som utgångspunkt börjar på det dubbla ordinarie priset i den prisguide som ofta används i sådana här fall är ju inte det minsta märkligt.
 
Självklart kan man tycka olika om sättet som B-O arbetar på.
Men att inte samtidigt ta ordentligt avstånd från TrådSkaparens agerande tycker jag luktar en hel del hyckleri.

Hej
Nu har jag inte läst så mycket om det första fallet att jag kan yttra mig om det.
Men jag tar helt klart avstånd från att ta bilder från andra utan deras medgivande.
Och jag tycker att alla som håller på med fotografering i lite större omfattning borde ha koll på vad som gäller, både privatperson och yrkesmän.
Beträffande beloppen som krävs är jag inte rätt man att bedöma men det borde vara i relation till vad tjuven ( om vi nu skall ha den benämningen) tjänar på den olovliga publiceringen. Är det en näringsidkare skall den vara högre än för någon utan vinstintresse.
Det jag reagerar på är hur B-O agerar i frågan.
För ca 10 år sen sen la min mamma upp bilder på sin hemsida som inte hon hade rättighet till, hon hade hittat dem på nätet och lämnat över dem till han som gjorde hemsidan. Min mamma är vare sig fotograf eller var kunnig på rättigheter angående fotografier på nätet (inte innan jag fick reda på det och berättade för henne att man inte kan ta andras bilder utan tillåtelse). Tycker du det är rätt att bara skicka ut en faktura till henne på 12000:- och underteckna med bildombudsmannen? Nu fick hon istället ett mail från fotografen där han på ett trevligt sätt berättade att det var hans bild och att hon inte fick publicera den utan hand medgivande och att om hon ville använda den på sin sida var hon tvungen att betala en ersättning till honom eller ta bort bilden. Min mamma valde att ta bort bilden. Hade hon inte följt hans begäran skulle han helt klart enligt mig ha gått vidare i frågan. Men som sagt sen är ju frågan med vilket belopp, men man måste trots allt ge okunniga personer en chans att rätta till felet, inte bara skicka en faktura.
Sen måste man också se till vilken vinning personen gjord genom att lägga upp bilden olovligt.
Patrik
 
Fortsättning från ovan.
Hade min mamma fått ett kravbrev från något som skriver under med Bildombudsmannen hade hon nog inte sett det som ett AB utan som en myndighet.
Det är en av de saker som tycker är fel i Tess agerande.
Att han är ett AB som vill känna pengar och försörja sig är inget konstig i sig, det bör han ha som mål om han skall driva ett AB. Men han skall definitivt inte bara skrivs under med bildombudsmannen utan med sitt namn, för företagsnamnen kan han ha längst upp på faktura.
Patrik
 
Du får mer än gärna förklara på vilket sätt den domen skulle "avfärda" BLF:s prisguide!

Javisst, det gör jag gärna. Genom att citera domen:

"Vid bestämmande av skäligt vederlag anser hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det av Aftonbladet vitsordade beloppet, som grundar sig på ett branschavtal, ska ges företräde framför den prislista som upprättats ensidigt av Bildleverantörernas förening, BLF (se även Eltell och Radetzki i Nordiskt Immateriellt Rättsskydd, NIR, 2005, s. 227 f.)."
 
Den prislista ST använder sig av från BLF är en prislista som faktiskt finns och tillämpas av många bildsäljare och -köpare. Många fotografer ogillar den prislistan då priserna i den är tämligen låga, men det är den som gäller för t.ex. dagspress.

Det är alltså inte något ST hittat på, till skillnad från din fortkörningslisa.

Men BLFs prislista är också påhittad, det är inte någon myndighet som gett ut den. Dessutom har väl vad jag förstår ST jobbat åt just BLF så det ligger inte långt borta att misstänka att han visst haft fingrarna med i upprättandet av prislistan. Min fiktiva fortkörningslista har "Håll fartens riksförbund" hittat på, inte jag.
Jag försöker påvisa det orimliga i att privata aktörer leker polis och dessutom det orimliga i L-As resonemang att "har jag gjort fel så betalar jag oavsett".
 
Innan man betalar en faktura är det ganska rimligt att man kontrollerar att man dels har blivit fakturerad rätt, dels att fakturan är utställd av rätt part. Här flyger diverse olika ärenden omkring varandra, och det kan vara svårt att hålla ordning på vad den ene, respektive den andre menar om man inte förtydligar.

TS har publicerat en bild på en katt utan att först ha skaffat tillstånd att använda den. Han har fått en faktura, som han tyckte var konstig och antog att den kunde vara felaktig. Här tycker jag att man måste separera hans eventuella ovilja från att alls betala från frågorna som dyker upp kring faktureringen.

Jag har ingen orsak att moralisera över det som är självklart. Publicering av en bild som man inte har lov att visa är en överträdelse, och det har gjorts klart ganska tidigt i tråden, så den biten behöver inte ältas mer. Publiceringen är bevisad och erkänd, så där råder ingen oklarhet. Däremot råder desto större oklarhet om vem som har upphovsrätten, och om Bildombudsmannen Staffan Teste AB verkligen är ombud för rättsinnehavaren. Ett utländskt företag har påstått sig ha upphovsrätten, men inte presenterat någon dokumentation som styrker det, och TS har enligt egen uppgift hittat upphovsmannen på annat håll och funnit skäl att anta att företaget inte har upphovsrätt till bilden.

Genom vad som har framkommit är det inte självklart att Bildombudsmannen Staffan Teste AB skulle ha rätt att ställa några anspråk mot TS angående bildpubliceringen, och fakturan har bestritts, vilket gör att bollen ligger hos Bildombudsmannen Staffan Teste AB. Ärendet kan inte tas till Kronofogden, eftersom det är tvistigt, utan om Bildombudsmannen Staffan Teste AB vill dra det vidare finns två vägar, den ena är att förhandla med TS, och den andra är att stämma TS. I båda fallen måste Bildombudsmannen Staffan Teste AB styrka sina anspråk med dokumentation att han är ombud för bildens upphovsman. Det har inte hänt någonting i det ärendet såvitt känt, sedan TS bestred fakturan.

Under trådens gång har framkommit ytterligare ett antal fall av mycket tveksam och i något fall påvisat felaktig fakturering från Bildombudsmannen Staffan Teste AB, där det allvarligaste kanske är vad som har framkommit via Internetsweden om samarbete med bluffakturerare. Sammantaget har jag fått intrycket att Bildombudsmannen Staffan Teste AB inte är tillräckligt kritisk mot uppdragsgivare för att kunna ses som en pålitlig källa för uttalanden om överträdelser, och att det genom att alltför många fel har påvisats finns orsak att vara mycket noga med att kontrollera fakturor från företaget innan man betalar. Det finns för många tveksamma punkter i hanteringen för att man direkt ska kunna anta att allting stämmer när man blir fakturerad därifrån utan tidigare överenskommelse. Företagets agerande är sådant att det helt enkelt är nödvändigt att kontrollera att man betalar rätt belopp till rätt person.

Om man skulle betala till fel person, när man påvisbart har gjort en överträdelse, så kan ju senare den rätte upphovsmannen ställa anspråk igen. Upphovsmän som inte har något avtal med Bildombudsmannen Staffan Teste AB eller dess samarbetspartner lär ju knappast vända sig dit med sina anspråk om de hittar sina verk olovligen använda hos någon utomstående. Jag misstänker också att det är ytterligt svårt att återkräva pengar som man har betalat till samarbetspartner som Dennies Pettersson (se länk) eller Hawaiian Art Network LLC. Även om beloppen är relativt små när det gäller behandling i domstol, kan de vara av betydande storlek i en enskild persons budget.

Så det är inte "bara att betala" för att man har gjort en överträdelse. Först måste klargöras om man alls ska betala, hur mycket man ska betala, och till vem man i så fall ska betala.
 
Du har förstås aldrig hört talas om att det i Sverige finns något som heter Bolagsverket.

(För övrigt måste alla aktiebolag i Sverige ha just ordet "aktiebolag" i namnet.)
Man kan registrera en bifirma till ett AB och jobba under det namnet. Då behöver inte AB vara med. En bifirma är ingen egen juridisk person och får inte innehålla någon beteckning för företagsformen
http://www.bolagsverket.se/ff/foretagsformer/namn/valja/bifirma-1.2572
 
Jag återkommer här till den här postningen, därför att det är en sak som kanske bör redas ut:

Kränkningar och förtal avlöser varandra i slingas långa tråd, och brottslingar försvaras till allas kännedom, trevligt.

Jag har sett enstaka exempel på sådant som skulle kunna vara förtal, och det har riktats främst mot trådskaparen, men också mot Staffan Teste och mot Tammy Bergström. Det mesta av detta, och kanske det som mest tydligt är förtal, har tagits bort av moderatorer.

Kanske påståendet i det citerade inlägget bygger på en missuppfattning om vad förtal är i lagen? Förtal är ett brott mot person, och enbart personer kan förtalas. Det betyder i praktiken, eftersom vi berör ganska känsliga frågor, att vi bör göra en klar åtskillnad mellan vad vi nämner om personer jämfört med vad som sägs om företag. Företaget Bildombudsmannen Staffan Teste AB kan alltså inte förtalas, men om man framställer personen Staffan Teste som klandervärd, kan det vara förtal.

Kanske för den som är noga med lagen, kan det vara bra att känna till att sanningshalten i ett påstående som pekar ut en person saknar betydelse för om det är förtal. Det är själva utpekandet av en person som klandervärd som innebär förtal. Så därför är det olämpligt att peka ut Staffan Teste i den här diskussionen, som gäller företaget som själv omväxlande kallar sig "Bildombudsmannen" och "Bildombudsmannen AB", två beteckningar som inte är företagets namn. Att använda samma pseudonym för företaget eller en förkortning av det (ex. BO) är inte ett utpekande av Staffan Teste, och inte heller att använda hela företagsnamnet.

Och det är alltså inte förtal att säga att man anser verksamheten som Bildombudsmannen Staffan Teste AB sysslar med som tvivelaktig. Det är inte heller ett falskt uttalande om man klargör att det är en personlig åsikt, även om det rent sakligt inte skulle stämma. Jag tror att det är bra att hålla isär begreppen för att inte kränka personer. Och om det skulle dyka upp inlägg som innehåller förtal, så litar jag på att moderatorerna tar bort dem, men de kan inte belastas med att lusläsa alla inlägg på forumet. Den som ser sådant som personangrepp och förtal kan anmäla det till moderatorerna genom att klicka på länken "Rapportera".

Och ja, brottslingar försvaras. Brottslingar kan verkligen behöva någon som ställer upp till deras försvar. Vi har till och med särskilda juridiska ombud som utses av samhället med uppdraget att försvara brottslingar, och det är en mycket viktig funktion för rättvisan i vårt samhälle. Också där kan det vara bra att vara mera selektiv och försöka förstå att vi gärna försvarar brottslingar, men att det inte innebär att vi försvarar de brott som har begåtts eller uppmuntrar till nya brott.
 
Men du måste tydligt ange huvudfirmans namn och organisationsnummer i fakturan.

När det gäller faktura så: Organisationsnummer->Ja, VAT-nummer->Ja, Huvudföretagets namn ->Nej. Men det beror ju på att bifirman har samma organisationsnummer som huvudfirman.

I reklam och liknande material behöver det inte alls framgå.

Däremot allt där en firmatecknare skriver under med bindande verkan för företaget måste det framgå:
"När en bifirma används vid firmateckning ska även företagsnamnet för hela verksamheten anges.".

Däremor så är det brukligt att alla seriösa företag upplyser så långt möjligt.
 
När det gäller faktura så: Organisationsnummer->Ja, VAT-nummer->Ja, Huvudföretagets namn ->Nej. Men det beror ju på att bifirman har samma organisationsnummer som huvudfirman.


Aktiebolagslagen, 28 kapitlet

Uppgifter om firma m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser
5 § Ett aktiebolags brev, fakturor, orderblanketter och webbplatser skall ange bolagets firma, den ort där styrelsen har sitt säte samt bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. Om bolaget har gått i likvidation, skall också detta anges.

Jag tror att "bolagets firma" avser moderbolagets firmanamn. Inga undantag görs här för fakturor.
Däremot görs undantag för webbplatser i nästkommande stycke:

Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket tillåta att ett aktiebolag inte lämnar uppgift om bolagets firma på sina webbplatser. I så fall skall uppgift i stället lämnas om att bolaget är ett aktiebolag och om bolagskategori. Ett sådant tillstånd skall begränsas till viss tid och får förenas med villkor. Lag (2006:486).​
 
Varför skulle webplatser specialbehandlas, kan man undra? Vad skulle motiveringen vara för ett företag vara att inte skriva ut firman?

Oavsett, så verkar det ju krävas ett tillstånd från Bolagsverket, så grundregeln torde vara att företag ska ange firma även på webben.

Men vad menas egentligen med "firma" i juridisk mening? Är det så enkelt som "företagsnamnet"? Varför inte skriva så isåfall?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.