Annons

Behövs den senaste kameran och objektiven?

Produkter
(logga in för att koppla)
Alla kameror, nya som gamla, kan ta bra bilder i rätt sammanhang. Huruvida man behöver en kamera av modernaste snitt, det beror på fotografens egna attityd.

Om man prompt vill ta den typ av bilder som kräver en ny kamera, då behöver man förstås en ny kamera.

Men man kan också ta finfina bilder med en gammal kamera, om man begränsar sig till de motiv, ljusförhållanden och förutsättningar som den gamla kameran klarar av. Att begränsa sig är inte nödvändigtvis något negativt.

Faktum är ju att den stora majoriteten bilder som vi ser omkring oss dagligen inte alls kräver någon märkvärdig utrustning.

Vi väljer själva om vi vill vara totalt obegränsade teknikmässigt, till en hög kostnad, eller om vi nöjer oss med de bilder som en äldre kamera kan ta. Det finns många sådana bilder.

Jag skulle kunna köpa en svindyr cykel för ett sexsiffrigt belopp för att känna mig helt obegränsad i mitt cyklande, men jag nöjer mig med en billig. Den billiga går också att cykla på, och den tar mig till ganska många platser lika bra som en dyr cykel skulle ha gjort. Kanske inte till alla platser, men tillräckligt många för att räcka till en livstid av upplevelser.

Analogin med cykel är ju bra. En "lönnfet gubbe" på en 70-tusenkronors kolfibercykel (inte helt ovanlig syn) cyklar inte nödvändigtvis snabbare än en dito gubbe på stålrörscykel. (Jfr fotografens skicklighet)
Däremot kan man med största sannolikhet köra snabbare på autobahn, om man måste, i en Ferrari än i en Volkswagen lupo. (Jfr kamerans prestanda)
 
Handen på hjärtat, känner ni någon som går runt med "minsta möjliga" av whatever?
Jag supportar fullt ut den egna avvägda nivån av hyckleri, vill någon ha, låt dem ha, typ.
Jag kommer nog aldrig tala om för någon annan vad som skulle vara onödigt faktiskt. För äventyret och känslan en pryl kan ge är större än tekniken i sig.
Däremot så svarar jag konsekvent på alla frågor "vad ska jag ha" att skippa allt som kallas "insteg" eller "nybörjar" - teknik 🙂
 
Jag tänker; hellre en begagnad bra kamera än en ny dålig. Byt "bra" mot "pro" och "dålig" mot "insteg". Ibland är prislappen ungefär densamma.
Jag var på väg att köpa en ny Nikon D90 en gång, men som tur var så var det väntetid pga stor efterfrågan så jag köpte en begagnad fräsch D2x istället. Den var t.o.m. billigare än D90:n.

Eller som jag läste någonstans, köp det bästa på en gång så slipper man ifrågasätta utrustningen. Det kan ju vara lite nedslående om resultaret bara blir skräp ändå om man inte längre kan skylla på prylarna. 😀
 
Det kan finnas andra skäl för att skaffa nyare och modernare fotoutrustning. Jag har många gånger gett mig ut och fotat med Nikon D750 (Fx), som har anor från 2013, med ett Tamron 24-70/2,8. Den kombinationen väger 1,8 kg i axelremmen.
Med den nyinköpta Nikon Z50 (Dx) och kitobjektivet 16-50/3,5-6,3 får jag samma räckvidd och nättupp lika bra fotokvalitet men vikten är då bara 0,6 kg! Alltså, hela 1,2 kg lättare med ungefär samma fotoprestanda. Dessutom ligger inköpspriset för den senare utrustningen avsevärt lägre än för den förra.
Nja, det är ändå ganska radikal skillnad på vad du kan göra med de respektive objektiven. Det skiljer typ tre steg i största möjliga bländare. Just objektivens ljusstyrka är nog den enskilda egenskap som påverkar utrustningens vikt mest.
 
Ju mer man pressar sin kamera/raw-filer desto mer inser man att behöver bättre kamera/objektiv. Men nyare betyder inte bättre. En ny instegskamera/objektiv är oftast sämre än förra generationens toppmodell.
Kör man 110 på motorväg så lär man komma lika fort med en Fiat punto jämfört om man kört med en Lamborghini. Men klart trevligare att åka med sistnämnda.
 
Jag byter bara om det skulle ge märkbara skillnader i arbetsflöde och/eller i bildkvalitet. Sen måste det också stå i proportion till kostnaden.

Idag har jag en Nikon D850 som fungerar bra till min landskapsfotografering. Visst blir jag sugen ibland att byta till en Nikon Z7II. Fördelarna skulle vara lättare utrustning, vidvinkelobjektiv med bättre skärpa (speciellt hörnen). Tillgång till 14 mm med ett objektiv som tar vanliga filter. Bättre fokusering med liveview, något D850 inte är bra på och längre exponeringstid än 30 sekunder.

Nu har jag en regel att det måste gå en månad innan jag får köpa något som jag har fått för mig att jag behöver. Då hinner jag lugna ner mig och inse att fördelarna inte kan motivera kostnaden för att byta utrustning.

Men jag skänker ändå en tanke till alla de som hela tiden vill ha det senaste i utrustningsväg. Det är de som driver utvecklingen framåt då de är villiga att betala för nyutvecklingen och ser till att det finns en begagnatmarknad. Nackdelen är att köphysterin inte är så bra för miljön.
 
Hur kommer hyckleriet in?
Jag har försökt intala mig själv med att de skarpaste och nyaste objektiven inte behövs för de äldre gluggarna duger om man inte pixelpeepar. Tanke och förnuft är en sak men det är känslan som styr över vetande. Det blir ibland lite hyckleri när man (jag) försöker hitta rationella skäl till att skaffa nya prylar.
Ett annat hyckleri är väl själva prylsjukan, när jag låtsas att grejen behövs. Men grejen blir bara en hyllvärmare när nyhetens behag snabbt har falnat.
 
Nja, det är ändå ganska radikal skillnad på vad du kan göra med de respektive objektiven. Det skiljer typ tre steg i största möjliga bländare. Just objektivens ljusstyrka är nog den enskilda egenskap som påverkar utrustningens vikt mest.
Vid motsvarande 24 mm skiljer det endast 2/3 bländarsteg och vid motsvarande 70/75 mm skiljer det 2 och1/3 bländarsteg vid full öppning mellan de båda objektiven.
För att belysa trådens rubrik beskriver mitt inlägg ett typiskt fall där jag en gång köpt mig ett objektiv som jag mycket sällan (eller nästan aldrig faktiskt) behöver, nämligen en tung 24-70 i fullformat, som har f/2,8 hela vägen och därför väger mer än det smakar. Det lilla Dx-objektivet 16-50/3,5-6,3 har visat sig räcka tillräckligt långt för min del, även om det inte är lika häftigt som att ha en f/2,8:a på ett Fx-hus! Den senare står numera på hyllan och samlar damm.
 
Nej, man behöver inte köpa nytt, men dessvärre är det en del av hobbyn. Förr brukade jag sälja gammalt, numera tycks jag behålla allt, men kul att leka med grejerna, har väl sju olika system nu och alla behöver sina objektiv. Korkat men kul.
 
Det blir ibland lite hyckleri när man (jag) försöker hitta rationella skäl till att skaffa nya prylar.
Själv försöker jag inte alltid hitta rationella skäl till att skaffa nya prylar. Ibland är skälen mycket rationella, men oftast bara villhöver jag något som verkar vara väldigt roligt. En hobby ska väl vara rolig?
I och för sig är det sistnämnda också rationellt på något plan.
 
Vid motsvarande 24 mm skiljer det endast 2/3 bländarsteg och vid motsvarande 70/75 mm skiljer det 2 och1/3 bländarsteg vid full öppning mellan de båda objektiven.
Samt multiplicera med två för att få hur många stegs ljusinsamlingsförmåga som skiljer.

Huruvida det spelar något större roll beror dock förstås på omständigheterna.
 
Nej, man behöver inte köpa nytt, men dessvärre är det en del av hobbyn. Förr brukade jag sälja gammalt, numera tycks jag behålla allt, men kul att leka med grejerna, har väl sju olika system nu och alla behöver sina objektiv. Korkat men kul.
Jag har bara tre digitala system, men några ytterligare gamla för film.
Jag får ta och lägga manken till för att komma ifatt, tror jag.
 
Samt multiplicera med två för att få hur många stegs ljusinsamlingsförmåga som skiljer.

Huruvida det spelar något större roll beror dock förstås på omständigheterna.
Den skillnaden kompenseras med uppskruvat ISO. D750 blir grynig (eller grinig?) redan vid ISO800. Den lilla Z50:ian visar inget sådant förrän över 3200.
 
Exklusivt klinker i natursten på badrumsgolvet. Priset per kvm fick i alla fall mig att tappa hakan....

En bekant köpte en stads SUV som kunde beställas med extra tjocka sido rutor till en mycket hög extra kostnad. Han skulle säkert skämmas och tacka nej till en tur i min Duster.... Nytvättad på garageuppfarten och tankad högst en gång i halvåret...

Osv osv i all oändlighet

Har funderat själv många gånger på samma sak och kommit fram till att det kanske handlar mer om intresse och tom passion. Mitt intresse i livet och under hela livet. De ytterligare 5-10 % "bättre" kamera eller objektiv är för mig själv värd varje krona. Fotoglädje går egentligen inte för mig att separera från kamera glädje

Minns musikanläggningarna under 80-talet. 2*100 watt med bauta högtalare. Byxbenen rör sig i vibrationerna från nedersta bashögtalaren. En hel del tappade hakor där också när man hörde priset per styck redan då.

Så det finns nog lika många svar som det finns fotografer
 
Senast ändrad:
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar