Kijana
Aktiv medlem
Många journalister tvingas ju numera att också vara sin egen fotograf.
De är väl enligt ovanstående då både professionella journalister och fotografer.
De får ju betalt för båda sakerna.
Fast ser vi till kunnandet når de nog i många fall långt ifrån upp till den nivå som de ofta nu avskedade pressfotograferna höll som snitt.
/...../
Tidningarna verkar nu mer lägga vikt vid att man har någon form av film eller bild att visa upp kort efter något har hänt. Tid verkar vara mycket viktigare än kvalitet.
För några dagar sedan var det ett rån mot en guld och smyckesaffär i Angered i Göteborg.
Filmerna därifrån som jag såg var skakiga, oskarpa och allmänt urusla. Givetvis tagna med mobiler.
Så om det kan accepteras så antar jag att varje journalist som får lite utbildning i fotografering och har en vettig kamera kan ta bilder som i jämförelse kan kallas professionell.
Det vill säga bilden är skarp och har en vettig komposition.
Tillhör dem som under en tid i varje fall jobbat med att både skriva och fotografera, med titeln lokalredaktör.
Under min utbildning på 90-talet, och åren därefter, så har redaktionsledningarnas normläsare av tidningen varit personen som läser sin tidning på 17 minuter medan hen åker tunnelbana till jobbet.
Med den bilden av läsaren för ögonen så är det kanske inte så förvånande att tidningarna inte lägger några stora resurser på redaktionell kvalitet i form av kunskap hos redaktionsmedlemmarna och annan tekniskt hög kvalitet.