När bildskärmen kalibreras och profileras, används dessa värden till att ställa om bildskärmskortet till de kalibrerade värdena. Själva skärmprofilen är bara en tabell med värden som justerar den okalibrerade skärmens vitpunkt, kontrast, gamma och färg till kända värden. Vanligtvis kalibreras skärmen till 6500K och en gammakurva motsvarande 2.2. Det brukar finnas ett litet program som läser in de kalibrerade värdena och justerar bildskärmskortets LUT (LookUp Table) vid uppstart av datorn.
På t ex ett Win OS gäller sedan denna kalibrering alla applikationer, alltså även de som inte har en egen färghantering, vilket inkluderar webläsare som t ex Internet Explorer och Mozilla Firefox. Detta övergripande färghanteringssystem kallar Microsoft för ICM, Image Color Management. Apple kallar sitt system för ColorSync och Adobe, som har egen färghantering inbyggt i sina applikationer kallar det för ACE, Adobe Color Engine. Gemensamt för dem alla är att de är helt kompatibla med den standard som definieras av ICC, International Color Consortium.
För nästan exakt tio år sedan föreslog HP och Microsoft gemensamt, sRGB som färgrymd för att hantera bilder som publiceras via webben. W3C, World Wide Web Consortium, antog detta som standard för webpublicering och alla idag existerande webbrowsers följer denna standard som förutsätter att bilder, för att bäst återges korrekt över internet, har en färgrymd som motsvarar sRGB.
Det finns definierade regler i Microsoft’s ICM för hur bilden återges i webläsaren om den t ex saknar medföljande sRGB profil, hur den visas om den är taggad med en annan färgrymd, t ex Adobe RGB, hur den ska återges om det finns en skärmprofil laddad osv. Se nedanstående försök till tabell:
Ovanstående borde förorsaka en viss eftertanke till dem av er som tror att en webläsare helt ignorerar bilden som visas.
Det som händer om man har en okalibrerad bildskärm är att webläsaren läser av färgprofilen i den återgivna bilden, i det här fallet sRGB som färgrymd, konstaterar att det inte finns någon bildskärmsprofil närvarande och utgår därför från sRGB. Problemet är att sRGB på en okalibrerad bildskärm inte ser ut som sRGB eftersom den ojusterade bildskärmen sannolikt har en vitpunkt på 9300K och en gammakurva någonstans mellan 1.5 och 2.5 med okontrollerad färgåtergivning.
Genom att kalibrera bildskärmen, kommer Windows att återge bilden i webläsaren som den ska se ut på skärmen, upp till den färgrymd som skärmen kan hantera. Eftersom Photoshop har en egen färghantering, helt ICC kompatibel, kommer den också att återge bilden i sin definierade färgrymd och utgående från skärmens kalibreringsdata, kommer bilderna i princip att se identiska ut på samma bildskärm. Att en annan bildskärm någon annanstans återger samma bild annorlunda är ett helt annat problemområde (och här kommer TV-analogin in), men två kalibrerade system kommer på ett tillfredställande sätt att återge samma bild någotsånär lika, och det är hela essansen av begreppet ’Color Management’.
