Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bästa brännvidden för helkropp

Produkter
(logga in för att koppla)
Ja, det blev ju många svar på en enkel nybörjarfråga....eller var det så enkelt och är det en nybörjarfråga? Själv tycker jag det är en intressant fråga.

Om vi vill ha en helkroppsbild där modellen (personen) är skarp utan konstiga proportioner och en lugn och ostörande bakgrund OCH bortser från avståndet är ju frågan lite svårare. För långt avstånd till modellen gör att det blir svårjobbat att styra modellen (som vi läst innan). Då har vi kvar inte allt för långa telen och ljusstarka objektiv. Kör man på största öppning med ett ljusstarkt objektiv så är de flesta ganska oskarpa på största bländare om man inte går upp i brännvidd (jämför tex Canon EF 24/1.4 L, EF 35/1.4 L mot ett EF 85/1.2 L, EF 135/2.0 L eller EF 200/2.0 L på bländare 2).

Dessutom tycker jag att skärpan är något viktigare på helkroppsbilder än "ansiktsbilder" där huden kan bli för detaljrik varvid många vill softa huden (göra plasthud) och då man ändå inte kan köra på allt för stora bländare om båda ögonen ska bli i fokus.
En regel som jag själv brukar köra med är bländare 4 för ansiktsbilder, bländare 2.8 för halvkroppsbilder och bländare 2 eller större för helkroppsbilder. (Gäller då FX-fomat dvs 24x36 mm). Med tanke på det (bakgrund + skärpa) så är ett 135/2.0 eller 200/2.0 utmärkta.
Håller ni inte med?
 
Du kanske lade märke till att mitt första inlägg i den här tråden vände sig mot Bo Erik Anderssons tyckande om att det var en "dum fråga" att undra om avståndet. Det är inte dumt, utan nödvändigt för att svara på frågan.


"Man" är i så fall antagligen inte någon särskilt tänkande fotograf, och "man" kanske borde börja fundera på hur "man" kan förbättra sitt fotograferande. Att bara häva upp kameran utan att ställa sig på en bra plats känns väldigt nybörjarmässigt, och den här diskussionen handlar väl om att hjälpa nybörjare att förstå varför man väljer de objektiv man väljer? En ickenybörjare hade aldrig ställt frågan, hoppas jag.

Egentligen är jag inte intresserad av att bidra till "fäktningen", men...

...visst finns det många situationer där man faktsikt får acceptera att platsen inte är valfri, utan man får vackert stå där man står och välja brännvid därefter. Sport, stadsbilder, och i trådskaparens fall en trång "studio"... jag tycker nog det är lite trist att du då drar slutsatsen att alla som inte kan flytta på fötterna är "icke tänkande".

Men så här blir det i Internetdiskussioner när man utgår från sitt eget perspektiv och filtrerar andras uttalanden genom sina egna förutsättningar. Notera att "man" inkluderar mig själv. ;-)

Over and out - med klimat och nivå satt tidigare i tråden så är det inte läge att diskutera mer.
 
Egentligen är jag inte intresserad av att bidra till "fäktningen", men...

...visst finns det många situationer där man faktsikt får acceptera att platsen inte är valfri, utan man får vackert stå där man står och välja brännvid därefter. Sport, stadsbilder, och i trådskaparens fall en trång "studio"... jag tycker nog det är lite trist att du då drar slutsatsen att alla som inte kan flytta på fötterna är "icke tänkande".
Nja, det gäller inte om man inte har något annat alternativ.

Men så här blir det i Internetdiskussioner när man utgår från sitt eget perspektiv och filtrerar andras uttalanden genom sina egna förutsättningar. Notera att "man" inkluderar mig själv. ;-)

Over and out - med klimat och nivå satt tidigare i tråden så är det inte läge att diskutera mer.
Jag har faktiskt ingen förståelse för varför man vill sluta diskutera för att andra tycker annorlunda. Vad är det för "klimat" du talar om? :-O
 
Varför skulle det vara en dum fråga? Hur i helsike ska du annars kunna rekommendera en brännvidd?


Den som anser det är antagligen drabbad av sk. "tunnelseende". Jag skulle gärna slänga den regeln på tippen.


Nej, det får man inte. Det beror nämligen på vilket avstånd man har till modellen. Brännvidden har inget med saken att göra.


Också fullständigt nonsens. Brännvidden har fortfarande noll och inget med perspektivet att göra.

1. Därför att det lockar fram ett avstånd som kan ha med rummets storlek eller vad nybörjaren? som(svarar vid dator) tycker låter som en lagom stor siffra. Optimal brännvidd kanske förutsätter ett annat rum än hon tänkt. Mitt första svar;
"Det går att använda från fish eye till över 2000mm.
Men är du ute efter rätt proportioner är 85-100mm på småbild rätt, eller 50-70mm på APS. Är du inomhus kan en vidvinkel bli nödlösningen om du inte får plats, men att stå på en plats och "zooma" är inte riktig "fotografering". Vidvinkel-perspektiv är inte fel heller, men då väljer man brännvidd efter "effekten" och inte efter var kameran råkar stå..."

2. Minns en artikel i Foto 80talet? om en Dansk fotograf som tyckte att 300mm på småbild var normal. Jag gissar att det är ungefär vad hjärnan kan läsa ett ord med utan att vrida på ögat. Diagonala bildfältet som ögat kan uppfatta en rörelse i är ungefär 180 grader, alltså kan man säga att fish eye är normal...
Men faktum kvarstår, 50mm anses som normal...
Dom flesta kameror som säljs i kit med fast brännvidd brukar ha motsvarande 50mm...
Så nåt måste det vara med 50mmm.

3. 4. Jag förutsätter att fotografen bara tar med helkroppen.
 
1. Därför att det lockar fram ett avstånd som kan ha med rummets storlek eller vad nybörjaren? som(svarar vid dator) tycker låter som en lagom stor siffra. Optimal brännvidd kanske förutsätter ett annat rum än hon tänkt.
Då är den ju inte optimal för avståndet hon tänker använda.

Mitt första svar;
"Det går att använda från fish eye till över 2000mm.
Men är du ute efter rätt proportioner är 85-100mm på småbild rätt, eller 50-70mm på APS. Är du inomhus kan en vidvinkel bli nödlösningen om du inte får plats, men att stå på en plats och "zooma" är inte riktig "fotografering". Vidvinkel-perspektiv är inte fel heller, men då väljer man brännvidd efter "effekten" och inte efter var kameran råkar stå..."
Vad är "rätt proportioner"? De beror ju på avståndet, och skiljer alltså beroende på vad man vill åt.

2. Minns en artikel i Foto 80talet? om en Dansk fotograf som tyckte att 300mm på småbild var normal. Jag gissar att det är ungefär vad hjärnan kan läsa ett ord med utan att vrida på ögat. Diagonala bildfältet som ögat kan uppfatta en rörelse i är ungefär 180 grader, alltså kan man säga att fish eye är normal...
Men faktum kvarstår, 50mm anses som normal...
Dom flesta kameror som säljs i kit med fast brännvidd brukar ha motsvarande 50mm...
Så nåt måste det vara med 50mmm.
Ja, 50 mm är väldigt billigt att tillverka. Egentligen är "normal" diagonalen av film- eller sensorformatet, alltså 43 mm för småbild. Fast det betyder ju inte på något sätt att det skulle ge "normala" bilder eller "normal" bildvinkel. Det är bara ett ord på objektivet, inget annat.

3. 4. Jag förutsätter att fotografen bara tar med helkroppen.
Skriv då det istället för att en viss brännvidd ger ett visst perspektiv.
 
Vad är den ultimata brännvidden att använda för helkroppsfotografering?

Kan om möjligt vara så här...

Saker och ting uppstår normalt inte bara, utan det finns normalt en välgrundad bakomliggande anledning på svaret för tråden ”Vad är den ultimata brännvidden att använda för helkroppsfotografering?”. Men att något skulle vara ultimat är väl kanske att ta i...

Går man lite djupare i frågan, och om det inte är teknik, hamnar man ofta i området beteende vetenskap ( iofs inte är mitt huvudområde men i mitt nuvarande yrke hamnar jag där ofta). En liknande frågeställning stod jag inför förut som hade ungefär samma stuk.

Hur kommunicerar en människa. 10 procent ordens innebörd, 20 procent är tonfall och betoningar och 70 procent kroppsspråk. Lägger man fokus på kroppsspråket, vårt ”naturliga” signalsystem där för övrigt svaret på massor av andra frågeställningar också kommer ifrån.

Trots att vi lever på 2000 talet är lever vårt sätt att kommunicera kvar på samma sätt som det gjorde innan ”stenåldern”. Mycket på den tiden handlade om att skilja vän från fiende genom kroppssignaler (en helhetsbedömning, ansikte/ kropp), …och då var t.ex. fiende ”o-bra”. För nära och man hann inte t.ex. fly.

Men var är tillräckligt nära för att uppfatta ansiktets detaljer och helheten. Var är (hjärnan) ögats gränsavstånd då det känner igen människan och människans kroppsspråk?

Det avståndet bör vara vid den vinkel ögat uppfattar minst hela människan utan att man rör på huvudet. Exakt blir det då inte för det kan variera något beroende på vilken ”splitvinkel” ögat har. Det påstås att igenkänningsgränsen är ca 5 meter. Dessa två sammanfaller rätt väl, då bör logiskt också avståndet för var vi uppfattar en människas rätta proportioner vara där någonstans.

Fullföljs tänket väljs helt enkelt brännvidden på det objektiv som passar in på igenkänningsavståndet. Beroende på hur mycket man vill ha med på bild väljs brännvidd, helkropp 50-70, sittandes 70-105, huvud axlar ca 200-300mm för 35 mm.

Men visst jag kan ha tokfel men oavsett tvivlar jag på att avståndets orsak är teknokratiskt, eftersom det vi uppfattar som behagligt och proportionerligt är känslorelaterat.

…och var är då bäst avstånd, är det som ovan är 5m rätt?

Men, vilket som helst kan vara rätt, liksom vilket objektiv som helst allt beroende på vad för effekt man vill ha.
 
Självklart är det så att man väljer AVSTÅND efter önskat perspektiv och sedan sätter på det objektiv som fyller upp sensorn med ens önskade objekt. Man KAN har kortare brännvidd, men då måste man ju beskära vilket sänker den effektiva upplösningen vilket är trist, men mindre trist än att ha för lång brännvidd eftersom det man inte har på bild är likssom förlorat för alltid.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar