Att fotografera med 50-talsstil

[mangan1]

Tjena,

Jag ska ställa en person vid ena sidan väggen i ett hörn, lysa på personen så att en skugga uppstår på andra hörnkanten. Det här fotot vill jag ha i lite 50-tals touch, vilket jag skulle förklara med ganska kornigt, där svart är en dominant färg. Den tar upp mycket plats. Kortet tänkte jag ha i Sepia, eller svart vitt. Men vad jag undrar är, hur får man bilden mer svart?

Alltså jag är nybörjar inom detta, men jag skulle nog förklara det så att vid svart-vitt med gråskala, så känns det som om man fotograferar rakt på utan att ställa in något, så finns det betydligt fler nyanser utav svart/vitt/grått i modernt stuk. De äldre bilderna känns inte som om de har en lika bred gråskala.

Hur skulle ni uppnå detta med en systemkamera? Har jag en Canon 450D med kitobjektivet.

Det jag funderar på är att sänka kvalitén på kortet, eventuellt höja ISO?

Hoppas ni förstår min tanke. Skulle verkligen uppskatta någon invändning.

Tack!

Må väl,

Frid

 

[perstromgren]

Det mesta går att åstadkoma i efterhand, om ljuset är OK.

Har du en förlaga, som visar ungefär vilken typ av bild du vill åstadkomma?

Per.

 

[mangan1]

Det mesta går att åstadkoma i efterhand, om ljuset är OK.

Har du en förlaga, som visar ungefär vilken typ av bild du vill åstadkomma?

Per.

Grejen är den att jag behöver nå den effekten utan att använda mig utav redigeringsprogram. Bilden behöver inte se exakt såhär ut, men vill få en så god 50-tals touch som möjligt utan dator.

http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/3810/1549623_120_165.jpg

 

[Pasus]

Pröva att öka kontrasten (kanske rejält) i kameran. Kanske inte öka ISO:t, digitalt brus ser inte lika bra ut som korn på film.

 

[Kijana]

Jag ska ställa en person vid ena sidan väggen i ett hörn, lysa på personen så att en skugga uppstår på andra hörnkanten. Det här fotot vill jag ha i lite 50-tals touch, vilket jag skulle förklara med ganska kornigt, där svart är en dominant färg. Den tar upp mycket plats. Kortet tänkte jag ha i Sepia, eller svart vitt. Men vad jag undrar är, hur får man bilden mer svart?

Om du tänker på svart som bristen på ljus istället för som en färg tror jag det går mycket lättare.
Uppfattar din fråga som att du vill ha ett hårt ljus i din bild. I så fall är väl svaret att du får rikta blixtljuset eller ljuskällan mer direkt mot modellen, istället för att reflektera det mot väggar och tak.
Exponerar du dessutom efter huvudmotivets ljusare delar så tror jag att du kommer ganska nära.

 

[cocuyo]

Femtiotal är inte grovkornigt och inte "sotigt". Trenden med underexponerad och överframkallad Tri-X, så som exempelvis Christer Strömholm och Anders Petersen brukade göra, den kom senare, det är sextiotal.

Typiska femtiotalsbilder är finkorniga med fin gradation och ofta noggrann ljussättning. Stort dynamiskt omfång och utnyttjande av nyanser karakteriserar femtiotalet, snarare än de igensotade bilderna med hög kontrast från "pressad" Tri-X. Den perioden började omkring 1959 och pågick till långt in på sjuttiotalet.

Fotografer på femtiotalet som pressade högkänslig film försökte utvinna gott tonomfång, ett exempel är Beata Bergström.

Så om det är femtiotal du är ute efter är det ganska enkelt med det tekniska i kameran. Det är bara att ta det i svartvitt, eller omvandla det i bildbehandlingen.

Det svårare är ljuset. Pellepiano har gjort rätt många bilder i femtiotalsstil.

 

[mangan1]

Pröva att öka kontrasten (kanske rejält) i kameran. Kanske inte öka ISO:t, digitalt brus ser inte lika bra ut som korn på film.

Tack för tipset! Ökade kontrasten från -0+ till 3, vilket gav starkare färger. Körde på ISO 800 i ett ganska mörkt rum med endast en lampa som lös på en vägg och det funkade rätt bra faktiskt.
Angående bruset så tror jag man får acceptera att digitalt blir digitalt, såvida man inte manipulierar det i mjukvara. Tack hur som helst!

 

[mangan1]

Om du tänker på svart som bristen på ljus istället för som en färg tror jag det går mycket lättare.
Uppfattar din fråga som att du vill ha ett hårt ljus i din bild. I så fall är väl svaret att du får rikta blixtljuset eller ljuskällan mer direkt mot modellen, istället för att reflektera det mot väggar och tak.
Exponerar du dessutom efter huvudmotivets ljusare delar så tror jag att du kommer ganska nära.

Jag har faktiskt ljuset riktat mot personen. Dock så antar jag att min lampa är lite väl svag för detta, använder min sänglampa med skärm som inte sprider ljuset lika mycket. Men du gav mig en god sak att tänka på, att det är bristen på ljus istället för färg. Det ska jag stoppa ned i ryggsäcken.
Fick min första systemkamera igår nämligen, så jag sitter och leker med skuggor och ser basic saker som hur skuggan förstoras desto närmre ljuskällan är föremålet. Långt kvar
Tack!

 

[mangan1]

Femtiotal är inte grovkornigt och inte "sotigt". Trenden med underexponerad och överframkallad Tri-X, så som exempelvis Christer Strömholm och Anders Petersen brukade göra, den kom senare, det är sextiotal.

Typiska femtiotalsbilder är finkorniga med fin gradation och ofta noggrann ljussättning. Stort dynamiskt omfång och utnyttjande av nyanser karakteriserar femtiotalet, snarare än de igensotade bilderna med hög kontrast från "pressad" Tri-X. Den perioden började omkring 1959 och pågick till långt in på sjuttiotalet.

Fotografer på femtiotalet som pressade högkänslig film försökte utvinna gott tonomfång, ett exempel är Beata Bergström.

Så om det är femtiotal du är ute efter är det ganska enkelt med det tekniska i kameran. Det är bara att ta det i svartvitt, eller omvandla det i bildbehandlingen.

Det svårare är ljuset. Pellepiano har gjort rätt många bilder i femtiotalsstil.

Jag har kollat igenom lite utav Pellepiano nu, och bilderna är lite annorlunda gentemot hur jag föreställde mig. De är väldigt mjuka och man ser tydligt hur ljuset har en stor betydelse i bilden. Specifika delar av ex. personen som belyses och ger effekt. Men det är gött att få lite kött på benen, tack för tipsen och din input!

 

[cocuyo]

Tjena,

Jag ska ställa en person vid ena sidan väggen i ett hörn, lysa på personen så att en skugga uppstår på andra hörnkanten. Det här fotot vill jag ha i lite 50-tals touch, vilket jag skulle förklara med ganska kornigt, där svart är en dominant färg. Den tar upp mycket plats. Kortet tänkte jag ha i Sepia, eller svart vitt. Men vad jag undrar är, hur får man bilden mer svart?

Alltså jag är nybörjar inom detta, men jag skulle nog förklara det så att vid svart-vitt med gråskala, så känns det som om man fotograferar rakt på utan att ställa in något, så finns det betydligt fler nyanser utav svart/vitt/grått i modernt stuk. De äldre bilderna känns inte som om de har en lika bred gråskala.

Hur skulle ni uppnå detta med en systemkamera? Har jag en Canon 450D med kitobjektivet.

Det jag funderar på är att sänka kvalitén på kortet, eventuellt höja ISO?

Hoppas ni förstår min tanke. Skulle verkligen uppskatta någon invändning.

Tack!

Må väl,

Frid

Tillbaka till ursprungsfrågan då.

Kornighet som i film kan man få fram med pluggar till olika bildbehandlingsprogram, så själva kornigheten har en lösning i efterbehandlingen.

Kontrasten, som man kan få vid "pressning" av svartvit film, kan man också ta fram genom att öka kontrasten i bildbehandlingen och minska det dynamiska omfånget. Man kan också få fram en liknande effekt genom att höja ISO tills man inte längre har stort dynamiskt omfång. Ett dynamiskt omfång på sex steg eller mindre kännetecknar de hårda igensvärtade bilderna från sextio- och sjuttiotal.

Så processen görs enklast i efterhand när man bildbehandlar, och man kan använda "filter" som ger korneffekten hos film. Den typiska kontrastkurvan har skuldra och tå, och är tämligen rak däremellan. Kontraständringar bör göras efter att man har gjort om bilden till svartvit.

Hur mycket ljus man har när man tar bilden är utan betydelse, det funkar bra i solsken, men riktat ljus ger lättare det hårda resultatet än väldigt diffust ljus. Motljus som skapar konturer kan hjälpa upp bildintrycket ganska mycket.