Kent Helgesson
Aktiv medlem
Jag tog en kvällsbild med stativ på samma motiv med bägge husen.
FM's bilder är inte framkallade ännu. Där kanske man kan se något.
FM's bilder är inte framkallade ännu. Där kanske man kan se något.
Börja fota analogt?
- Trådstartare Googleye
- Start datum
Kent Helgesson
Aktiv medlem
Mitt fotointresse började med en spontant vald fotokurs i gymnasiet där vi både fick fota analogt med framkallning i mörkrum och digitalt. Blir mer och mer sugen på att testa lite analogt igen men har ingen koll på den "sidan" fotolandet. Tänker mig helt enkelt att jag köper en äldre kamera med normal brännvidd och lite film som jag bär med mig varje dag istället för min nuvarande X-T10, som test. Har förstått att jag förutom kamera och film även behöver en skanner av nåt slag.
Så, för någon som växte upp i den digitala eran, vilken kamera ska man satsa på att hitta? Objektiv? Skanner? Samt en bra "allround" svartvit film. Det jag känner mig minst sugen att lägga pengar på är skannern då fokus är mer på känslan och lära sig fota analogt än perfekta prints. Tacksam för alla tips jag kan få
Om du köper tex Kodak T-Max 400 i butik så får du räkna med 85-90 kr rullen.
Lämnar du in för framkallning utan papperskopior så kostar det ca: 110-120 kr:- för en 36:a.
I runda slängar ca: 200 kr:- för varje 36:a i inköp samt framkallning. 10 rullar är således 2000:-
Framkallar du själv filmen så kommer du ned i pris ordentligt vad det lider. Men du får räkna
med att ligga ute med degen ett tag innan du kan räkna hem kostnaderna.
Men...det är kul! Och kanske tom värt pengarna.
afe
Aktiv medlem
Då är de ju inte framkallade samtidigt och likadant. Film kan bara framkallas en gång, och gör man fel eller olika går det inte att korrigera. Bilderna ska helst framkallas i samma framkallningsdosa och filmen vara från samma batch för att utesluta problem i det skedet.
Det är lätt att tänka att det alltid borde bli likadant mellan olika kameror när filmen är densamma, men filmsorten är bara en del i pusslet.
Tycker ändå du kan skanna något negativ från F4:an som är dåligt, och visa det här utan att vända till positiv eller annan efterbehandling. Det kan gå att se om det är väldigt över- eller underexponerat eller felframkallat.
Kent Helgesson
Aktiv medlem
afe
Aktiv medlem
Skanna det som en diabild.
ztenlund
Aktiv medlem
Om mjukvaran väljer att vända bilden automatiskt så kanske du kan välja att skanna som dia (slide) istället.
markbe
Avslutat medlemskap
Om du skannar negativet som positiv blir det en negativ bild på skärmen :–).
Nu är ju detta ett sidospår men för det första så är en fungerande Nikon F4 en mycket kompetent kamera – top of the line när det begav sig – så ingen tror något annat, men som allt annat kan den drabbas av en rad tekniska fel och/eller handhavandefel (jag är väldigt bra på det sistnämnda, och har haft min beskärda del av det förstnämnda med flera olika kameror).
Jag har själv en Nikon F4, tyvärr bara med det stora batterigreppet så jag har inte använt den mycket på grund av klumpigheten, men utöver vad som sagts så drar jag mig till minnes att den började exponera lite konstigt när batterierna började ta slut, indikatorn på batterigreppet visade ok men när jag bytte till fräscha batterier försvann problemet.
Det enklaste sättet att felsöka torde vara att ladda både din Nikon FM och F4:a med samma typ av film, montera upp kamerorna på stativ och med samma objektiv ta en serie testbilder på samma motiv i samma belysning på samtliga slutartider i både manuellt läge och med exponeringsautomatik (i fallet F4:a) och se till att det två filmerna framkallas samtidigt.
När du kör serien i manuellt läget med F4:an kan du använda ljusvärdena från exponeringsmätaren i FM-kameran så får du en serie från vardera F4:an och FM:en med exakt samma exponering, samt en med F4:ans exponeringsautomatik. De två förstnämnda bör inte avvika alls eller max 1/3-steg från varandra, på grund av F4:ans mer avancerade ljusmätare kan den sistnämnda serien möjligtvis avvika något mer från de två föregående, men inom serien bör exponeringen vara likadan (+/- ≈ 1/3 steg).
Nu är ju detta ett sidospår men för det första så är en fungerande Nikon F4 en mycket kompetent kamera – top of the line när det begav sig – så ingen tror något annat, men som allt annat kan den drabbas av en rad tekniska fel och/eller handhavandefel (jag är väldigt bra på det sistnämnda, och har haft min beskärda del av det förstnämnda med flera olika kameror).
Jag har själv en Nikon F4, tyvärr bara med det stora batterigreppet så jag har inte använt den mycket på grund av klumpigheten, men utöver vad som sagts så drar jag mig till minnes att den började exponera lite konstigt när batterierna började ta slut, indikatorn på batterigreppet visade ok men när jag bytte till fräscha batterier försvann problemet.
Det enklaste sättet att felsöka torde vara att ladda både din Nikon FM och F4:a med samma typ av film, montera upp kamerorna på stativ och med samma objektiv ta en serie testbilder på samma motiv i samma belysning på samtliga slutartider i både manuellt läge och med exponeringsautomatik (i fallet F4:a) och se till att det två filmerna framkallas samtidigt.
När du kör serien i manuellt läget med F4:an kan du använda ljusvärdena från exponeringsmätaren i FM-kameran så får du en serie från vardera F4:an och FM:en med exakt samma exponering, samt en med F4:ans exponeringsautomatik. De två förstnämnda bör inte avvika alls eller max 1/3-steg från varandra, på grund av F4:ans mer avancerade ljusmätare kan den sistnämnda serien möjligtvis avvika något mer från de två föregående, men inom serien bör exponeringen vara likadan (+/- ≈ 1/3 steg).
PMD
Aktiv medlem
Pentax K1000 har dock fått något av en kultstatus och kan därför vara lite onödigt dyr. Det finns gott om bra och billiga alternativ om man är ute efter en manuell kamera från 1970-talet. Pentax MX t.ex. och en hel del av Minoltas X-kameror.
Men återigen vill jag föreslå en kompaktkamera med mätsökare. Det går att mycket bra sådana riktigt billigt. Canon, Minolta och Olympus är märken att hålla utkik efter.
PMD
Aktiv medlem
Använder du AF på F4:an? Blir det lika illa om du fokuserar manuellt?
unoengborg
Aktiv medlem
Kanske en Nikon F6?
Det är nog en av de modernaste filmkamerorna, för att inte säga den modernaste. Den är ungefär som en digital Nikon småbildskamera, fast för film. En aning dyr, kanske ...
Behöver du en systemkamera? En kompaktkamera är kompaktare (duh!) och kanske känns bekvämare att ha med sig varje dag. Det finns massor av fina kompaktkameror från 1960-talet och framåt. Dessa brukar gå att hitta rätt billigt. T.ex. Canonet-serien, Olympus RC, RD, SP, etc, Yashica Electro 35-serien, osv.
Blir faktiskt lite sugen att skaffa en NIkon F6, förmodligen den bästa analoga småbilds SLR som någonsin gjorts, men nog inget för TS. Känslan är ungefär som vilken Nikon D8?0 som helst, förutom att den kör film. Vet dock inte riktigt vad jag skulle ha den till förutom att ställa i bokhyllan som museeföremål. Nåja,lyckligtvis har jag inte råd med sådana vansinnigheter.
Om jag skulle börja leka med analogt idag hade det nog fått bli storformat. Då hade man kunnat framkalla varje negativ för sig till önskad kontrast så att man kunde leka med zonsystemet och förställbarheten hade kunnat fungera bra för både landskap och arkitektur. Utmärkt sätt att få ned tempot och öka eftertänksamheten i fotograferandet.
Erik Schalin
Aktiv medlem
Jag har bara lämnat ifrån mig svartvit framkallning 1 gg.
Det kommer aldrig bli en nr 2.
Det var åt helvete för hårt framkallat.
Det kommer aldrig bli en nr 2.
Det var åt helvete för hårt framkallat.
apersson850
Aktiv medlem
Det är min tanke också. Ska man nu hålla på med kemisk fotografering (digitalkameror lagrar bilderna med digital elektronik, men det finns ingen analog elektronik i filmen) så ska det ju vara för att göra det hela vägen. Om man vill känna på hantverket.
Ska man ändå gå över till att hantera resultatet på elektronisk väg finns det ju ingen anledning att börja i fel ände. Vill man känna på hur det är att inte kunna se resultatet bums är det bara att ta en bild, stänga av kameran, vänta en vecka och slå på den och titta efter.
Själva fotograferandet är nämligen precis likadant. Ställ in, sikta och tryck. Blir det inte bra får man göra om det. Det är bara tiden mellan som skiljer där.
Framkallningen av filmen är inte ett dugg rolig. Inte ser man något resultat heller.
Men kopieringen kan ju vara kul. Man kan mixtra med skuggningar och efterbelysningar etc., och sen se bilden komma fram i framkallningsskålen.
Kent Helgesson
Aktiv medlem
Kent Helgesson
Aktiv medlem
EJM68
Aktiv medlem
Har du provat en vanlig diafilm i F4:an? Exponeringen är enklare att utvärdera än på ett s/v negativ, speciellt om du inte är van vid s/v mörkrumsarbete.
Bruset eller kornstorleken beror på filmtyp samt framkallning. Pressad film, dvs film som underexponeras men framkallas lite längre för att få korrekt täckning får lite grövre korn. Finns även olika framkallare som kan ge lite olika resultat.
stefohl
Aktiv medlem
Din exponering är OK. Det ser man genom att jämföra exponeringen i de mörkaste skuggorna med tätheten på negativkanten. Du ska ha en aning mer täthet i skuggorna än den du har på negativkanten.
Framkallningen är däremot svårare att bestämma att den är OK. Den beror helt på hur du ska kopiera dina negativ. Om du ska köra dem i en kondensorapparat ska högdagrarna vara tunnare än om du kopierar dina neg i en mjukljusapparat. Om du ska skanna in neggen spelar det inte så stor roll. Då är det enkelt att justera kontrasten i Photoshop.
MattiasL
Aktiv medlem
Det beror ju helt på vad man är ute efter. Filmen i sig har vissa estetiska egenskaper som vissa (jag t ex) gillar. Sen är det en helt annan känsla i fotograferingsögonblicket att ta bilder med en äldre kamera. Det tar ofta lite längre tid, man koncentrerar sig mer, och inte minst är det en fin isbrytare. Min gamla Rollei kan vara en genväg till ett bra porträtt, då den är ett samtalsämne i sig. Det finns också kameror för film som gör vissa egenskaper ekonomiskt tillgängliga, exempelvis kan man få en fin vattentät 24x36 kompaktkamera för 300, mellanformatskamera för en tusenlapp.
Framkallningen, nja, den är väl inte jättekul i sig, men det är en härlig känsla att dra ut remsorna ur spiralen, hänga upp dem och se rutorna för första gången.
Ventures
Aktiv medlem
Kan tillägga att det förmodligen tar några rullar innan man blir bra på att framkalla film om man inte har en bra handledning. Misstag i framkallningen som att agitera fel, få de fördömda vita bubblorna, fel temperatur, sköljfel osv. som saboterar bilderna är nog vanligt bland nybörjare.
Men när man klarat det steget börjar det roliga. Att kopiera.
markbe
Avslutat medlemskap
Det är alltid roligt att få veta att det sätt man väljer att fotografera på är meningslöst om man inte gör på det ena eller det andra sättet. Det kan vara att fotografera med film för att sedan skanna, använda JPEG istället för RAW i digitalfotograferingen eller använda ett trettiotalsobjektiv på en hypermodern kamera. Ser själv att det finns många olika arbetssätt för att nå fram till det resultat man vill och vilket man väljer är mycket upp till personliga och tekniska preferenser. Mycket är subjektivt och baserat på luddiga begrepp som känsla och dylikt.
Personligen är jag barnsligt förtjust i att plocka ur filmen ur framkallningsdosan, hålla upp den mot taklampan för en snabb granskning av negativen och sedan hänga upp den på tork. Tycker även att skanningsprocessen – om än något omständlig – på något sätt ger mig en intimare kontakt med negativet/bilden. Väldigt luddigt och inte särskilt rationellt alls.
Mörkrumsarbete är en konst i sig, som bland annat kräver tid, tålamod, kunskap och motivation för att lära sig samt tillgång till erforderlig lokal och utrustning. En hobby som många uppskattar stort, själv har jag inte lyckats fastna för det än. Kopist är ju förresten ett yrke i sig; en del berömda fotografer arbetade sällan eller aldrig i mörkrummet utan lät andra sköta det, medan somliga lade ner stor del av sin tid på mörkrumsarbetet. Så är det ju även i det digitala arbetsflödet idag även om mörkrummet är utbytta mot datorer, skrivare och dylikt.
För övrigt håller jag med om att det egentligen är fel att kalla det för analog fotografering, analoga kameror o.s.v. men i brist på annat och eftersom det är den terminologin väldigt många använder så gör jag det också.
Personligen är jag barnsligt förtjust i att plocka ur filmen ur framkallningsdosan, hålla upp den mot taklampan för en snabb granskning av negativen och sedan hänga upp den på tork. Tycker även att skanningsprocessen – om än något omständlig – på något sätt ger mig en intimare kontakt med negativet/bilden. Väldigt luddigt och inte särskilt rationellt alls.
Mörkrumsarbete är en konst i sig, som bland annat kräver tid, tålamod, kunskap och motivation för att lära sig samt tillgång till erforderlig lokal och utrustning. En hobby som många uppskattar stort, själv har jag inte lyckats fastna för det än. Kopist är ju förresten ett yrke i sig; en del berömda fotografer arbetade sällan eller aldrig i mörkrummet utan lät andra sköta det, medan somliga lade ner stor del av sin tid på mörkrumsarbetet. Så är det ju även i det digitala arbetsflödet idag även om mörkrummet är utbytta mot datorer, skrivare och dylikt.
För övrigt håller jag med om att det egentligen är fel att kalla det för analog fotografering, analoga kameror o.s.v. men i brist på annat och eftersom det är den terminologin väldigt många använder så gör jag det också.
