Att hugga av sig handen

[Fredrik Ottosson]

Anders Östberg skrev:
Kanke, men när jag väl står där och väntar på en fågel, med kamera och objektiv förinställda på lämpliga värden, så spelar det väl ingen roll hur mycket utrustning jag har i skåpet hemma eller i väskan vid fötterna. Jag är fullt koncentrerad på mitt motiv. Jag förstår vad du menar men jag ser inte att det skulle finnas någon automatisk koppling mellan många valmöjligheter och okoncentration. Lite planering tar hand om det problemet.

Jo det är klart det beror ju lite på hur och vad man fotar. Men jag menar mer fotografer som tar med sig tre blixtar när det kanske räcker med en reflexskärm.
Jag kan nog se en koppling mellan många valmöjligheter och okonsentration eller snarare förvirring.
Själv är jag lite försiktig med ny teknik. Jag vill lära mig utnyttja den utrustning jag har till max innan jag går vidare eftersom jag tror att det gynnar en i längden.

 

[Anders Östberg]

Jovisst, om man måste experimentera på plats så blir det missade bilder. Håller med om att man säkert lär sig sin utrustning snabbare och bättre om man har mindre prylar att hantera.

 

[froderberg]

Det är skillnad på att fånga motiv och ta bra bilder.

En pressfotograf har ofta med sig en 70-200 för att fånga motiv som inte kan fångas på annat sätt, men till de egna projekten används ofta inte längre brännvidder än 50mm.

Vad jag vill säga är att man får fråga sig lite - måste jag kunna fånga alla motiv eller ska jag jaga bra bilder? Bra bilder kräver ofta fokus och att man lär sig det motivområdet.

Det kanske blir splittrat att slänga sig från landskapsbilder till makro till fågelfoto på utflykten. Kanske bättre att ha mindre prylar och istället orka gå tills man hittar det perfekta motiver och strunta i de sämre.

 

[Anders Östberg]

Det beror förstås på vad syftet med övningen är, om man har en föreställning i förväg om "Bilden" eller om man bara tillbringar en dag i friska luften och tar det som bjuds. Jag har gjort en del av det förra när någon god idé slagit rot men väldigt ofta är det rätt planlöst lufsande, som ursäkt för att komma loss från skrivbordet. Här skiljer det sig säkert väldigt mycket mellan hobby och yrke. Det hindrar ju inte att man lär sig en del om favoritmotiven, och upptäcker saker som man kan återkomma till med rätt utrustning och mer koncentration en annan gång.

 

[sara gust]

jag tror pa en begransad utrustning, i borjan av ett fotograferande, som en slags hjalp pa traven att fokusera pa bilden istallet for tekniken.

jag frilansar i liten skala och har ett (1) objektiv, visserligen zoom, ( och det blir sakerligen andring pa det snart..O) men hittills har det funkat bra. tekniken kanns overskattad, eller snarare dominerade, eftersom bra bilder klyschigt men sant handlar betydligt och uteslutande mer om oga an teknik, sa lange man inte ska repoducera tavlor eller arkitektur eller reklam dar kravet pa fullstandig perfektion ar avgorande.

tror jag.

 

[Estethia]

idag höll jag på att göra mig riiiktigt illa.
barnkalas.
en 50mm på en 1.5 sensor.
"oj, för nära"
springer bakåt, men har bråttom.
vill ju hinna få bilden, tittar i sökaren.
snubblar på en bordsfot, foten viker sig.... hinner preciiis ta emot mig med andra foten innan jag ramlar baklänges över ett fulldukat bord.
tror ingen såg.
tur.
alla andra hade zoom.
pinsamt.

jag plåtade helt uteslutande med en 50'a i 7 år.
jag fullkommligt kräktes på den brännvidden 10 år efter det.
ska man begränsa sig bör man inte göra det längre än de rekommenderade 2 månaderna.

 

[Estethia]

idag höll jag på att göra mig riiiktigt illa.
barnkalas.
en 50mm på en 1.5 sensor.
"oj, för nära"
springer bakåt, men har bråttom.
vill ju hinna få bilden, tittar i sökaren.
snubblar på en bordsfot, foten viker sig.... hinner preciiis ta emot mig med andra foten innan jag ramlar baklänges över ett fulldukat bord.
tror ingen såg.
tur.
alla andra hade zoom.
pinsamt.

jag plåtade helt uteslutande med en 50'a i 7 år.
jag fullkommligt kräktes på den brännvidden 10 år efter det.
ska man begränsa sig bör man inte göra det längre än de rekommenderade 2 månaderna.

fast förstå mig rätt. jag gillar verkligen min 50'a.

 

[Danyael_X]

Tja, tro det eller ej, men hinder främjar att man tänker utanför lådan.

Se mitt inlägg i
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=489259#post489259

Där jag ger ett exempel på DOGMA 95 för stillbildsfotografer.

Jag är övertygad om att det hade ställt enorma krav på uppfinningsrikedom för att göra intressanta och kulbilder.

För digitalnissarna föreslår jag Five Obstructions istället för DOGMA, då det är mer i linje med er teknik. Och där ges mera frihet för vadman kan göra, allt är tillåtet så länge man inte gör Fem saker (the Five Obstructions).
I filmen fick Jörgen Leeth (L. Von Triers läromästare) utmaningen att göra om hans gammla examens film "Den moderne menneske" med följande hinder som han lade på en efter en.

1. Inga klipp får vara längre än 15 frames (ca ½sekund)

2. inga människor får synas i bild utom J. Leeth, men amn ska kunna se index på att det finns människor. Måste filmas i Bangladesh.

3. Tecknad, men inte med cell teknik.

4. Har jag glömt

5. Låta Lars skriva en voice over till din film som du (leeth fortfareande) ska läsa upp och du får den bara en halvtimme innan du ska spela in voice overn och du måste acceptera den utan anädringar.

Jvlgt bra film gå och se den !


Chris

 

[Pupillen]

Jag känner inte alls igen mig i påståendet om att fasta brännvidder skulle vara mer begränsande än zoomar, personligen upplever jag det som tvärtom eftersom skärpedjupsvariationsomfånget i de flesta fall är långt mindre på zoomobjektiv och att deras större ströljusbenägenhet gör att jag blir mer begränsad i fråga om i vilken riktning jag kan fotografera.

På ett mer fundamentalt plan kan fotografen mer eller mindre fritt bestämma över fem saker:

1. Plats (mer exakt läget för ingångspupillens mittpunkt i tid och rum).
2. Riktning (på optiska axeln).
3. Utsnitt (inklusive eventuell förskjutning)
4. Skärpeplanets läge (inklusive eventuell lutning).
5. Ingångspupillens storlek (och form).

Ifråga om möjligheterna att fritt välja plats och skärpeplan har objektivtypen i allmänhet rätt liten betydelse (vi bortser från att det är extremt tunnsått med zoomar som går att luta).

Valmöjligheterna av riktningen är i allmänhet mer begränsade med zoomar p g a att de generellt sett har mer ströljus och därför får större problem i motljus.

När det gäller utsnittet är det naturligtvis en klar seger för zoomar (här bortser vi från att det är uppseendeväckande tunnsått med vidvinkelzoomar som går att förskjuta).

Variationsmöjligheterna ifråga om ingångspupillens storlek (påverkar skärpedjup, bakgrundsoskärpa o d) är i allmänhet klart större med fasta brännvidder så länge vi håller oss i någorlunda jämförbara prisklasser.

Sammantaget så vinner alltså fasta brännvidder två ronder, zoomarna en och två slutar oavgjorda, sedan är det upp till fotografen att bedöma vilka av ronderna som är viktigast i varje enskild situation. Varje objektiv har sin specifika mix av begränsningar och möjligheter, det finns inga universalobjektiv som fungerar för allt. Zoomobjektiv är minst lika mycket specialverktyg, med sina specifika användningsområden, som objektiv med fasta brännvidder.

 

[Sidde]

avkopplande

Det är rätt avkopplande att "bara" ha en brännvidd. Man kommer ifrån inställningen att "allt måste dokumenteras" som lätt infinner sig med megazoom/motordrive/4GB-minneskort etc.

Man nöjer sig helt enkelt med färre bildmöjligheter och upplever annat istället. Testa en helmanuell kamera, ett objektiv (kanske till och med ett fast) och fundera inte på de bilder du eventuellt missar...