EOS 650D har det, tänkt för filmning.
Fasdetekterande AF fungerar alltså ungefär som snittbilden på en fokuseringsskiva. Bilden delas upp i två delar, som får träffa varsin del av AF-sensorn. Sensorn består alltid av ett sensorpar. På grund av den speciella AF-optiken framför sensorn kommer linjer i bilden att hamna på samma ställe på de två sensorhalvorna enbart om avståndet är rätt inställt. Om avståndet är fel ger förskjutningen mellan linjerna uppgifter om hur mycket fel avståndet står,och i vilken riktning.
Ju längre isär man har de två sensorhalvorna, desto högre precision kan man mäta avståndet med. Det är den gamla principen om att längre baslinje ger högre noggrannhet vid all triangulering. Men då måste hålet i objektivet vara stort nog också. Det är därför det ofta krävs minst f/2,8 för högre precision.