Att hugga av sig handen

[ariadne]

Tomasz skrev:
Det här tror jag på! Men (nu kommer elakingen fram igen) varför väljer folk att begränsa sig tekniskt? Om jag har en proppfull kameraväska (som jag orkar bära) kan jag väl ta med mig den, välja rätt utrustning och sätta gränsen vid något annat?

Jag tror att man kan bli "låst" av för många verktyg. Inte jämt och inte för alla,men det kan hända tror jag. Likadant med teckning och måleri. Ibland kan det vara rätt skönt, tycker jag, att bara ha en blyertspenna och ett enkelt papper så behöver jag inte tänka på vilken färg jag ska ha, vilket underlag, osv osv. Man kan helt fokusera på att teckna

När jag tecknade så tecknade jag rätt ofta med vänsterhanden när jag kände att det låste sig. Kanonbra. För mig.
Då kunde jag inte styra på samma sätt, utan blev tvingd att fokusera på andra saker. Rätt skönt.

 

[StefanA]

Fläsk-Tarzan skrev:
Tror inte att man är mindre kreativ bara för att man änvänder zoomar. Har för övrigt inte mer än en zoom, en 80-200 2,8 och ljuset räcker oftast till med den även om mina andra fasta kan gå ner till 1,8. Inte måste man göra allt så svårt för sig. Alla måste lära sig att plåta med den utrustninga man har och inrätta plåtandet därefter.

Väldigt bekvämt att bara zooma istället för att flytta på sig. Så resonerar väldigt många och tänker inte ett dyft på perspektiv och skärpedjup.

 

[.Z.]

lottae skrev:
Alltså är det egentligen "lättare att göra bilden rätt med fast optik även om det kräver tänk då?
Kan nog ligga lite i väl?
Man kan "fuska" med zoomar och inte behöva tänka, alltså underlätta för hjärnan men resultatet blir sämre isf, med "fusk" i tänket alltså. Därför borde det ju klassas lättare att lyckas bra med fast egntligen och inte svårare?

Tänkte inte så långt faktiskt men det låter ju förbaskat rimligt att det faktiskt är så!

Men dom som inte är så korkade som mig borde ju rent kompositionsmässigt ha större möjligheter med en zoom.

Tycker för övrigt att det snackas för mycket petitesser vad det gäller skärpa, kromatisk abberation & distortion m.m. Hur stora förstoringar gör folk egentligen?

//Larsa

 

[Mari Lo]

Tomasz skrev:
Det här tror jag på! Men (nu kommer elakingen fram igen) varför väljer folk att begränsa sig tekniskt?

Det kanske är den begränsning som ligger närmast till hands :`))) att kapa händer skulle kanske ge ett mer fantastiskt resultat men eftersom de flesta av oss kan överblicka framtiden så inser vi att priset är nog så högt. Fast visst finns det konstnärer som stympar sig på annat sätt... droger har någon varit inne på, t ex.

De här trixen kan man använda om man vill utveckla sitt skrivande också. Välj snabbt en bild i "Bilddiskussions-poolen" och skriv det första du kommer att tänka på så snabbt du kan - max 1 minut. Det behöver inte bli hela meningar... Enstaka ord, radbrytningar och mellanrum gör ingenting... refusera inte dig själv.
Har du inte gjort något sådant här förut kommer du nog att bli förvånad över hur nära poesin din text ligger.

 

[.Z.]

Mari Lo skrev:
Det kanske är den begränsning som ligger närmast till hands :`))) att kapa händer skulle kanske ge ett mer fantastiskt resultat men eftersom de flesta av oss kan överblicka framtiden så inser vi att priset är nog så högt. Fast visst finns det konstnärer som stympar sig på annat sätt... droger har någon varit inne på, t ex.

De här trixen kan man använda om man vill utveckla sitt skrivande också. Välj snabbt en bild i "Bilddiskussions-poolen" och skriv det första du kommer att tänka på så snabbt du kan - max 1 minut. Det behöver inte bli hela meningar... Enstaka ord, radbrytningar och mellanrum gör ingenting... refusera inte dig själv.
Har du inte gjort något sådant här förut kommer du nog att bli förvånad över hur nära poesin din text ligger.

Det ligger oerhört mycket i detta. Bland det bästa jag tagit i fotoväg är fångat med en gammal Canon Canonet QL19, en gammal mätsökarkamera med ett 38mm objektiv.

Jag är själv oerhört teknikintresserad men har trots allt en distans, utrustningen har förbaskat lite att göra med hur bra en bild blir.

Självfallet så är det lättare att fånga skygga fåglar med tele men om man tittar på Henri Cartier Bressons bilder som i princip alla är tagna med en enkel mätsökare (om än högklassig Leica) med 50 mm optik så inser man hur viktig fotografen är i sammanhanget. Huruvida han skulle tagit ännu bättre bilder med en zoom får vi aldrig veta men jag är skeptisk...

HCB

OBS att jag skiter blankt i de kvalitetsskillnader som finns mellan högklassiga zoomar med måttligt omfång & fast optik, jag funderar mest på hur vi arbetar med de båda & vad för & nackdelarna med repektive är...

//Larsa

 

[Paragrafryttaren]

StefanA skrev:
Väldigt bekvämt att bara zooma istället för att flytta på sig. Så resonerar väldigt många och tänker inte ett dyft på perspektiv och skärpedjup.

Men egentligen blir det ju inte bättre när man kör med en fast brännvidd. Eftersom man inte kan välja både perspektiv och utsnitt (om man inte har sån tur att de sammanfaller) med en fast glugg så får man ju alltid det av det ena som det andra man väljer ger.

Folk som propagerar för fasta brännvidder, speciellt som nybörjarobjektiv hävdar ofta att man lär sig så mycket mer genom att "zooma med fötterna". Problemet är att förflyttning av kameran inte är något bra sätt att ändra utsnitt eftersom även perspektivet ändras. Det är just perspektivet som bäst (enbart) väljs genom att flytta runt kameran. Utsnittet däremot, väljs bäst genom att man ändrar brännvid.

Jag har ingenting emot fasta gluggar ibland och jag tror säkert att man ibland kan lära sig en del genom att leka med en bestämd brännvidd men jag vill ändå hävda att den optimala arbetsmetoden för bäst kontroll över resultatet är att först välja plats (kameravinkel och avstånd till motivet) och sedan välja brännvidd efter vilket utsnitt man vill ha.

Egentligen handlar det nog om olika sätt att visualisera bilder. En metod är att lära sig hur ett fåtal brännvidder skapar bilder, så att man kan titta på ett motiv och tänka sig ungefär hur det blir med 35 mm, 50 mm, osv. Detta verkar populärt bland framför allt mätsökarmänniskor (Leica-ister, m.fl.).

Den andra metoden är den jag förespråkar ovan. Man kan flytta på sig tills man gillar det perspektiv man ser (motivdelarnas inbördes förhållanden). - Detta går bra att göra utan kamera. Sen är det bara att tänka sig en ram runt den del man vill ha med. Rätt brännvidd blir då den som ger det utsnitt du vill ha, från den plats som ger det perspektiv du vill ha. Jag misstänker att detta är vanligare bland den generation systemkameraanvändare som har växt upp med kvalitetsmässigt användbara zoomar.

 

[Magnus W]

.Z. skrev:
Men det gäller ju till dina kameror? (enligt din profil).

Ljusförlust.
antag att 1% av ljuset går förlorat vid passagen genom en glayta.
Ett system med sex linser släpper då igenom 88,6% av ljuset.
Ett system med 10 linser släpper igenom 81,8%
Ett system med 12 linser släpper igenom 78,5%

Jag föredrar att tappa 11,4% framför att tappa 21,5%

Motsvarande siffror för 1,5% ljusförlust är
83,4% : 73,9% : 69,5%

För varje linsyta som passeras har man dessutom optiska fel att ta hänsyn till. Ett zoomobjektiv är också stort, tungt, dyrt och klumpigt. Jag ser det inte som en begränsning att inte ha tillgång till varje tänkbar brännvidd i objektivet, eftersom varje tänkbar brännvidd går att simulera med beskärning av negativet/bildfilen.
Ett objektiv med fast brännvidd är mindre, lättare, skarpare, har mindre ljusförluster och oftast högre ljusstyrka (f-värde). Jag hittar personligen (enligt min ringa uppfattning) inga fördelar med zoomar.

Har själv svårt att se de enorma optiska skillnaderna mellan ny fast optik & högklassiga zoomar med måttligt omfång.

Jag köpte för ett par veckor sedan ett Pentax smc 135 f/2.5
Det kostade mig 900:-
Test på upplösning här:
http://www.takinami.com/yoshihiko/photo/lens_test/pentax_tele.html
Användarkommentarer här:
http://stans-photography.info/LongComments.html#135 mm f/2.5
genom att hålla koll på olika objektivs svagheter och styrkor kan man ganska lätt skaffa sig en uppsättning objektiv i fasta brännvidder med mycket goda optiska egenskaper. Den här 135-an kan jag göra delförstoringar med så att den i praktiken blir en slags "filmzoom" på 135-200 mm.
Pentax 50mm 1.7 är svinskarp och 100 2,8 är inte ett dåligt objektiv det heller. Med dessa tre får jag i praktiken tillgång till 50-200mm med en sämsta ljusstyrka på 2,8. Total kostnad ungefär 2500:- Släng in en 28 f/2,8 så hamnar man på 28-200 f/2,8 för 3000:-
Jag tycker inte att en zoom 28-200 är bättre på något sätt. Men det är ju min uppfattning. För att återgå till tråden så kan jag säga att jag känner mig inte begränsad för att jag inte kan ställa in objektivet på 32, 44, 62, 91, 107 eller 143mm; jag gör grovinställningen genom att välja objektiv, och finliret när jag kopierar.

-- MW

 

[.Z.]

Magnus W skrev:
Jag köpte för ett par veckor sedan ett Pentax smc 135 f/2.5
Det kostade mig 900:-
MW

Som sagt, detta gäller för din utrustning.

LX är en underbar kamera men det är ju faktiskt så att de flesta här kör AF, endera C,N,K/M eller P (+några andra) & dom har ju i de flesta fall inte tillgång till fast optik så billigt som du har!

Bortsett då Nikonanvändarna i viss mån & Pentaxanvändarna som kan använda all gammal optik.

Där har ju du en fördel då du (om du nån gång vill) kan köpa dig en Pentax AF (kanske DSLR) & använda dina fasta objektiv. Jag högaktar faktiskt Pentax för denna kompatibilitet men vet inte om dom förlorat lite på det då jag tycker att kompisens *ISD är alldeles för slö i AF? Däremot är det mycket kul att använda fast, ljusstark MF-optik på den!

Jag tycker också att det är kreativt att använda fast optik, kvalitetsskillnaderna tycker jag dock är för små, samt att det för mig blir för dyrt att köpa fast optik till K/M D7D.

Till en Pentaxanvändare så skulle jag kunna rekomendera att köpa beg. fast optik (MF) för att man får hög kvalite för en billig summa men för en Canon, eller K/M-användare med begränsad kassa så kan jag inte rekomendera det, dyrt & inte värt om man inte ställer oerhörda krav & ska blåsa upp jättekopior. Sen så beror det ju på hur lat man är

Ang. dina fina siffror så är jag inte så extremt prestandafixerad utan funderar mer på huruvida man med fast optik kontra zoom arbetar mer kreativt & vad de båda kan ge för fördelar. Litar på att de fina zoomarna med måttligt omfång ger så pass bra resultat att skillnaderna är försumbara.

//Larsa

 

[Tomasz]

Magnus W skrev:
...
För att återgå till tråden så kan jag säga att jag känner mig inte begränsad för att jag inte kan ställa in objektivet på 32, 44, 62, 91, 107 eller 143mm; jag gör grovinställningen genom att välja objektiv, och finliret när jag kopierar.
-- MW

Lång teknisk färd mot slutsats
Jag brukar inte heller skapa begränsningar, tycker det vimlar av dem ändå. Men som någon skrev så kan det vara praktiskt att begränsa sig. En kamera med en glugg är enklare att dra omkring om man inte är ute enbart för bildernas skull.

 

[froderberg]

Tomasz skrev:
Vad är det som blir bättre när man begränsar sig? Bilden, tillfredsställelsen, träningsmomentet eller något annat? Och varför begränsa sig vid *en* faktor för att sedan sträva efter maximala förutsättningar i resten av flödet mot en färdig bild? Är begränsningen ett substitut för fantasi, eller är den kanske stimulans?

Att ha alla möjligheter som en proppfull fotoväska ger innebär lät att man förblindas av alla möjligheter. Men ser inte motiven för alla motiven.

Men en begränsad utrustning ökar koncentrationen. man lär sig också utnyttja varje objektiv till fullo och efter hand kan man bbygga på utrustningen.

En kompis till mig fick en Nikon F4 med en 35-70/2,8 av sin pappa som är fotograf på Göteborgs Posten. Pappan sa att "du får inte fler objektiv förrän du kan behärska det 35-70:an fullt ut". Klokt.

En del amatörfotografer som jag varit ute med är väldigt låsta till att sådana bilder tar jag med det objektivet och sådana med det. De utvecklas inte för de har bestämt vad de ska fotografera och hur. De är inte öppna för nya motiv och nya sätt att fotografera på. En begränsad utrustning lär en att se nya bildlösningar.

 

[.Z.]

Re: Re: Att hugga av sig handen

froderberg skrev:
Att ha alla möjligheter som en proppfull fotoväska ger innebär lät att man förblindas av alla möjligheter. Men ser inte motiven för alla motiven.

Men en begränsad utrustning ökar koncentrationen. man lär sig också utnyttja varje objektiv till fullo och efter hand kan man bbygga på utrustningen.

En kompis till mig fick en Nikon F4 med en 35-70/2,8 av sin pappa som är fotograf på Göteborgs Posten. Pappan sa att "du får inte fler objektiv förrän du kan behärska det 35-70:an fullt ut". Klokt.

En del amatörfotografer som jag varit ute med är väldigt låsta till att sådana bilder tar jag med det objektivet och sådana med det. De utvecklas inte för de har bestämt vad de ska fotografera och hur. De är inte öppna för nya motiv och nya sätt att fotografera på. En begränsad utrustning lär en att se nya bildlösningar.

Du är en vis man Magnus...

 

[Fläsk-Tarzan]

Jag har plåtat aktivt sedan 1972 och har aldrig haft mer än tre objektiv. 24/f2,8....85/f1,8....och 80-200/f2,8. Mina motiv är nästan alltid porträtt eller konserter.
På konserter har man diket att röra sig i och då är zoomen ovärderlig. Man har ju då bara två meter i djupled att röra sig på och artisten rör sig mycket mer än så både i djupled och i sidled. En fast optik då gör att du inte kan följa motivet på ett bra sätt.Man väljer ju den utrustning som passar bäst för stunden. Jag byter oftast till min fasta 24/f2,8 i slutet av konserten för att få med hela scenen med alla medverkande. Man låser sig inte till att bara göra en typ av bilder när man byter mellan gluggarna. Bilderna hade nog sett lite enahanda ut med bara en 50/f1,8 genom hela konserten och inga porträtt hade det blivit!

 

[Anders Östberg]

Jag kan inte riktigt inse vitsen med att begränsa sig, det finns väl inget som säger att man måste sluta tänka på perspektiv och komposition så snart man monterar en zoom på kameran. Däremot kanske man missar bilder om man inte har rätt grejer med sig. Risken finns möjligen att man "sprider sig lite tunt" om man har alltför många möjligheter, man hinner så att säga inte gå på djupet och bli riktigt bra på någonting. Å andra sidan har jag ingen ambition att bli världsledande på ett visst perspektiv eller typ av foto, jag vill hellre prova lite grann av allt möjligt och ha roligt. Jag tror jag lär mig mer om jag känner mig motiverad och har upptäckarglädje, och för mig kommer en del av det från att prova alla möjliga former av foto och utrustning. Andra finner lyckan i att utforska alla möjligheter med en minimal utrustning, det är naturligtvis lika OK. Ibland har jag också bara en 50mm på kameran för att prova på att "begränsa mig", och för det mesta är det rätt tråkigt. Några gånger har jag gått ut med ett 700mm tele och 15mm fisheye, det är mer av en utmaning.

 

[froderberg]

Anders Östberg skrev:
Jag kan inte riktigt inse vitsen med att begränsa sig, det finns väl inget som säger att man måste sluta tänka på perspektiv och komposition så snart man monterar en zoom på kameran. Däremot kanske man missar bilder om man inte har rätt grejer med sig.

Nja grejen är just att de flesta inte tänker och ser alla möjligheter. Man behöver ju inte vara så puritansk jämt att man bara har ett objektiv med sig, men med en mindre utrustning hittar man oftast fler objektiv än med stora utrustningen eftersom man orkar vara mer aktiv.

Ofta är det en sådan stor aha-upplevelse när man uppptäckker hur mycket man kan få ut ur varje objektiv att när man sedan bygger ut utrustningen vet man mer vad man kan få ut av den.

Jag tror den som snabbt skaffar sig en stor utrustning har svårt att utnyyttja den lika bra som den som börjat smått.

 

[Fredrik Ottosson]

.Z. skrev:
Kanske ibland kan vara nyttigt att begränsa utrustningen så att man inte gräver ned sig i tekniken & prylarna utan i stället låter bilden få det stora utrymmet...

Själv så har jag provat det mesta & är just nu på väg ner i prylträsket & har kul, vetefan om bilderna blir bättre dock...

//Larsa

Nä jag tror inte bilderna blir bättre med en massa överflödig teknik.
Se på mästare som Irving Penn som troligtvis inte använde sig av hälften av den teknik som används idag. Men hans bilder är fortfarade bättre. (enligt mig)

 

[johanwahlberg]

Jag tror inte att det är utmaningen man är ute efter. Ju svårare det är att ta en bild och ju längre tid det tar, desto mer värde får bilden.
Jag kan känna mig mycket mer nöjd med en bild jag tagit med manuella inställningar på min gamla Nikon FE, utan ljusmätare, på en öde ö som jag fått paddla till med en egen ihopsnickrad flotte, och sen framkallat och kopierat själv, oavsett om det egentligen är en bra bild, än en snapshotbild av något i min närhet som är hur vacker som helst.

Jag orkade inte läsa alla inlägg, kanske någon redan tagit upp detta.

Edit: Sen hur en utomstående ser på bilderna är kanske en annan sak.

 

[Anders Östberg]

Frågan är väl inte vad superfotografen N.N kunde göra med minimal utrustning, utan vad jag kan göra. Många av dom är tämligen specialiserade på en viss typ av foto, och det blir då lite cirkelbevis eftersom dom kanske faktiskt inte behöver en massa grejer. Jag är helt övertygad om att jag har fler bra bilder i mitt galleri på grund av att jag har mer grejer, varje objektiv är en inspiration till att se vad man kan åstadkomma med just det. Sedan borde jag helt säkert fundera mera på dom fotografiska aspekterna än på teknik, jag tycker bara att båda har sin plats. Jag tror alla går igenom faser, teknikfreakeri är en, studier av Ansel Adams en annan.

 

[Anders Östberg]

froderberg skrev:
Nja grejen är just att de flesta inte tänker och ser alla möjligheter. Man behöver ju inte vara så puritansk jämt att man bara har ett objektiv med sig, men med en mindre utrustning hittar man oftast fler objektiv än med stora utrustningen eftersom man orkar vara mer aktiv.

Ofta är det en sådan stor aha-upplevelse när man uppptäckker hur mycket man kan få ut ur varje objektiv att när man sedan bygger ut utrustningen vet man mer vad man kan få ut av den.

Jag tror den som snabbt skaffar sig en stor utrustning har svårt att utnyyttja den lika bra som den som börjat smått.

Jovisst, det blir snabbt för mycket att släpa på. Det finns en uppsjö av diskussioner på nätet som går ut på hur man ska hitta en ryggsäck där man får plats med hela sin utrustning, många släpar runt batteriladdare, kablar m.m. som man inte ens kan använda hemifrån.

Jag går aldrig ut med alla prylar, det är inte ens praktiskt möjligt längre. Jag försöker minimera vikten och tar helst bara två-tre objektiv. Däremot blir det olika kombinationer beroende på vad jag har hoppas fotografera, så man kan kanske säga att jag arbetar med en liten utrustning, det är bara det att den varierar från gång till gång.

 

[Fredrik Ottosson]

Anders Östberg skrev:
Frågan är väl inte vad superfotografen N.N kunde göra med minimal utrustning, utan vad jag kan göra. Många av dom är tämligen specialiserade på en viss typ av foto, och det blir då lite cirkelbevis eftersom dom kanske faktiskt inte behöver en massa grejer. Jag är helt övertygad om att jag har fler bra bilder i mitt galleri på grund av att jag har mer grejer, varje objektiv är en inspiration till att se vad man kan åstadkomma med just det. Sedan borde jag helt säkert fundera mera på dom fotografiska aspekterna än på teknik, jag tycker bara att båda har sin plats. Jag tror alla går igenom faser, teknikfreakeri är en, studier av Ansel Adams en annan.

Men jag tror att ju mer utrustning man har desto mindre tid/fokus lägs på själva motivet.
Man kan nog lätt glömma själva motivet eftersom man har så mycket annat att tänka på.

 

[Anders Östberg]

Fredrik Ottosson skrev:
Men jag tror att ju mer utrustning man har desto mindre tid/fokus lägs på själva motivet.
Man kan nog lätt glömma själva motivet eftersom man har så mycket annat att tänka på.

Kanke, men när jag väl står där och väntar på en fågel, med kamera och objektiv förinställda på lämpliga värden, så spelar det väl ingen roll hur mycket utrustning jag har i skåpet hemma eller i väskan vid fötterna. Jag är fullt koncentrerad på mitt motiv. Jag förstår vad du menar men jag ser inte att det skulle finnas någon automatisk koppling mellan många valmöjligheter och okoncentration. Lite planering tar hand om det problemet.