Jag kan förstå din lärares infallsvinkel där. Man tror man är så odödlig och kompetent vid 20-25 men inser sin dödlighet vid 30 sträcker och vad som faktiskt krävs
... Det är just förståelsen för andra människor och kulturer som tror att jag kan behärska yrket rätt bra. Har bott i LA en period och besökt 20+ länder både ensam men också inom business så man har ju fått se många olika infallsvinklar på livet. Jag måste bara lista ut exakt vad jag vill satsa på, få något gig åt en tidning eller något skulle vara ett bra steg för att komma in i det och få lite känsla för det. Idag dokumenterar jag åt ett litet bageri/konditori och laddar upp på deras webbsida så man är ju igång lite iaf.
Vad rekommenderar du för studier? Är det nödvändigt med en 3-5 årig universitetsutbildning eller kommer man långt och ses som ”seriös” med olika folkhögskoleutbildningar? Visst det är ju ens alster och vad man faktiskt producerat som man kommer längst på, men jag tänker att måste man ha de stora utbildningarna för att ens få sitt första gig?
Jag har även tidigare refererat till en artikel avlidne fotoprofilen Stefan Ohlson skrev i fotografernas organ "F". Om jag inte missminner mig exploderade utbudet av fototjänster de fem åren mellan ca 2008 och 2012. Det såldes massor med systemkameror och många kände sig kallade att bli professionella fotografer - i mycket hade också tekniken gjort det allt enklare att producera bilder med bra teknisk kvalitet.
Problemet var bara att alltför många tänkte likadant samtidigt. Pengarna i branchen var de samma som tidigare men skulle nu slås ut på dubbelt så många och "proletariseringen" slog stenhårt. Allt färre kunde leva drägligt på sina inkomster som inte hade lyckats etablera sig i någon nische inte alla redan satt i. Även många medieföretag hade det tufft och många fasta anställningar avskaffades på tidningar som hade svårt att ta betalt på den digitala marknaden samtidigt som mycket av reklampengarna hamnade hos amerikanska multisar som Google och Facebook istället för hos svenska tidningar. "Tidningsdöden" blev ett begrepp.
Sedan kom Corona och alla telefoner tystnade tvärt även hos fotograferna. Jag känner personligen en yngre nystartad fotograf i din ålder som bl.a. satsat på att täcka båtsport med stillbild och drönare och för honom blev det tvärstopp med pandemin. Allt ställdes in förra sommaren och hur det blir i år har varken han eller någon annan en aning om. Evenemangen försvann och med dem mycket av jobben att bevaka dem. Många fotografer har som många artister och underhållare fått hitta andra sätt att försörja sig i väntan på vaccinet. Såg att t.o.m. en så välkänd underhållare som Kalle Moreus som tidigare var överallt i TV lagt fiolen på hyllan och numera lagar mat istället. Många har slagits ut för gott och för din del som funderar på att ta steget ut på denna marknad borde det vara en verkligt god nyhet - den enes död den andres bröd.
Tyvärr försöker du trots allt starta din fotografkarriär i ett fortsatt mycket krävande och oklart läge men det är ju samtidigt länge sedan det funnits så många viktiga historier att berätta om världen som nu så håll ut för nu kommer vändniÄngen nog trots allt med massvaccineringen. Du skriver att du rest en del och det tycker jag du ska utnyttja för alla har inte det även om de själva kanske tror det. De flesta förflyttar sig, men få reser verkligen så de ser och upplever saker. Så flyg inte så jäkla mycket utan res över land istället. Det är verkligen bara då man tar sig ordentligt med tid att se och uppleva som man gör det. Det finns många viktiga historier som just nu inte blir berättade men som kommer vara viktiga att täcka för att vi alla ska förstå världen lite bättre i denna turbulenta tid. Berätta de historierna!
Om jag varit yngre idag skulle jag satsat på att täcka teknikens utveckling inom AI och medicin för det tror jag verkligen kommer definiera den framtida utvecklingen tror. Jag hoppas även på att fler verkligen skulle satsa på att täcka effekterna på miljön och ekonomin i exv. Afrika i spåren av pandemin, med turismens kollaps efter både flygskam och pandemi i förening och det allt större trycket på jordarna och det vilda djurlivet som den snabbt ökande befolkningen i just Afrika skapar. Historien om det industriella rovfisket inte minst runt Afrikas kuster och hur det påverkar de lokala ekonomierna och djurlivet på land när bush meat får ersätta fisket som proteinkälla för många förtjänar även det en mer högupplöst skildring än som nu är vanligt. Vem täcker effekterna på globaliseringen och handeln som coronan haft. Vad får det som nu sker inför våra ögon med ekonomin i redan utsatta områden för effekter på befolkningsströmmarna. Vem skildrar på allvar det som nu händer i de delar av världen som först kommer drabbas på allvar av stigande havsnivåer. Många av världens megastäder ligger vid havens stränder.
Sedan ett tips: Leta efter positiva utvecklingsexempel! Jag tror världen är mer än spytrött på eländet. Vi behöver realistiska solskenshistorier nu mer än någonsin. Själv snubblade jag över några av mina grannar förra veckan som berättrade att de med modern vattenteknik nu tar reda på och filtrerar allt vatten som samlas via deras tak när der regnar. En del husägare på vår ö och i Skärgården i allmänhet har frekventa återkommande problem med både vattentillgång och vattenkvalitet samtidigt som vi normalt bara låter en resurs som den vanliga nederbörden som trots allt finns där, vara helt outnyttjad.
Det kan ju knappast råda någon brist på historier att berätta i en tid som denna men däremot kommer nog din utmaning inte bara handla om det. Det är minst lika viktigt att kunna sälja dina berättelser om det är dessa du tänkt leva på, som att vara en bra fotograf och historieberättare. Det är detta faktum som skulle stoppat mig om jag haft dina ambitioner när jag var i din ålder på 80-talet. Jag skulle aldrig vilja vara så beroende av att sälja mig igen och igen och igen dag ut och dag in som jag vet många frilansfotografer är. Detta trots att jag sysslat med att ta mina bilder och skapa fotoberättelser hela mitt liv. Jag tror faktiskt det kommer vara betydligt viktigare för din framgång att verkligen kunna sälja än att du lyckas ta intressanta bilder och förse dessa med en intressant kontext. Jag hade dock inte det behovet eftersom jag använde mina bilder och mina historier i min undervisning när jag var SO-lärare under nära 10 år på 80-talet.
Sedan skulle jag lära mig att göra som Peter Lik d.v.s. att göra jättestora bilder i monumentalformat. De flesta gör inte det, så bara det ger en nische som inte så många är kapabla att fylla rent praktiskt. Man kan tycka precis vad man vill om Peter Lik men många av hans bilder har sålts för mångmiljonbelopp och är det något han fattat så är det hur man säljer bilder. Ska man tjäna stora pengar på bilder så kommer det aldrig att räcka med att bara printa dem i A4 eller max A3.
Till sist verkligen uppriktigt menat: Stort lycka till!